Ison Chile 24 november

Det är grillfest på APEX. Samtidigt har vi våra bärbara datorer framme och observationerna fortsätter. Nu jobbar jag natt, månen kommer upp först sent och ovan oss gnistrar otaliga stjärnor som jag för det mesta inte känner igen.
Det dansas framför lägerelden, folk skrattar och klappar takten, på skärmen ser man hur teleskopet uppe på platån tuggar på med en karta över granngalaxen Lilla magellanska molnet. Vattenhalten i atmosfären blir sakta allt bättre. In mot småtimmarna gör vi troligen om gårdagens mätningar av kolmonoxid i en planetarisk nebulosa. Sen i gryningen blir det unga planetsystem eller galaxer. Får se.

Det är bara dagar kvar innan komet Ison svänger en soldiameter ovan vår stjärnas sextusengraders yta och det är lite frustrerande att närheten till solens stoppar oss från att mäta den med teleskopet Apex. Istället kommer solsatelliterna Stereo och SDO visa vad som händer.

På grillfesten får jag också reda på att Alma:s kampanj börjar just den 28 och går i början ut på att observera var tionde minut under passagen. Ett helt nytt jätteteleskop och en aldrig förr skådad händelse! Hoppas verkligen ISON håller sin del av överenskommelsen och åtminstone strålar på ett sätt som går att mäta.

I morse skulle kometen kanske fortfarande synas trots närheten till solen. Jag klättrar upp på kontrollrummets platta tak för att göra ett eget – sista, kanske? – försök med fältkikare och kamera. Klockan 05:30 ska den upp över horisonten, men redan klockan 06 ska himlen vara allt för ljus. Jag kollar riktningen med Sky Map i mobilen och tar så många foton jag orkar. Bilderna tycks visa stjärnor som jag inte ens kan se med kikaren – det betyder att kameran kan hitta kometen även om jag inte lyckas se den själv. Det går inget bra, planeten Merkurius dyker upp över de mörka bergen, i sammanhanget okaraktäristiskt bländande ljus och vacker, och avslöjar att mina bilder har alla varit av fel ställe längs horisonten, och nu är det för sent att ändra taktik. Så dör kamerabatteriet. Skit också.

När jag vaknar tar jag en promenad i öknen i gassande eftermiddagssol. En fjäril tar skydd i skuggan under samma träd som jag. Tar sand och ökengrus i handen och tänker på att i sådan här storlek är även kornen i Isons långa svans.

Innan kvällens observationer börjar tar jag ännu en titt på bilderna från i morse. Med en stjärnkarta ser jag vilka ljusprickar som fastnat på de olika bilderna och upptäcker att på en finns en svag suddig ljusprick precis ovanför horisonten, på rätt plats. En kometdetektion. En ljussvag jätteflopp? Kanske, om man trott glädjekalkylerna, men Ison lyder inte marknadskampanjernas lagar, bara fysikens.

Text och foto: Robert Cumming, astronom och informatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers


Bildtexter:
Bild 1: Jag och teleskopoperatör Paulina Venegas håller observationerna igång mitt under grillfesten.
Bild 2: Jobbar man nattskifte så sover man på dagen och vill inte bli störd.
Bild 3: Ökensand med korn som är typiska - storleksmässigt om inte annars! - för de större stoftkorn i kometsvansar.
Bild 4: Blå gryningshimmel – med en suddig prick på rätt plats för att vara kometen.


Läs mer:
Ison: Onsala 21 november
Ison: Chile 19 november
Ison: Chile 18 november
Ison: Onsala 18 november
Ison: Chile 17 november
Ison: Chile 16 november
Ison: Chile 15 november
Ison: Onsala 15 november
Chalmersastronomer bevakar komet Ison

Om teleskopen
Observationerna med 20-meters radioteleskopet i Onsala, 45 km söder om Göteborg, börjar den 14 november och fortsätter fram till den 7 december. Onsala rymdobservatoriums 20-metersteleskop har sedan invigningen 1976 varit ett av världens viktigaste radioteleskop. Nuförtiden används det som en del av internationella nätverk för mätningar av jordens rörelser (geodetiska observationer) men även för observationer av molekyler i gasmoln i Vintergatan och bortom den.

Samtidigt observeras kometen av astronomer vid Onsala rymdobservatorium från teleskopet Apex, 5 100 meter över havet i Atacamaöknen i norra Chile. Apex är ett samarbetsprojekt mellan Max-Planckinstitutet för radioastronomi, Onsala rymdobservatorium och Europeiska sydobservatoriet ESO. Teleskopet drivs av ESO.

Publicerad: ti 04 feb 2014.