Perkele! Ska de använda mina skattepengar på det där sättet? Det måste finnas bättre idéer. Så tänkte fysikprofessor Jari Kinaret när han satt på Chalmers och läste ett antal förslag till forskningsprojekt inom EU.
Så han skrev ett eget förslag och sådde fröet till det som kom att bli Europas största forskningsinitiativ någonsin – Grafenflaggskeppet.
Det var under försommaren 2010 som EU-kommissionen skickade mejlet som blev den tändande gnistan för Jari Kinaret. Kommissionen hade gått ut med en öppen inbjudan för att samla projektidéer till europeiska flaggskepp inom forskningen. Stora resurser skulle satsas på de bästa projekten och konkurrensen var stenhård.
– Vissa hade redan jobbat länge med sina idéer och lobbat för att de skulle bli flaggskepp, men jag var inte så imponerad. Jag tyckte att grafen var en bättre idé och fick chansen att presentera förslaget i Bryssel. Jag skulle få fem minuter till min presentation, men fick bara tre, berättar Jari Kinaret.
Öppnade en värld av nya möjligheter
Vid den tidpunkten var grafen ett växande, ungt forskningsområde – både på Chalmers och ute i Europa. Utanför forskarvärlden var det få som visste vad grafen var – åtminstone fram tills Nobelpriset i fysik delades ut samma höst: ”En tunn flaga vanligt kol, bara en atom tjock, har gjort Andre Geim och Konstantin Novoselov till årets Nobelpristagare i fysik. De har lyckats visa att kolet i denna platta form har exceptionella egenskaper som har sitt ursprung i kvantfysikens märkliga värld.”
Så beskrev Kungliga vetenskapsakademien den banbrytande upptäckten i sitt pressmeddelande den 5 oktober 2010.
Grafen är den allra tunnaste formen av kol, men mycket stark. Dessutom har materialet unika egenskaper när det gäller att leda värme och elektricitet och öppnar en värld av nya möjligheter. Detta tog Jari Kinaret fasta på och under hösten 2010 skickade han in en första ansökan till EU-kommissionen tillsammans med ett fåtal partners runtom i Europa. Ansökan blev framgångsrik, och under det följande året förstärktes konsortiet med flera tiotals partners, och den stora flaggskeppsansökan förbereddes under Chalmers ledning.
Processen tog sin tid, men i början av 2013 fick han det minst sagt glada beskedet under en resa i Japan. Projektet hade beviljats en miljard euro under de kommande tio åren och Grafenflaggskeppet kunde sjösättas.
– Jag fick många gratulationer när jag landade på Landvetter. Det var verkligen stort att vi hade lyckats. Jag minns att vi drack champagne hos rektorn, berättar Jari Kinaret, som sedan dess leder projektet som koordineras av institutionen för fysik på Chalmers.
Grafenbaserad teknik på väg ut i samhället
Idag har Grafenflaggskeppet över 150 partners i drygt tjugo länder och involverar fler än 1200 personer. Det övergripande målet är att få ut olika typer av grafenbaserad teknik i samhället för att skapa nytta, tillväxt och arbetstillfällen.
– Vi kan göra väldigt avancerade saker i labbet, men det är en stor utmaning att gå från det hantverksmässiga till att tillverka industriellt och i stora serier. Det tar lång tid att ta fram produkter, men nu börjar de första grafenbaserade produkterna inom elektronik att komma.
Det handlar till exempel om supersnabba och högkänsliga detektorer och böjbara elektronikprylar. Annat som är på gång inom några år är snabbladdande, flexibla batterier med hög lagringskapacitet och effektivare bränsleceller.
Redan i dag finns prylar som ”dopats” med grafen för att få bättre egenskaper, som till exempel starkare, lättare tennisracket, motorcykelhjälmar och en Chalmersjolle som bokstavligen flyger fram över vattenytan.
Framöver finns det också möjligheter som nästan låter som science fiction. En artificiell näthinna är ett exempel. En blind person ska kunna se med hjälp av en liten kamera som kommunicerar med ett grafenmembran på den skadade näthinnan. Eftersom grafen kan göra om ljus till elektriska signaler kan hjärnan få den information den behöver för att se det kameran ser.
– Den typen av teknologi finns, men grafen kan ge bättre upplösning. Men det är väldigt lång utvecklingstid innan det kan tas i bruk, säger Jari Kinaret på sitt lugna och sakliga sätt.
Drivs av att överträffa sina egna förväntningar
Det är ingen tvekan om att det behövs en hel del uthållighet, styrka och tålamod för att styra en så komplex forskningsskuta som Grafenflaggskeppet. Jari Kinaret tycks ha den sisu som behövs. Mest stolt blir han när han lyckas med något som han inte tycker att han har naturlig talang för.
– Det som kommer lätt är inte något att vara stolt över. Det största är alltid att lyckas överträffa förväntningarna, framför allt sina egna. Det är det absolut svåraste.
Och skattepengarna… går de till rätt saker nu?
– Jo, jag är nöjdare än jag hade varit med de andra alternativen. Alla var inte dåliga, men det här är bättre, konstaterar han utan omsvep.
