Nyheter: Forskning Blogghttp://www.chalmers.se/sv/nyheterNyheter från Chalmers tekniska högskolaTue, 01 Nov 2016 13:36:48 +0100http://www.chalmers.se/sv/nyheterhttps://www.chalmers.se/sv/forskning/chalmersforskning/artificiell-lakarlicens/Sidor/Kommer-robotar-ta-over-varlden.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskning/chalmersforskning/artificiell-lakarlicens/Sidor/Kommer-robotar-ta-over-varlden.aspxKommer robotar ta över världen?<p><b>De absolut vanligaste frågorna jag får när jag träffar nya människor och berättar om mitt jobb är funderingar på temat artificiell intelligens och existentiell risk. Det vill säga, det folk många gånger undrar är huruvida ondskefulla datorstyrda sinnen någon gång kommer utgöra ett hot mot mänskligheten och hur förestående i tiden detta hot är.​</b></p>​<span style="background-color:initial">Jag är verkligen ingen expert på området, vilket kan tyckas märkligt eftersom jag faktiskt forskar på maskininlärning och smarta algoritmer för medicinska bilder. Jag brukar dock försöka mig på ett hyfsat balanserat svar, som dels har förankring bland en del stora tyckare inom ämnet men som framförallt speglar min egen uppfattning. </span><div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Så vad svarar jag? Som jag ser det är datorer och smarta algoritmer på spädbarnsnivå, möjligtvis förskolematerial. Smarta algoritmer kan skilja på hund, katt och fågel och linjera ut bilar med hyfsad precision </span><span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">men vilken 3-åring kan inte det? Steget till att kunna analysera komplicerade flöden av information, kunna relatera orsak och verkan samt ta beslut baserade på egna intressen är oändligt stort.</span></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Några superkändisar i fältet håller med mig på den här punkten. Michelle Zhou, som bland annat jobbat som forskare på IBM Watson, menar att det finns tre utvecklingsstadier för fältet artificiell intelligens:</span><br /></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><ol><li>Imitation och igenkänning: att kunna lära sig att känna igen mönster. <br /></li> <li>Kognitiv intelligens: kreativitet och förmågan att ta beslut baserade på tillgänglig information .<br /></li> <li>Virtuella människor: som kan känn<span style="background-color:initial">a och bete sig precis som oss.</span><br /></li></ol></div> <div>Vissa ledande företag och forskargrupper börjar nosa på området kognitiv intelligens, men hittills kan de flesta AI-forskare nog enas om att vi hittills fortfarande rör oss inom första stadiet. </div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">An</span><span style="background-color:initial">drew Ng, forskare och professor på</span><span style="background-color:initial"> Stanford och känd för många från sina fantastiska <a href="https://www.coursera.org/learn/machine-learning">Courserakurs inom machine learning</a></span><span style="background-color:initial">, är inne på samma spår och säger bland annat:</span><br /></div> <div><br /></div> <div style="text-align:center"><i><b>&quot;There’s also a lot of hype, that AI will create evil robots with super-intelligence. That’s an unnecessary distraction. (...) </b></i><i style="background-color:initial"><b>There could be a race of killer robots in the far future, but I don’t work on not turning AI evil today for the same reason I don't worry about the problem of overpopulation on the planet Mars. If we colonize Mars, there could be too many people there, which would be a serious pressing issue. But there's no point working on it right now, and that's why I can’t productively work on not turning AI evil.&quot;</b></i></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Andrew menar vidare att det är en stor skillnad mellan intelligens och “förnimbarhet” (att subjektivt kunna up</span><span style="background-color:initial">pfatta, känna och vara medveten), och att vi i nuläget är långt från att kunna konstruera kännande mjukvara. Precis som Andrew tycker jag det finns en poäng i att inte spendera tid på att oroa sig för tekniska framsteg som fortfarande är rena spekulationer. Å andra sidan kan jag köpa argument som att vi exempelvis borde ha bekymrat oss mer för atombomben långt innan möjligheterna fanns att konstruera den. Dock tror jag att teknisk utveckling är en varelse med eget liv </span><span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">vi kan varken stoppa eller styra den med politik eller etik (möjligtvis finansiering!). Ett exempel på detta är PirateBay vilken liksom katten tycks ha (minst!) nio liv.</span></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Men det finns förstås duktiga och kar</span><span style="background-color:initial">ismatiska tyckare som är av motsatt åsikt. Elon Musk, bland annat grundare till Tesla Motors och mångsysslande AI-entreprenör, menar att artificiell intelligens kan vara det största hotet mot mänsklighetens existens och Stephen Hawking, bäst i världen på populärvetenskap (?), uttalar sig ofta och gärna i ämnet:</span><br /></div> <div><br /></div> <div style="text-align:center"><div><span style="background-color:initial"><i><b>“The development of full artificial intelligence could spell the end of the human race. (...) </b></i></span></div> <div><span style="background-color:initial"><i><b>It would take off on its own, and re-design itself at an ever increasing rate. (...) </b></i></span></div> <div><span style="background-color:initial"><i><b>Humans, who are limited by slow biological evolution, couldn't compete, and would be superseded.&quot;</b></i></span></div></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Både Musk och Hawking har skrivit ett flertal debattartiklar i ämnet och sitter i styrelsen för ett forskningsinstitut i Boston som </span><span style="background-color:initial">forskar på riskerna med avancerad artific</span><span style="background-color:initial">iell intelligens. </span><span style="background-color:initial">Grundarna till institutet har faktiskt skandinaviskt klingande namn: Nick Boström (svensk filosof),</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">Max Tegemark (svensk-amerikansk kosmolog) och Jaan Taallinn (estländare </span><span style="background-color:initial">som var med o</span><span style="background-color:initial">ch grundade Skype och Kazaa). Samtliga har positionerat sig som bekymrade för risken som superin</span><span style="background-color:initial">telligenta program kan utgöra för mänskligheten. </span><span style="background-color:initial"> </span><br /></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">D</span><span style="background-color:initial">et finns nog lika många åsiktet inom ämnet</span><span style="background-color:initial"> som det