Nyheter: Forskning Forskarporträtthttp://www.chalmers.se/sv/nyheterNyheter från Chalmers tekniska högskolaMon, 29 Nov 2021 04:38:49 +0100http://www.chalmers.se/sv/nyheterhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/bio/nyheter/Sidor/Chalmersprofessor-en-av-de-mest-citerade-forskarna.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/bio/nyheter/Sidor/Chalmersprofessor-en-av-de-mest-citerade-forskarna.aspxChalmersprofessor en av de mest citerade forskarna<p><b>​Jens Nielsen professor i systembiologi, ligger på listan över världens mest citerade – och därmed mest inflytelserika – forskare i världen. </b></p><p class="chalmersElement-P"><a href="https://recognition.webofscience.com/awards/highly-cited/2021/">​<span>Highly cited researchers list </span></a><span>identifierar de forskare som haft betydande inflytande genom publicering av flera väl citerade artiklar under det senaste decenniet. Listan sammanställs av Clarivate och utgår från 21 forskningsområden. ​</span></p> <p class="chalmersElement-P"><span>Jens Nielsen är en av 47 svenska forskare på listan. </span><span style="background-color:initial">Ha</span><span style="background-color:initial">n har i över 30 år forskat med fokus på m</span><span style="background-color:initial">odifiering av metabola system (metabolic engineering), med målsättningen att kunna tillverka olika eftertraktade föreningar på ett miljövänligt och hållbart sätt. Han använder också sitt unika tillvägagångssätt och metoder för att studera ämnesomsättning hos människor, med ett speciellt intresse för metabola sjukdomar som typ-2 diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, samt olika sorters cancer. </span></p> <h2 class="chalmersElement-H2"><span>&quot;Strävar efter att nå resultat som kan påverka samhället&quot;​</span></h2> <p class="chalmersElement-P"> </p> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial"> </span>Jag drivs av att kunna hjälpa till att utveckla teknologier som kan komma samhället till nytta. Jag tror att vår höga citeringsgrad beror just på att vi strävar efter att nå forskningsresultat som kan påverka samhället. Men jag var också en pionjär inom systembiologi, som nu har vuxit till ett stort forskningsfält. Det resulterar i att även mina äldre publikationer citeras idag, säger Jens Nielsen. </p> <p class="chalmersElement-P"> </p> <p class="chalmersElement-P">Hans forskning täcker ett brett område, men alltid med en koppling till metabolism, det vill säga ämnesomsättning. Hans arbete med att modifiera jästceller kan leda till produktion av nya hälsosamma livsmedel eller livsmedelsingredienser, nya biobränslen och nya läkemedel. Hans forskning kring tarmfloran kan leda till att man identifierar nya bakterier som kan användas som probiotika för att förbättra människors hälsa. Och hans studier kring cancermetabolism kan användas för identifiering av nya biomarkörer och potentiellt nya behandlingsstrategier.</p> <h2 class="chalmersElement-H2">Forskning som resulterar i företag och produkter motiverande​</h2> <p class="chalmersElement-P"> </p> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial"> </span>Jag tar alltid avstamp i problemet som ska lösa. Sedan går jag tillbaka och ser hur vi kan använda vår vetenskapliga verktygslåda för att ta itu med det. I vissa fall hamnar vi på omvägar eftersom vi behöver gräva djupare och behöver fördjupa vår grundläggande förståelse för till exempel jästcellsmetabolism. Men jag ser alltid till att vi återvänder till vårt ursprungliga fokus och frågeställning, säger Jens Nielsen. Han fortsätter. </p> <p class="chalmersElement-P"> </p> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">Det blir oerhört motiverad av att mycket av den forskning vi har genomfört i min forskargrupp har översatts till startup-företag eller till stora företag, och att en del har resulterat i nya produkter på marknaden. Förhoppningsvis kommer vi att se mer av den typen produkter i framtiden. </span><br /></p> <p class="chalmersElement-P"> </p> <p class="chalmersElement-P"><strong>Vad krävs av en forskare för att bli framgångsrik inom sitt område, enligt dig?</strong></p> <strong> </strong><p class="chalmersElement-P"><strong> </strong></p> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial"> </span>Håll fokus, men ändå ett öppet sinne! Du kan lära dig mycket av andra discipliner och andra forskare. Kunskap som du sedan kan integrera i ditt eget arbete. Jag är också en stor förespråkare av samarbete. Jag tycker att det är stimulerande att diskutera forskningsproblem med kollegor och samarbetspartners. Det är också därför jag, under hela min karriär, har tyckt det är intressant att arbeta nära industrin. Genom dessa samarbeten har jag lärt mig om de utmaningar som branschen har när det gäller att förbättra sin produktion.</p> <p class="chalmersElement-P"><em>Text: </em>Susanne Nilsson Lindh<br /><em>Foto: </em>Johan Bodell</p> <p class="chalmersElement-P"><br /></p> <p class="chalmersElement-P"> </p> <p class="chalmersElement-P"><strong>Läs mer: <br /></strong></p> <ul><li><strong><span style="background-color:initial"><a href="https://www.lifesciencesweden.se/article/view/820086/svenskar_pa_lista_over_varldens_mest_inflytelserika_forskare">Svenskar på lista över världens mest inflytelserika forskare​</a></span><strong style="background-color:initial"> </strong></strong></li> <strong> <li><strong style="background-color:initial"><a href="https://recognition.webofscience.com/awards/highly-cited/2021/">Highly Cited Researchers</a></strong></li></strong></ul> <strong style="background-color:initial"><strong style="background-color:initial">​Läs mer om </strong><a href="/sv/personal/Sidor/Jens-B-Nielsen.aspx"><strong>Jens Nielsen</strong></a><strong style="background-color:initial"> och hans forskning:</strong></strong><strong><br /></strong><p></p> <p class="chalmersElement-P"></p> <ul><li><a href="/sv/institutioner/bio/nyheter/Sidor/Matematiskt-utraknade-kostrad-kan-forebygga-sjukdom.aspx">Matematiskt uträknade kostråd kan förebygga sjukdom</a><br /></li> <li><a href="/sv/institutioner/bio/nyheter/Sidor/Nasta-generations-modellering-av-manniskans-metabolism.aspx">Nästa generations modellering av human metabolism​</a><br /></li> <li><a href="/sv/institutioner/bio/nyheter/Sidor/Jast-kan-trimmas-att-skapa-atravarda-proteinlakemedel.aspx">Jäst kan trimmas att skapa åtråvärda proteinläkemedel​</a><br /></li> <li><span></span><a href="/sv/institutioner/bio/nyheter/Sidor/Forbattrade-cellfabriker.aspx">Andas ut – förbättrade cellfabriker i sikte​</a><br /></li></ul> <p></p> <p class="chalmersElement-P"> </p> <p class="chalmersElement-P"><br /></p> <p class="chalmersElement-P"> ​</p>Thu, 18 Nov 2021 13:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Anders-Lyngfelt-Energipionjar.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Anders-Lyngfelt-Energipionjar.aspxEnergipionjär hedras av ansedd forskningstidskrift<p><b>​Anders Lyngfelt, professor i energiteknik på Chalmers, har som första svenska forskare tillägnats en specialutgåva av den ansedda tidskriften Energy &amp; Fuels. Han har valts ut för sin ledande forskning om kemcyklisk förbränning, en teknik som dels är väldigt energieffektiv, och dels gör koldioxidinfångning enkel och billig. – Det är glädjande att se att det finns ett stort intresse för infångning av koldioxid och en växande insikt om att det är ett av verktygen vi måste börja använda i stor skala. Vi behöver ju göra ALLT, vända på varenda sten, både för att snabbt minska utsläppen och för att fånga in koldioxid från atmosfären med minusutsläpp, säger Anders Lyngfelt.</b></p><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/Energy-fuels-cover.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px;width:150px;height:200px" />​<span></span><span style="background-color:initial">Energy &amp; Fuels har kommit ut sedan 1978 och innehållet spänner över breda forskningsområden med koppling till energi och bränslen. </span>Anders, som är en av Chalmers och Sveriges mest citerade forskare, har själv eller med kollegor publicerats i Energy &amp; Fuels ett 40-tal gånger. Han<span style="background-color:initial"> är den fjärde forskaren i tidningens serie om Pioneers in Energy Research, de tre tidigare är verksamma inom solenergi, bioenergi- och bränslen samt råolja (Alan Marshall, bilden). </span><div><br /><div>– Det känns jätteroligt! Förutom att bli uppmärksammad själv är det roligt att vårt område uppmärksammats. Det här är absolut en betydelsefull och seriös tidskrift med bra genomslag, impact factor, säger Anders. </div> <div><br /></div> <div>Att Anders – och hans forskarkollegor – nu uppmärksammas beror på att de sedan länge har lett utvecklingen av tekniken kemcyklisk förbränning, en effektiv förbränningsteknik som gör det möjligt att enkelt och billigt samla in koldioxiden som skapas vid förbränningen, för vidare lagring. (Läs mer om tekniken i faktarutan längst ner). </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Enkelt och billigt att separera koldioxid</h3> <div>Att fånga in och lagra koldioxid blir en allt mer intressant metod för att minska den globala uppvärmningen. Men rökgaserna från konventionell förbränning – för att t ex producera fjärrvärme och el – innehåller bara ca 15 procent koldioxid och att separera den är dyrt och kostar dessutom mycket av den energi som skulle gått till att producera fjärrvärme och el. </div> <div><br /></div> <div>– Därför finns koldioxidinfångning bara vid två kraftverk i hela världen idag. Men med kemcyklisk förbränning slipper du den krångliga gasseparationen. Idealt sett är det – förutom vattenånga – ren koldioxid som kommer ut ur skorstenen, som då är redo för lagring.  </div> <div><br /></div> <div>Trots att Anders och kemcyklisk förbränning nu uppmärksammas av Energy &amp; Fuels används inte tekniken någonstans inom industrin idag. Det beror till största delen på att det idag redan finns existerande teknik för förbränning och att det inte finns tillräckligt starkt tryck på industrin att samla in koldioxid. Men nu när intresset för koldioxidinfångning och lagring ökar, ökar också intresset för kemcyklisk förbränning. Och tekniken kan göra en stor insats, tror Anders. </div> <div><br /></div> <div>– Det man kallar koldioxidbudget, den mängd koldioxid som kan släppas ut i atmosfären utan att vi överstiger målet om 1,5 graders temperaturökning, ser ut att ta slut 2028 med den takt vi håller idag.</div> <div>– Hur optimistiskt man än räknar på det är det ingen som tror att vi kommer att sluta släppa ut koldioxid om sju år – så alla utsläpp efter 2028 måste tas bort från atmosfären med så kallade minusutsläpp. Här kan kemcyklisk förbränning göra stor nytta. </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Sverige kan gå före</h3> <div>Ett användningsområde som kan bli aktuellt är inom koldioxidinsamling och lagring från biomassa eller BECCS från engelskans Bio-energy with carbon capture and storage. Då samlas koldioxid in vid t ex bioeldade kraftverk för att åstadkomma nettominskning av koldioxid i atmosfären. Anders är en av arrangörerna bakom nästa års konferens om negativa utsläpp, den andra i en serie konferenser som ska öka kunskapen om de olika möjligheter som finns för att åstadkomma negativa utsläpp. </div> <div><br /></div> <div>Anders hoppas nu att det blir Sverige – varifrån utvecklingen av tekniken alltså har letts i många år – som också blir första landet där tekniken tas i bruk i industriell skala. </div> <div><br /></div> <div>– Att få någon att våga ta steget och använda den här tekniken, det är det jag fokuserar mest på just nu. Det är nys att det inte skulle ha någon betydelse vad vi gör i ”lilla” Sverige. Om vi går före och visar hur man kan göra, då skulle andra följa efter. Det är jag övertygad om. </div> <div><br /></div> <div><em>Text: Christian Löwhagen.</em></div> <div><em><br /></em></div> <div>Energy &amp; Fuels specialutgåva om Anders Lyngfelt och kemcyklisk förbränning publiceras under andra halvan av 2022. Redan har 37 forskare meddelat att de vill vara med och bidra till innehållet i upplagan. </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Länkar: </h3> <div><ul><li><a href="https://pubs.acs.org/doi/10.1021/acs.energyfuels.1c03260">Läs mer om Pioneers in Energy</a></li> <li><span style="background-color:initial"><a href="https://negativeco2emissions2020.com/">Läs mer om The 2nd International Conference on Negative CO2 Emissions, som genomförs på Chalmers 14-17 juni 2022​</a>.</span></li></ul></div> <div><p class="chalmersElement-P"><span>Om Anders Lyngfelts forskning. </span></p></div> <div><ul><li><a href="/sv/nyheter/Sidor/Tre-chalmersforskare-pa-topplistan-over-varldens-mest-citerade.aspx">Tre Chalmersforskare på topplistan över världens mest citerade</a>. </li> <li><a href="/sv/nyheter/Sidor/Arets-William-Chalmersforelasare-vill-tvatta-atmosfaren-pa-koldioxid.aspx">Årets William Chalmersföreläsare vill tvätta atmosfären på koldioxid</a>. </li></ul></div> <div><span style="color:rgb(33, 33, 33);font-family:inherit;font-size:16px;font-weight:600;background-color:initial"><br /></span></div> <div><h3 class="chalmersElement-H3"><span>Läs mer om kemcyklisk förbränning:</span></h3></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/EoM/Nyheter/CLC-processen.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px;width:250px;height:302px" /><br /><br />Idén med kemcyklisk förbränning är att hindra luften från att komma i kontakt med bränslet, så att man slipper kvävet. Istället används två reaktorer och en syrebärare som flyttar syre mellan reaktorerna, från förbränningsluften i ena reaktorn till bränslet i andra reaktorn.</div> <div><br /></div> <div>Det kan jämföras med hur hemoglobinet transporterar syre i vårt blod från lungorna till cellerna. Men i stället för hemoglobin använder forskarna metalloxider och reaktionerna sker vid 900–1000 grader. Ut från bränslereaktorn kommer koldioxid och vattenånga, och vattenångan avlägsnas enkelt genom att kyla gasen.</div> <div>Men det räcker inte med en bra idé, Anders Lyngfelt och hans kollegor har visat att processen fungerar.</div> <div><br /></div> <div>Genombrottet kom 2003 och de har nu mer än 4000 timmars drifterfarenhet i fyra olika pilotanläggningar, med många olika syrebärare och bränslen. Processen forskarna utvecklat på Chalmers studeras nu på flera håll i världen. </div> </div>Thu, 18 Nov 2021 00:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/bio/nyheter/Sidor/Chalmersprofessor-far-pris-av-Biophysical-Society.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/bio/nyheter/Sidor/Chalmersprofessor-far-pris-av-Biophysical-Society.aspxChalmersprofessor får pris av Biophysical Society<p><b>Pernilla Wittung-Stafshede, professor på institutionen för biologi och bioteknik vid Chalmers, tilldelas Fellow of the Biophysical Society Award 2022.​</b></p><p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial">Det internationella samfundet för biofysik, Biophysical Society, utnämner varje år ett antal framstående forskare inom biofysik till Society Fellows. Bland årets sju utvalda forskare återfinns Pernilla Wittung-Stafshede, professor vid avdelningen för kemisk biologi. </span></p> <h2 class="chalmersElement-H2"><span>&quot;Banbrytande forskning om proteiners biofysik&quot;</span></h2> <p class="chalmersElement-P"> </p> <p class="chalmersElement-P">Hon får utmärkelsen för ”sin banbrytande forskning som har ökat vår förståelse av proteiners biofysik, med tonvikt på veckning av metallbindande proteiner, effekter av den trånga cellmiljön och mekanismer för metalltransport i celler”.