Ison: Chile 15 november

Klockan är 05:15. Stugorna är mörklagda, jag går upp betongtrappan till det runda taket ovanför kontrollrummet. Över Apex-basens små hus börjar himlen ljusna men stjärnorna lyser än. Jag har en kvart på mig innan vi åker upp till teleskopet och jag vill se kometen med egna ögon.
Försöker memorera stjärnkartorna jag sett på datorskärmen i rummet nyss, och letar med fältkikaren. Stjärnbilden Jungfrun ligger lågt på himlen, så lågt att jag inte riktigt känner igen henne, men där var faktiskt en suddig stjärna. Leker med fokusratten. Ja den var verkligen suddig, kan det vara Ison? Mörkerseendet blir bättre och jag tycker att fläcken ser lite grön ut, eller inbillar jag mig det? Med en svans uppåt till vänster, bort från solen, ja så ska den ju gå. Det är visst kometen.

Hej Ison! Du som skulle lysa som månen, du har lite jobb att göra men jag är redan övertygad om din storhet, en besökare ända utifrån Oortmolnet, en djärv dykare mot solen, ett rymdskepp lastat med is och molekyler och hemligheter. Sköter vi bara teleskopen rätt får vi reda på vilka de är. Det är utmaningen.

Klockan är 12:00
Ögonen gör konstiga saker när man kommer in i kontrollrummet igen, små blåröda blixtar på näthinnan. Ute är solen varm mot ansiktet, landskapet knallrött med snöfläckar. Jag försöker gå långsamt för att inte bli alltför yr.

Inomhus surrar datorerna och luftkonditioneringen, solljuset sipprar genom persiennerna. Det är min första dag på Apex, fem tusen meter över havet i Atacamaöknen i Chile och just den här förmiddagen ska ägnas åt årets mest omtalade himlafenomen, komet Ison.

Jag får snabbt en känsla att jag inte vet vad jag håller på med. Dubbelskärmarna visar Linux, en virrvarr av siffror, diagnostik och diagram. Teleskopet är ingen iPad direkt och forskarnas projektbeskrivningar verkar krångliga när kometen redan pockar på och hjärnan går trögare än vanligt tack vare syrebristen. Mauricio Martinez ar teleskopoperator och har dock järnkoll på det mesta, han riktar in teleskopet mot kometen.

För Apex är himlen ännu mörk trots att solen skiner. Mätningar läggs på mätningar, ändå ser vi ingen signal. Något måste vara fel, och det är det också. Jag blir generad och stressad men så kan man inte hålla på. Lite koncentration, vi felsöker, provar äggröra som tankeförbättrare. Det funkar. Koordinaterna till kometen var från igår, och nu har kometen rört sig snabbt över himlen. Kometer är ovanliga och stresstestar både hjärnan och våra datorskriptar.

Vi rattar in rätt frekvens och teleskopet pekar rätt och där äntligen visar graferna en snygg och smal och tydlig topp. Blåsyra i gasform, HCN säger man, som skjuts ut från kometens kärna, uppvärmd som den är av solen. Värre blir det under de kommande två veckorna och mycket mer blåsyra att mäta upp, roligare och mer livslika molekyler ska det också bli.

Vi har bara fyra dagar på oss att mäta den delen av kometens molekylproduktion som strålar i ljus med millimetervåglängder, Apex specialitet alltså. Efter den 18 november ligger kometen för nära solen på himlen för att Apex kan observera den. Kanske också – och här ligger dramatiken hos just Ison, solsystemets tillfälliga Ikarus – för nära solen för kometens eget bästa.

Text: Robert Cumming, astronom och informatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers


Läs mer:
Ison: Onsala 15 november
Chalmersastronomer bevakar komet Ison

Om teleskopen
Observationerna med 20-meters radioteleskopet i Onsala, 45 km söder om Göteborg, börjar den 14 november och fortsätter fram till den 7 december. Onsala rymdobservatoriums 20-metersteleskop har sedan invigningen 1976 varit ett av världens viktigaste radioteleskop. Nuförtiden används det som en del av internationella nätverk för mätningar av jordens rörelser (geodetiska observationer) men även för observationer av molekyler i gasmoln i Vintergatan och bortom den.

Samtidigt observeras kometen av astronomer vid Onsala rymdobservatorium från teleskopet Apex, 5 100 meter över havet i Atacamaöknen i norra Chile. Apex är ett samarbetsprojekt mellan Max-Planckinstitutet för radioastronomi, Onsala rymdobservatorium och Europeiska sydobservatoriet ESO. Teleskopet drivs av ESO.

Publicerad: ti 04 feb 2014.