finns experter. Personligen anser jag att det</span><span style="background-color:initial"> är något fånigt att bekymra sig för ett hot som ligger så pass långt i framtiden </span><span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial"> och tycker kanske det är viktigare att fokusera på mer akuta hot som exempelvis global uppvärmning och den amerikanska hjärnsläppen i form av Donald Trump. Dessutom så hoppas och tror jag att fördelarna med artificiell intelligens kommer att överväga nackdelarna långt framöver. Jag vill helt enkelt inte tro att min forskning kring smarta algoritmer för medicintillämpningar skulle bidra till en dystopisk värld styrd av ondskefulla robotar utan snarare bidra till en ökad folkhälsa och mindre lidande. AI-entreprenören Rollo Carpenter sammanfattar det alldeles utmärkt:</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div style="text-align:center"><div><span style="background-color:initial"><b><i>&quot;We cannot quite know what will happen if a machine exceeds our own intelligence, </i></b></span></div> <div><span style="background-color:initial"><b><i>so we can't know if we'll be infinitely helped by it, </i></b></span></div> <div><span style="background-color:initial"><b><i>or ignored by it and sidelined, </i></b></span></div> <div><span style="background-color:initial"><b><i>or conceivably destroyed by it.&quot;</i></b></span></div></div> <div><br /></div> <div><b>Text:</b> Jennifer Alvén, doktorand på Signaler och system.</div>Tue, 01 Nov 2016 00:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/forskning/chalmersforskning/artificiell-lakarlicens/Sidor/Are-we-all-robots.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskning/chalmersforskning/artificiell-lakarlicens/Sidor/Are-we-all-robots.aspxAre we all robots?<p><b>​Är vi egentligen robotor allihopa? Det frågade sig Danica Kragic, robotforskare från KTH (Kungliga tekniska högskolan), under gårdagens WISE-seminarie. Dani (som hon kallar sig) är numera också en kändis utanför akademins tegelväggar, dels genom årets sommarprat och numera som ansiktet utåt för det svenska klädmärket Rodebjer.</b></p><div><span style="background-color:initial">Igår hade vi i <a href="http://www.medtechwest.se/collaboration-platforms/wise/">WISE</a> alltså äran att presentera Danica Kragic som talare på ett välbesökt lunchseminarie. WISE lunchseminarien syftar till att bjuda in duktiga kvinnliga forskare som har erfarenhet av hur det är att göra karriär som kvinna i akademiska miljöer. Det är nämligen så att forskning visar att en viktig nyckelfaktor till att överväga en fortsatt akademisk bana är tillgången till förebilder man kan relatera till, och därför har vi i WISE bestämt oss för att det kan vara en bra idé att ge anställda på Chalmers möjligheten att träffa intressanta och framgångsrika kvinnliga forskare.</span><br /></div> <div><br /></div> <div>Danica föreläste under den dubbeltydiga rubriken “Are we all robots?”, vilken inkluderade allt från hennes faktiska forskning inom automatik och robotik till hennes tankar kring ledarskap och akademisk karriär. Personligen var det grymt kul att se och lyssna på en viljestark kvinna som gjort lysande akademisk karriär och som dessutom bar en grym outfit (man kan bli lite smått trött på den akademiska arbetsuniformen “jeans och gympaskor”). Dani är nämligen inte bara forskare <span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">hon är också </span><span style="background-color:initial">sömmerska och numera en del av klädskaparen Rodebjers kampanj “I am”. Jag rekommenderar starkt </span><a href="http://www.dagensmedia.se/marknadsforing/kampanjer/person-fore-klader-for-rodebjer-6780974">denna videon</a><span style="background-color:initial"> med Danica innehållande följande fantastiska citat:</span></div> <span></span><div></div> <div><br /></div> <div style="text-align:center"><i><b>“Sometimes our lives seem better fit for robots, better for machines that can be programmed. </b></i></div> <div style="text-align:center"><i><b>We work. We clean. We drive the kids. </b></i></div> <div style="text-align:center"><i><b><br /></b></i></div> <div style="text-align:center"><i><b>We’re not robots. We are human beings.”</b></i></div> <div style="text-align:center"><div> </div></div> <div>Ett grymt citat som fångar den frustration jag själv kan känna över krav på perfektion och dygnets allt för få timmar. Sammanfattningsvis, jag tror WISE ambition helt klart funkade för egen del den här gången, jag har nu inkluderat Dani bland mina egna förebilder och hoppas på tillfällen att stöta på henne igen i min framtida forskarkarriär.</div> <div><br /></div> <div>Slutligen: Danicas sommarprat hittar ni <a href="http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/741176?programid=2071">här</a>. </div> <div> </div> <div><b>Text och bild:</b> Jennifer Alvén, doktorand på Signaler och system.</div>Thu, 20 Oct 2016 00:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/forskning/chalmersforskning/artificiell-lakarlicens/Sidor/Att-hitta-en-nal-i-en-hostack.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskning/chalmersforskning/artificiell-lakarlicens/Sidor/Att-hitta-en-nal-i-en-hostack.aspxAtt hitta en nål i en höstack<p><b>​Det finns trender i allt. Kläder, inredning, livsstil och åsikter. Och inte minst inom forskning. De senaste åren har deep learning varit ett hett ämne inom datavetenskap och bland de medicinska forskare jag träffar verkar var och varannan grupp vilja korrelera mängden fettvävnad till olika välfärdssjukdomar. Därmed skulle jag vilja påstå att jag är lite av ett modelejon – min forskning syftar ju faktiskt till att applicera just den typen av maskininlärningsalgoritmer på medicinska bilder, ofta för att kunna kvantifiera fettvävnad i till exempel hjärta, kranskärl och ben.</b></p><div><span style="background-color:initial"><i>Deep learning</i> är en samling algoritmer inom maskininlärning som diskuterats i många decennier (tidigare ofta </span><span style="background-color:initial">under namnet “neurala nätverk”) men som revolutionerats de senare åren tack vare bättre datorkraft i form av moderna beräkningsgrafikkort. Google och Facebook är två kända exempel på hur resultaten av deep learning dagligen nyttjas av miljontals användare, och k</span><span style="background-color:initial">anske har företag som dessa spätt på hypen ytterligare. För den intresserade så rekommenderar jag <a href="http://www.ustream.tv/recorded/91723890">den här videon</a>, den dök upp i mina sociala flöden häromdagen och även den oinsatta har nog behållning av åtminstone de första 5-20 minuterna. </span><br /></div> <div><br /></div> <div>Är man intresserad av datorseende och bildanalys är det inte helt lätt att undvika att dras med i den kollektiva förtjusningen. Problemet är väl dock att ju populärare någonting är desto svårare är det för den enskilda forskaren att göra någon större inverkan på fältet, man känner sig lätt som en liten droppe i en gigantisk ocean. Trots detta har jag ändå valt att satsa något eller några år av min doktorandtid på att åtminstone bekanta mig med fältet, inte minst för att jag tror och hoppas att deep learning är en trend om kommer bestå i många år till. Man får helt enkelt göra vad man kan för att sticka ut lite <span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial"> kanske en annorlunda formulering än standardmodellerna eller en tillämpning ingen testat än?