2025-06-05: Frågan om hur svenska universitet ska organiseras har blivit så politiskt laddad att det skymmer sikten för vad det borde handla om – att samhällsnyttan skulle kunna öka med större oberoende för lärosätena.
Chalmers är i likhet med Handels i Stockholm och högskolan i Jönköping stiftelseägda lärosäten – det gör oss till undantag i en sektor där övriga aktörer formellt sett är förvaltningsmyndigheter direktägda av staten.
I forsknings- och innovationspropositionen i slutet av förra året öppnade regeringen för att utreda de statliga universitetens associationsform, men utredningen har nu stoppats av en majoritet i riksdagens utbildningsutskott innan den hunnit starta. (Utskottets sverigedemokrater och socialdemokrater har från skilda utgångspunkter dragit samma slutsats: staten ska fortsätta vara huvudman och myndighetsformen är den enda rätta.)
Det är ett tecken på hur ideologiskt färgad frågan blivit, inte minst i ljuset av situationen i USA. Och man skulle kunna få intrycket att detta helt är en strid om forskningens innehåll i politiska termer. Att det på något sätt skulle handla om för eller emot woke eller liknande – men då missar man en viktig poäng:
Varje framstående akademisk miljö är till sin natur en fristad. En plats där människor möts i jakten på kunskap och där korsbefruktningen gör att helt nya tankar och insikter uppstår.
Det är just det som lockar de framstående forskarna – men vi sätter förstås inte upp de här miljöerna för deras höga nöjes skull. Det är en formaliserad apparat för att ta vara på den enorma kraft som finns i människans nyfikenhet. De fria tankarna föder banbrytande forskningsresultat som kan omsättas i innovation och nytta för samhället omkring.
Om man försöker styra forskningen för snävt minskar möjligheten till oväntade upptäckter och därmed i förlängningen samhällsnyttan.
Den svenska forskningspolitiken är i det här avseendet problematisk. Mycket av forskningens innehåll kontrolleras genom att finansieringen beviljas projektvis av statliga finansiärer. Det innebär att bedömningen av forskningens relevans i de här fallen ligger utanför universiteten. Det här är ett grundproblem som gör att svenska universitet har svårt att stå sig i den internationella konkurrensen om talang. Möjligheterna att låta den vetenskapliga nyfikenheten styra är större på många andra ställen.
Man kan tänka sig flera sätt att ändra på detta – ett skulle vara att universiteten förfogar över större egna ekonomiska resurser. Chalmers arbetar långsiktigt i den riktningen, det är möjligt tack vare att vi som stiftelse förfogar över det egna kapitalet. På sikt skulle avkastningen kunna bli så stor att vår akademiska miljö styrs mer forskarnas nyfikenhet och universitetets egen relevansprövning än i dag.
Vi ser det som vår skyldighet att försöka. Vi är en av få svenska aktörer som har möjligheten.
Det finns förstås fler poänger med att driva ett lärosäte i stiftelseform – och alla behöver dessutom inte vara uppbyggda på samma sätt. Men i den rådande debatten om akademisk frihet behöver man påminna om detta: det finns ett samband mellan frihet, attraktionskraft, excellens, innovation och på lång sikt maximal samhällsnytta.
Jag hoppas och tror att fler skulle kunna dela vår praktiska syn på möjligheterna med alternativa former för högre lärosäten och bjuder gärna in utbildningsutskottets ledamöter – och andra – till samtal om detta.
Martin Nilsson Jacobi, rektor och vd för Chalmers tekniska högskola
Under vinjetten ”Rektor kommenterar” delar Chalmers rektor och vd sina reflektioner kring aktualiteter som berör utbildning, forskning och nyttiggörande.