</p> <p class="chalmersElement-P"> </p> <p class="chalmersElement-P">− Jag blir rörd av att få den här utmärkelsen. Övriga Fellows (i år och tidigare) är oerhört framstående forskare som jag själv verkligen ser upp till. Det är en ära att få räknas in i den här gruppen, säger Pernilla Wittung-Stafshede. </p> <p></p> <h2 class="chalmersElement-H2">&quot;Ny energi att forska vidare&quot;</h2> <p></p> <p class="chalmersElement-P"> </p> <p class="chalmersElement-P">Pernilla Wittung-Stafshede startade sin egen forskargrupp 1999 och har verkat vid flera olika universitet, först i USA och nu i Sverige. Hennes forskning fokuserar idag på metallproteiners roll vid sjukdom, till exempel vid cancer − och felveckning av proteiner, vid till exempel Parkinsons sjukdom. </p> <p class="chalmersElement-P"> </p> <p class="chalmersElement-P">−<span> </span>Detta pris ger min självkänsla en boost för det betyder att andra tycker att min forskning är excellent och har hög relevans. Med detta får jag ny energi att forska vidare inom detta viktiga forskningsfält, säger hon. </p> <p class="chalmersElement-P"></p> <p style="box-sizing:border-box;margin:0px;font-size:14px;line-height:22px;font-family:&quot;open sans&quot;, sans-serif;font-style:normal;font-weight:300;letter-spacing:normal;orphans:2;text-align:-webkit-left;text-indent:0px;text-transform:none;white-space:normal;widows:2;word-spacing:0px"></p> <p class="chalmersElement-P" style="box-sizing:border-box;margin:0px;font-size:14px;line-height:22px;font-family:&quot;open sans&quot;, sans-serif;font-style:normal;font-weight:300;letter-spacing:normal;orphans:2;text-align:-webkit-left;text-indent:0px;text-transform:none;white-space:normal;widows:2;word-spacing:0px"></p> <p class="chalmersElement-P" style="box-sizing:border-box;margin:0px;font-size:14px;line-height:22px;font-family:&quot;open sans&quot;, sans-serif;font-style:normal;font-weight:300;letter-spacing:normal;orphans:2;text-align:-webkit-left;text-indent:0px;text-transform:none;white-space:normal;widows:2;word-spacing:0px"></p> <p class="chalmersElement-P" style="box-sizing:border-box;margin:0px;font-size:14px;line-height:22px;font-family:&quot;open sans&quot;, sans-serif;font-style:normal;font-weight:300;letter-spacing:normal;orphans:2;text-align:-webkit-left;text-indent:0px;text-transform:none;white-space:normal;widows:2;word-spacing:0px"></p> <p class="chalmersElement-P" style="box-sizing:border-box;margin:0px;font-size:14px;line-height:22px;font-family:&quot;open sans&quot;, sans-serif;font-style:normal;font-weight:300;letter-spacing:normal;orphans:2;text-align:-webkit-left;text-indent:0px;text-transform:none;white-space:normal;widows:2;word-spacing:0px"></p> <p class="chalmersElement-P" style="box-sizing:border-box;margin:0px;font-size:14px;line-height:22px;font-family:&quot;open sans&quot;, sans-serif;font-style:normal;font-weight:300;letter-spacing:normal;orphans:2;text-align:-webkit-left;text-indent:0px;text-transform:none;white-space:normal;widows:2;word-spacing:0px"></p> <p class="chalmersElement-P" style="box-sizing:border-box;margin:0px;font-size:14px;line-height:22px;font-family:&quot;open sans&quot;, sans-serif;font-style:normal;font-weight:300;letter-spacing:normal;orphans:2;text-align:-webkit-left;text-indent:0px;text-transform:none;white-space:normal;widows:2;word-spacing:0px"></p> <p class="chalmersElement-P" style="box-sizing:border-box;margin:0px;font-size:14px;line-height:22px;font-family:&quot;open sans&quot;, sans-serif;font-style:normal;font-weight:300;letter-spacing:normal;orphans:2;text-align:-webkit-left;text-indent:0px;text-transform:none;white-space:normal;widows:2;word-spacing:0px"></p> <p></p> <div style="box-sizing:border-box;font-family:&quot;open sans&quot;, sans-serif;font-size:14px;font-style:normal;font-weight:300;letter-spacing:normal;orphans:2;text-align:-webkit-left;text-indent:0px;text-transform:none;white-space:normal;widows:2;word-spacing:0px"><strong style="box-sizing:border-box;font-weight:700">​Text:</strong><span> </span>Susanne Nilsson Lindh<br style="box-sizing:border-box" /><strong style="box-sizing:border-box;font-weight:700">Foto:</strong><span> </span>Oscar Mattsson</div> <p class="chalmersElement-P"> </p> <p class="chalmersElement-P"><br /></p> <p class="chalmersElement-P"> </p> <p class="chalmersElement-P"><strong>Läs mer om</strong> <a href="https://www.biophysics.org/bps-bulletin/society-names-2022-fellows">årets pristagare</a></p> <p class="chalmersElement-P"><br /></p> <p class="chalmersElement-P"> </p> <p class="chalmersElement-P"><strong>Mer om <a href="https://www.biophysics.org/">Biophysical Society</a></strong> </p> <p class="chalmersElement-P"> </p> <p class="chalmersElement-P"></p> <ul><li>Grundades 1958 för att leda utveckling och spridning av kunskap inom biofysik. </li> <li>Verksamheten innefattar bland annat möten, publikationer och kommittéaktiviteter. </li> <li>Sällskapets medlemmar, nu över 7 500, arbetar inom akademin, industrin och i statliga myndigheter över hela världen.</li> <li>Fellow of the Biophysical Society Award har delats ut årligen sedan år 2000. Endast en annan svensk har tidigare fått priset (Astrid Gräslund, 2018)</li> <li>Prisutdelning sker på Biophysical Societys årliga konferens i San Francisco i februari 2022.</li></ul> <div><br /></div> <p class="chalmersElement-P"> </p> <p class="chalmersElement-P"> </p> <p class="chalmersElement-P"> </p>Thu, 04 Nov 2021 10:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/bio/nyheter/Sidor/Jast-far-vaxtbaserad-mat-att-smaka-som-riktigt-kott.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/bio/nyheter/Sidor/Jast-far-vaxtbaserad-mat-att-smaka-som-riktigt-kott.aspxJäst får växtbaserad mat att smaka som riktigt kött<p><b>​Hållbara växtbaserade produkter som smakar som riktigt kött. Är det möjligt att tillverka – och kommer någon att vilja äta dem? Absolut, säger Florian David, forskarassistent på Chalmers. Nyckeln är animaliskt fett – producerat av jäst. </b></p><p class="chalmersElement-P">​<span>Många som äter kött letar efter hållbara växtbaserade alternativ. Men, enligt Floran David, forskare inom bioteknologi och en av grundarna till företaget Melt&amp;Marble, finns det ett glapp i smaken mellan växtbaserat kött och kött från djur. Han menar att glappet måste överbryggas innan växtbaserat kött kommer att konsumeras i stor skala. </span></p> <div> </div> <p class="MsoNormal"></p> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial">− </span>Efterfrågan drivs just nu av flexitarianer och hållbarhetsmedvetna konsumenter. Men livsmedelsindustrin vill också nå köttälskare med dessa produkter. Genom att kunna erbjuda livsmedel med identisk, eller bättre, smakupplevelse, tror man att fler och fler konsumenter ska välja växtbaserade alternativ, säger Florian David.</p> <h2 class="chalmersElement-H2">Animaliska fetter ska produceras − utan djur </h2> <h2 class="chalmersElement-H2"></h2> <div> </div> <p class="chalmersElement-P"> </p> <div> </div> <p class="chalmersElement-P">Genom att använda jästcellsfabriker försöker forskarna att producera en nyckelingrediens i köttliknande produkter: animaliska fetter. Fetter påverkar smak, konsistens och helhetsupplevelsen av att äta kött. Växtbaserade fetter kan inte bidra till den helhetsupplevelsen, menar Florian David. </p> <p class="chalmersElement-P">Ämnesomsättningen, metabolismen, hos jästceller kan omprogrammeras till att producera fettstrukturer som redan finns, men även till att bilda nya och bättre fettsorter. Det är nyckeln till att få växtbaserat kött att smaka som originalet</p> <div> </div> <p class="chalmersElement-P"> </p> <div> </div> <p class="MsoNormal"></p> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial">− </span>Vi har precis påbörjat processen med att producera animaliskt fett i cellfabriker, men forskningen som ligger bakom våra tekniker har utvecklats i över ett decennium, säger Florian David. </p> <h2 class="chalmersElement-H2">Flera fördelar ur ett hållbarhetsperspektiv</h2> <div> </div> <p class="chalmersElement-P"> </p> <div> </div> <p class="chalmersElement-P">Från ett hållbarhetsperspektiv finns det fler än en fördel med att producera fett med hjälp av jästceller <span style="background-color:initial">− utan att vara beroende av djurhållning.</span><span style="background-color:initial"> I dagens växtbaserade kött används främst kokosfet</span><span style="background-color:initial">t. Det tar upp till tio år innan man kan skörda en kokospalm för första gången och det tar upp till tjugo år innan man når optimal skörd. Dessa odlingar tar plats på bekostnad av tropisk biodiversitet. </span></p> <span></span><p class="chalmersElement-P"></p> <div> </div> <p class="chalmersElement-P"> </p> <div> </div> <p class="MsoNormal"></p> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial">−</span><span> </span>Efterfrågan på växtbaserat kött växer och då behövs bättre och mer hållbara sätt att framställa fett. Vår teknik, där produkten framställs genom jästfermentering, tar lite utrymme jämfört med dagens fettproduktion och kan också skalas upp utan att vara beroende av geografisk placering, säger Anastasia Krivoruchko, vd på Melt&amp;Marble och tidigare forskare på Chalmers.  </p> <div> </div> <h2 class="chalmersElement-H2">Årets impact maker</h2> <h2 class="chalmersElement-H2"> </h2> <h2 class="chalmersElement-H2"> </h2> <h2 class="chalmersElement-H2"> </h2> <p class="chalmersElement-P">I oktober 2021 tilldelades Melt&amp;Marble det nya priset <a href="https://www.livsmedelifokus.se/medlemskapet/livsmedelsdagarna/program/impact-maker-2021-2/">Årets impact maker</a>. <span style="background-color:initial">P</span><span style="background-color:initial">riset är ett samarbete mellan Vinnova och nätverket Livsmedel i fokus med syfte att inspirera och lyfta fram goda och innovativa exempel inom livsmedel.</span></p> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial"><br /></span></p> <div> </div> <p class="chalmersElement-P"><strong>Text:</strong> Susanne Nilsson Lindh<br /><strong>Foto: </strong>Martina Butorac </p> <div> </div> <p class="chalmersElement-P"><br /></p> <div> </div> <p class="chalmersElement-P"> </p> <div> </div> <p class="chalmersElement-P"><strong>Om Melt&amp;Marble </strong></p> <div> </div> <p class="chalmersElement-P"> </p> <div> </div> <p class="chalmersElement-P"></p> <div> </div> <ul><li>Melt&amp;Marble (tidigare Biopetrolia), är ett startup-företag från avdelningen för systembiologi på institutionen för biologi och bioteknik vid Chalmers. Företagets fokus är fermenteringsbaserad produktion av animaliska fetter, och de har fått in 750 000 euro i en investeringsrunda, ledd av Nordic Foodtech VC. Andra investerare är Chalmers Ventures, Purple Orange Ventures samt Chalmers Ventures och Pauligs investeringsbolag PINC.</li> <li>Melt&amp;Marbles grundare, Dr. Anastasia Krivoruchko (vd), Dr. Florian David (CSO) and Professor Jens Nielsen (styrelseledamot) är toppforskare inom mikrobiell teknik och precisionsfermentering.</li> <li>Mer <a href="https://meltandmarble.com/">om Melt&amp;Marble </a></li></ul> <div> </div> <p></p> <div> </div> <p class="chalmersElement-P"> </p> <div> </div> <p class="chalmersElement-P"> </p> <div> </div> <p class="chalmersElement-P"> </p>Thu, 28 Oct 2021 19:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/bio/nyheter/Sidor/Miljonanslag-till-forskning-om-nanomediciner.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/bio/nyheter/Sidor/Miljonanslag-till-forskning-om-nanomediciner.aspxMiljonanslag till forskning om nanomediciner<p><b>​Alexandra Stubelius, forskarassistent inom kemisk biologi på Chalmers, tilldelas Hasselbladstiftelsens anslag till kvinnliga forskare för sin forskning om anti-inflammatoriska nanomediciner. − Det är otroligt roligt att tilldelas detta anslag. Jag tycker att det är viktigt att vi hittar nya lösningar på medicinska problem som påverkar många människor och detta skapar förutsättningar för mig att fortsätta med min forskning, säger Alexandra Stubelius. ​</b></p><p class="chalmersElement-P">​<span>Varje år delar Hasselbladstiftelsen ut en miljon vardera till två kvinnliga forskare på Chalmers och Göteborgs universitet, GU. I år delar Chalmersforskaren Alexandra Stubelius på institutionen för biologi och bioteknik anslaget med Carolina Guibentif på GU, som forskar inom hematopoes och prenatal utveckling av leukemi hos barn.</span></p> <h2 class="chalmersElement-H2"><span>Utvecklar nanomediciner​</span></h2> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial">Alexandra Stubelius forskning handlar om att utveckla så kallade nanomediciner för att bättre behandla sjukdomar så som artriter, åderförkalkning och fettlever </span><span style="background-color:initial">− </span><span style="background-color:initial">som alla blir värre av inflammation och som drabbar miljontals människor runt om i världen. </span></p> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial">−</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">Immunsystem</span><span style="background-color:initial">et är så komplicerat och styr så många viktiga funktioner. Genom nya nanomaterial och nanomedicin kan man påverka många funktioner samtidigt på ett smartare sätt än dagens mer trubbiga system. Immunsystemet är ju riktigt smart men kan behöva ställas om eller få en knuff i rätt riktning ibland, säger Alexandra Stubelius. </span></p> <h2 class="chalmersElement-H2"><span>Läkemedel kan riktas till rätt plats​</span></h2> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial">Ett överaktivt immunsystem kan attackera våra egna vävnader. Det kan leda till både allergier och kroniska sjukdomar. Dagens vanligaste anti-inflammatoriska läkemedel hämmar alla immunfunktioner, även de goda funktionerna som att läka våra vävnader. De måste därför användas i höga doser för att de ska fungera. Det orsakar biverkningar på andra organ och deras funktioner. </span></p> <p class="chalmersElement-P"> </p> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial">−</span><span> </span>För att kunna använda immunsystemet på bästa sätt behövs alltså mer intelligenta terapier som kan rikta läkemedlen till rätt plats, i rätt dos och vid rätt tidpunkt. På så sätt kan man undvika biverkningar, säger Alexandra Stubelius. </p> <h2 class="chalmersElement-H2"><span>Utgår från tre strategier ​</span></h2> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial">Alexandra Stubelius beskriver att designen av de nya nanomedicinerna baseras på tre olika strategier. I första hand tar de fram nya material som ska kunna bära dagens anti-inflammatoriska läkemedel. Materialen designas så att de bara reagerar på det inflammerade området i kroppen och kan då leverera läkemedlen dit utan att skada annan vävnad.  </span></p> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial">Den andra strategin går ut på att skapa nanomaterial som också fungerar som läkemedel. Det innebär att nanomaterialet agerar som aktiv substans och reglerar immunreaktionen.</span></p> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial">−</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">Med den metoden får vi helt nya sätt att bekämpa inflammation på. Målet är att störa immuncellernas kommunikationssignaler, till exempel redan när de förflyttar sig genom blodet. Då minskas signalerna som tillkallar fler immunceller till den påverkade vävnaden – och då förhindrar vi att inflammationsprocessen förvärras. </span></p> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial">Den tredje strategin baseras på att man nyligen har upptäckt att immunsystemet inte bara försvarar oss, utan även hjälper till att läka vävnadsskador. Här undersöker forskarna vilka komponenter i vävnaderna som säger till immuncellerna att de ska hjälpa till i läkningen. Dessa komponenter kan sedan utnyttja för att fortsätta utveckla smartare material för mer specifika immunreglerande terapier. </span></p> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial">−</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">Det anslag jag har blivit tilldelad av Hasselbladstiftelsen kommer till största del gå till att anställa en postdoc som kan hjälpa mig att nå mitt mål med smartare immunoterapier, säger Alexandra Stubelius. </span></p> <p class="chalmersElement-P"> </p> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial"><strong>Text: </strong>Susanne Nilsson Lindh<br /></span><span style="background-color:initial"><strong>Foto:</strong> Hasselbladstiftelsen </span></p> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial"><strong>Mer om:</strong> <br /></span></p> <ul><li><span style="background-color:initial"><a href="/sv/institutioner/bio/forskning/kemisk-biologi/Stubelius-lab/Sidor/default.aspx">Alexandra Stubelius forskning​</a></span></li> <li><a href="https://www.hasselbladfoundation.org/wp/sv/naturvetenskap/kvinnliga-forskare/">Hasselbladstiftelsens anslag till stöd för kvinnliga forskares vidaremeritering inom naturvetenskap​</a><br /></li></ul> <p></p> <div> </div> <div>​<br /></div> <div> </div> ​Thu, 30 Sep 2021 08:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/bio/nyheter/Sidor/Enzymforskare-tar-plats-i-Sveriges-unga-akademi.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/bio/nyheter/Sidor/Enzymforskare-tar-plats-i-Sveriges-unga-akademi.aspxEnzymforskare tar plats i Sveriges unga akademi<p><b>​Johan Larsbrink, docent i molekylär enzymologi vid Chalmers, väljs in som en av åtta nya ledamöter i Sveriges unga akademi.  ​</b></p><p class="chalmersElement-P">​<span style="background-color:initial">– </span><span style="background-color:initial">Det känns jättekul och hedrande att ha blivit invald i akademin. Jag ser det som en möjlighet att kunna påverka villkoren för unga forskare i Sverige. Det är också ett bra tillfälle att lära känna andra forskare runt om i landet från helt olika ämnesområden, säger Johan Larsbrink.</span></p> <span></span><p class="chalmersElement-P"></p> <p class="chalmersElement-P"><a href="https://www.sverigesungaakademi.se/index.html">Sveriges unga akademi </a>(SUA) är en oberoende akademi med syfte att föra samman unga forskare och ge förutsättningar till en plattform för forskningspolitiskt inflytande, nya – och kanske oväntade – tvärvetenskapliga möten och samarbeten. Men även för att sprida kunskap och påverka samhället i stort. Bland annat arbetar SUA med att öka intresset för vetenskap och forskning hos barn och unga.</p> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">Jag</span><span style="background-color:initial"> tror att jag, liksom alla de andra medlemmarna i SUA, kan bidra med mina egna erfarenheter och perspektiv. Akademin är väldigt dynamisk, så det finns goda möjligheter att lyfta nya frågor för akademin att fokusera på, säger Johan Larsbrink.