</span></div> <div></div> <div><br /></div> <div>Så vad vill jag göra med hjälp av denna trendiga samling algoritmer? Just nu arbetar jag på ett projekt sprunget ur <a href="https://www2.sahlgrenska.se/su/scapis">Scapissamarbetet</a> som fokuserar på kranskärl. Målet är att lära datorn att dels linjera ut kranskärl men också att hitta och bestämma sjuklighetsgraden på plack (= ansamling av fett och/eller kalk). Inte helt lätt, ibland ser jag knappt själv vart kärlväggen slutar och vad som är plack eller ej. Och någonstans där finns också begränsingen för vad en dator kan åstadkomma: ser jag inte själv strukturerna jag vill lokalisera så lär inte en dator heller kunna lära sig det. Det positiva med den här tillämpningen är att ingen verkar ha tacklat kranskärlsanalys med maskininlärningsnätverk tidigare. Vart det leder vet ingen, projektet är i sin vagga, men kanske är det också det som är charmen med forskning <span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial"> man vet aldrig vilken stor upptäckt (eller vilket frustrerande antiklimax för den delen) som väntar kring nästa hörn.</span></div> <div></div> <div><br /></div> <div>Nu dags för ny arbetsvecka, hörs i dagarna!</div> <div><br /></div> <div><b>Text: </b>Jennifer Alvén, doktorand på Signaler och system.</div>Mon, 10 Oct 2016 00:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/forskning/chalmersforskning/artificiell-lakarlicens/Sidor/ForskarFredag!.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskning/chalmersforskning/artificiell-lakarlicens/Sidor/ForskarFredag!.aspxForskarFredag!<p><b>Idag är det ForskarFredag, internationellt känd som European Researchers’ Night. En dag då tiotusentals forskare föreläser och erbjuder aktiviteter för allmänheten – en otrolig möjlighet för forskare att kommunicera sin forskning på ett begripligt sätt.​</b></p><div><span style="background-color:initial">För det är ju faktiskt jätteviktigt att visa för skolbarn, media och samhället i stort att forskning både kan vara kul, spännande och användbar i vardagen. Det är ju dessutom själva existensberättigandet för den här bloggen... (i alla fall delvis!)</span><br /></div> <div><br /></div> <div>Så vad händer idag i Göteborg med omnejd? Min instutition och Wisekollega Hana Dobsicek Trefna är i Stenungsund och föreläser för gymnasieelever, närmare bestämt om <i>“Kan det vara hälsosamt att stoppa huvudet i mikron?”</i>. I Göteborg kan man fika med forskare på Sjöfartsmuseet mellan 13 och 15 och i Trollhättan så intervjuar radiokändisen Morgan Larsson forskare à la Skavlan, bland annat.</div> <div><br /></div> <div>Dagen till ära tänkte jag förstås också passa på att kommunicera lite extra. Som en del läsare kanske känner till vid det här laget går min forskning ut på att tillämpa maskininlärning på medicinska bilder. Det vill säga, man hjälper en dator att lära sig själv att känna igen till exempel organ, vävnader eller tumörer. En metod som har varit väldigt populär inom maskininlärningsfältet de senaste åren är “Deep learning”. Mycket förenklat kan man säga att “Deep learning”-algoritmen ser lite ut som den mänskliga hjärnan, med miljontals hjärnceller med kopplingar till varandra. Och precis som för människan tar det lång tid för en dator att lära sig saker med “Deep learning” <span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial"> det kan ta veckor eller månader för datorn att lära sig skilja på en hund och en katt till exempel.</span></div> <span></span><div></div> <div><br /></div> <div>Här kommer några av mina favoriter när det gäller kreativa (men kanske inte fullt så användbara?) tillämpningar på “Deep learning” som man kan sitta och leka med där hemma:</div> <div><br /></div> <div><ul><li><a href="http://prisma-ai.com/">Prisma:</a><span style="background-color:initial"> Transformerar foton till konstverk i samma stil som en mängd olika kända konstnärer. En personlig favorit då jag älskar konst, och tycker det är utmärkt exempel på modernt bevarande av kultur.  </span><br /></li> <li><a href="http://deepdreamgenerator.com/">DeepDream:</a><span style="background-color:initial"> Innehållet är delvis likt Prismas, men dessutom kan man låta datorn “drömma” – ge datorn ett fotografi av en vacker sommmardag och låt den fantisera om vad molnen ser ut som, precis som vi människor gör ibland!</span><br /></li> <li><b>Musikkomposition:</b><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">Detta är min absoluta favorit, även om jag inte kan hitta någon klockren app eller liknande. Ett flertal olika forskare och forskningsgrupper har lekt med att lära datorn komponera egen musik, allt från klassisk musik till techno. Jag har själv spelar piano och trummor och tycker det är otroligt fascinerande att vi faktiskt kan lära en dator att skapa konst! Smakprov på datorers musikaliska förmågor finns <a href="http://web.mit.edu/felixsun/www/neural-music.html">här</a>, <a href="https://www.youtube.com/watch?v=0VTI1BBLydE">här</a>, <a href="http://www.hexahedria.com/2015/08/03/composing-music-with-recurrent-neural-networks/">här</a> och</span><span style="background-color:initial"> <a href="https://www.youtube.com/watch?v=_Gpk64QC22E">här</a>.</span><br /></li></ul></div> <div><span style="background-color:initial">Slutligen: forskning är roligt och spännande! Det finns självklart arbetsdagar som inte är superkul, men för det mesta tror jag livet som doktorand gör mitt liv mer rikt och mig själv mer fördomsfri och öppen för nya ideer. </span><span style="background-color:initial">Glöm nu inte att inspireras under dagen!</span><br /></div> <div><br /></div> <div><b>Text:</b> Jennifer Alvén, doktorand på institutionen för Signaler och system.</div>Fri, 30 Sep 2016 00:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/forskning/chalmersforskning/artificiell-lakarlicens/Sidor/Var-ar-sveriges-kvinnliga-techmiljardarer.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskning/chalmersforskning/artificiell-lakarlicens/Sidor/Var-ar-sveriges-kvinnliga-techmiljardarer.aspxVar är Sveriges kvinnliga techmiljardärer?