Ison: Onsala 3 december

Ison – var det en flopp eller ett stjärnskott? Nu när kometen Ison inte längre existerar och världens teleskop har riktats om mot andra himmelska kroppar, kanske det är dags att fråga sig om kometen var värd den stora uppståndelsen eller om det hela var en pinsam jätteflopp.
Naturligtvis är det en besvikelse att kometen förintats och jag kan förstå att många kanske tycker att  det hela känns som en flopp, nu när kometen inte kommer att förgylla himlavalvet under de tidiga decembermorgnarna.

Observationsfasen är visserligen över, men det betyder inte att det är slut för oss astronomer. Det här är bara början. Nu ska alla observatörer plöja igenom det berg av observationer som gjorts för att vaska fram vartenda uns av data som de kan hitta. Många av de här observationer kommer var för sig att framstå som ganska obetydliga, precis som våra egna observationer av blåsyra i Ison, men de kommer att bli viktiga pusselbitar i det arbete som sedan följer när vi sammanställer och jämför olika observationer.

Sedan kommer det stora detektivarbetet med att ställa upp teorier och modeller som ska förklara vad som egentligen hände och vad det var vi observerade. Astronomer kommer att åka på konferenser och argumentera med varandra för att pröva vilka idéer som verkar trovärdigast. Och sedan, om ett halvår eller ett år, kommer det att börja publiceras mängder med artiklar i den astronomiska fackpressen. En del av resultaten från de här artiklarna kommer också att nå ut till allmänheten – kanske inte i dagspressen men i form av artiklar i populärvetenskapliga tidningar. Och ytterligare något år senare kommer de nya kunskaperna från Ison att leta sig in i läroböcker och astronomiböcker.

Bara det faktum att kometen Ison inte har gjort som vi har förutsagt utan ofta, som ett litet busfrö, gjort något precis oväntat, visar att vi fortfarande har mycket att lära om kometer. Och vi kommer att lära oss saker. Ison har redan skrivit in sig i astronomins historia som den mest observerade kometen någonsin. Att det finns mängder av upptäckter gömda i det stora berget av observationer tvivlar ingen astronom på. Forskningsmässigt kommer Ison att betraktas som en succé!

Vad kommer vi då att lära oss av Ison? Ja, det vet vi inte idag. Hade vi vetat det skulle vi inte kalla det för forskning.

Text: Mikael Lerner, forskningsingenjör vid Onsala Rymdobservatorium, Chalmers

Bildtext: Astronom Eva Wirström och forskningsingenjör Mikael Lerner i kontrollrummet på Onsala rymdobservatorium.


Läs mer:
Ison: Onsala 2 december – 2
Ison: Onsala 2 december – 1
Ison: Onsala 29 november – 3
Ison: Onsala 29 november – 2
Ison: Onsala 29 november – 1
Ison: Onsala 28 november
Ison: Chile 27 november
Ison: Onsala 27 november
Ison: Chile 24 november
Ison: Onsala 21 november
Ison: Chile 19 november
Ison: Chile 18 november
Ison: Onsala 18 november
Ison: Chile 17 november
Ison: Chile 16 november
Ison: Chile 15 november
Ison: Onsala 15 november
Chalmersastronomer bevakar komet Ison

Om teleskopen
Observationerna med 20-meters radioteleskopet i Onsala, 45 km söder om Göteborg, börjar den 14 november och fortsätter fram till den 7 december. Onsala rymdobservatoriums 20-metersteleskop har sedan invigningen 1976 varit ett av världens viktigaste radioteleskop. Nuförtiden används det som en del av internationella nätverk för mätningar av jordens rörelser (geodetiska observationer) men även för observationer av molekyler i gasmoln i Vintergatan och bortom den.

Samtidigt observeras kometen av astronomer vid Onsala rymdobservatorium från teleskopet Apex, 5 100 meter över havet i Atacamaöknen i norra Chile. Apex är ett samarbetsprojekt mellan Max-Planckinstitutet för radioastronomi, Onsala rymdobservatorium och Europeiska sydobservatoriet ESO. Teleskopet drivs av ESO.

Publicerad: ti 04 feb 2014.