</span></p> <h2 class="chalmersElement-H2">Enzymer som bryter ner biomassa och kostfiber</h2> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial">Hans forskning vid institutionen för biologi och bioteknik handlar om enzymer som används av olika mikroorganismer för att bryta ner biomassa och använda den som näring. Nedbrytning av biomassa är ett viktigt steg i produktion av biobränslen. Ökad förståelse för dessa enzymer kan ge effektivare processer och en mer hållbar bränsleproduktion. </span></p> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial">Johan Larsbrinks forskargrupp studerar också bakterier som bryter ner kostfiber i våra tarmar, för att kunna ge en bild av hur sammansä</span><span style="background-color:initial">ttningen av tarmfloran påverkas av våra kostval. Vissa av enzymerna som gruppen studerar skulle också kunna användas antimikrobiellt, genom att bryta ner de skyddande barriärer som skadliga mikroorganismer kapslar in sig i. </span></p> <h2 class="chalmersElement-H2"><span>Ser fram emot tvärvetenskapligt samarbete ​</span></h2> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial">Ledamöterna i SUA väljs in för en femårsperiod och akademin består just nu av 38 ledamöter.</span></p> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial">– </span><span style="background-color:initial">Det är fantastiskt roligt att få välkomna nya ledamöter, söktrycket i år var rekordhögt. Vi ser fram mot att släppa lös vår energi på nya aktiviteter tillsammans, säger ordförande Sebastian Westenhoff i ett pressmeddelande från SUA. </span></p> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial"> Med det höga söktrycket är det förstås extra roligt att ha blivit invald. Jag sökte själv för att jag har hört mycket positivt om SUA och ser nu fram emot att samarbeta med väldigt engagerade personer i en liknande plats i sina karriärer – men som kommer från helt andra forskningsfält, säger Johan Larsbrink.</span></p> <h2 class="chalmersElement-H2"><span>Fokus på forskares villkor och transparent handledning​</span></h2> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial">De frågor han tycker är viktiga att belysa för SUA är bland annat, hur olika villkoren ser ut på olika lärosäten för forskare. Det kan till exempel handla om hur stor andel av anslag som</span><span style="background-color:initial"> kan gå direkt till ett forskningsprojekt och hur mycket som ska täcka upp andra kostnader hos universitetet eller en enskild institution.</span></p> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial"> Jag tycker också att det är viktigt att vi verkar för en bättre och mer transparent uppföljning av handledning, eftersom det i regel är en väldigt viktig del av forskarutbildningen, säger Johan Larsbrink, som utnämndes till <a href="/sv/institutioner/bio/nyheter/Sidor/Larsbrink-arets-forskarledare-2018-19.aspx">Årets forskarhandledare</a> vid Chalmers 2019.</span></p> <p class="chalmersElement-P"> </p> <p class="chalmersElement-P"><strong style="background-color:initial">Läs mer om Johan Larsbrinks forskning:</strong><br /></p> <p class="chalmersElement-P"> </p> <p class="chalmersElement-P"></p> <ul><li><a href="/sv/institutioner/bio/nyheter/Sidor/Biologisk-mangfald-i-Vietnam-leder-industrin-framat.aspx">Biologisk mångfald i Vietnam leder industrin framåt</a></li> <li><a href="/sv/institutioner/bio/nyheter/Sidor/Unika-enzymer-del-av-overlevnadsstrategi-i-tarmen.aspx">Unika enzymer del av överlevnadsstrategi i tarmen</a></li></ul> <p></p> <p class="chalmersElement-P"> </p> <p class="chalmersElement-P"> </p> <p class="chalmersElement-P"><strong>Läs också: </strong></p> <p class="chalmersElement-P"> </p> <p class="chalmersElement-P"></p> <ul><li><a href="/sv/forskning/vara-forskare/Sidor/sveriges-unga-akademi.aspx">Chalmersforskare i Sveriges unga akademi​</a></li></ul> <p></p> <p class="chalmersElement-P"> </p> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial"><strong>Text:</strong> Susanne Nilsson Lindh<br /></span><span style="background-color:initial"><strong>Bild:</strong> Martina Butorac</span></p> <p class="chalmersElement-P"> </p>Fri, 24 Sep 2021 07:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/centrum/fysikcentrum/nyheter/Sidor/Med-siktet-installt-pa-nano.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/centrum/fysikcentrum/nyheter/Sidor/Med-siktet-installt-pa-nano.aspxMed siktet inställt på nano <p><b>​Hon är professor i tillämpad kvantfysik, småbarnsmamma och talar fem språk. Som ledare för det tvärvetenskapliga Nano Excellence Initiative vill Janine Splettstoesser nu skapa ett av Europas främsta nano-center med målet att ta sig an samhällets största utmaningar. Men allra stoltast blir Janine när hennes studenter når framgångar i arbetet. ”När en doktorand ger ett riktigt bra försvar på sin avhandling och kan få fortsätta jobba vidare med det de verkligen gillar och få växa som forskare. Då blir jag stolt.&quot;​</b></p>​<span style="background-color:initial">Vi ses i institutionens familjerum. Det är påsklov och 6-årige sonen Paolo är med. Han drar vant ut kluriga spel och byggsatser ut hyllorna medan Janine slår sig ner vid en arbetsplats i andra sidan rummet. Ett tomt skrivbord och en helt vanlig laptop. En hisnande tanke för en utomstående att det är allt som behövs för en professor i tillämpad kvantfysik som ska försöka jonglera föreläsningar, seminarier, konferenser och handledning av doktorander. För att inte tala om den egna forskningen. <br /><br /></span><div>Just nu handlar den om relationerna mellan termodynamik och kvantmekanik. Det som kallas kvanttermodynamik. För, som Janine själv uttrycker det, ”om man ska göra ny nano-teknik är det bra att känna till dynamiken runtomkring. Och vill man ha en kvantdator som funkar bra, behöver man veta hur energiåtgången ser ut och hur man bäst kyler ner den.”  <br /><br /></div> <strong> </strong><div><strong>Det står tidigt klart under</strong> samtalet att Janines engagemang på institutionen för Mikroteknologi och Nanovetenskap på Chalmers är många. Undervisningen, handledningen och forskningen har vi redan varit inne på. Men sedan årsskiftet är hon dessutom ny föreståndare för Nano Excellence Initiative, ett statsfinansierat och tvärvetenskapligt initiativ som omfattar tre andra institutioner förutom den egna - kemi, fysik, biologi – och som syftar till att främja forskning och utveckling inom nanoteknologi på universitetet. </div> <div><br />“Mitt mål är att skapa en mötesplats för nano-forskare på alla nivåer, juniora såväl som seniora. En slags inkubator för att bygga upp samarbeten, dela idéer och nätverka,” förklarar Janine. </div> <div><br />Men engagemangen slutar inte där. Janine är också en av initiativtagarna till familjerummet vi befinner oss i. Syftet? Att göra det möjligt för forskare att kombinera en framgångsrik forskarkarriär med ett familjeliv. En viktig fråga för Janine: </div> <div><br />”Som småbarnsförälder kan det ju uppstå logistiska problem när man ska resa till konferenser eller kanske har blivit inbjuden till ett möte med samarbetspartners, om man inte samtidigt lyckas lösa barnomsorg. Resultatet blir ofta att man som forskare behöver begränsa sitt arbete, speciellt kvinnliga forskare. Ett sånt här rum kan lösa såna här problem”, förklarar Janine. </div> <div><br />Och på frågan om de har nyttjat familjerummet många gånger förekommer Paolo sin mamma: ”Hundratals gånger!”, proklamerar han nöjt och fortsätter bygga på sin labyrint. </div> <div><h3 class="chalmersElement-H3">Den (o)självklara forskaren</h3></div> <div>Janine känns på något sätt självklar i sin forskarroll och i sitt ämne. Hon pratar engagerat och lustfullt om sin forskning och sina studenter. Och som äldst i en syskonskara om fem och med två forskande föräldrar, mamma inom fysik och pappa inom matematik, ter det sig kanske märkligt att det aldrig var självklart att Janine skulle välja en forskar-karriär. Men några styrande förväntningar kring karriärval har det aldrig varit tal om. Snarare en kultur i hemmet som sa att man kan bli vad man vill. Fysik-ämnet kom visserligen upp ibland runt middagsbordet, om än på ett avskräckande sätt. <br /><br /></div> <div>”Under gymnasietiden hade jag många olika tankar om vad jag skulle utbilda mig inom - arkitektur, design eller medicin kanske. Och direkt efter gymnasiet engagerade jag mig i socialt arbete under något år innan jag pluggade vidare. Sen har jag alltid gillat matte och fysik och att lösa problem. Men jag har också varit intresserad av språk. Min mamma brukade faktiskt komma med förmaningar: om du inte sköter dig så får du plugga fysik”, skrattar Janine. <br /><br /></div> <div><strong>Kanske ett klassiskt exempel på </strong>omvänd psykologi. Hursomhelst verkar det ha funkat. </div> <div>Och förutom alla akademiska meriter inom fysiken talar Janine dessutom fem språk. Inte så konstigt kanske om man tar sig en titt på hennes akademiska resa. En turné som gått kors och tvärs över den europeiska kontinenten. </div> <div><br />Hon växte upp i närheten av Düsseldorf och flyttade som 20-åring till Karlsruhe i södra Tyskland för att plugga fysik. Under kandidatstudierna gjorde hon ett utbytesår i franska Grenoble för att sedan återvända till Tyskland för att avsluta masterstudierna. Sedan snabbt vidare till Italien för att doktorera vid Scuola Normale Superiore di Pisa, då inom ämnet ”Adiabatic pumping in interacting quantum dots”. Det är under doktorandstudierna i Pisa som Janines intresse för kvantfysik tar fart på riktigt. Och det är också här hon träffar sin blivande man, som då doktorerade inom astrofysik. Efter det var det dags för post-doc som Janine gör vid Universitetet i Geneve medan pojkvännen åker till Hamburg. Sedan tillbaka till Tyskland igen och till universitetet i Aachen där första tjänsten som professor i fysik väntade. I Aachen mottar Janine också ett stort forskningsanslag. Något som Janine ser tillbaka på som en viktig milstolpe i karriären. </div> <div><br />”För första gången jag fick leda en egen forskargrupp. Jag fick själv rekrytera in doktorander och post-docs och forma mina föreläsningar själv. Frihet att göra det på mitt sätt. Det var då idén om att jag kunde bli en självständig forskare väcktes till liv på riktigt.” <br /><br /><img src="/SiteCollectionImages/20210101-20210631/Janine%202.jpg" class="chalmersPosition-FloatLeft" alt="" style="margin:5px 10px;width:300px;height:225px" /><span style="color:rgb(33, 33, 33);font-family:inherit;font-size:16px;font-weight:600;background-color:initial">Gothenburg calling</span><br /></div> <div>Det går inte att förneka att det finns ett romantiskt skimmer över livet som forskarpar med hela Europa som sin spelplan. </div> <div>Om hon saknar livet som kring-kuskande forskare på kontinenten? Nja.<br /> </div> <div>”Man tröttnar till slut. Jag och min man hade ett långdistansförhållande i tio år, det är inget jag rekommenderar. Det är klart att det är roligt och intressant att flytta runt och ständigt komma in i nya kulturer och lära sig nya språk, men till slut blir det jobbigt att bryta upp från vänner och jobb precis när man börjar känna sig hemma. Nu har jag varit i Sverige ett tag men jag känner mig ändå som den osmartaste föräldern på förskolan. Det tar mig fortfarande evigheter att fylla i enkla blanketter”, säger hon och skrattar. </div> <div><br /><strong>Så för drygt sju år sedan landade</strong> hon så slutligen i Göteborg och på Chalmers, då gravid med familjens första barn. Maken hade vid tillfället en forskartjänst vid Göttingen i Tyskland och fick sluta upp när han så småningom fick en tjänst på institutionen för fysik på Chalmers, endast ett stenkast bort. </div> <div>Att det blev just Chalmers, har på sätt och vis sin förklaring. Det femåriga forskningsprojektet vid RWTH Aachen hade rundats av och Janine och maken hade bestämt sig för att stanna i Europa. Efter lite efterforskningar insåg hon att det på Chalmers fanns möjlighet att kunna få bedriva den forskning hon var mest intresserad av. Samtidigt blir hon under en konferens uppsökt av en av professorerna inom tillämpad kvantfysik på Chalmers som undrar om Janine inte ska komma och jobba hos dem. Sagt och gjort, Janine söker en tjänst som forskarassistent inom nanovetenskap på Chalmers. Men hon söker också ett forskaranslag genom Wallenberg Academy Fellows – Sveriges största privata karriärsprogram för unga forskare. Det slutar med att hon får både tjänsten och anslaget. Och därmed också finansiering för forskning under fem års tid, en period som sedermera har förlängts ytterligare, genom Knut och Alice Wallenberg-stiftelsen. </div> <div><br />”Wallenbergs anslag har varit väldigt bra för mig på flera sätt. Förutom att det har finansierat min forskning så har det varit ett väldigt bra sätt för mig att bygga upp ett bra kontaktnät. Det har också hjälpt mig komma in i den svenska forskningsmiljön”.  </div> <div><br /></div> <div>Men det fanns också andra positiva aspekter av livet som forskare på ett svenskt universitet. </div> <div><br />”Något jag verkligen har gillat från början är ju att kulturen här är mycket mer jämlik och avslappnad om man jämför med exempelvis några av de tyska universiteten. Där är hierarkierna väldigt starka och armbågarna vassare”, menar Janine. </div> <div><h3 class="chalmersElement-H3">Vikten av goda förebilder</h3></div> <div>Och apropå jämlikhet, det är nästan svårt att inte nämna det faktum att Janine som kvinnlig professor i kvantfysik står ut i gruppen. Som master-student var hon den enda kvinnan på institutet och på seminarier. Och när Janine först gjorde entré på avdelningen för tillämpad kvantfysik på Chalmers var hon återigen den enda kvinnan. Idag, sex år senare, kan hon glatt konstatera att en tredjedel av arbetsstyrkan utgörs av kvinnor.  <br /><br /></div> <div>Att det är viktigt med goda förebilder inom den akademiska världen råder det inga tvivel om. Janine lyfter stunder då kvinnliga doktorander har kommit fram efter föredrag på konferenser och framfört hur betydelsefullt det är att få se en kvinna – inte sällan med en bäbis under armen – vara expert i ämnet. </div> <div>Och Janine har också sina egna förebilder. Hon minns speciellt sin post-doc-handledare vid institutet för teoretisk fysik i Geneve, professor M. Büttiker. Ett känt namn för många fysiker. Genom sin ödmjuka och prestigelösa stil och sitt sätt att ta allas arbete på allvar, oavsett position eller akademisk rang, har han kommit att bli en stark influens. </div> <div><br /><strong>”För honom spelade det ingen roll</strong> om han diskuterade med en master-student eller en Nobel-prisvinnare. Ibland bjöd han in sina vänner, namn som man kände igen från sina fysikböcker. Då kunde han presentera oss post-doc-studenter som experter inom våra ämnen. Han tog oss alla på lika stort allvar, helt enkelt. Jag inspirerades verkligen av honom.”<br /><br /></div> <div>Därför är det inte heller så förvånande att när Janine blir ombedd att nämna de stoltaste ögonblicken i karriären, så är det inte docent-tjänster, professurer eller publikationer som kommer upp i första hand. </div> <div><br />”Det är klart att jag var stolt när jag blev klar med min avhandling. Men de stoltaste ögonblicken är nog egentligen när någon i min forskargrupp gör ett riktigt bra jobb. När en doktorand ger ett riktigt bra försvar på sin avhandling och kan få fortsätta jobba vidare med det de verkligen gillar och få växa som forskare”. <br /><img src="/SiteCollectionImages/20210101-20210631/Janine%20och%20Paolo.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px 10px;width:300px;height:225px" /><br /><span style="color:rgb(33, 33, 33);font-family:inherit;font-size:16px;font-weight:600;background-color:initial">Från tvivel till framåtdriv</span><br /></div> <div>Vi förflyttar oss till Janines kontor, några trappor upp. Paolo skuttar vant fram i korridorerna och visar vägen. Studieåren i Pisa har tydligen gjort intryck. Under hyllorna med pärmar, böcker och papper på Janines kontor står en välanvänd italiensk espressokokare. På ena väggen hänger en stor griffeltavla med långa uträkningar i vit krita. Precis som man kan förvänta sig av en professor i kvantfysik. <br /><br /></div> <div>Men har det alltid varit lätt? Har det aldrig funnits tvivel? <br /><br /></div> <div>”När jag doktorerade hade jag verkligen mina tvivel. Kommer jag klara det här? Är jag smart nog? Jag var faktiskt väldigt nära att ge upp”.</div> <div><br />Men Janines planer på att kasta in handduken skulle snart stoppas. En gammal kursare kom och hälsade på och vände på perspektiven helt.  </div> <div><br /><strong>”Hon förstod inte varför jag tvivlade</strong> när jag alltid hade så bra betyg när vi pluggade ihop. Hon sa åt mig att, om jag tvivlar på att jag är smart nog, så kan jag väl bara låtsas vara smart i två år till och sen bestämma mig för vad jag vill göra.”, förklarar Janine och skrattar. </div> <div><br />Om argumentationen hade effekt är oklart men Janine red igenom stormen och kom ut på andra sidan. Med bravur. Sedan dess har Janine blivit ordentligt härdad i att stöta på svårlösliga problem. </div> <div>Så vad är egentligen drivkraften? <br /><br /></div> <div>”Helt klart min nyfikenhet. Jag ställs inför problem som jag inte förstår nästan varje dag. Men då pratar man med andra, läser på och gör fler beräkningar tills man förstått. Jag har alltid gillat att ta reda på hur det ligger till med saker och ting”. </div> <div><br /><strong>Det är tydligt att Janine </strong>verkligen gillar sitt jobb. Att hon är på rätt plats. Själv menar hon att det har handlat om att göra val som känns rätt i stunden och lita på att man landar rätt. Som många fysiker i början av karriären tänkte hon först enbart rikta in sig på teoretisk partikelfysik. Men med tiden reviderades planen.  <br />​​<br /></div> <div>”Jag gillar verkligen att jag både kan få göra fundamental forskning med tung teoretisk metodutveckling och samtidigt fundera över spännande tekniska tillämpningar. Det känns häftigt att kunna sitta och jobba teoretiskt och sen kunna gå över till labbet bredvid och prata med folk och se om mina beräkningar stämmer.” <br /><br /></div> <div>Från kontorets fönster ser man nätt och jämnt delar av förskolans gård. Janine lyfter upp Paolo för att se om det är småsyskonen man skymtar långt där borta. Visst är det Fabian och Mattia man ser, enas de. Kanske är det vyn från fönstret som gör att Janine återkommer till ämnet stolta ögonblick i karriären. <br /><br /></div> <div>”Jag måste faktiskt säga att jag också är otroligt stolt över att jag och min man faktiskt lyckades få ihop det till slut. Att vi kan få göra det vi brinner för på jobbet och samtidigt ha en fantastisk familj.” <br /><br />Text: Lovisa Håkansson</div> Thu, 24 Jun 2021 00:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/energi/nyheter/Sidor/kunskapspris-till-filip-johnsson.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/energi/nyheter/Sidor/kunskapspris-till-filip-johnsson.aspxPrestigefullt kunskapspris till energiforskare<p><b>​Filip Johnsson, professor i Hållbara energisystem vid Chalmers, får stiftelsen Åforsks välrenommerade kunskapspris 2021. Prissumman är på 100 000 kronor och pristagarna nomineras av rektorer vid universitet och högskolor.</b></p><div><span style="background-color:initial">Å</span><span style="background-color:initial">Forsk</span><span style="background-color:initial"></span><span style="background-color:initial"> delar årligen ut priset till en forskare som bedrivit framstående kunskapsspridning. 2021 års pris går till Filip Johnsson, en av Sveriges mest framstående forskare inom området uthålliga energisystem, vid institutionen för Rymd-, geo- och miljövetenskap.</span></div> <div><br /></div> <div><b>Grattis till priset! Hur känns det?</b></div> <div>– Jag blev väldigt glad och överraskad när jag fick telefonsamtalet om att jag fått priset. Det är naturligtvis väldigt hedrande och det visar att den forskargrupp som jag byggt upp tillsammans med mina duktiga kollegor tar fram relevanta resultat.</div> <div><br /></div> <div>I motiveringen står det bland annat att du är väldigt aktiv som engagerad kunskapsspridare utanför den akademiska sfären. Detta exemplifieras bland annat av otaliga intervjuer i tidningar, radio och tv; deltagande med stort engagemang i den offentliga diskussionen och ett flertal debattartiklar i dagspress. ”Filip ryggar inte för de stora frågorna och hans mångfacetterade gärning genomsyras av kunskap som ett medel för att bidra till en hållbar samhällsutveckling.”’</div> <div><br /></div> <div><b>Varför är det viktigt att engagera sig i samhällsdebatten?</b></div> <div>– Min forskning går ut på att studera hur energisystemet kan ställas om mot ett mer hållbart system. Inom detta område händer det väldigt mycket spännande just nu, även om det finns stora utmaningar och olika syn på vad som bör göras. Förhoppningsvis kan ett engagemang i samhällsdebatten bidra till att debatter blir mer sakliga och ”icke-faktabaserad” polarisering undviks.</div> <div><b><br /></b></div> <div><b>Här är Åforsks motivering till 2021 års pristagare:</b></div> <div><span style="background-color:initial">”</span><span style="background-color:initial">Professor Filip Johnsson, verksam vid institutionen för Rymd-, geo- och miljövetenskap, energiteknik vid Chalmers tekniska högskola, tilldelas 2021 års kunskapspris av stiftelsen ÅForsk. Filip Johnsson är en av Sveriges mest framstående forskare inom området uthålliga energisystem, och är väldigt aktiv som engagerad kunskapsspridare utanför den akademiska sfären. Detta exemplifieras bland annat av otaliga intervjuer i tidningar, radio och tv; deltagande med stort engagemang i den offentliga diskussionen och ett flertal debattartiklar i dagspress. Filip ryggar inte för de stora frågorna och hans mångfacetterade gärning genomsyras av kunskap som ett medel för att bidra till en hållbar samhällsutveckling.”</span><br /></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">In</span><span style="background-color:initial">formation om tidigare pristagare finns på stiftelsens hemsida: <a href="https://aforsk.com/">aforsk.se</a></span><br /></div> <div><br /></div> <div><b>Om priset</b></div> <div>Stiftelsen Åforsk delar varje år sedan 1995 ut ett pris för framstående insatser inom spridandet av kunskap från universitet och högskolor. Såväl spridning av egna kunskaper så som budskap om forskningens betydelse har tidigare prisbelönats. Priset på 100 000 kr är personligt.</div> <div><br /></div> <div><b>Om ÅForsk</b></div> <div>ÅForsk har sedan bildandet 1985 som ändamål att verka för forskning och utveckling inom sina huvudområden. Stiftelsen är den största aktieägaren i börsnoterade ÅF Pöyry AB (AFRY). De anslag som delas ut kommer från aktieutdelning från bolaget. Styrelsen består av ledamöter från stiftarna - Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, Skogsindustrierna, Energiföretagen Sverige samt ÅF Pöyry AB (AFRY).</div> <div><br /></div> <div>Text: Ann-Christine Nordin</div>Fri, 05 Mar 2021 01:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/energi/nyheter/Sidor/production-gap.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/energi/nyheter/Sidor/production-gap.aspx”Gör något konstruktivt av rapportens budskap”<p><b>​Pandemin kan erbjuda en sällsynt möjlighet för länder att ställa om till en ny och mer hållbar värld när återhämtningspaket nu ska delas ut. Det konstaterar forskare i en ny rapport som också visar att dagens utsläppsnivåer av koldioxid är oförenliga med klimatmålen om 1,5 till 2 graders temperaturökning. Filip Johnsson, professor i uthålliga energisystem, har tagit del av rapporten och kommenterar den här.</b></p>​<span style="background-color:initial">Det gått fem år sedan Parisavtalet slöts. Den planerade utvinningen av fossila bränslen i världen är större än vad som är möjligt för att kunna begränsa den globala uppvärmningen enligt avtalet. I december kom en specialrapport, <a href="https://productiongap.org/">The Production Gap</a>, där forskare från flera forskningsinstitutioner tillsammans med FN:s miljöprogram undersökt hur mycket fossila bränslen världens länder planerar att använda fram till 2030 och jämfört det med den minskning som krävs för att begränsa den globala uppvärmningen enligt klimatmålen. Gapet har vuxit sedan förra året.<br /><br /></span><div><b><img src="/sv/styrkeomraden/energi/nyheter/PublishingImages/filipj.jpg" alt="Filip Johnsson" class="chalmersPosition-FloatRight" style="margin:5px" />– Rapporten </b>visar ett alldeles för stort gap mellan hur mycket världens fossilbränsleanvändning skulle behöva minska och olika länders planer för att utnyttja sina fossila bränslen. I många fall planerar man för utbyggnad av fossilbränsleanvändningen och i många fall subventioneras fossila bränslen. Det är viktigt att komma ihåg att det finns många länder, till skillnad från länder som Sverige, som har stora inhemska reserver av fossila bränslen och de tenderar att använda sin resurs. Vi pekade på den utmaningen för ett par år sedan på DNs debattsida: <a href="https://www.dn.se/debatt/ingen-minskning-av-fossil-energi-trots-storsatsning-pa-fornybart/">Ingen minskning av fossil energi trots storsatsning på förnybart</a>, säger Filip Johnsson.</div> <div><br /></div> <div>– Det positiva är ändå att många företag har börjat kommunicera att de avser bli klimatneutrala vid ett visst år och att detta ska innefatta samtliga utsläpp som deras produkter orsakar, inklusive utsläpp i samband med utvinning av material och insatsvaror, själva produktionens utsläpp samt utsläpp som orsaks av att produkten används, säger Filip Johnsson som hoppas på att många politiker, företagsledare och aktörer på den finansiella marknaden tar åt sig budskapet i rapporten.</div> <div><br /></div> <div>Pandemin har pågått ett tag. Är den stora omställningen ens möjlig nu i en tid då flera branscher kämpar för sin överlevnad och regeringen tvingas lägga fram krispaket efter krispaket?</div> <div>– Jag tror det finns en vilja bland många politiker. Men mycket av åtgärderna och de stöd som hittills beslutats om är för att undanröja kortsiktiga effekter på permitteringar och arbetslöshet och då är påverkansutrymmet inte så stort. Men nu gäller det att planera för en omställning.<br /><br /></div> <div><b>Vad tycker du är det bästa med rapporten?</b></div> <div>– Att den visar svart på vitt att det är bråttom att ändra utvecklingen. Inte minst att hitta sätt för EU och Sverige att etablera så kallade gränsjusteringar så att klimatbelastande produkter som importeras från fossilrika länder beläggs med samma koldioxidavgift som vi har inom EU. Mycket pekar på att det skulle påskynda utfasningen av fossila bränslen i länder som Kina och andra länder från vilka vi importerar mycket av våra konsumtionsvaror. Det måste bli ute med fossilt.</div> <div><br /></div> <div><b>Vem bör läsa rapporten?</b></div> <div>– Ja, det är väl snarare så att det inte finns någon som inte bör läsa den. Men det gäller dock att inte bli för pessimistisk utan att göra något konstruktivt av rapportens budskap, avslutar Filip Johnsson.<br /><br />Text: Ann-Christine Nordin</div> <div><br /></div> <div><b>Relaterat:<br /></b><a href="https://productiongap.org/">The Production Gap</a><br />DNs debattsida: <a href="https://www.dn.se/debatt/ingen-minskning-av-fossil-energi-trots-storsatsning-pa-fornybart/">Ingen minskning av fossil energi trots storsatsning på förnybart</a>,<br /><a href="/sv/styrkeomraden/energi/kalendarium/Sidor/Coronans-tid-glantar-den-pa-dorren-till-en-ny-och-hallbarare-varld.aspx">Coronans tid – gläntar den på dörren till en ny och hållbarare värld?​</a><br /><br /></div> <div><br /></div> ​​Tue, 22 Dec 2020 17:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/mc2/nyheter/Sidor/Prestigefullt-VR-anslag-till-fiberoptikforskare.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/mc2/nyheter/Sidor/Prestigefullt-VR-anslag-till-fiberoptikforskare.aspxPrestigefullt VR-anslag till fiberoptikforskare<p><b>Victor Torres Company, docent på avdelningen för fotonik på MC2, har fått ett prestigefullt konsolideringsbidrag från Vetenskapsrådet. Han finansieras med tolv miljoner kronor för åren 2020-2026. &quot;Det känns fantastiskt&quot;, säger Victor.</b></p><p>Anslaget finansierar projektet &quot;Flerdimensionell koherentkommunikation med mikrofrekvenskammar&quot; och kommer att stärka Victor Torres Companys forskargrupp och hjälpa till att skapa en kreativ forskningsmiljö.<br />– Det fantastiska med detta anslag är att det täcker en sexårsperiod. Bidraget kommer att användas för att säkerställa en smidig övergång till nästa generation forskare av den kunskap som mitt team och jag har skapat. Det ger också möjlighet att ta lite risker med ett längre perspektiv i åtanke, säger han. <br /><br /><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/MC2/News/victgor_torres_IMG_0316_300px.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="Bild på V Torres." style="margin:5px" />Victor Torres Company är en av MC2:s mest framgångsrika unga forskare. Han rekryterades till Chalmers i slutet av 2012 efter studier som postdoktorand  i USA och Kanada. Victors expertis är inom vetenskap och teknik för laserfrekvenskammar, icke-linjär integrerad optik och fiberoptisk kommunikation.<br /><br />2017 tilldelades han ett prestigefullt Consolidator Grant av Europeiska forskningsrådet. Han var då en av endast 14 svenska forskare och den ende på Chalmers som fick anslaget.<br /><br />Syftet med det bidrag som Victor Torres Company nu fått är att ge de mest framstående yngre forskarna i Sverige en möjlighet att konsolidera sin forskning och vidga sin verksamhet som självständiga forskare. Två forskare på Chalmers fick finansiering i denna omgång. Förutom Victor Torres Company tilldelades också Kasper Moth-Poulsen vid institutionen för kemi och kemiteknik ett konsolideringsbidrag. <br /><br />Vetenskapsrådet delar totalt ut närmare 217 miljoner kronor för perioden 2020-2026. Av dessa medel får Chalmers 24 miljoner kronor. 288 forskare från hela Sverige ansökte om bidrag. Endast 20 var framgångsrika; sju kvinnor och 13 män.    <br /><br />Text och foto: Michael Nystås<br /><br />Läs mer om Kasper Moth-Poulsens konsolideringsbidrag &gt;&gt;&gt;<br /><a href="/sv/institutioner/chem/nyheter/Sidor/VR_konsolideringsbidrag.aspx" target="_blank">Nytt material för att fånga och lagra energi utforskas</a><br /><br /><a href="https://www.vr.se/soka-finansiering/beslut/2020-09-08-konsolideringsbidrag.html">Läs mer om konsolideringsbidragen</a> &gt;&gt;&gt;</p>Wed, 02 Dec 2020 00:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/centrum/fysikcentrum/nyheter/Sidor/Forskningen-ar-inte-allt-for-Peter-Andrekson.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/centrum/fysikcentrum/nyheter/Sidor/Forskningen-ar-inte-allt-for-Peter-Andrekson.aspxForskningen är inte allt för Peter Andrekson<p><b>​Han har levt med fiberoptiken i 35 år. Forskningsgenombrotten och de prestigefulla anslagen har blivit många. Men världsmedborgaren och chalmersprofessorn Peter Andrekson ser också många andra värden i livet. ”På senare år har jag lärt mig att man ska kunna två saker; delegera till folk man kan lita på, och kunna säga nej till saker man inte tycker är så viktiga”, säger han.</b></p><div><span style="background-color:initial">Det är torsdag eftermiddag på Wijkanders Restaurang på Vasaområdet, ett stenkast från statyn av den första kvinnliga chalmeristen Vera Sandberg. I ett angränsande rum har ett mindre sällskap dröjt sig kvar. Annars är det i princip folktomt. Det är en timme till stängningsdags och personalen rullar förbi sina skramlande diskvagnar. Ett piano börjar spela i rummet intill.</span><br /></div> <div><br /></div> <div>Peter Andrekson trycker iväg ett sista mejl och rätar upp sig i soffan han sitter i. Mötesplatsen för intervjun har han valt av rent praktiska skäl.</div> <div>– Jag har ingen speciell relation till Wijkanders, men ville inte träffas på kontoret. Det känns lite för jobbspecifikt, säger han.</div> <div><br /></div> <div>Andrekson är född och uppvuxen i Göteborg. I maj 2020 fyllde han 60, men kalaset blev, av djupt kända skäl, uppskjutet på obestämd framtid.</div> <div>– Ja, det blev lika inställt som OS i Tokyo, konstaterar han med ett snett leende. </div> <div>Siktet är nu satt på att istället kunna fira sommaren 2021.</div> <div><br /></div> <div>Rötterna finns i Estland, något som Peter vårdar ömt. Hans bakgrund rymmer en mycket dramatisk familjehistoria. Fadern kom till Sverige från Estland som båtflykting 1944. Han var då bara 13 år och flydde tillsammans med sin några år äldre syster. Deras pappa dog före krigsutbrottet. Mamman, Peters farmor, deporterades till Sibirien, där hon satt fängslad i nästan 30 år. Först 1970 släpptes hon fri och kunde återförenas med familjen i Sverige.</div> <div>– Det är klart att det har präglat mig en hel del. Det har gett mig stor respekt för förmågan att bygga upp något nytt som pappa fick göra. Men han pratade inte så mycket om flykten, säger Peter Andrekson.</div> <div><br /></div> <div>Fadern var mycket målmedveten och lyckades mot alla odds bygga upp ett nytt liv i Sverige. Så småningom utbildade han sig till civilingenjör på Chalmers.</div> <div>– Han kom med tomma händer; hade inga pengar, inga föräldrar, ingenting. Ändå lyckades han jobba på nätterna och plugga på Chalmers om dagarna. Det har jag stor respekt för, säger Peter.</div> <div><br /></div> <div>Han är själv chalmerist och tog examen 1984 på Elektroteknik.</div> <div><strong>Har din pappa inspirerat dig till att själv söka dig till Chalmers?</strong></div> <div>– Inte speciellt mycket. Jag fick fria händer som barn och funderade på några olika utbildningar, men det var inte så viktigt att pappa gått på Chalmers. Teknikintresset hade jag sen tidigare. I tonåren mekade jag mycket med elektronik, bland annat till elgitarrer.</div> <div>Peter framhåller istället sina lärare som mer avgörande för valet av utbildning:</div> <div>– Ja, jag hade väldigt bra fysiklärare på högstadiet och Burgårdsgymnasiet, där jag gick. De var nog större inspiratörer än pappa när det gäller vad jag skulle välja. Det och att jag helt enkelt tyckte att fysik var intressant. Det är ju ganska vanligt att lärare visar sig vara viktiga för ens karriärval, säger Peter.</div> <div><br /></div> <div>Han beskriver sin uppväxt som bra, lugn och trygg. Peter och hans lillebror växte upp i Kallebäck, men flyttade senare till hus i Örgryte.  Grundskoleåren genomfördes på Estniska Skolan i Johanneberg.</div> <div>– Jag kände mig mer självständig än dagens barn, och fick redan som 7-åring åka spårvagn själv till skolan. </div> <div><br /></div> <div>Peter är gift med Marianne, och har en 23-årig son och en 26-årig dotter, som studerar kognitionsvetenskap respektive psykologi på Göteborgs universitet. Marianne kommer från Estland, där paret också har en bostad som de pendlar mycket till. ”Högkvarteret” är dock lägenheten på Avenyn i Göteborg.