<p><b>​Trots en allt mer jämlik antagning på tekniska universitet så lyser kvinnor fortfarande med sin frånvaro i teknikmedias rubriker. Varför är alla techmiljardärer män? Varför har Sverige genom tiderna kunnat stoltsera med bland annat Niklas Zennström (Skype) samt Daniel Ek och Martin Lorentzon (Spotify) medan det är betydligt mer skralt med kvinnliga IT-entreprenörer?</b></p>​<span style="background-color:initial">För precis som Ulrika Sedell skriver nedan så finns det numera 27 techmiljardärer i Sverige, varav 0 kvinnor... </span><div><br /></div> <div><div style="text-align:center"><img src="/SiteCollectionImages/Forskning/forskning-pagar/AI/kvinnor-tech.jpg" alt="" style="margin:5px;width:498px;height:494px" /> </div> <div> </div> <div><span style="background-color:initial">Det finns säkert en miljon olika teorier om varför kvinnonamn saknas på svenska teknikbolags </span><span style="background-color:initial">wikipediasidor. Jag tänker (faktiskt!) inte grotta ner mig i att försöka besvara varför i denna text, utan istället lyfta fram några grymma kvinnliga teknologer och entreprenörer som på sitt sätt försöker ändra på saken.</span></div></div> <div><br /></div> <div><a href="https://ingaingenjor.se/">Inga Ingenjör</a> och <a href="http://www.imgrum.net/user/vetenskapsandrea/3557049528">Vetenskaps-Andrea​</a>: <span style="background-color:initial">En av min bästa vänner, samt före detta studiekamrat, Andrea är ett geni när det gäller socialt entreprenörskap. När man inte ser henne i sommarlovsmorgon som “Vetenskaps-Andrea” så arbetar hon med projektet “Inga I</span><span style="background-color:initial">n</span><span style="background-color:initial">genjör”. Inga I</span><span style="background-color:initial">ngenjör syftar till att inspirera barn till att se möjligheter inom teknik oavsett bakgrund, och bland annat gäller det förstås att inspirera unga tjejer. Ett av resultaten av projektet hittills är barnboken “Inga och Leo löser allt”, e</span><span style="background-color:initial">n berättelse där Inga får följa med sin pappa vaktmästaren till universitetet och blir inspirerad till att hjälpa folk med uppfinningar. Glöm inte att hälsa på</span><span style="background-color:initial"> Andrea och Malin (Ingas andra mamma) på bokmässan i helgen!</span><span style="background-color:initial"> </span></div> <div><br /></div> <div><a href="http://www.pinkprogramming.se/">Pink Programming</a>: <span style="background-color:initial">En annan före detta studiekamrat till mig, Vanja, var med och startade den ideella föreningen Pink Programming förra året. Vanja, Tone och Vibeke önskade sig fler kvinnliga utvecklare som kollegor, och angrep problemet genom att skapa programmeringsträffar för tjejer i Malmö, Göteborg och Stockholm. Dessutom anordnar dom kodningsläger, bjuder in kvinnliga inspirationstalare och så vidare. Grymma!</span></div> <div><br /></div> <div><a href="http://womengineer.org/">Womengineer​</a>: <span style="background-color:initial">Inte helt okända</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial"> men väl värda att nämnas här. Om du inte följer Womengineer på facebook så börja nu</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial"> grymt kul att läsa bloggposter från kvinnliga ingenjörsstudenter i olika delar av Sverige. Ett grymt mål har dom förstås också: <i>“Vi som arbetar med Womengineer drivs alla av samma mål: att det 2030 examineras lika många kvinnliga ingenjörer som manliga. Vi gör detta eftersom vi tror att en ökad jämställdhet på de tekniska högskolorna leder till en ökad välfärd för Sverige.”</i> Det kan i alla fall jag skriva upp på.</span></div> <div><br /></div> <div>Slutligen <span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial"> vem blir egentligen Sveriges första kvinnliga techmiljardär? Jag har förstås ingen aning, men jag håller tummarna för Chalmerstjejerna Mai och Nanna från </span><a href="https://sigmastocks.com/om-oss">Sigmastocks​</a><span style="background-color:initial">. </span></div> <div></div> <div><br /></div> <div>Trevlig helg!</div> <div><br /></div> <div><b>Text:</b> Jennifer Alvén, doktorand på Signaler och system.</div> <div><b>Bild:</b> Andrea Pettersson.</div> Fri, 23 Sep 2016 00:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/forskning/chalmersforskning/artificiell-lakarlicens/Sidor/Stolt-som-en-tupp.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskning/chalmersforskning/artificiell-lakarlicens/Sidor/Stolt-som-en-tupp.aspxStolt som en tupp<p><b>​​Här sitter jag och bloggar en söndagseftermiddag, och man kan ju undra om jag typ jobbar hela tiden...  Faktum är att jag normalt sett är noga med min fritid, jag är nästan alltid ledig på helgen, men den här veckan har varit superintensiv och då kan det bli så att några helgtimmar stryker med. Den stressiga veckan avslutades dock helt fantastiskt  – min första exjobbare (någonsin!) presenterade sitt exjobb med bravur i fredags.</b></p>​​Exjobbaren <span></span><span style="background-color:initial">Bolin har pluggat sin master i medicinteknik på Chalmers och jag har haft glädjen att handleda honom sedan i våras. Ska jag vara ärlig känns det nog lite som att jag vinkat av min förstfödda son till hans första skoldag </span>–<span style="background-color:initial"> jag blev faktiskt nästan lite tagen av situationen. För det är ju faktiskt så att även om Bolin förstås gjort själva grovjobbet och utvecklats enormt, så har man en hel del att lära som nybliven handledare också. Hur coachar, motiverar och uppmuntrar man på bästa sätt? När ska man vara “sage-on-the-stage” och när ska man vara ”guide-on-the-side”? Det är helt klart svårare än man tror. Ofta känner jag mig taskig och nästan elak som inte svarar direkt på frågor utan istället ger ledtrådar eller kommentarer i stil med “det ska du se att du klarar av att lösa själv”. Samtidigt vill man ju fostra självständiga ingenjörer och forskare som inte alltid är beroende av en auktoritets åsikt. Något oväntat så har erfarenheten också gett mig matnyttiga insikter i hur jag själv är som “student” och vad jag kan göra för att få ut så mycket som möjligt från mina egna handledare. </span><div><br /></div> <div>Så vad handlar Bolins exjobb om? Bolin har jobbat med hjärtsäckssegmentering i CT, vilket betyder automatisk utlinjering av hjärtsäcken i CT-bilder. CT är också känt som skiktröntgen och genererar tredimensionella bilder av till exempel hjärta och lunga. Med hjälp av en utlinjering av hjärtsäcken kan man bland annat beräkna mängden epikardiellt fett, dvs. fett innanför hjärtsäcken. De medicinska forskarna i<a href="https://www2.sahlgrenska.se/su/scapis"> Scapisprojektet​</a> är nämligen intresserade av hur mängden epikardiellt fett korrelerar med hjärt och kärlsjukdomar. Med hjälp av bland annat Bolins arbete kommer datorn kunna mäta sådant epikardiellt fett automatiskt, vilket