Mäter det som nästan inte går att se – i våra kroppar

​Vad drivs du av som forskare?

Min passion har alltid varit att försöka förstå naturens kemi. Jag är främst intresserad av att försöka förstå sjukdomsförlopp som inflammation, cancer och neurodegenerativa sjukdomar. Jag har forskat en hel del på hur metaller i hjärnan distribueras vid till exempel hjärnskador men också på hur metaller tas upp i lungan vid kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD). Sen gillar jag, som analytisk kemist, också att mäta saker 😊 Gärna små saker som är svåra eller näst intill omöjliga att se.

Vad är forskningen du jobbar med inriktad på?

Främst inriktar sig min forskning mot masspektrometri där jag utvecklar metoder inom avbildande masspektrometri. Avbildande masspektrometri går ut på att göra kemiska bilder av saker och ting genom att använda den masspektrometriska informationen för att skapa fördelningskartor av en molekyl i till exempel en cell eller vävnadssnitt.

Vad anser du utmärker en god forskningsmiljö?

Jag betonar alltid vikten av goda kollegor och medarbetare. Det är viktigt med öppna samtal och utbyte av idéer. Därför tycker jag att tvärvetenskaplig forskning oftast leder till bra resultat. Ett visst mått av ödmjukhet inför andras åsikter och kompetenser skadar inte heller.

Och en god arbetsmiljö?

Gott kaffe!

Du kom till Chalmers 2014. Vad gjorde du innan?

Jag var tidigare på Sahlgrenska Akademin/Göteborgs Universitet där jag främst jobbade med biomaterial-relaterad forskning. I samband med att det behövdes kompetens in om ytanalys och masspektrometri när Andrew Ewing startade sitt bioanalytiska center, gick jag över till Chalmers.

Sedan 2015 har du arbetat med det som idag går under namnet infrastruktur för kemisk avbildning. Det är ett samarbete mellan Chalmers, Göteborgs Universitet och AstraZeneca.
Vad gör ni och vilken är din roll där?

Tidigare när det här var ett centrum och kallades NCIMS, och i början när vi blev officiell infrastruktur,var jag ensam föreståndare, men nu förestår jag främst den Johannebergs-baserade delen även om jag är engagerad i den delen som ligger inom AstraZenecas Bioventure Hub. Som infrastruktur erbjuder vi tillgång till flera avancerade avbildande masspektrometri instrument som ToF-SIMS och MALDI. Vi kan göra analyser av allt från polymerer och papper till celler och läkemedel. I länken som finns relaterad till den här sidan kan du läsa mer (red:s anmärkning)

Och vad har samarbetet inneburit?

Vi har haft ett mycket gott samarbete med AstraZeneca under flera år och har till exempel vårt NanoSIMS instrument placerat i AstraZenecas Bioventure Hub. Tillsammans har vi jobbat för att utveckla NanoSIMS som en metod som kan användas under utveckling av nya läkemedel. Dagens läkemedel syftar till att vara så specifika som möjligt de kan som till exempel ha en enskild cell som mål och då är det viktigt att ha en detektionsmetod som kan användas för att se var ett läkemedel hamnar i en enskild cell. Med vår NanoSIMS metod kan vi fastställa inom vilken del av cellen som ett läkemedel hamnar och mäta koncentrationen direkt på plats i cellen! Den här mättekniken har tagit flera år att utveckla och nu i dagarna publicerade vi vårt första gemensamma arbete på metoden i ACS Nano (Vetenskaplig tidskrift).

Och vad händer just nu, vilka spår har du/ni på gång?

Just nu har jag och en student jobbat på att analysera hur kolesterolbalansen rubbas i hjärntumörer. Kolesterol är ganska svårt att mäta med konventionella tekniker och de som finns, orsakar ofta artefakter och felaktiga resultat. Vår teknik kan göra det utan att orsaka artefakter och vi kan på så sätt få en unik förståelse av hur kolesterol påverkas i cancer. Vi är speciellt intresserade av cellerna i hjärnan som producerar myelin, det skyddande skiktet som omsluter våra nerver. Detta skikt består till största delen av kolesterol och vi hoppas kunna förstå vad som går fel i cellernas produktion av kolesterol när en tumör uppstår. Detta kan leda till möjliga behandlingsmål, tagets, i framtiden.
Ett annat roligt spår som jag och en kollega från Sahlgrenska jobbar med är ett sätt att studera upptag av kemikalier i hud utan att använda försöksdjur. Vi har tillsammans utvecklat en metod som ger oöverträffad precision i analysen av hur ett ämne, tex en solkräm, fördelar sig i huden. Istället för försöksdjur använder vi överbliven mänsklig hud från operationer. Vårt mål är att detta kan leda till att metoder som idag använder sig av försöksdjur, inom tex EU:s REACH program, kan bytas ut helt. ​