Daniel Phillips, professor vid institutionen för fysik och astronomi vid Ohio University, USA, är innehavare av 2024 års Tage Erlanders gästprofessur som instiftats av Vetenskapsrådet. Hans värd är avdelningen för subatomär, högenergi- och plasmafysik vid institutionen för fysik på Chalmers.
Hur skulle du beskriva din forskning?
– Jag är intresserad av modeller av atomkärnor och modeller för kärnreaktioner, och alldeles särskilt av att ta fram olika slags beskrivningar som uppskattar hur vilken osäkerhet det finns i olika modeller. För oss som bedriver teoretisk forskning kommer våra jämförelser med experimentella data ofta med osäkerhetsfaktorer. Teoretiska förutsägelser däremot, kan göras utan att ta hänsyn till osäkerheter. Det är inte till hjälp eftersom det innebär att om du bara tar förutsägelserna rakt av skulle du kunna tro att teoretikerna var helt säkra på sina siffror. I själva verket betyder det bara att de inte riktigt har brytt sig om att uppskatta vad den verkliga osäkerheten är.
– Inom mitt område, kärnfysik, har olika verktyg utvecklats och använts under de senaste 25 åren för att angripa detta problem. Du går till väga genom att organisera din problemställning så att de viktigaste mekanismerna inkluderas först, och noggrannheten i beräkningen blir sedan allt bättre ju mer du arbetar vidare på den. Sedan kombinerar du detta med sofistikerade metoder för att behandla data och kvantifiera påverkan av saker du ännu inte har beräknat.
Varför blev du intresserad av detta forskningsområde?
– När jag började arbeta med teoretisk kärnfysik var jag frustrerad över att teoretisk kärnfysiker A kunde göra en beräkning och förutsäga ett tal, medan teoretisk fysiker B kunde göra en annan beräkning och förutsäga ett annat tal. Sedan kunde de båda rycka på axlarna och tycka att det var helt okej att det skilde sig åt. Men det som lockade mig med att kvantifiera osäkerheter är att det kunde ge mig en tillförlitlig lösning vid sådana situationer – jag vet var min modell misslyckas, men jag vet också var den stämmer.
Vilka förväntningar har du på Tage Erlander-professuren, och hur kommer ditt samarbete med institutionen för fysik att se ut?
– I ansökan till Vetenskapsrådet som professor Christian Forssén vid institutionen för fysik och jag skrev, diskuterade vi ett antal nukleära processer som – om du mäter dem tillräckligt noggrant – skulle kunna avslöja fysik bortom standardmodellen. I det sammanhanget är möjligheten att kunna göra en osäkerhetskvantifiering av kärnfysiskberäkningarna helt avgörande. Vi är särskilt intresserade av att utforska detta kopplat till betasönderfall hos lätta atomkärnor.
– Som en del av upplägget för denna professur kommer jag också att besöka andra kärnfysikgrupper i Lund och Uppsala och bekanta mig med deras arbete, något jag också verkligen ser fram emot.
Vad är dina erfarenheter av Chalmers och Sverige hittills?
– Det här är faktiskt mitt fjärde besök på Chalmers, jag har varit här tidigare för samarbeten och konferenser, och jag skulle inte fortsätta komma tillbaka om jag inte gillade det! Det finns stor potential för framtida samarbeten inom många olika ämnen. Jag gillar verkligen Göteborg också, som är en mycket trevlig stad med många intressanta platser. Framför allt är det fantastiskt att kunna åka ut och besöka öarna och skärgården under sommaren.
Om Tage Erlanders gästprofessur
Tage Erlanders gästprofessur utses bland internationellt mycket framstående forskare inom naturvetenskap och teknikvetenskap av Vetenskapsrådet. Syftet är att ”ge universiteten möjlighet att utveckla ett område genom att rekrytera en internationellt ledande professor under en kortare period”.