verkligen behövs då det tar upp till tio timmar (!!!) att linjera ut hjärtsäcken manuellt. Det är dock ingen lätt match att konstruera algoritmer som presterar likvärdigt med läkare. Till exempel så detekterar datorn många gånger kanten mellan hjärta och lunga istället för den knappt synliga hjärtsäcken. </div> <div><br /></div> <div><div style="text-align:center"><img src="/SiteCollectionImages/Forskning/forskning-pagar/AI/bolin-4.jpg" alt="" style="margin:5px" /> </div> <div> </div> <div> <span style="background-color:initial">Jag kommer säkerligen återvända till Scapisprojektet och dess utmaningar fler gånger framöver, men nu är det dags för mig (och katten) att ta en välbehövlig fikastund på balkongen. </span></div></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Uppdatering: Vill man läsa mer om vad vad jag och Scapisgänget gjort inom hjärtssäcksegmentering hittills så rekommenderar jag vår nyligen publicerade tidskriftsartikel i ämnet:  <a href="http://medicalimaging.spiedigitallibrary.org/article.aspx?articleid=2553695">Automatic pericardium segmentation and quantification of epicardial fat from computed tomography angiography</a> (länken fungerar dessvärre bara om din skola/arbetsplats har prenumerationslicens). </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><b>Text och bild:</b> Jennifer Alvén, doktorand på Signaler och system.</span></div> Sun, 18 Sep 2016 00:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/forskning/chalmersforskning/artificiell-lakarlicens/Sidor/Att-vara-kvinnlig-forskare-del-1.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskning/chalmersforskning/artificiell-lakarlicens/Sidor/Att-vara-kvinnlig-forskare-del-1.aspxAtt vara kvinnlig forskare, del 1<p><b>​Herregud, jag vet inte ens vart jag ska börja. Finns det något jag brinner för så är det en jämställd högre utbildning i Sverige. Faktum är att en av anledningarna till att jag tackade ja till att blogga här på &quot;Forskning pågår&quot; är just för att berätta om intresset för jämställdhet inom akademin. Så är vi inte redan där? Nej, jag skulle vilja påstå något helt annat.</b></p><div> </div> <div>​Det är klart, saker och ting förbättras varje år. Förra veckan kunde vi läsa den glädjande nyheten att <a href="http://www.nyteknik.se/ingenjorskarriar/rekordmanga-kvinnor-vill-bli-civilingenjorer-6781608">rekordmånga kvinnor vill bli civilingenjörer</a>. Dessvärre verkar den positiva utvecklingen inte smitta av sig i samma utsträckning på forskarnivå – kvinnor är fortfarande frånvarande på den akademiska arbetsplatsen. Faktum är att trots en högre rekrytering av kvinnor på master och doktorandnivå så anställs fortfarande oproportionerligt​ få kvinnliga professorer och forskarassistenter. Denna snedfördelning kan inte bara förklaras av rekryteringsunderlag (dvs. antalet examinerade kvinnliga studenter).  Det har till och med myntats ett namn på fenomenet: &quot;the leaking pipeline&quot;.</div> <div><br /></div> <div>Det finns en mängd olika teorier om varför &quot;röret läcker&quot; – allt från biologiska förklaringsmodeller till strukturella orsaker. Faktum är att jag i fredags var på en tvåtimmarsintervju angående saken: Helena Stensöta på statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet har fått i uppdrag av WISE (som jag själv är engagerad i) i att undersöka varför kvinnliga doktorander i mindre utsträckning väljer att fortsätta inom akademin än män. För den intresserade kommer studien presenteras den 1 december, och vill man hålla sig uppdaterad rekommenderar jag <a href="http://www.medtechwest.se/collaboration-platforms/wise/">WISE-hemsidan</a>.</div> <div><br /></div> <div>Så – har jag några personliga erfarenheter av en ojämställd akademisk miljö? Jag skulle nog ändå vilja svara ja på den frågan. Det kan vara allt från att konstant bli sammanblandad med min kvinnliga kontorskamrat (så länge man kommer ihåg ett av våra namn räcker det väl?) till fördomen om att &quot;tjejen som välkomnar mig till mötet nog bara är administratör&quot;. Eller varför inte bara studera institutionen där jag arbetar: på Signaler och system finns 17 manliga professorer och en (!!!) kvinnlig. </div> <div><br /></div> <div>Pernilla Wittung-Stafhede, professor vid institutionen för biologi och bioteknik på Chalmers, skrev en grym <a href="http://www.tidningencurie.se/debatt/akademin-i-sverige-ar-inte-sa-jamstalld-som-du-tror/">debattartikel</a> i ämnet i våras. Hon har (precis som jag och säkert många fler) blivit misstagen för att vara sekreterare på grund av sitt kön och skriver bland annat:</div> <div style="text-align:center"> </div> <div style="text-align:center"><em><strong>“När jag nyligen diskuterade med en senior chef varför så få kvinnor </strong></em></div> <div style="text-align:center"><em><strong> väljer vårt universitet, förklarade han varför: Universitetet hade dåligt </strong></em></div> <div style="text-align:center"><em><strong> ljus på toaletterna så det gick inte att fixa till sin make-up. Jag blev mållös.” </strong></em></div> <div style="text-align:center"> </div> <div>Den 16 november kommer hon närvara som inbjuden föreläsare på ett lunchseminarium anordnat av WISE – kom dit, jag kommer definitivt vara där!</div> <div> </div> <div>Längsta blogginlägget hittills och det känns knappt som jag skrapat på ytan... tro mig, det kommer mera!</div> <div><br /></div> <div><strong>Text:</strong> Jennifer Alvén, doktorand på Signaler och system.</div> <div><strong>Bild:</strong> Daniel Gustafsson. </div>Tue, 13 Sep 2016 00:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/forskning/chalmersforskning/artificiell-lakarlicens/Sidor/20-ar-i-skolbanken.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskning/chalmersforskning/artificiell-lakarlicens/Sidor/20-ar-i-skolbanken.aspx20 år i skolbänken?<p><b>​Skräcken: Jag är på födelsedagskalas. Allt är på topp – tårta, fint väder, trevliga människor – you name it. Livet kunde inte varit enklare. Plötslig frågar min fästmans mosters kusins hunds fodervärd (eller liknande): “Vad arbetar du med då?”. Paniken stiger inombords. Kaos. Kan jag gömma mig någonstans? Kanske låtsas att jag inte hörde? Kan jag ljuga och säga att jag faktiskt är brandman? Eller kanske...?