</div> <div><br /></div> <div>Att det blev elektroteknik som inriktning på Chalmers var mest en slump:</div> <div>– Först kom jag in på Fysik, men jag tyckte att de som gick där var lite för nördiga för min del, så jag bytte till Elektro efter en månad. Deras Kalle Anka-kommitté verkade mycket roligare, med roligare fester! Men jag valde ändå att läsa en hel del kurser från Fysik. Min elektroutbildning blev en hybrid mellan F och E, precis som MC2 är, säger Peter.</div> <div><br /></div> <div>Efter att han tagit sin civilingenjörsexamen i juli 1984 låg framtiden oskriven och Peter Andrekson visste inte riktigt vad han skulle göra nu. Han hade gjort exjobbet på dåvarande institutionen för elektrisk mätteknik, där man jobbade med laserfysik. Där fanns också professor Sverre Eng, som var den som startade optoelektronikverksamheten på Chalmers på 70-talet. En dag när regnet vräkte ner möttes de av en slump utanför Kopparbunken. Peter berättar levande om tillfället som avgjorde resten av hans karriär:</div> <div>– Han stod under sitt paraply och jag vid sidan – utan paraply! Regnet öste ner, men det tänkte inte Sverre på. ”Du ska börja doktorera hos mig”, sa han, ”jag vet precis göra vad du ska göra.” Jag hade bråttom därifrån och tyckte att det regnade alldeles för mycket, så jag sa ”okej”. Så gick det till på den tiden; Sverre tog mig i nackskinnet och sa ”du passar bra som doktorand hos mig, det här tycker jag du ska göra.” Och det har ju gått ganska bra!</div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/MC2/News/pandrekson_300x450_artikelbild.jpg" alt="Bild på Peter Andrekson." class="chalmersPosition-FloatRight" style="margin:5px" />Sen dess har Peter Andrekson ”levt med fibern”, som han uttrycker det. I 35 år har fiberoptiken genomsyrat hans yrkesliv, och 1992 var han den som drog igång den fiberoptiska verksamheten på Chalmers.</div> <div>Helt följdriktigt är det just en optisk fiber han håller i på fotot från Henrik Sandsjös studio vid Röda Sten.</div> <div><br /></div> <div>Peter disputerade på mindre än fyra år, mycket snabbare än vanligt. Efter det ville han åka utomlands på en postdok, men professor Eng ville istället att Peter skulle vara med och arrangera den internationella storkonferensen The European Conference on Optical Communication (ECOC) 1989. Med 800 deltagare räknades det som en mycket lyckad konferens. Det var första gången som ECOC arrangerades i Göteborg, men därefter har den varit lokaliserad här vid ytterligare två tillfällen. Senaste gången var 2017, då med Peter Andrekson som ansvarig. ECOC hade nu vuxit rejält och blivit Europas största konferens inom optisk kommunikation, och en av världens största och mest prestigefyllda på området.</div> <div>– Det var jättemycket och väldigt roligt jobb i 3–4 års tid och blev en stor succé med 5 000 deltagare från hela världen, berättar Peter.</div> <div><br /></div> <div>Hans första konferens utomlands är ett roligt minne. 1985, ett år in i forskarutbildningen, fick Peter chansen att delta i ECOC-konferensen, som det året arrangerades i Venedig. Han bilade ner genom Europa tillsammans med två äldre kollegor. </div> <div>– På den tiden hade man tid att ta bil till konferenser, och det gjorde att man lärde känna sina kollegor på ett annat sätt. Nuförtiden är det bara bråttom, bråttom, bråttom... Vi bilade hela vägen till Italien och fick uppleva en fantastisk konferens i ett gammalt kloster från 1600-talet. På vägen ner stannade vi till i Salzburg Österrike och åkte skidor i Kaprun, en gammal glaciär. Där gick det att åka skidor mitt i september! Efteråt tog jag tåget till en exjobbstävling i Madrid, som jag vann! Sen reste jag hem till Göteborg med tåg via Paris. Det var en fantastisk resa som alltid kommer att sitta kvar i minnet, berättar Peter. </div> <div>Han förklarar att han alltid försöker förena nytta med nöje när han åker på konferens. </div> <div>– Ibland tar jag med någon i familjen och passar på att besöka vänner och kollegor. </div> <div><br /></div> <div>Åren 1989–1992 tillbringade han på det amerikanska forskningsföretaget Bell Labs, världskänt för sin forskning inom bland annat telekommunikation. </div> <div>– Det är den viktigaste och kanske bästa tiden i min karriär, och satte fröet för det vi gör på Chalmers idag. Deras forskningslabb är i världsklass och bland forskarna finns flera Nobelpristagare. Tusentals forskare av toppkaliber jobbade där. Om man hade en fråga i fysikens värld så kunde man vara helt säker på att svaret fanns i huset. Det var en fantastisk tid på alla sätt, det var otroligt lärorikt och inspirerande att jobba där, säger Peter. </div> <div><br /></div> <div>Efter återkomsten till Chalmers 1992 tog hans akademiska resa rejäl fart. Peter började som forskarassistent, blev docent 1994, biträdande professor 1995 och professor i fotonik som 40-åring 2001.</div> <div><br /></div> <div>Sedan starten 2010 är Peter Andrekson föreståndare för Fibre Optic Communications Research Centre (FORCE). 2019 blev han även chef på avdelningen för fotonik på MC2. Han forskar och handleder doktorander. Just nu är han examinator eller huvudhandledare för tio doktorander.</div> <div><br /></div> <div>Trots många uppdrag och åtaganden är Peter noga med att framhålla hur viktigt det är att ha en rimlig balans mellan arbete och fritid med tid för återkoppling, och att som chef våga delegera och be om hjälp.</div> <div>– På senare år har jag lärt mig att man ska kunna två saker; delegera till folk man kan lita på, och kunna säga nej till saker man inte tycker är så viktiga. Kan man inte det så överlever man inte. Man måste kunna prioritera och man måste kunna säga nej. Vi är inte Superman allihop, vi klarar inte att göra allting hela tiden, säger Peter.</div> <div>Han berättar om en kollega som hade en deadline för en bidragsansökan mitt under brinnande verksamhetsplanering på Chalmers, och ställdes inför ett val: skulle hen skriva klart sin ansökan eller delta i verksamhetsplaneringen?</div> <div>– Kollegan bestämde sig för att prioritera sin ansökan. Så måste man få göra ibland. Det finns många administrativa processer som lever sitt eget liv på Chalmers, men resultatet är tyvärr ofta bara en pappersprodukt. </div> <div><br /></div> <div>Peter har hedrats med en hel del fina priser och utnämningar genom åren, bland annat är han Wallenberg Scholar (2012–2024) och har nu en rådsprofessur via Vetenskapsrådet, och han är ledamot i Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA). Ett forskningsanslag han värderar högt är den ERC Advanced Grant från Europeiska forskningsrådet (ERC) åren 2012–2017.</div> <div>– Det är bland det bästa forskningsmedel som man kan få i hela Europa och är svårt att toppa, säger han.</div> <div><br /></div> <div>Men han tycker att rådsprofessuren smäller ännu högre.</div> <div>– Ja, inte minst eftersom det är ett 10-årigt projekt. Jag vet inga andra projekt som sträcker sig över lika lång tid, det är helt fantastiskt. Det ger arbetsro på längre sikt och gör att man vågar sikta högre. </div> <div><br /></div> <div>Peter är också stolt över att han har suttit i Chalmers styrelse i sju år, 2009–2016. Det gav honom möjlighet att påverka högskolans inriktning på hög nivå.</div> <div>– Det var en nyttig erfarenhet. Jag fick vara en del i att vi nu har en ny fakultetsmodell på plats. Jag var en stor anhängare av den och tryckte på för att få den till stånd.</div> <div>Två gånger har han varit ”expert evaluator” för Nobelpriset i Fysik. Peter måste vara hemlighetsfull och knapphändig när han berättar på grund av den 50-åriga sekretessen. Han får inte ens nämna vilka år han satt med. Men han har ”arbetat med olika utvärderingar” som han säger.</div> <div><br /></div> <div>Peter Andrekson konstaterar tidigt i intervjun och i den här texten att fiberoptiken har genomsyrat hela hans forskarkarriär. Men hur vill han själv beskriva sitt ämnesområde?</div> <div>– Optiska fibersystem är det som håller uppe internet. Vi kan inte använda våra mobiltelefoner och alla deras tjänster om vi inte har ett ”backbone-nätverk” som hålls uppe av optiska fibersystem. Facebooks datacenter, till exempel, är fullt av optiska fiberlänkar; tusentals uppkopplingar med fiber och teknik som vi har jobbat med i ett projekt med Knut och Alice Wallenbergs stiftelse som slutade förra året och handlade om att utöka energieffektiviteten i sådana system, berättar han.</div> <div>Peter är just nu inblandad i en workshop i ämnet i samarbete med IVA.</div> <div>– Vi pratar om datacenter till metropoliska nätverk och vidare till trans-oceaniska fibersystem. Jag var med och deltog i arbetet med att ta fram den första trans-oceaniska fiberlänken med optiska förstärkare. Tidigare kunde man inte skicka data på flera våglängder, det blev väldigt dyrt; för varje våglängd behövde man detektera och transmittera var 30:e kilometer, förklarar Peter.</div> <div><br /></div> <div>Optiska förstärkare kunde istället förstärka alla våglängder samtidigt. Med hjälp av den tekniken kunde man öka kapaciteten rejält på ett väldigt kostnadseffektivt sätt. </div> <div>– Det var ett verkligt genombrott som vi jobbade med redan på Bell Labs på tidigt 90-tal. Vi blev beordrade att hålla det hemligt tills det kom ut en pressrelease. När konkurrenterna på British Telecom och France Telecom fick se vad vi gjort så avbröt de sin verksamhet helt och insåg att det vi jobbade med var rätt väg att gå. Vårt arbete har betytt mycket för trans-oceaniska system.</div> <div><br /></div> <div>Hans dagsaktuella forskning handlar bland annat om kommunikation i fri rymd, ”free space communication”. Ett pressmeddelande om att Peters forskargrupp byggt den känsligaste mottagaren någonsin alla kategorier rönte stor uppmärksamhet i media.</div> <div>– Det är ett hett tema nu. Vi vill hävda att det är den bästa lösningen för att skicka information från och till Mars eller ännu längre. Vi har analyserat andra tänkbara lösningar men ändå kommit fram till att vår metod är den bästa. Det ska bli intressant att se hur världen tar emot det här så småningom. Det är klart att det finns många utmaningar kvar; jag säger inte alls att känsligheten är det enda som räknas utan det är mycket annat också som krävs. Just nu jobbar vi på att miniatyrisera den här lösningen, göra den väldigt kompakt, och har ett projekt som syftar till att göra mottagarna väldigt små, berättar Peter.</div> <div><br /></div> <div>Andrekson har också hunnit med att driva företag. En vetenskaplig publicering på Bell Labs 1991 ledde 13 år senare till att han grundade bolaget Picosolve tillsammans med en kollega i USA och en nydisputerad doktorand på Chalmers. </div> <div>– Vi byggde speciella system med mycket avancerad mjukvara och hårdvara i; något som ingen annan kunde bygga men som folk behövde. Det var en ”Rolls Royce” som man kunde sälja till olika forskningslabb runtom i världen – vi hade kunder i Sydafrika, Ryssland, Japan, USA och i hela Europa, så den burken finns i många labb idag.</div> <div>Efterfrågan började gå ner runt 2010. 2009 såldes Picosolve till det kanadensiska bolaget EXFO, som etablerade ett kontor med fyra anställda i Imegohuset på Chalmersområdet. </div> <div>– Det lades ner 2014 och vår teknologi finns i Kanada numera. Det är en höjdpunkt att en vetenskaplig artikel kunde resultera i ett företag som existerade 2004 till 2014, tycker Peter. </div> <div><br /></div> <div>Under det senaste decenniet har fokuset till stor del legat på brusfria förstärkare. 2010 fick hans forskargrupp ett genombrott 2010 när man lyckades demonstrera att förstärkare verkligen fungerar med låg brusfaktor.</div> <div><strong>Vad är roligast av alla aktiviteter du delar din tid mellan?</strong></div> <div>– Att få jobba med smarta unga människor! Jag tycker också att det är kul att skriva ansökningar och vetenskapliga artiklar, jag tror att jag är rätt unik i det, men det kanske är för att jag skriver ansökningar så sällan. Många klagar på att det tar mycket tid, men jag ser det som en möjlighet att rensa upp tankarna. Oavsett om man får pengar eller inte har man i alla fall visualiserat och beskrivit för sig själv hur man ser på framtiden. Det har man nytta av och jag tycker att det har ett egenvärde, säger Peter.</div> <div><br /></div> <div>Han ser sig själv som något av en världsmedborgare, och är en varm anhängare av att man som forskare bör se sig om och byta miljö ibland.</div> <div>– Det beror delvis på att jag har bott utomlands en hel del, framförallt i USA men även i Estland och Japan. Jag har också gjort en ”sabbatical visit” i Sydafrika, och har en tredje bostad i Portugal där vi försöker tillbringa så mycket tid som möjligt. Mobilitet ingår i Chalmers nya fakultetsmodell. Jag vill att nya doktorer helst inte stannar här utan att de går ut och prövar sina vingar nån annanstans. Det är otroligt viktigt för karriären att byta miljö. Vi har alltför mycket stuprörsmentalitet i Sverige överlag; tryggt och trögt kallas det, skrattar Peter.</div> <div><br /></div> <div>Att Peter lever som han lär visas med eftertryck av att han tillbringat perioder utomlands, och varit gästforskare i bland annat USA och Japan i omgångar. Han har också varit gästprofessor på Tallinns tekniska universitet, som han knutit starka band med. </div> <div>– Vi har bra relationer. Nyligen träffade jag den nya rektorn, som visade sig vara intresserad av att besöka Chalmers, berättar Peter.</div> <div><br /></div> <div>Sedan fem år tillbaka är Peter ordförande i styrelsen för Alfred Ots stipendiefond, som varje år ger ett antal estniska ungdomar chansen att ta en masterexamen på Chalmers.</div> <div>– Fonden startades 1995 och har hittills delat ut över tio miljoner kronor till ett hundratal ungdomar. Det kommer nya studenter hela tiden. Vi marknadsför fonden under hösten, tar emot ansökningar och genomför intervjuer med sökande under våren. I maj eller juni är det sedan prisutdelning i Estland. Stipendierna motsvarar svenskt studielån.</div> <div><br /></div> <div>Han är överhuvudtaget mån om att vårda relationerna med Estland, och har varit värd vid flera ambassadörsbesök. Peter var också med när Estlands president Kersti Kaljulaid gästade Göteborg och Chalmers 2018.</div> <div><br /></div> <div>Text: Michael Nystås</div> <div>Foto: Henrik Sandsjö</div> <div>Foto på Peter på Wijkanders: Michael Nystås</div> <div><br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">MER OM PETER</h3> <div><strong>Född:</strong> 1960 i Göteborg.</div> <div><strong>Bor:</strong> Bostäder i Estland och Portugal, men främst i lägenhet på Avenyn i Göteborg. ”Det är den bästa investering jag någonsin gjort.”</div> <div><strong>Familj:</strong> Gift med Marianne, 23-årig son och 26-årig dotter.</div> <div><strong>Jobb:</strong> Professor i fotonik på Chalmers</div> <div><strong>Karriär i korthet:</strong> Civilingenjör 1984, PhD 1988, forskarassistent 1992, docent 1994, biträdande professor 1995, professor i fotonik 2001.</div> <div><strong>Fritid:</strong> Havet, naturen och konsten är viktiga för mig; golf, båtliv, resor. Jag är aktiv golfare sedan 2004. Min son började tidigt och är nu en superbra golfare, det är roligt att se hur han har vuxit. Jag harvar på med 20 plus i handikapp, men tycker det är väldigt kul och avkopplande. Man släpper tankarna, ungefär som när man spelar gitarr. Vi har också båt, det blir mycket båtturer i skärgården. Promenader, resor. Jag tycker mycket om att titta på konst, har många favoritkonstnärer. Vi var till exempel på Czartoryski-museet i Krakow och tittade på Da Vincis ”Damen med hermelinen”. Det var fantastiskt. Tavlan visas i ett nedsläckt rum där den är den enda tavlan. Det är mäktigt att vara ensam med en tavla på det sättet, faktiskt mycket mäktigare än ”Mona Lisa”. Jag älskar även Fotografiska museet, som finns både i Stockholm och Tallinn. Förr spelade jag gitarr men är inte så aktiv längre. Musikalisk allätare. Läser mest facklitteratur, senast en mycket bra bok om Bell Labs historia, ”The Idea Factory” av Jon Gertner. Jag läser alltid sex-sju olika böcker samtidigt!</div> <div><strong>Favoritplats för inspiration:</strong> Havet, att vara ute med båten när det är helt stilla stiltje, havet med de fria vidderna. Min fru och min familj så klart. Förr var fikarummet på jobbet väldigt centralt men det försvann helt när kaffeautomaterna kom för ett 20-tal år sen. Innan dess var det nån som satte igång bryggaren och alla samlades. Där var det ibland väldigt inspirerande att sitta och diskutera olika ämnen. </div> <div><strong>Mest stolt över:</strong> Familjen naturligtvis, men även att jag har kunnat hjälpa väldigt många människor på Chalmers med sin karriär. Jag har handlett drygt 25 doktorander och ett antal postdoktorander genom åren, och det ger mig både inspiration och stolthet.</div> <div><strong>Främsta drivkraft:</strong>  Nyfikenhet. Det är som att vara ett barn – man vill testa idéer och se om dom funkar; ibland kan de vara lite knasiga, ibland visar de sig vara briljanta, men det händer inte så ofta... I min grupp försöker vi alltid vara explorativa. Vi vet inte alltid svaret utan undersöker olika idéer och ser om det kan leda till nånting. I vissa fall blir det jätteintressant, i andra blir det ingenting. Andra forskare kan vara väldigt målinriktade och veta vad de är ute efter och vart de vill nå. I mitt fall är det inte riktigt så.