I år fick forskare från Chalmers, KTH och Stockholms universitet äran att arrangera det prestigefyllda Nobelsymposiet inom fysik.
– Det blev en fantastisk atmosfär med intensivt vetenskapligt utbyte och öppna och roliga diskussioner, säger Witlef Wieczorek, professor i fysik på Chalmers och Chair för symposiet som gick på temat mekaniska resonatorer i kvantregimen.
Det var under fem dagar i juli som ett 50-tal deltagare samlades vid Säröhus på svenska västkusten under ett Nobelsymposium betitlat ”Kvantstyrning av mekaniska system: från grundforskning till teknologiska tillämpningar.” Med ledande experter från flera vetenskapliga institutioner världen över, däribland sex medlemmar från Kungliga Vetenskapsakademins Nobelkommitté i fysik, var syftet att tillsammans skapa en överblick över den senaste vetenskapliga utvecklingen på området. På agendan fanns frågeställningar inom kvantmekanik med optomekaniska och elektromekaniska system, samt kvantavkänning, kvantfundament och kvantinformations-applikationer med mekaniska system.
Presentationerna från de 25 inbjudna talarna hölls på högsta vetenskapliga nivå och gav en översikt över det aktuella läget inom området. Därutöver hölls två paneldiskussioner för att diskutera olika perspektiv på branschens framtid och utmaningar.
– De inbjudna talarnas presentationer var utmärkta och gjorde oss nyfikna på vad som kommer att hända härnäst inom fältet. Paneldiskussionerna var både intensiva och insiktsfulla. Vi hade också några mer informella diskussioner under kaffepauser och över luncher och middagar, vilket jag tror var spännande och givande för oss alla. Som tur var hade vi för det mesta underbart soligt väder i natursköna Särö. Så vi kunde också gå på korta vandringar under några av pauserna då vi både kunde kläcka nya vetenskapliga idéer och få lite motion, vilket alltid är roligt, säger Witlef Wieczorek, Chair för Nobelsymposiet och professor i fysik på Chalmers.
Nobelsymposierna ger svenska forskare möjlighet att arrangera internationella konferenser på högsta vetenskapliga nivå, och ger dem direktkontakt med den internationella forskningsfronten. Sedan starten 1960 har över 190 Nobelsymposier arrangerats. Det är Nobelstiftelsen tillsammans med Kungliga Vetenskapsakademin som formellt beviljar vilka Symposier inom fysik, kemi, fysiologi eller medicin, litteratur och ekonomiska vetenskaper som ska få arrangeras, och sammanlagt hålls ett symposium per år inom vart och ett av dessa ämnen. Årets Symposium inom fysik fokuserade alltså på mekaniska resonatorer inom kvantregimen och organiserades gemensamt av Witlef Wieczorek, professor, och Raphaël van Laer, forskarassistent, båda verksamma vid Chalmers, och David Haviland, professor vid KTH, samt av Sofia Qvarfort, doktor, och Igor Pikovski, universitetslektor, verksamma vid Stockholms universitet.
– Det var ett stort nöje och en ära att ha fått möjligheten att organisera Nobelsymposiet. Särskilt som medlemmar av Fysik Nobelkommittén var närvarande för att få information om vetenskapen och framstegen inom vårt område. Området "Quantum control of mechanical systems" har gjort spektakulära framsteg under det senaste decenniet, vilket nu har lett till möjligheten att hålla ett Nobelsymposium om just det ämnet, säger Witlef.
Banar väg för nya möjligheter inom kvantvetenskapen
På 1960-talet började fysiker undersöka möjligheten att mäta förskjutningen av mekaniska system som i slutändan dikteras av kvantmekaniska lagar. År 2010 lyckades forskare föra en mikromekanisk resonator till sitt kvantgrundtillstånd. Idag har kvantkontrollen av mekanisk rörelse nått nya höjder och omfattar objekt med massor som sträcker sig över tolv storleksordningar, från enskilda atomer till mikromekaniska resonatorer.
Dessa framsteg banar väg för möjligheten att utföra kvantexperiment med föremål som har tillgång till ny massa och storlek, och öppnar upp för helt nya möjligheter inom vetenskapen. Till exempel kan mekaniska system i kvantregimen användas för att experimentellt studera övergången från kvant till klassiskt beteende och testa lågenergigränsen för kvantgravitation. Nyligen har de också föreslagits som en ny teknik för att upptäcka mörk materia. Dessutom kan systemen leda till applikationer inom kvantteknologier, såsom inom kvantavkänning, såväl som vid koppling av optiska och mikrovågsfotoner för kvantprocessorer.
- Vi är alla nyfikna på vad som kommer att realiseras under kommande årtionde! säger Witlef.
Mer info:
Läs mer om årets Nobelsymposim i fysik här
- Avdelningschef, Kvantteknologi, Mikroteknologi och nanovetenskap