</b></p>​<span></span><span style="background-color:initial">Det är nämligen så att som doktorand kan det vara sjukt svårt att förklara vad man arbetar med för människor man inte känner (det vill säga människor man inte vet någonting om). Somliga vet knappt vad en PhD är, andra vet exakt vad det handlar om. Är man inte försiktigt nog kanske man till och med blir ombedd att undersöka någons axel (“du som ändå ska bli doktor?”). Inte blir saken enklare av att jag dessutom doktorerar i medicinsk bildanalys </span>– <span style="background-color:initial">det är liksom för många ord relaterade till sjukvård för att en icke insatt person ska få det att gå ihop med att jag inte är läkare. Efter att ha doktorerat i drygt ett och ett halvt år har jag därmed nödgats att utarbeta ett antal standardformuleringar baserade på frågeställarens förmodade utbildningsnivå:</span><div><br /></div> <div><ul><li><span style="background-color:initial">Grundskola/gymnasium: Jag forskar på att lära datorn att hitta och linjera ut organ i röntgenbilder. </span><br /></li> <li><span style="background-color:initial">Högskola/Universitet (ej medicin eller teknisk): Jag doktorerar i matematik och datavetenskap tillämpat på röntgenbilder.</span><br /></li> <li><span style="background-color:initial">Högskola/Universitet (medicin): Jag doktorerar på Chalmers i att lära d</span><span style="background-color:initial">atorn att automatiskt segmentera organ i till exempel CT och MR. </span><br /></li> <li><span style="background-color:initial">Högskola/Universitet (teknisk): Jag doktorerar i bildanalys och maskininlärning med tillämpning på medicinska bilder. </span></li></ul></div> <div>Sen så finns det förstås en mängd andra faktorer som avgör svarets karaktär. Är jag på banken till exempel och förhandlar om räntan på mitt bolån så refererar jag gärna till min “anställning på universitetet”, medan jag på Espresso House glatt langar upp mitt Mecenatkort. </div> <div><br /></div> <div>Så vad sysslar jag med? Officiellt innehar jag tjänsten “forskarstuderande”, så det måste väl ändå betyda att jag är en student. Tentaångest slipper jag knappast undan (även om 60 högskolepoäng totalt under fem år känns relativt harmlöst jämfört med en civilingenjörsexamen) och sovmorgnar har jag gott om. Å andra sidan <span style="background-color:initial">– j</span><span style="background-color:initial">ag känner mig verkligen inte som en student när jag muttrande tränger mig förbi pubkön utanför Kajsabaren på vägen hem från en tuff arbetsdag. Och numera får jag ju faktiskt lön varje månad... Och betald semester. Och eget kontor. Och gratis kaffe. Och friskvårdsbidrag. Och julbord. Och... så vidare. Resonemanget kan fortsättas i evighet, men bäst sammanfattas det nog i bilden nedan från “Piled Higher and Deeper” av Jorge Cham (www.phdcomics.com).</span></div> <span></span><div></div> <div><div style="text-align:center"><img src="/SiteCollectionImages/Forskning/forskning-pagar/AI/phd083116s.gif" class="chalmersPosition-FloatLeft" alt="" style="margin:5px" /><span style="font-weight:700;background-color:initial"><br /></span></div> <div style="text-align:left"><span style="font-weight:700;background-color:initial"><br /></span></div> <div style="text-align:left"><span style="font-weight:700;background-color:initial"><br /></span></div> <div style="text-align:left"><span style="font-weight:700;background-color:initial"><br /></span></div> <div style="text-align:left"><span style="font-weight:700;background-color:initial"><br /></span></div> <div style="text-align:left"><span style="font-weight:700;background-color:initial"><br /></span></div> <div style="text-align:left"><span style="font-weight:700;background-color:initial"><br /></span></div> <div style="text-align:left"><span style="font-weight:700;background-color:initial"><br /></span></div> <div style="text-align:left"><span style="font-weight:700;background-color:initial"><br /></span></div> <div style="text-align:left"><span style="font-weight:700;background-color:initial"><br /></span></div> <div style="text-align:left"><span style="font-weight:700;background-color:initial"><br /></span></div> <div style="text-align:left"><span style="font-weight:700;background-color:initial"><br /></span></div> <div style="text-align:left"><span style="font-weight:700;background-color:initial"><br /></span></div> <div style="text-align:left"><span style="font-weight:700;background-color:initial"><br /></span></div> <div style="text-align:left"><span style="font-weight:700;background-color:initial"><br /></span></div> <div style="text-align:left"><span style="font-weight:700;background-color:initial"><br /></span></div> <div style="text-align:left"><span style="font-weight:700;background-color:initial"><br /></span></div> <div style="text-align:left"><span style="font-weight:700;background-color:initial"><br /></span></div> <div style="text-align:left"><span style="font-weight:700;background-color:initial"><br /></span></div> <div style="text-align:left"><span style="font-weight:700;background-color:initial"><br /></span></div> <div style="text-align:left"><span style="font-weight:700;background-color:initial"><br /></span></div> <div style="text-align:left"><span style="font-weight:700;background-color:initial"><br /></span></div> <div style="text-align:left"><span style="font-weight:700;background-color:initial"><br /></span></div> <div style="text-align:left"><span style="font-weight:700;background-color:initial"><br /></span></div> <div style="text-align:left"><span style="font-weight:700;background-color:initial"><br /></span></div> <div style="text-align:left"><span style="font-weight:700;background-color:initial"><br /></span></div> <div style="text-align:left"><span style="font-weight:700;background-color:initial"><br /></span></div> <div style="text-align:left"><span style="font-weight:700;background-color:initial"><br /></span></div> <div style="text-align:left"><span style="font-weight:700;background-color:initial"><br /></span></div> <div style="text-align:left"><span style="font-weight:700;background-color:initial">Text: </span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">Jennifer Alvén, </span><span style="background-color:initial">doktorand på Signaler och system.</span></div></div>Thu, 08 Sep 2016 00:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/forskning/chalmersforskning/artificiell-lakarlicens/Sidor/Stamplar-ut.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskning/chalmersforskning/artificiell-lakarlicens/Sidor/Stamplar-ut.aspxStämplar ut<p><b>​Puh – det är fredag kväll och ännu en arbetsvecka är till ända. Definitivt till ända skulle man nog kunna säga, för jag lyckas inte ens koppla upp mig till mina datorer på Chalmers för att titta till mina helgkörningar en sista gång.</b></p><div><span style="background-color:initial">Det är nämligen så att en flaskhals när man tillämpar maskininlärning på medicinska bilder är att alla program man skriver tar sjukt långt tid att köra (och nej, det är inte bara för att jag skriver ineffektiv kod!). 