Huvudbild (750px bred, 340px hög)
Huvudbildens bildtext
Huvudbildens upphovsman
Stolt som en tupp
Här sitter jag och bloggar en söndagseftermiddag, och man kan ju undra om jag typ jobbar hela tiden... Faktum är att jag normalt sett är noga med min fritid, jag är nästan alltid ledig på helgen, men den här veckan har varit superintensiv och då kan det bli så att några helgtimmar stryker med. Den stressiga veckan avslutades dock helt fantastiskt – min första exjobbare (någonsin!) presenterade sitt exjobb med bravur i fredags.
Exjobbaren
Bolin har pluggat sin master i medicinteknik på Chalmers och jag har haft glädjen att handleda honom sedan i våras. Ska jag vara ärlig känns det nog lite som att jag vinkat av min förstfödda son till hans första skoldag –
jag blev faktiskt nästan lite tagen av situationen. För det är ju faktiskt så att även om Bolin förstås gjort själva grovjobbet och utvecklats enormt, så har man en hel del att lära som nybliven handledare också. Hur coachar, motiverar och uppmuntrar man på bästa sätt? När ska man vara “sage-on-the-stage” och när ska man vara ”guide-on-the-side”? Det är helt klart svårare än man tror. Ofta känner jag mig taskig och nästan elak som inte svarar direkt på frågor utan istället ger ledtrådar eller kommentarer i stil med “det ska du se att du klarar av att lösa själv”. Samtidigt vill man ju fostra självständiga ingenjörer och forskare som inte alltid är beroende av en auktoritets åsikt. Något oväntat så har erfarenheten också gett mig matnyttiga insikter i hur jag själv är som “student” och vad jag kan göra för att få ut så mycket som möjligt från mina egna handledare.
Så vad handlar Bolins exjobb om? Bolin har jobbat med hjärtsäckssegmentering i CT, vilket betyder automatisk utlinjering av hjärtsäcken i CT-bilder. CT är också känt som skiktröntgen och genererar tredimensionella bilder av till exempel hjärta och lunga. Med hjälp av en utlinjering av hjärtsäcken kan man bland annat beräkna mängden epikardiellt fett, dvs. fett innanför hjärtsäcken. De medicinska forskarna i Scapisprojektet är nämligen intresserade av hur mängden epikardiellt fett korrelerar med hjärt och kärlsjukdomar. Med hjälp av bland annat Bolins arbete kommer datorn kunna mäta sådant epikardiellt fett automatiskt, vilket verkligen behövs då det tar upp till tio timmar (!!!) att linjera ut hjärtsäcken manuellt. Det är dock ingen lätt match att konstruera algoritmer som presterar likvärdigt med läkare. Till exempel så detekterar datorn många gånger kanten mellan hjärta och lunga istället för den knappt synliga hjärtsäcken.
Jag kommer säkerligen återvända till Scapisprojektet och dess utmaningar fler gånger framöver, men nu är det dags för mig (och katten) att ta en välbehövlig fikastund på balkongen.
Text och bild: Jennifer Alvén, doktorand på Signaler och system.