2025-09-25: Hennes personlighet får det att verka okomplicerat, nästan självklart, men både studierna och karriären som följde är oerhört imponerande.
Denna vecka arrangerar Chalmers för första gången en alumndag då alla chalmerister bjuds in för att återvända till sitt gamla lärosäte. I samband med detta invigs också en utställning – till att börja med uppställd i Chalmers huvudentré – om Vera Sandberg, en av våra främsta alumner hittills.
En drivande kraft bakom utställningen har varit en annan Chalmersalumn, telekomveteranen Bo Hedfors, tillsammans med Veras barnbarn Gunilla Resare, som också skrivit en fin bok om sin Farmor (Vera Sandberg – Sveriges första kvinnliga ingenjör, 2022).
Det är en fascinerande livsberättelse om en flicka som växte upp i en stor syskonskara i Småland, men också om en mycket handlingskraftig mor som blev änka och tog över familjens pappersbruk och drev det vidare med sina barn. Det är helt klart att det var denna bakgrund som fick Vera Sandberg att bestämma sig för att bli ingenjör.
Så långt kan berättelsen framstå som både logisk och rimlig. Om det inte just var för det faktum att ingen gjort detta tidigare. Efter förberedande skolgång via praktiskt läroverk togs hon in på Chalmers på dispens genom ett särskilt inträdesprov i matematik. Året var 1914 och hon var 19 år gammal. Den enda kvinnan bland närmare 500 teknologer.
Det gick knappast obemärkt förbi. Studenttidningen Rasp publicerade en skämtteckning där folk (män) gick rakt in i lyktstolpar för att de inte kunde slita blicken från en denna sensation, den första kvinnan i Chalmersmössa. Hon lär ha varit både nervös och lite obekväm med den där mössan – och den stora uppmärksamheten gjorde det förmodligen inte lättare – men snart nog tycks hon ändå ha funnit sig tillrätta.
Bilderna på Vera i kamratkretsen och Chalmerscortègen talar sitt tydliga språk: hon trivdes. Och studierna gick utmärkt, även om hon själv beskrivit det som ”sannerligen ingen dans på rosor utan fastmera ett par år fulla av forcerat arbete”.
Chalmers var en krävande utbildning även då. Men Vera Sandberg hade vad som krävdes, något hon också verkar haft en trygg känsla för själv. När hon några år efter studierna i en artikel skulle reflektera över kvinnliga yrken och deras förutsättningar konstaterar hon att kvinnan ”måste arbeta klart och målmedvetet och därigenom övertyga världen om att det strängt taget vad arbetet beträffar inte kommer an på kjolen utan på arbetskapaciteten.”
Hennes egen arbetskapacitet var det som sagt inget fel på och hon hade under yrkeskarriären ett antal högt kvalificerade positioner som kemist och laboratoriechef i dåtidens svenska industri: AB Svenska Affineriet i Partille, Reymersholms Olje- och Kraftfoderfabrik i Karlshamn, Helsingborgs gummifabrik, Sieverts kabelverk.
Hon avslutade yrkeskarriären 1937 i samband med att hon gifte sig och engagerade sig fullt ut i sin makes fem söner och deras uppväxt och utbildning. Det kan låta märkligt i dag när ett liv som hemmafru känns främmande för de flesta, men hon verkar själv inte alls ha sett saken på det sättet. Dessutom var hon fortsatt engagerad i familjens pappersbruk och genom klok förvaltning av sina egna tillgångar levde hon som ekonomiskt oberoende efter att hennes make gått bort 1950.
Hon var också fortsatt engagerad i teknik och vetenskap livet ut som medlem i Skandinaviska Teknologföreningen och deltog med stor glädje i återträffar med sina gamla kurskamrater från Chalmers.
För mig representerar Vera Sandberg mycket av det finaste med Chalmers: kärleken till naturvetenskap, glädjen i kamratkretsen och kanske mest av allt – det faktum att teknisk utbildning förändrar världen till det bättre. Det är en livsgärning som fortfarande inspirerar.
Martin Nilsson Jacobi, rektor och vd för Chalmers tekniska högskola
Under vinjetten ”Rektor kommenterar” delar Chalmers rektor och vd sina reflektioner kring aktualiteter som berör utbildning, forskning och nyttiggörande.