3D-bilderna vi analyser kan innehålla miljontals voxlar (tredimensionella pixlar) och algoritmerna kan ta dagar eller veckor att träna upp. Detta trots att vi har tillgång till både kluster och grafikkort att utföra beräkningarna på. Helgkörningar är därför ett sjukt bra koncept </span><span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial"> man sätter igång någon tidskrävande utvärdering innan man går på helg och får en måndagspresent i form av ny data att analysera. Om man inte skrivit buggig kod då förstås, för i så fall är det röda felmeddelanden man möts av på måndag morgon... </span></div> <div><br /></div> <div>Denna veckas höjdpunkt var definitivt instutitionens höstkickoff på Tjolöholms slott. Halvdagen på det “Downtown abbey”-doftande slottet inkluderade allt från tipspromenad på ägorna till finmiddag i de makalöst inredda lokalerna. Dessutom fick vi en spännande rundtur där det visade sig att familjen Dickson som beställt byggnationen i slutet av 1800-talet var sjukt moderna i dåtidens mått mätt. Eller vad sägs om elektricitet, centralvärme, rinnande vatten, elektrisk hårtork och dammsugare vid 1900-talets början? Sammanfattningsvis är det härligt att få umgås med kollegorna från institutionen i annat än jobbsammanhang, inte minst i kombination med vällagad mat och pinot noir!</div> <div><br /></div> <div>Och på tal om pinot noir <span style="background-color:initial">–​</span><span style="background-color:initial"> nu är det faktiskt dags att slita sig från både blogg och MATLAB. Även om jag ljög lite innan när jag skrev att arbetsveckan definitivt var till ända - nu när jag tänker efter har jag ju planerat att både ge feedback på exjobbsrapporter och förse samarbetspartners på ETH Zürich med data innan helgens slut... </span></div> <span></span><div></div> <div><br /></div> <div>Trevligt helg!</div> <div><br /></div> <div><strong>Text och bild: </strong><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">Jennifer Alvén, </span><span style="background-color:initial">doktorand på Signaler och system.</span></div> Fri, 02 Sep 2016 00:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/forskning/chalmersforskning/artificiell-lakarlicens/Sidor/Myten-om-det-ensamma-geniet.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskning/chalmersforskning/artificiell-lakarlicens/Sidor/Myten-om-det-ensamma-geniet.aspxMyten om det ensamma geniet<p><b>​Under mitt andra år som ingenjörsstudent fick jag den ack så klassiska frågan “Vad ska du blir när du blir stor?” av några nyfikna förstaårsstudenter. På den tiden vikarierade jag på äldreboenden på sommaren och var helt övertygad om att jag ville ha en karriär som inkluderade så lite mänsklig kontakt som möjligt. Jag svarade därför att jag “helst av allt vill sitta och programmera i ett källarutrymme utan fönster och få mat serverad genom en lucka i dörren.”</b></p><span style="background-color:initial">Svaret var förstås delvis utformat med syftet att roa och till viss del skrämma “nollorna” som frågat, men det rymdes nog ett uns av sanning i uttalandet. Jag trodde faktiskt ganska länge att min grej var just det; matematik, programmering och inte så mycket mer. MItt 20-åriga jag hade nog blivit ganska förvånad över att jag numera tycker att samarbete, kommunikation och möten med andra forskare är det absolut roligaste och mest givande i mitt arbete.</span><div><br /></div> <div>Och visst kan det verka förvånande <span style="background-color:initial">–​</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">gener</span><span style="background-color:initial">erar verkligen en doktorandtjänst på en teknisk högskola någon social input? Visst gör den det! Den sena</span><span style="background-color:initial">ste veckan har jag lyckats klämma in:</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><ul><li><span style="background-color:initial">Lunchmöte med <a href="http://www.medtechwest.se/collaboration-platforms/wise/">WiSE</a>-tjejerna, där vi diskuterade vilka kvinnliga forskare vi vill bjuda in till att hålla seminarium i höst. WiSE (Women in SciencE) är ett projekt som syftar till att stötta unga, kvinnliga forskare och jag kommer garanterat återkomma till detta projekt i framtida blogginlägg.</span><br /></li> <li><span style="background-color:initial">Uppstartsmöte på enheten för geriatrik på Sahlgrenska i Mölndal. Jag och min handledare Fredrik träffade några medicinare som forskar på benskörhet och jag fick bland annat inspektera deras CT-maskin.​</span><br /></li> <li><span style="background-color:initial">Studiebesök av Henrik Aaneas från DTU, Danmarks tekniske universitet. Henrik forskar inom bildanalys och datorseende och bjöd bland annat på ett seminarie om pågående projekt på DTU samt intressanta diskussioner om min grupps forskning. </span></li></ul></div> <div><span style="background-color:initial">Som ni kanske</span><span style="background-color:initial"> förstår blir det inte så mycket att sitta i en källare som jag kanske hade trott.  Jag låser förstås fortfarande gärna in mig på kontoret och låter timmar flyga med</span><span style="background-color:initial">an jag felsöker Matlabkod, men energin och motivationen får jag av människorna runt omkring mig. Eller varför inte låta Helen Keller sammanfatta saken:</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div style="text-align:center"><em>&quot;Alone we can do so little; together we can do so much.&quot;</em></div> <div style="text-align:center"><em><br /></em></div> <div style="text-align:left"><strong>​Text och bild:</strong> Jennifer Alvén, <span style="background-color:initial">doktorand på Signaler och system.<br /></span><span style="background-color:initial"> ​​​​</span><br /></div>Tue, 30 Aug 2016 00:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/forskning/chalmersforskning/artificiell-lakarlicens/Sidor/Rivstartar-semesterhjarnan.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskning/chalmersforskning/artificiell-lakarlicens/Sidor/Rivstartar-semesterhjarnan.aspxRivstartar semesterhjärnan<p><b>​​Här står jag alltså framför mina tre skärmar och bloggar – nyss tillbaka från en alltför kort svensk sommar (är det inte alltid så..?). Johanneberg har börjat fyllas med såväl nya som gamla studenter och jag får nostalgisk tillbakalängtan till min tid som overallklädd student på Lunds tekniska högskola, LTH.</b></p>I korridorerna på min institution, <a href="/sv/institutioner/e2/Sidor/default.aspx">Signaler och system</a>, hörs återigen (mer eller mindre) vetenskapliga diskussioner och mailkorgen har redan börjat fyllas av höstens alla måsten.<br /><br />I höst ska jag alltså blogga om min forskning och mitt liv som doktorand. Säkerligen kommer bloggen fyllas med allt från youtube-klipp till mina funderingar om jämställdhet i den akademiska världen. Eftersom jag är ett stort fan av listor (jag hade inte klarat mig en dag utan evernote) så tänkte jag börja med en “tillbaka-från-semestern-PROS/CONS”:<br /><br />Saker som är roliga med att komma tillbaka från semester<br /><ul><li>Boka Mexikoresa. (Min konferensartikel blev accepterad och jag ska till Cancun!)