Det har blivit många besök på Gunnebo slott genom åren. Hit gick Jari Kinaret ofta med familjen när barnen var små för att titta på djuren, promenera och ta en fika. Gunnebo slott har också en annan sak gemensamt med Jari Kinaret och Grafenflaggskeppet – en tydlig koppling till EU. Projektet Gunnebo – åter till 1700-talet startades med hjälp av EU-finansiering och medan grafen handlar om att bygga framtiden, tar Gunnebo tillvara sin historiska miljö.
Mer om Jari Kinaret
Född: 27 februari 1962 i (Gamla-) Karleby på finska Österbotten
Bor: Villa i Mölndal
Familj: Fru och två döttrar, 16 och 20 år
Jobb: Professor i fysik på Chalmers, chef för avdelningen för den kondenserade materiens teori, ledare för Grafenflaggskeppet som är EU:s största forskningssatsning som koordineras av institutionen för fysik på Chalmers.
Karriär i korthet: Tog en magisterexamen i teoretisk fysik vid Uleåborgs universitet 1986 och en civilingenjörsexamen inom elektroteknik vid samma universitet 1987 innan han flyttade till USA för vidare studier. Han doktorerade i fysik vid det prestigefyllda universitetet MIT 1992 och arbetade sedan en tid i Danmark. 1995 kom han till Göteborg, för en tjänst vid Göteborgs universitet och sedan 1998 är han anställd på Chalmers där han är professor sedan tio år tillbaka. Jari Kinaret har även varit ledare för Chalmers styrkeområde för nanovetenskap och nanoteknologi. Sedan 2013 leder han Grafenflaggskeppet. Han leder också avdelningen för den kondenserade materiens teori på institutionen för fysik.
Fritid: Jag tycker mycket om att lägga olika slags pussel och det är ett intresse jag delar med min fru. Det största vi har hemma är nog på 3000 bitar. Jag gillar även matematiska pussel och minns tydligt när jag fick min första Rubriks kub. Då var jag i nittonårsåldern. Första gången tog det mig två veckor att lösa den, men sedan jag tränade väldigt mycket. Som bäst klarade jag att lösa den på sådär 20–30 sekunder. Nu tar det längre tid!
Favoritplats för inspiration: Förut var det nog Delsjöområdet, där jag har sprungit mycket. Nu har jag ingen särskild plats där jag hämtar inspiration, men jag besöker gärna Bertilssons stuga (i Delsjöreservatet) eller Gunnebo slott för en fika.
Mest stolt över: Eftersom jag brukar fråga det när jag håller anställningsintervjuer har jag också funderat över vad jag själv är stolt över. Här är tre saker i kronologisk ordning där jag överträffat mina egna förväntningar:
1. När jag skrev uppsatsen inför min studentexamen i Finland fick jag 98 av 99 poäng. Då blev jag stolt eftersom jag inte har någon naturlig talang för att skriva.
2. Efter gymnasiet gjorde jag lumpen och hamnade på reservofficersskolan. Jag är duktig på att läsa, men det här var helt andra saker och långt ifrån min kärnkompetens. Därför är jag stolt över att jag fick högsta vitsord därifrån.
3. Grafenflaggskeppet - det var en stor och viktig vinst. När vi började 2010 var vi inte favoriter, men vi klarade konkurrensen.
Drivkraft: Från början var det mest nyfikenhet. Jag har alltid tyckt om matematiska resonemang. Med Grafenflaggskeppet är det annorlunda. Där handlar det om att se vad vi kan åstadkomma med projektet – hur vi gör verklig nytta i samhället.
Första fysikminne: Kanske är det mer matte än fysik, men jag minns att vi hade en matteuppgift i lågstadiet där det var fel i uppgiften. Man fick ett svar som var ett negativt tal och jag funderade över vad det innebar. Det visade sig att jag hittat ett tryckfel i boken. Jag minns också att jag läste om Pythagoras sats, som anger sambandet mellan längden på sidorna i en rätvinklig triangel. Kanske var jag sju eller åtta när jag kokade ihop en egen sats som skulle gå att använda även för trianglar som inte har en rät vinkel. Jag minns att den funkade okej och såhär i efterhand är jag verkligen nyfiken på hur jag fick ihop det. Jag har inte kvar några papper…
Bäst med att vara forskare: Att få bestämma vad man jobbar med. Det är en frihet som innebär att jag får jobba med sådant som jag är intresserad av. Friheten är utan tvekan det bästa.
Utmaningar med jobbet: Balans – att ha en lagom arbetsbelastning. Det är inte bra med varken för mycket eller för lite jobb, men jag har hellre lite för mycket när jag vet vad jag ska göra… Jag har haft problem med stress och då måste man sätta gränser. I min roll handlar det om att lita på sina medarbetare och delegera mer. Allt blir inte på ens eget sätt, men om man ska göra allt själv hinner man inte. Det handlar också om att ta sig tid för återhämning under perioder med lite lägre arbetsbörda.
Framtidsdröm: Jag drömmer om att kunna hitta ett sätt som gör att kommande generationer har chans att leva ett liv som de är nöjda med. Det är inte uppenbart hur vi i Europa ska kunna skapa konkurrensfördelar gentemot till exempel Kina och Indien. En stor del av all tillverkningsindustri ligger idag utanför Europa och vi behöver vara med och skapa arbetstillfällen för våra barn och barnbarn.