</div> <div><strong>Första fysikminne:</strong> Det jag tror var viktigt är mina lärare i grundskolan och på gymnasiet. Vi gjorde väldigt roliga experiment där, som fick mig att vilja jobba vidare med det här. </div> <div><strong>Det bästa med att vara forskare:</strong> I efterhand har jag upplevt att jag verkligen uppskattar den enorma friheten. Många av oss hade säkert haft mycket högre lön ute i industrin, men med åldern inser man att det inte är det som är det centrala i livet utan att man får jobba med saker som man trivs med. På ett universitet får man den friheten och kan styra väldigt mycket själv över sin tid. Friheten och att få jobba med kreativa unga människor är det bästa med att vara forskare.</div> <div><strong>Utmaningar med jobbet:</strong> Frihetens pris är att man sätter sin egen ambition. Utmaningen är att fokusera på sånt som verkligen kan spela roll på lång sikt, och att hitta rätt balans i allting man gör, inte låta administrativa bördor tynga ner en, och istället fokusera på forskning och undervisning. Kunna prioritera och delegera. Har man fått friheten måste man också kunna säga nej. Jag försöker påverka en del av Chalmers processer utan större framgång. Vi kanske inte ska ha vp-dialog varje år till exempel. Det kanske räcker att ha ett fokus ena året och ett annat nästa; det går nog att effektivisera mycket av de centrala verksamheterna. Jag tycker att kärnverksamheten, forskning och undervisning, ska dominera.</div> <div><strong>Framtidsdröm:</strong> Att det man gör inom forskningen ska komma till nytta i samhället, i näringslivet och för samhällsmedborgarna. Det får gärna leda till nya företag, Picosolve var väldigt kul, skapade arbetstillfällen och annat. Speciellt kul var att se hur ens forskning kan leda till nya produkter och nya företag. Det är en drivkraft, att jag hoppas att forskningen ska leda till någonting nyttigt i samhället.</div>Thu, 26 Nov 2020 06:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/centrum/fysikcentrum/nyheter/Sidor/Per-Delsing-Det-ar-lattare-att-styra-en-elektron-an-att-uppfostra-fyra-dottrar.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/centrum/fysikcentrum/nyheter/Sidor/Per-Delsing-Det-ar-lattare-att-styra-en-elektron-an-att-uppfostra-fyra-dottrar.aspxPer Delsing: Det är lättare att styra en elektron än att uppfostra fyra döttrar<p><b>​Doktor 1990, forskarassistent 1991, lektor 1994, professor 1997, vid 37 års ålder. Per Delsings akademiska resa har gått undan. Nu leder han miljardprojektet Wallenberg Centre for Quantum Technology (WACQT), med målet att bygga en fungerande kvantdator inom tolv år. ”Jag har sysslat med grundforskning i väldigt många år, men egentligen är det först nu med WACQT som det börjar bli tillämpningar av det, och att industrin är intresserad”, säger han.​</b></p><div><span style="background-color:initial">Som många andra jobbar Per Delsing mestadels hemifrån i dessa tider. Han tar emot i villan i Landvetter. Vi slår oss ner framför kaminen, för tillfället släckt, det är trots allt högsommar.</span><br /></div> <div>– Jag brukar sitta här framför brasan i min favoritfåtölj när jag läser och skriver, när jag jobbar hemma eller är ledig och tar det lugnt, säger han om platsen han valt för vårt samtal. </div> <div>Här lever Per med hustrun Désirée, språklärare. De fyra döttrarna är utflugna och de senaste åren har Per och Désirée haft glädjen att bli morföräldrar till tre barn.</div> <div><br /></div> <div>På kontoret på Chalmers hänger ett citat av den tidigare amerikanske presidenten Lyndon B Johnson: ”Det är lättare att styra en nation än att uppfostra två döttrar.”</div> <div>– Det skriver jag under på! Men jag har ändrat citatet från två till fyra döttrar och ersatt ”nation” med ”elektron”. Så på min vägg står det ”Det är lättare att styra en elektron än att uppfostra fyra döttrar”. Med tiden har jag lagt till ”foton” och ”fonon” också, skrattar Per.</div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/MC2/News/pdelsing_300x450__artikelbild.jpg" alt="Bild på Per Delsing." class="chalmersPosition-FloatLeft" style="margin:5px" />Han är professor i experimentell fysik och föreståndare på avdelningen för kvantteknologi (QT) på institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2 – på Chalmers. Forskningsområdet är kvantfysik med nanokomponenter.</div> <div><span style="background-color:initial">Det började med en-elektrontunnling.</span><br /></div> <div>– Forskningsområdet har utvecklats men har fortfarande många röda trådar. Som doktorand jobbade jag med enstaka elektroner. I början gick det inte alls bra. Jag höll på i fyra år utan att få någonting att funka och var väldigt nära att ge upp. Men när vi bytte material från tenn och bly till aluminium gick allt som det skulle. Mätutrustningen och allting annat var redan förberett så det kom väldigt många resultat på en och samma gång. Det blev en ketchupeffekt!</div> <div><br /></div> <div>Till fotograferingen i Henrik Sandsjös studio vid Röda Sten tog Per med sig ett inramat fotografi på sin far. Tore Delsing gick bort redan 2001 och var den som fick upp Pers ögon för teknik och naturvetenskap.</div> <div>– Pappa var skogshuggare fram tills han sågade av sig ett finger i en olycka och fick ut pengar på försäkringen. Tack vare det kunde han studera och bli ingenjör på Stockholms Tekniska Institut i Stockholm. Det här var på 40-, 50-talet och det var inte vanligt att man studerade på den tiden, säger han.</div> <div><br /></div> <div>Vi backar bandet ett antal decennier. Västerbotten. Långt upp i landet. Ett annat Sverige. Den förstfödde sonen blir storebror när Per Delsing och hans tvillingbror föds på lasarettet i Umeå den 14 augusti 1959. </div> <div>– Men jag har faktiskt aldrig bott i Umeå. När pappa kom och hämtade oss på BB så tog han oss till en ny lägenhet i Lycksele. Och efter två och ett halvt år flyttade vi till Malmö där jag växte upp, berättar han.</div> <div><br /></div> <div>Som färdig ingenjör fick Tore jobb på vattenkraftverken längs de norrländska floderna. Efter ett par år anställdes han på byggföretaget Armerad Betong (senare NCC) i Malmö och tog med sig familjen dit. Där bodde de i kvarteret Kronprinsen där länge Malmös högsta byggnad fanns.</div> <div>– Ja, det var en ganska lång resa vi gjorde, men vi hade kvar kontakten med hembygden och tillbringade fyra veckor varje sommar i stugan, 150 mil norrut. Det var inget man kvistade iväg till över en helg direkt, ler Per.</div> <div><br /></div> <div>När han var fem år gick flyttlasset igen. Familjen satte nu ner bopålarna i ett villaområde nära Bulltofta flygplats. Mamma Ann-Marie var hemma när barnen var små, men var utbildad skräddare och började så småningom arbeta som syslöjdslärare. Hon gick bort för några år sedan.</div> <div><strong>Hur skulle du beskriva din barndom?</strong></div> <div>– Jag var nog något av en slagskämpe när jag var liten. Och jag var intresserad av sport, och höll på med fotboll och simning. Tävlingssimmade också en period, berättar Per.</div> <div>Det var pappa Tore som inspirerade Per och hans två bröder till att förstå att kunskap var både viktigt och roligt.  </div> <div>– Innan vi skulle gå och lägga oss på kvällarna när vi var små kunde han komma in till oss och ha frågesport. Det tyckte vi var jätteroligt alla tre. Det var viktigt att ha med sig det i skolan.</div> <div>– Jag kommer ihåg när vi tittade på månlandningen tillsammans. Jag var nio år gammal. Det var ett sånt ögonblick när jag kände att ”wow, det här vill jag jobba med!”.</div> <div> </div> <div>I högstadiet skaffade sig Per en kemilåda som han kompletterade med ”mer avancerade grejer”, som han leende uttrycker det. Med dessa utförde han olika kemiska experiment.</div> <div>– Det var som att ha ett eget kemilaboratorium ute i garaget. Jag tillverkade svartkrut, destillerade och såna saker.</div> <div><strong>Garaget stod kvar?</strong></div> <div>– Ja! skrattar Per.</div> <div><br /></div> <div>Per och hans två år äldre bror följdes åt. Båda studerade teknisk fysik på Lunds Tekniska Högskola, och brodern hade även ett uppdrag som studievägledare.</div> <div>– Två år in i utbildningen kom han till mig och berättade om ett utbyte med ETH i Zürich. ”Det är ingen som har sökt, vore det inte nåt för dig?”, sa han, berättar Per. </div> <div>Han svarade spontant nej, han trivdes ju så bra i Lund, men efter ett tag ändrade han sig och lämnade in en ansökan i alla fall. Så kom det sig att Per Delsing flyttade till Zürich efter nästan tre år i Lund, och tillbringade den återstående delen av utbildningen till civilingenjör där.</div> <div>– Det har jag aldrig ångrat. ETH är ett väldigt bra universitet.</div> <div>Insikten att Per ville ägna sig åt forskning kom tidigt, och efter åren i Zürich ville han gå vidare och ta en doktorsexamen. 1984 satte han sig därför ner och skrev tre brev; ett till Helsingfors, ett till Köpenhamn och ett till Tord Claeson på Chalmers. Det var de tre universitet där det forskades på supraledning på den tiden.</div> <div>– Tord ringde upp mig så fort han fått brevet och tyckte att jag skulle komma och hälsa på. De andra fick jag inte så mycket svar ifrån. Jag erbjöds en doktorandtjänst på Chalmers.</div> <div><br /></div> <div>Under studietiden i Lund hade Per träffat sin blivande livskamrat Désirée. 1984 flyttade Per till Göteborg. Året efter kom Désirée efter, och 1987 utökades familjen med tvillingar.</div> <div>– Désirée är faktiskt uppväxt på Kronprinsen i Malmö där jag ju också bodde från två och ett halvt års ålder tills jag fyllde fem. Utan att veta det bodde vi alltså på samma gård!</div> <div><br /></div> <div>Per Delsing disputerade 1990 med avhandlingen ”Single electron tunneling in ultrasmall tunnel junctions”. Kort därefter fick han en tjänst som forskarassistent på Institutionen för fysik på Göteborgs universitet. Där blev Per kvar i sju år innan han sökte sig tillbaka till Chalmers.</div> <div>2017 var det tjugo år sedan han blev professor i experimentell fysik på Chalmers, ”med inriktning på tunnling och en-elektronik” som det står i detaljerna.</div> <div><br /></div> <div>Genom åren har Per Delsing hedrats med många priser, utnämningar och forskningsanslag; Wallenberg Scholar, Vetenskapsrådets rådsprofessur, Göran Gustavssonpriset och Gustaf Dalén-medaljen för att nämna några. Han är ledamot i såväl Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), som Kungliga Vetenskapsakademien (KVA) och Kungliga Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg (KVVS). Mellan 2007 och 2015 var han ledamot i Nobelkommittén för fysik. 2014 var han även kommitténs ordförande med allt vad det innebär.</div> <div>– Jag är naturligtvis jätteglad över alla hedersbetygelser. Men att bli invald i Nobelkommittén sticker ändå ut. Det var ett fantastiskt roligt jobb, som jag är väldigt stolt och glad över.</div> <div><br /></div> <div>Mycket av arbetet i kommittén är hemligt, men Per berättar att han varit med och presenterat tre Nobelpris i fysik: Andre Geim och Konstantin Novoselov ”för banbrytande experiment rörande materialet grafen” (2010), David Wineland och Serge Haroche ”för banbrytande experimentella metoder som möjliggör mätning och styrning av enstaka kvantsystem” (2012) samt Isamu Akasaki, Hiroshi Amano och Shuji Nakamura ”för uppfinningen av effektiva blå lysdioder vilka möjliggjort ljusstarka och energisnåla vita ljuskällor” (2014).</div> <div>– Kommittén består normalt av åtta personer som är experter på olika områden så att kommittén täcker in hela fysiken . Det är ett omfattande arbete som måste delas upp mellan ledamöterna. Som ordförande presenterar man också priset vid prisutdelningen, berättar Per.</div> <div><br /></div> <div>Som rådsprofessor vid VR har Per Delsing forskningsfinansiering i tio års tid fram till och med 2025.</div> <div>– Det är enormt viktigt om man ska våga satsa på svåra saker som kanske inte alls funkar, och som inte skulle vara möjligt med ett treårigt anslag.</div> <div>Att i hård konkurrens tilldelas en ERC Advanced Grant från Europeiska forskningsrådet betydde också mycket:</div> <div>– Det var ett stort anslag som också blev ett internationellt erkännande.</div> <div><br /></div> <div>Wallenbergfinansierade kvantdatorsatsningen WACQT hör givetvis till det som Per Delsing är mest stolt över. Chalmers fick äran att vara centrumvärd. WACQT har två uppdrag: Att höja kompetensnivån inom kvantteknologi, och att bygga en kvantdator. Man jobbar parallellt med båda uppdragen. Sedan starten 2018 har väldigt mycket hänt:</div> <div>– Jag vill poängtera att vi är många som jobbar i centrumet i olika roller. Vi har lagt väldigt mycket krut på att bygga upp verksamheten. Nu har vi anställt 58 personer och kommit in i en annan fas. Vi har fixat strukturen för hur vi jobbar och fått industrin ombord i olika samarbeten. Det känns väldigt skönt, jag tycker absolut att det går framåt, berättar Per.</div> <div>– Jag har sysslat med grundforskning i väldigt många år, men egentligen är det först nu med WACQT som det börjar bli tillämpningar av det, och att industrin är intresserad. Efter att man jobbat med forskning som är mer av akademiskt intresse, är det väldigt roligt att det faktiskt blir någonting som intresserar industrin och allmänheten.</div> <div>Han tycker också att det går bra med kvantdatorbygget:</div> <div>– Vi kan köra vissa algoritmer på små processorer nu. Det ser bra ut, och vi har kunnat gå vidare med att bygga större processorer.</div> <div><br /></div> <div>Per delar som synes sin tid mellan många olika aktiviteter. Förutom att vara avdelningschef och föreståndare för WACQT så handleder han åtta doktorander.</div> <div><strong>Hur hinner du med allt?</strong></div> <div>– Den enkla sanningen är att jag inte gör det. Man orkar heller inte springa riktigt lika fort när man är 60 som när man var 40. Jag försöker bli av med en del uppdrag, till exempel tar jag inte på mig fler doktorander.</div> <div><strong>Vad är roligast?</strong></div> <div>– Det är mycket som är roligt. Jag tycker det är väldigt roligt att jobba med riktigt intelligenta människor där man kan diskutera på en hög nivå. Men de här heureka-ögonblicken när man inser att ”så här måste det vara” eller att vi har hittat det som vi har letat efter i två års tid är också en härlig känsla.</div> <div><br /></div> <div>Vid några tillfällen i karriären har Per fått vara med om banbrytande vetenskapliga genombrott. Det första kom redan under doktorandtiden:</div> <div>– Jag upptäckte en-elektronoscillationer, single electron tunneling oscillations. Det var ganska många som försökte observera det, men jag lyckades bli först 1989, berättar han.</div> <div>I samarbete med Yale genomfördes ett experiment där man lyckades utveckla en väldigt snabb en-elektrontransistor. </div> <div>– Vi gjorde kretsen på Chalmers och sedan åkte en av mina doktorander till Yale och genomförde experimentet. Det var en väldigt viktig bit. Väldigt mycket av min forskning under tio års tid därefter byggde på den här transistorn. Vi gjorde många intressanta experiment på den, som bland annat publicerades i Science och Nature.</div> <div><br /></div> <div>Ett mycket uppmärksammat forskningsgenombrott var det som populärt kallades för att skapa ljus ur vakuum; den dynamiska Casimireffekten.</div> <div>– Det var en viktig upptäckt som vi var först med på Chalmers, säger Per.</div> <div>Resultaten, som publicerades i Nature, kallades för ”en milstolpe som forskarna väntat på i 40 år”, och rankades som det femte största vetenskapliga genombrottet i världen år 2011 av tidskriften Physics World.</div> <div><br /></div> <div>Tre år senare lyckades Per Delsings experimentella forskargrupp, i samarbete med kollegan Göran Johanssons teoretiska grupp, fånga ljudet från en atom, och visa att detta ljud kan kommunicera med en konstgjord atom. Det gjorde det möjligt att demonstrera kvantfysiska fenomen med ljud i stället för ljus. En tidigare stängd dörr till kvantfysikens värld öppnades.</div> <div>– Vi kunde placera kvantbitar (artificiella atomer) på piezoelektriska substrat så att det gick att koppla atomen till ljud istället för ljus. Resultaten publicerades i Science, har blivit väl citerade och fått många efterföljare. Det är många forskargrupper som jobbar åt det hållet nu, säger Per.</div> <div><br /></div> <div><strong>Hur känns det att göra en sådan upptäckt?</strong> Per Delsing beskriver det som att håren reser sig på armarna vartefter insikten sjunker in. Som att lyckas hoppa över ett höjdhopp eller sätta en straff i fotboll.</div> <div>– Ibland letar man efter något speciellt som man antingen hittar eller inte hittar, men om man ser det är det ganska uppenbart. Jag minns hur jag som doktorand sent en julikväll stod och tittade på en kurva som växte fram på en xy-skrivare, som det var på den tiden. Jag visste att kurvan skulle ha en liten peak, och fick plötsligt se skrivarens penna börja gå upp och sen ner igen. ”Wow, en peak!”, tänkte jag. Inom några sekunder insåg jag att jag hade nåt här.</div> <div><br /></div> <div>Andra gånger snubblar forskarna över någonting helt annat än det de var ute efter.</div> <div>– Det kan ta ett bra tag innan man förstått vad det var som hände och hur det gick till. Ibland hittar man någonting som man inte hade förväntat sig och det är nästan ännu mer spännande.