</li> <li>Boka exjobbspresentation. (Min exjobbare Bolin är snart klar och jag är stolt som en tupp!)</li> <li>Färdigställa min accepterade tidskriftsartikel. (Licentiat-examen närmar sig med stormsteg... Hjälp!)</li> <li>Berömma Carls Farfecth’d. (Min doktorandkollega fångade Asiens regionspecifika Pokémon på sommarens Hongkongresa *avundsjuk*) </li> <li>Navigera bland alla nyantagna studenter på campusområdet. (Vad fina alla är!)</li></ul> <br />Saker som är mindre roliga med att komma tillbaka<br /><ul><li>Försöka förstå koden man skrev precis innan semestern... (Vad försökte jag ens uppnå med den där extra if-satsen? Har min c-kod alltid varit så oläslig?)</li> <li>Tömma papperskorgen man glömde tömma innan semestern. (Hej då bananflugor...)</li> <li>Diska kaffemuggen man glömde diska innan semestern. (Hej då bananflugor!)</li> <li>Upptäcka att fikarummet fortfarande renoveras. (Hej Nescafé...)</li> <li>Navigera bland alla nyantagna studenter på campusområdet. (Är de inte ovanligt högljudda i år?)</li></ul> <br />Sammanfattningsvis – ge mig lite tid så är jag back in business. <br /><br /><strong>Text:</strong> Jennifer Alvén, doktorand på instutionen för signaler och system.<br /><br />Fri, 26 Aug 2016 10:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/forskning/chalmersforskning/Sidor/Grafenjollen-vann.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskning/chalmersforskning/Sidor/Grafenjollen-vann.aspxGrafenjollen vann<p><b>​Det blev en intensiv tävling när Chalmers Optimist Race skulle avgöras. Francesco Vignale från MAPFRE vann i den nytillverkade grafenjollen.</b></p><p>​<img class="chalmersPosition-FloatRight" src="/SiteCollectionImages/Forskning/forskning-pagar/volvooceanrace/prisutdelning_300x450px.jpg" alt="" style="height:450px;width:300px;margin:5px" />Intresset var stort när det var dags för Chalmers båtar att bekänna färg i hamnbassängen i ett historiskt race. Det var inte bara de olika materialen som stod mot varandra; flera besättningsmedlemmar från Volvo Ocean Race ställde upp i tävlingen, vilket gjorde att det var mycket prestige som stod på spel. Eftersom plexiglasbåten inte riktigt ville hålla ihop blev det sju jollar som deltog. </p> <p>Först lottades jollarna ut bland de tävlande inför publik. Jublet blev stort när Anna-Lena Elled från Team SCA fick cellulosabåten - synnerligen passande. Från Team Abu Dhabi Ocean Racing, slutsegrare i Volvo Ocean Race, deltog Liam Gardner - i detta race i en båt i återvunnen plast från elektronikavfall. Kit Cheng från Dongfeng Race Team drog den klassiska träjollen, varefter Axel Johannesson från GKSS fick båten i polyeten. Vicerektor Lars Börjesson, som försvarade Chalmers färger, tilldelades båten av kolfiber, medan Francisco Vignale från spanska teamet MAPFRE fick grafenjollen. Sent inkallade militären Max Eriksson, som för övrigt tjänstgör på ubåt, fick på sin lott att framföra racets tungviktare - jollen i rostfritt stål på 100 kg.</p> <p>Publiken hjälpte ivrigt till med att bära jollarna ner till startområdet, där det blev en smula kaotiskt till en början. Till slut var alla jollarna fint uppradade så att startskottet kunde gå. Några minuters intensiv paddling följde, där deltagarna skulle runda ett märke på andra sidan hamnbassängen och sedan ta sig tillbaka. Det blev till slut en ganska klar seger för Francesco Vignale i grafenjollen, följd av Max Eriksson i jollen av rostfritt stål. Liam Gardner lyckades strax efter målgång kantra med sin jolle. Dessbättre behöver inte Chalmers bekosta bärgning av båten - den höll sig strax under vattenytan och kunde lyftas upp på bryggan.</p> <p>Chalmers rektor Karin Markides fanns på plats för att överlämna pokalen till den lycklige segraren.</p> <p><a href="https://youtu.be/xzGkm1IGAx4">Se film från racet (YouTube)</a></p> <p><em>De tävlande: Kit Cheng (Dongfeng Race Team), Lars Börjesson (Chalmers), Anna-Lena Elled (Team SCA), Francisco Vignale (MAPFRE), Axel Johannesson (GKSS), Max Eriksson (1.Ubåtsflottiljen). Saknas på gruppbilden i topp på sidan: Liam Gardner (Team Abu Dhabi Ocean Racing)</em></p> <p><br /></p> <p>Text och bild: Per Thorén<br /><br /></p>Thu, 25 Jun 2015 20:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/forskning/chalmersforskning/Sidor/Imorgon-blir-det-race.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskning/chalmersforskning/Sidor/Imorgon-blir-det-race.aspxImorgon blir det race!<p><b>​På torsdag klockan 18 är det dags för tävlingen där våra båtar ska sättas på prov - och Volvo Ocean Race-teamen har skickat besättningsmedlemmar för att delta!</b></p><p>​Nu när vi byggt så många unika optimistjollar är vi förstås nyfikna på hur de beter sig i vatten, och med tanke på vilket sammanhang de visas i känns det givet att låta dem delta i ett race! Glädjande nog har Volvo Ocean Race-teamen antagit vår utmaning och kommer skicka representanter att vara med och framföra varsin båt i tävlingen.Vicerektor Lars Börjesson kommer att försvara Chalmers färger. Vi tror på en intensiv kamp fram till mållinjen!</p> <p>Eftersom våra jollar saknar mast är det paddling som gäller, och tävlingen kommer att gå av stapeln i hamnbassängen intill arrangerande GKSS tält. Vi kommer såklart ha kommentator på plats! Först blir det dock samling kring Chalmers utställningstält, där det ska lottas vilket lag som får vilken båt, varvid båtarna ska bäras ner till vattnet. Kanske behöver de hjälp? </p> <p>Vem vinner? Blir det grafenbåten, eller kanske båten av cellulosa? För inte kan väl jollen i rostfritt stål blanda sig i toppstriden...eller? Och framför allt...kommer någon av båtarna att gå sönder eller kantra? Kom och heja fram ditt favoritmaterial!</p>Wed, 24 Jun 2015 09:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/forskning/chalmersforskning/Sidor/Ny-grafenjolle.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskning/chalmersforskning/Sidor/Ny-grafenjolle.aspxNy grafenjolle<p><b>​Nu färdiställs en ny jolle med det nya supermaterialet grafen.</b></p>​Efter det mindre lyckade försöket med att kombinera grafenförstärkt epoxi och cellulosaark, bygger vi nu en jolle med kolfiberväven TeXtreme, och handupplagd grafenförstärkt epoxi. Jollen blir läckert svart - och lätt!Wed, 24 Jun 2015 08:30:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/forskning/chalmersforskning/Sidor/Gast-i-utstallningen.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskning/chalmersforskning/Sidor/Gast-i-utstallningen.aspxGäst i utställningen<p><b>​Chalmers utställning har fått besök! Men pssst...det är en hemlis!</b></p>​En känd barnbokskaraktär har slagit sig till ro i en av jollarna. Det är del av en tävling för barn som besöker festivalområdet, så vi håller det lite hemligt..ok?Tue, 23 Jun 2015 15:00:00 +0200