</div> <div><br /></div> <div>Text: Michael Nystås</div> <div>Foto: Henrik Sandsjö</div> <div>Foto på den kaffedrickande Per: Michael Nystås</div> <div><br /></div> <div><a href="http://www.chalmers.se/sv/nyheter/sidor/chalmersforskare-skapar-ljus-ur-vakuum.aspx">Läs mer om att skapa ljus ur vakuum</a> &gt;&gt;&gt;<span style="background-color:initial"> </span></div> <div><br /></div> <div><a href="/sv/nyheter/Sidor/Ljudet-fran-en-atom-har-fangats.aspx">Läs mer om att fånga ljudet från en atom</a> &gt;&gt;&gt;</div> <div><br /></div> <div><strong>Läs en intervju av Ingela Roos &gt;&gt;&gt;</strong><br /><a href="https://kaw.wallenberg.org/forskning/med-orat-mot-kvantvarlden" target="_blank">https://kaw.wallenberg.org/forskning/med-orat-mot-kvantvarlden</a><br /></div> <div><br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">MER OM PER</h3> <div><strong>Född:</strong> I Umeå 14 augusti 1959.</div> <div><strong>Bor:</strong> Villa i Landvetter.</div> <div><strong>Familj:</strong> Gift med Désirée, språklärare. Fyra vuxna döttrar, tre barnbarn, tre, sex och 24 månader (juni 2020). ”Det går så fort.”</div> <div><strong>Jobb:</strong> Professor i experimentell fysik på Chalmers.</div> <div><strong>Fritid:</strong> Tennis och skidor, bad och simning. Väldigt intresserad av människan och evolutionen. ”Ett vetenskapligt sidointresse.”</div> <div><strong>Hör och läser:</strong> Mest facklitteratur, men jag har läst det mesta av Henning Mankell och Jan Guillou. Jag lyssnar inte lika mycket på musik längre som förr, utan uppskattar tystnaden mer. I Zürich kunde jag spela hög musik och plugga samtidigt. Det går inte längre. Det måste vara tyst omkring mig när jag ska försöka förstå någonting. Gamla favoriter är Genesis, Supertramp och Elton John. Musiksmaken fossiliseras med åren... </div> <div><strong>Favoritplats för inspiration:</strong> Min svärmor föddes på Käringön och vi har en liten stuga där. Vi tillbringar det mesta av somrarna på ön. Jag hittar inspiration genom att gå ute i bergen.</div> <div><strong>Mest stolt över: </strong>Bortsett från mina barn? När det gäller det vetenskapliga är jag stolt över att jag invaldes i Nobelkommittén. Man kommer med där för att man anses kunna fysik. Det var ett erkännande. Det är inte bara en utnämning utan också väldigt mycket stimulerande arbete.</div> <div><strong>Drivkraft:</strong> Nyfikenheten i att förstå naturen. Dels att förstå varför någonting händer i naturen, dels också att kunna vrida till det och utnyttja det på något sätt.</div> <div><strong>Första teknikminnet:</strong> Månlandningen.</div> <div><strong>Första fysikminnet:</strong> När jag lärde mig vad supraledning är för något. För en gångs skull kunde pappa inte svara, utan jag fick ta reda på det själv. Det var då jag insåg att jag tyckte att det var ett riktigt intressant och spännande ämne.</div> <div><strong>Bäst med att vara forskare:</strong> Att få jobba med någonting som är så intressant och som man brinner för, tillsammans med jätteduktiga doktorander och kolleger. Att få förtroendet att utveckla kunskap på arbetstid.</div> <div><strong>Utmaningar med jobbet:</strong> Att hinna med allt som man vill göra.</div> <div><strong>Framtidsdröm: </strong>Jag har fått väldigt många av mina drömmar uppfyllda. Det var naturligtvis en dröm att bli professor. Många upptäckter som jag drömt om har jag också fått göra. Att få barnbarn var en dröm.</div> <div><strong>Dold talang:</strong> Jag tycker själv att jag är ganska händig. Jag gör mycket hantverksarbete hemma; snickrar, gjuter golv, elarbeten.</div>Wed, 25 Nov 2020 09:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/centrum/fysikcentrum/nyheter/Sidor/Goran-vill-bygga-Sveriges-forsta-kvantdator.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/centrum/fysikcentrum/nyheter/Sidor/Goran-vill-bygga-Sveriges-forsta-kvantdator.aspxGöran vill bygga Sveriges första kvantdator<p><b>​Fysiker, forskare och flerfaldig TedX-talare. För Göran Johansson är det viktigt att berätta om sin forskning för andra. Han är också en av de drivande krafterna i att bygga Sveriges första kvantdator. ”Drömmen är att kunna lösa ett riktigt problem med en kvantdator”, säger han.</b></p><div><span style="background-color:initial">Kvantfysiken har följt Göran Johansson som en röd tråd genom hela den akademiska karriären. Han är professor i tillämpad kvantfysik och föreståndare på avdelningen för tillämpad kvantfysik (AQP) på institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2 – på Chalmers. </span><br /></div> <div>– Klassisk mekanik kändes som att den gick att förstå, men inför kvantfysiken kände jag inte så. Den tyckte jag istället var konstig. Därför har jag tillbringat större delen av livet med att tänka på kvantfysik i olika sammanhang, säger han. </div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/MC2/News/gjohansson_300x450_listbild_artikelbild.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Göran delar sin tid mellan en rad aktiviteter; förutom chefskapet på AQP är han vice föreståndare för Excellensinitiativet Nanovetenskap och nanoteknik (EI Nano), och en av huvudforskarna i miljardprojektet Wallenberg Centre for Quantum Technology (WACQT), vars mål är att bygga en fungerande kvantdator inom tolv år. </div> <div>– Vi vill hitta de verkliga problemen som passar bäst för en kvantdator. Det skulle vara fascinerande att kunna använda kvantfysik för att lösa svåra problem. Som att flyga mer optimalt, kanske klara oss med färre flygplan och färre flygningar. Vi vill se om en kvantdator kan göra jobbet bättre, och har gjort en första teoretisk beräkning som visar att det funkar, berättar Göran.</div> <div><br /></div> <div>WACQT har startat samarbeten med en rad olika företag som Jeppesen och Volvo. Göran Wendin är drivande i ett samarbete med Astra Zeneca, som på sikt kan leda till nya läkemedel. Ett annat projekt pågår tillsammans med forskare på Sahlgrenska, och handlar om att göra beräkningar för DNA-sekvensering.</div> <div>– Allt detta är väldigt svåra beräkningsproblem där en kvantdator skulle kunna hjälpa till, förklarar Göran Johansson.</div> <div>Inom WACQT leder han också en forskarskola med ett trettiotal doktorander.</div> <div><strong>Hur hinner du med allting?</strong></div> <div>– Det gör jag ju egentligen inte. WACQT är ett jättestort projekt där jag är den som koordinerar teoriarbetet. Men verksamhetens ryggrad snurrar bra nu med olika välfungerande företagssamarbeten, säger Göran. </div> <div>Vad är roligast?</div> <div>– Att fundera på olika problem, diskutera fysik och att handleda doktorander. Men att bara sitta och räkna för sig själv kan bli lite tråkigt.</div> <div><br /></div> <div>Vi träffas på ombonade Kafé Zenith i Majorna. Det är hemmaplan för Göran, här har han varit många gånger. Han kan kvarteren på sina fem fingrar.</div> <div>– Jag tyckte det var roligt att kunna träffas i Majorna. Mina föräldrar har växt upp i Majorna, och när jag var liten åkte vi till mina far- och morföräldrar här. När jag flyttade hemifrån flyttade jag till Klarebergsgatan och bodde där tills vi flyttade till Kommendörsgatan som ligger bara 100 meter härifrån.</div> <div>Till det han uppskattar med området hör det rika och varierade kulturlivet.</div> <div>– Ja, det finns mycket roligt här. Jag brukade lyssna på ny musik och köpa LP-skivor på Bengans ett stenkast bort.</div> <div>Göran Johansson är uppvuxen i Påvelund dit hans föräldrar flyttade från Frölunda Torg. Mamma var hemkunskapslärare och pappa var chalmersutbildad maskiningenjör. Göran har också en fyra år äldre syster. Nu bor han med hustrun Annika och de två barnen Adam, som läser teknisk fysik på Chalmers, och Ellen, som går första året på gymnasiet, i ett radhus i Hagen, mycket nära Påvelund.</div> <div>– Jag har som synes rört mig väldigt lite geografiskt, konstaterar han med ett leende. </div> <div><br /></div> <div>Teknikintresset kom tidigt in i Görans liv. Den lille teknikfantasten från pojkrummet i Påvelund på 70- och 80-talet har fortfarande en plats i Göran Johanssons innerficka. Han skiner upp när han pratar om barndomens utforskande av naturvetenskapen, ofta tillsammans med pappa.</div> <div>– Han har alltid varit teknikintresserad. Jag brukade vakna tidigt och fick följa med pappa ut i hobbyrummet. Han köpte hem gamla elektronikprylar, och jag fick sitta och klippa loss alla motstånd och sortera dom. Vi tittade på populärvetenskapliga tv-program, jag tyckte om Carl Sagans tv-serie ”Cosmos” och lärde mig en hel del från den. Överhuvudtaget var jag väldigt intresserad av fysik, och ville förstå hur världen funkar. Jag har alltid velat hitta på nya saker, berättar Göran.</div> <div><br /></div> <div>Han var också medlem i teknikklubben ”Teknoteket” som startades av Staffan Ling och Bengt Andersson, radarparet bakom barnprogrammet ”Sant &amp; Sånt” på tv.</div> <div>– Varje månad fick man en låda med pyssel och böcker som hade med teknik att göra med posten. Det fanns lådor om kärnkraft, om genteknik och mycket annat, berättar Göran.</div> <div><br /></div> <div>Till fotograferingen i Henrik Sandsjös ateljé på Röda Sten valde han att ta med sig en av de första klassiska hemdatorerna; en behändig Sinclair ZX81. Det visar sig vara precis det exemplar som den elvaårige Göran köpte i London 1981 under en resa med familjen.</div> <div>– Det var min första dator, och jag har behållit den i alla år. Den såldes för halva priset i London! Nästa dag ville jag köpa ett spel. På den tiden köpte man spel på kassettband och jag minns att jag kom till affären precis vid stängningsdags, satte foten i dörren och sa på min kassa engelska, ”I want to buy a computer game”. Då fick jag komma in och handla! berättar han. </div> <div>Göran blir entusiastisk:</div> <div>– På den tiden kunde man köpa tidningar med programkod för spel som man kunde programmera själv. När jag kopplade in datorn hemma upptäckte jag att ”Oj, man kan skriva på tv:n!”. Det var en stor känsla.</div> <div>Som ett minne från barndomen sitter ett stort klistermärke från ”Teknoteket” kvar på datorn; ett kollage med stjärnor, planeter och Albert Einstein.</div> <div><br /></div> <div>Efter naturvetenskaplig linje på Sigrid Rudebecks Gymnasium påbörjade Göran studierna i teknisk fysik på Chalmers.</div> <div>– Jag visste väldigt tidigt att jag ville det. Jag tror det har att göra med att min pappa gick maskin på Chalmers. Han var den förste i sin familj som läste vidare. Jag minns att pappa brukade säga att ”de där på teknisk fysik, dom verkar veta vad dom pratar om...”</div> <div><br /></div> <div>Chalmersstudierna avbröts efter ett halvår med uppehåll för värnplikten i Sollefteå i 15 månader, men i februari 1995 kunde Göran kliva ut som nybakad civilingenjör. Han var då 23 år gammal och hade fått mersmak.</div> <div>– Jag jobbade extra hos professor Bengt Lundqvist på teoretisk fysik under tiden jag pluggade, och hängde lite med doktoranderna. Jag tyckte egentligen inte att jag lärde mig så mycket under grundutbildningen och ville lära mig mer. Så det blev ganska självklart att fortsätta, berättar Göran. </div> <div>Fortsättningen innebar forskarstudier med professorerna Göran Wendin och Vitaly Shumeiko som handledare. Idag är de kollegor på MC2. 1998 disputerade Göran Johansson med avhandlingen ”Multiple Andreev Reflection – a Microscopic Theory of ac Josephson Effect in Mesoscopic Junctions”.</div> <div>– I avhandlingen beskrev vi teoretiskt hur ström flyter i en liten supraledningskontakt. Jag tyckte att vi hade upptäckt nåt nytt och blev lite besviken när vår teori sen inte användes i andra forskares experiment. Vi hade jobbat hårt men det var ingen som riktigt brydde sig.</div> <div><br /></div> <div>Doktorandstudierna gick ganska fort och Göran tillbringade därefter några år i slutet av 90-talet som forskningsprojektledare på Ericsson Mobile Data Design.</div> <div>– Jag ledde ett forskningsprojekt inom datorkommunikation. Det handlade om digitalradio, och vi tittade på hur man kunde ladda ner saker väldigt fort med digitalradionätet i mobilen, förklarar han.</div> <div><br /></div> <div>Men längtan efter att få forska ordentligt igen växte, och när Göran Wendin hörde av sig med ett erbjudande om att ingå i ett EU-projekt återvände han till Chalmers. </div> <div>– På Ericsson insåg jag att jag gillar att lösa matematiska problem. Nu fick jag chansen att vara med i ett projekt som syftade till att bygga en supraledande kvantdator, och som faktiskt byggde på tekniken i min avhandling. Nu var det bra att kunna räkna på våra små supraledande kontakter.</div> <div><br /></div> <div>Göran blev sedan postdoktor på det anrika tekniska universitetet i Karlsruhe, där familjen bodde 2002–2004. Det föll sig naturligt eftersom universitetet ingick i EU-projektet. I efterhand kan Göran tycka att arbetsklimatet i Tyskland var ganska tufft.</div> <div>– Det var samtidigt väldigt spännande att få jobba vidare med supraledande kvantdatorer, och min fru trivdes väldigt bra. Men när jag blev erbjuden en tjänst som forskarassistent på Chalmers 2004 åkte vi hem till Göteborg igen. </div> <div><br /></div> <div>Ett mål med Göran Johanssons forskning är att förstå mer om hur kvantfysik fungerar och hur man kan ta tillvara på dess effekter i teknologiska tillämpningar. Han ser ett stort värde i att föra ut forskningen till allmänheten, och ställer därför upp så ofta han kan i olika populärvetenskapliga sammanhang. Två gånger har han föreläst på TedX; i Göteborg 2017 och i Lund 2018.</div> <div>– Det är en utmaning att förklara nånting så svårt så enkelt som möjligt, och det var väldigt nyttigt att försöka säga nåt intressant på åtta minuter... Jätteroligt och lite nervöst, säger han.</div> <div><br /></div> <div>På Senioruniversitetet i Stockholm föreläste han om kvantdatorer inför 300 personer på en fullsatt biograf. Och häromåret pratade han framtid i en expertpanel på en science fiction-festival. </div> <div>Han vet att hans forskningsområde hör till de svåraste och mest utmanande att förklara. Det har han ibland märkt i sociala situationer:</div> <div>– Folk förstod vad jag pratade om när det handlade om datorkommunikation och mobilsurf. Men så fort jag nämnde ordet kvantfysik, vilket jag egentligen tyckte var roligt och hade doktorerat inom, så slutade folk lyssna, skrattar Göran. </div> <div><br /></div> <div>2020 kom boken ”Kvantfysiken och livet” (Volante Förlag), som Göran skrivit tillsammans med Göran Wendin, Joar Svanvik, Ingemar Ernberg och vetenskapsjournalisten Tomas Lindblad. Den tvärvetenskapliga boken visar hur mötet mellan kvantfysisk och medicinsk forskning kan ligga till grund för nästa vetenskapliga revolution. Det tog flera år att skriva den.</div> <div>– Först läste vi vetenskapliga artiklar och diskuterade under ett antal år. Sedan skrev vi ett par kapitel var, som vi sedan läste och gav kommentarer på. När Tomas kom in i bilden så jobbade han igenom alla kapitlen och gav dom en lite mer enhetlig språkdräkt. Det var mycket jobb, men väldigt kul när det var klart. Vi diskuterar också en engelsk version, berättar Göran.</div> <div>På grund av coronapandemin fick de flesta marknadsföringsaktiviteter skjutas upp. Det finns dock ett inslag på UR Play där medförfattaren Ingemar Ernberg intervjuas om boken av Tomas Lindblad. Man planerar också att medverka på Aha-festivalen på Chalmers i maj 2021. Göran sitter med i festivalens organisationskommitté.</div> <div><br /></div> <div>En stor nyhet där Göran Johansson var inblandad kom 2012: Forskare vid Chalmers har lyckats skapa ljus ur vakuum, en milstolpe inom kvantmekaniken som fysiker har väntat på i drygt 40 år. Tillsammans med experimentalisterna Per Delsing och Christopher Wilson kunde Göran visa den så kallade dynamiska Casimireffekten.</div> <div>– Den är ett exempel på en intressant fundamental kvantmekanisk effekt, som beskriver hur fotoner genereras ur vakuum när en spegel accelererar och rör sig med hastigheter nära ljushastigheten, förklarar han.</div> <div>Forskarnas artikel publicerades i tidskriften Nature och fick stor uppmärksamhet i svensk och internationell media. Grunden till experimentet var Görans teoribildning, och man kunde fånga in fotoner som hela tiden uppstår och försvinner i ett vakuum. I media beskrevs upptäckten som ”att skapa ljus ur vakuum”.</div> <div>– Det är det hittills roligaste projektet och gav mig en ordentlig kick. Det var första gången jag var med i ett så uppmärksammat projekt. Om man publiceras i Nature så öppnas dörrar och man kan få chansen att bli intervjuad i Vetenskapsradion och andra medier. Det betyder mycket och är karriärmässigt viktigt, säger Göran.</div> <div><br /></div> <div>Inte långt därefter tilldelades han flera fina priser; Albert Wallins vetenskapspris av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället (KVVS) i Göteborg, och Edlundska priset av Kungliga Vetenskapsakademien (KVA):</div> <div>– Jag blev väldigt glad. Albert Wallinpriset var mitt första pris, så det betyder förstås lite extra.</div> <div><strong style="background-color:initial">Ibland antar jag att du också är ledig. Vad brukar du roa dig med då?</strong><br /></div> <div>– Jag försöker bli bättre på att vara ledig och koppla av ordentligt. Jag tycker om familjemiddagar och att vara i naturen, säger Göran.</div> <div>Löpning är ett annat intresse, Göran har sprungit Göteborgsvarvet många gånger:</div> <div>– Första gången var redan på gymnasiet men då fick jag bryta. Det lärde mig att man ska ha bra skor.</div> <div>Lidingöloppet, Kiel Marathon och Skogsmaran mellan Skatås och Hindås längs Vildmarksleden är andra tävlingar han deltagit i.  </div> <div>– Jag tycker om att springa långt men inte så fort, ler han.</div> <div><br /></div> <div>Science fiction är ett av Görans stora intressen, både litteratur och film. </div> <div>– Det är en av mina favoritfilm- och bok-genrer. När jag var liten läste jag verkligen alla science fiction-böcker som fanns på biblioteket.</div> <div>Till favoriterna hör bland andra Jules Vernes och Isaac Asimov, där Stiftelsetrilogin och ”Jag, Robot” sticker ut med den sistnämnde. </div> <div>– Jules Verne är väldigt framsynt. Och jag har läst allt av Haruki Murakami! ”Fågeln som vrider upp världen” var den första jag läste. Det finns en annan som är en blandning av hårdkokt deckare och Fantasy – ”Hard-Boiled Wonderland and the End of the World”. </div> <div><br /></div> <div>Han tipsar också om filmer som ”Femte Elementet”, ”The Matrix”, ”Interstellar”, ”Star Wars” och ”Star Trek”. </div> <div>– Första Matrixfilmen håller än. Jag såg om den på bio med min dotter när det var 20-årsjubileum. Hon tyckte också den var bra.</div> <div>Göran har även gästrecenserat tv-serien ”Devs” på bokförlaget Volantes hemsida. I serien spelar en kvantdator en viktig roll.</div> <div>– Det är en snygg thriller med bra musik som tar upp kvantfysik på ett både aktuellt, initierat och tilltalande vis, säger han.</div> <div><br /></div> <div>Med tanke på hur han hängde på Bengans förr så är det föga förvånande att Göran även hyser ett stort musikintresse. När han var yngre spisade han mycket synth. Depeche Mode, Lustans Lakejer och Ultravox hörde till idolerna. Senare breddades musiksmaken med Talking Heads, Kent och Olle Ljungström.</div> <div>– Jag såg en tidig spelning med Broder Daniel på Valvet eftersom en kompis bror var med i bandet. ”Shoreline” är en av mina favoritlåtar nu både med Broder Daniel och Anna Ternheim.</div> <div>Håkan Hellström är en stor favorit för hela familjen.</div> <div>– Vi lyssnar jättemycket på honom, och hade biljetter till konserter i både juni och augusti, men de blev ju tyvärr uppskjutna på grund av pandemin.</div> <div><br /></div> <div>Text: Michael Nystås</div> <div>Foto: Henrik Sandsjö</div> <div>Foto på den kaffedrickande Göran: Michael Nystås</div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><a href="https://youtu.be/zPRi6kFHx3g">Se Göran Johansson på TedX Lund den 14 november 2018</a> &gt;&gt;&gt;</span><span style="background-color:initial"> </span></div> <div><br /></div> <div><a href="https://urplay.se/program/217766-ur-samtiden-en-ny-verklighet-och-livet-vi-vill-leva-kvantfysiken-och-livet-nya-svar-pa-gamla-fragor">Se inslag om boken &quot;Kvantfysiken och livet&quot; på UR Play</a> &gt;&gt;&gt;<span style="background-color:initial"> </span></div> <div><br /></div> <div>Läs mer om den uppmärksammade Nature-artikeln &gt;&gt;&gt;<br /></div> <a href="http://www.chalmers.se/sv/nyheter/sidor/chalmersforskare-skapar-ljus-ur-vakuum.aspx"><div><span style="background-color:initial">Chalmersforskare skapar ljus ur vakuum</span></div></a><div><span style="background-color:initial"><a href="https://volante.se/texter/kvantdatorbyggande-forfattare-tipsar-om-kvantfyisk-hbo-serie">Läs Görans recension av tv-serien &quot;Devs&quot;</a> &gt;&gt;&gt;</span><span style="background-color:initial"> </span></div> <div><br /></div> <div><a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/ZX81">Läs mer om hemdatorn Sinclair ZX81​</a> &gt;&gt;&gt;<span style="background-color:initial"> </span></div> <div><br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">OM GÖRAN</h3> <div><strong>Född:</strong> Ja, 7 december 1971 i Påvelund.</div> <div><strong>Bor:</strong> Radhus i Hagen, Göteborg.</div> <div><strong>Familj:</strong> Fru och två barn.</div> <div><strong>Jobb:</strong> Professor i tillämpad kvantfysik på Chalmers.</div> <div><strong>Karriär i korthet:</strong> Försöker bygga en kvantdator sedan år 2000.</div> <div><strong>Fritid:</strong> Löpning och skogspromenader. Familj, musik, film och böcker.</div> <div><strong>Favoritplats för inspiration: </strong>Ute i skogen. Där kopplar jag av och blir glad.</div> <div><strong>Mest stolt över: </strong>Mina barn. Jag är glad för att de verkar trivas med livet. Forskningsmässigt är det experimentet med den dynamiska Casimireffekten.</div> <div><strong>Drivkraft: </strong>Nyfikenhet.</div> <div><strong>Bäst med att vara forskare:</strong> Att få vara nyfiken, utforska nya saker, fundera på hur världen funkar och hitta nya lösningar. Det tycker jag är väldigt spännande.</div> <div><strong>Utmaningar med jobbet:</strong> Att komma på nya saker och att ställa rätt frågor som går att lösa. Nu har jag en roll där jag också måste inspirera och få andra att jobba bra tillsammans. Det är alltid en utmaning, alla människor har olika drivkrafter. Som med alla jobb blir det enklare om man tycker det man gör är roligt. Jag försöker hjälpa människor att hitta den känslan.</div> <div><strong>Framtidsdröm:</strong> En dröm är att hitta det där problemet som kvantdatorn kan lösa, det hade varit extremt kul. Jag ser också fram emot att få hänga på MIT i ett år. Annars trivs jag väldigt bra och tycker att jag lyckats hitta rätt balans mellan administration och forskning. Det finns inget som kräver någon radikal förändring i mitt liv; kanske möjligen att hitta någon ny dröm i framtiden.</div>Mon, 23 Nov 2020 09:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/energi/nyheter/Sidor/Energipodden-–-Nya-möjligheter-för-energilagring.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/energi/nyheter/Sidor/Energipodden-%E2%80%93-Nya-m%C3%B6jligheter-f%C3%B6r-energilagring.aspxEnergipodden – Nya möjligheter för energilagring<p><b>​Vi har fått en pratstund med Håkan Nilsson, professor i strömningslära på institutionen för Mekanik och maritima vetenskaper. Hans huvudsakliga forskningsområde är inom vattenkraft, för vilket förutsättningarna nu tar nya riktningar i och med att sol- och vinkraft expanderar. EU har beviljat pengar till ett projekt,där universitet och industri tillsammans ska utveckla ny teknik för havsvattenbaserad energilagring. </b></p>​​– Det här ska bli spännande. Lagring av energi är en av de viktigaste framtidsfrågorna. Hela projektet samordnas från TU Delft i Nederländerna där jag var gästprofessor fram till årsskiftet. I Holland är de framåt och duktiga inom området Coastal engineering. De har byggt upp hela sitt land genom att dämma upp havet, säger Håkan Nilsson.<div><span style="background-color:initial"><br />Vattenkraften har funnits i dryga hundra år, och gör idag närmare halva jobbet för att vi i Sverige ska ha konstant tillgång på el. </span>Efterfrågan ​på nya lösningar för energilagring ökar i takt med att väderkänslig förnybar energi expanderar. EU har därför beviljat pengar till ett projekt, ALPHEUS, där universitet och industri tillsammans ska utveckla ny teknik för havsvattenbaserad energilagring. Den ska möjliggöra att även låglänta områden, som Holland, kan använda havets vatten för att lagra energi. <br /><br /><div><a href="https://play.chalmers.se/media/Energipodden+avsnitt+2+%e2%80%93+Nya+m%c3%b6jligheter+f%c3%b6r+energilagring/0_b4v0ocvi"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icgen.gif" alt="" />Lyssna på: <span style="background-color:initial">E</span></a><span style="background-color:initial"><a href="https://play.chalmers.se/media/Energipodden+avsnitt+2+%e2%80%93+Nya+m%c3%b6jligheter+f%c3%b6r+energilagring/0_b4v0ocvi">nergipodden avsnitt 2 – Nya möjligheter för energilagring​</a><br /><br /></span></div></div> <div><span></span><div>Redaktörer för energipodden är Julia Franzén och Ann-Christine Nordin.</div> <div>Originalmusik: EleckTrick av Stefan Karlsson.</div> <div>Ansvarig utgivare och projektledare: Maria Grahn.​</div></div> <div><br /></div> <div><b>Relaterat:</b><br /><a href="/sv/styrkeomraden/energi/nyheter/Sidor/Havsvatten-kan-lagra-vindkraftens-eloverskott.aspx"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />Havsvatten kan lagra vindkraftens elöverskott​</a><br /></div> <div><a href="/sv/styrkeomraden/energi/nyheter/Sidor/Vind--+-solenergi=-ny-utmaning-för-vattenkraften.aspx" style="outline:0px"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />Vind- + solenergi= ny utmaning för vattenkraften</a><br /><div><span style="background-color:initial"><a href="https://research.chalmers.se/person/hani" style="outline:0px"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icgen.gif" alt="" />Chalmers Research - Håkan Nilsson</a><br /><a href="https://www.tudelft.nl/en/eemcs/current/humans-of-eemcs/haakan-nilsson/"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icgen.gif" alt="" />Håkan Nilsson Visiting Professor TUDelft</a></span></div> <div><span style="background-color:initial"><a href="/sv/institutioner/m2/nyheter/Sidor/Från-vindsurfning-till-professorstjänst-.aspx"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />Den surfande professorn</a></span></div> <div><span style="background-color:initial"><a href="/sv/institutioner/m2/nyheter/Sidor/Från-vindsurfning-till-professorstjänst-.aspx"></a><a href="/sv/institutioner/m2/forskning/stromningslara/Sidor/default.aspx"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />Strömningslära på Chalmers</a><br /><br /></span><div><span style="font-weight:700">Fakta:</span></div> <div><span style="background-color:initial">P</span><span style="background-color:initial">rojektet heter ALPHEUS - Augmenting grid stability through Low-head Pumped Hydro Energy Utilization &amp; Storage. Det är finansierat av EU, projektnummer 883553. Läs mer om projektet: <br /></span><span style="background-color:initial"><a href="/sv/projekt/Sidor/Augmenting-grid-stability-through-Low-head-Pumped-Hydro-Energy.aspx"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />Augmenting grid stability through Low-head Pumped Hydro Energy Utilization &amp; Storage</a></span></div></div> <br /></div> <div><br /></div> <div><br /><h3 class="entryTitle" style="margin:0px;font-family:lato, &quot;helvetica neue&quot;, helvetica, arial, sans-serif;font-weight:normal;line-height:37px;color:black;font-size:29px;word-break:keep-all"></h3> <div><br /></div> <div><br /></div></div>Tue, 10 Nov 2020 17:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/mc2/nyheter/Sidor/Elektronens-spinn-dynamik-studerad-pa-sin-naturliga-tidsskala.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/mc2/nyheter/Sidor/Elektronens-spinn-dynamik-studerad-pa-sin-naturliga-tidsskala.aspxElektronens spinn-dynamik studerad på sin naturliga tidsskala<p><b>​Med hjälp av extremt korta ljuspulser och koincidens-teknik har forskare från flera svenska universitet lyckats följa det dynamiska förloppet när elektronens spinn – dess rotation kring sin egen axel – styr hur en atom absorberar ljus. Göran Wendin, på institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2, på Chalmers och Raimund Feifel på Institutionen för fysik på Göteborgs universitet är två av de medverkande forskarna. Resultaten publicerades nyligen i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications.</b></p> <img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/MC2/News/GoranWendin_171101_01_350x305.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="Bild på Göran Wendin." style="margin:5px" />Professor Göran Wendin (t h) är en av de drivande krafterna inom Wallenberg Centre for Quantum Technology (WACQT), som leds från Chalmers och har som mål att bygga en svensk kvantdator inom tolv år. Han är involverad i ett flertal olika forskningsprojekt, inklusive det nu aktuella, som finansieras av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse (KAW).<br />– Faktum är att mitt bidrag går hela vägen tillbaka till min doktorsavhandling från 1972 som förklarade fotoabsorptionstvärsnittet av 4d-skalet i xenon i intervallet 70-140 eV, och nu studerats av det nya KAW-samarbetet, säger Göran Wendin.<br /><br />I den nya studien använder forskarna attosekundpulser – en attosekund är en miljarddel av en miljarddels sekund.<br />Studien är gjord på xenon, en tung ädelgas som finns i små mängder i jordens atmosfär. Sedan tidigare vet man att xenon absorberar mjukröntgenstrålning av vissa våglängder ovanligt effektivt.<br /><br />Fysiker kallar fenomenet en &quot;jätteresonans&quot; och har kunnat förklara att det är en kollektiv effekt där elektronerna kring atomen svarar samstämmigt på det absorberade ljuset. Särskilt fascinerande är att elektronens spinn har ett avgörande inflytande på resultatet.<br /><br />Den nya studien kombinerar hög noggrannhet i tid och energi och visar att den ovanligt starka absorptionen beror på ett exciterat tillstånd med en mycket kort livstid - bara ca 50 attosekunder, medan elektronspinnets roll förklaras av ett annat tillstånd, med tio gånger längre livslängd, som bara kan nås genom att spinnet ändrar riktning.<br /><br />Detta omvända spinn-tillstånd fungerar som en växel och styr sluttillståndets egenskaper. Resultatet ger nya insikter kring elektron-spinn dynamik och kan tänkas få betydelse för nya tekniska tillämpningar såsom spinntronik.<br /> <div> </div> <div>Foto på Göran Wendin: Johan Bodell <br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Läs artikeln i Nature Communications &gt;&gt;&gt;</h3> <div><a href="https://www.nature.com/articles/s41467-020-18847-1" target="_blank">www.nature.com/articles/s41467-020-18847-1</a> <br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Mer information &gt;&gt;&gt;</h3> <div>Anne L’Huillier, Fysiska institutionen, Avdelningen för atomfysik, The Lund Attosecond Science Center (LASC), Lunds universitet, 0705-317529, anne.lhuillier@fysik.lth.se</div> <div>Eva Lindroth, Fysikum, Stockholms universitet, 0736-795034, eva.lindroth@fysik.su.se</div> <div>Göran Wendin, avdelningen för kvantteknologi, Wallenberg Centre for Quantum Technology (WACQT), institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap <span><span>–<span></span></span></span> MC2, Chalmers, 031-7723189, goran.wendin@chalmers.se</div> <div>Raimund Feifel, Institutionen för fysik, Göteborgs universitet, 0708-381689, raimund.feifel@physics.gu.se</div> <h3 class="chalmersElement-H3">Mer bakgrund &gt;&gt;&gt;</h3> <div>1960-talet var mångpartikelfysikens speciella decennium. Den legendariske chalmersprofessorn Stig Lundqvist (1925-2000) lärde känna Keith Brueckner, Hugh Kelly och Bob Schrieffer i USA och kom hem och inspirerade många fysikstudenter till stordåd. Göran Wendin till exempel tillämpade teorier för kollektiva excitationer i atomkärnor på elektrondynamiken hos tunga atomer. Poängen var att en-elektronmodeller med oberoende elektroner inte fungerade – allt var tämligen kollektivt, och resultaten förklarade data från banbrytande experiment med synkrotronstrålning. Det var faktiskt Wendin som 1973 introducerade konceptet “jättedipolresonans” för att beskriva det kollektiva fenomenet.</div> <div> </div> <div>Medan Göran Wendin arbetade vid synkrotronstrålningslaboratoriet LURE, Orsay i Frankrike 1981–83, kom han i kontakt med Anne L’Huillier vid Commissariat à l’Energie Atomique (CEA) i Saclay. Anne gjorde sitt experimentella doktorsarbete i en grupp som var världsledande på att excitera atomer med högintensiva lasrar. Anne ville göra beräkningar av multifotonjonisation av mångelektronsystem, speciellt ädelgaser, inklusive xenon. Wendin blev hennes teorihandledare, och de samarbetade under fem år och publicerade ett antal artiklar tillsammans.</div> <div><br /></div> <div>Därefter gick Anne L’Huillier vidare till att bli en världsledande experimentalist, och hon blev djupt involverad i arbetet med att förstå och använda övertonsgenerering för attosekundspektroskopi. Ett Nobelpris för denna typ av forskning gick 2018 till Gérard Mourou och Donna Strickland.</div> <div><div> </div> <p class="chalmersElement-P"><a href="/en/centres/gpc/activities/lisemeitner">Anne L'Huillier hedras även med <span>Göteborgs Lise Meitner pris 2020, som delas ut till forskare som gjort banbrytande upptäckter inom fysikområdet.</span>​</a></p></div> <div> </div> <div>Om man skickar intensiva infraröda pulser från en femtosekundlaser mot en metallyta kan man generera ett spektrum av attosekundpulser med upp till 100 övertoner med 2 eV frekvensavstånd. Detta täcker ett frekvensområde på 200 eV, från infrarött till mjuk röntgen, och inkluderar xenons jätteresonans i 4d skalet i området 70–130 eV. Med attosekundpulser har man dessutom ett tidtagarur som tickar med attosekundupplösning. Detta betyder att man kan fotografera en elektron på väg ut ur en atom.</div> <div> </div> <div>Under åren 1975–85 analyserade Göran Wendin jätteresonanser i termer av effektiva atomära potentialer, och det visade sig nu väldigt användbart – 40 år senare <span><span>–<span></span></span></span> tillsammans med de beräkningar med relativistisk mångpartikelteori som utfördes av Eva Lindroth, som en gång disputerade på Göteborgs universitet, och hennes grupp vid Stockholms universitet (SU). De gamla goda modellerna för kollektiva excitationer – &quot;atomära plasmoner&quot; – fungerar fortfarande (inte oväntat) som bakgrund för att förstå resultaten av moderna attacker på atomer med optiska och fri-elektronlasrar.</div>Wed, 04 Nov 2020 09:00:00 +0100