Sjukhus står under ständig press att behandla fler patienter med begränsade resurser. Men försök att öka effektiviteten i en del av systemet skapar ofta nya flaskhalsar någon annanstans. I sin doktorsavhandling undersöker Philip Åhlin varför sjukhus har svårt att uppnå snabba och jämna patientflöden i hela organisationen, och utforskar nya sätt att övervinna dessa systemiska hinder.
Vilka utmaningar fokuserar du på i din forskning?
– Min forskning fokuserar på den växande obalansen mellan den ökande efterfrågan på vård och sjukhusens begränsade kapacitet att möta den. I Europa och andra OECD-länder har åldrande befolkningar, patienter med fler kroniska sjukdomar och personalbrist skapat en situation där väntetiderna ökar samtidigt som produktivitetstillväxten har stagnerat. Även välfinansierade vårdsystem har svårt att hänga med, och ytterligare resursökningar är inte alltid möjliga. Därför är det avgörande att sjukhusen kan behandla fler patienter med de resurser de redan har. Ett sätt att göra detta är att förbättra patientflödet, men det är svårt eftersom sjukhus är mycket komplexa organisationer med tusentals ömsesidigt beroende processer. Enheter och kliniker arbetar ofta mot sina egna mål snarare än att samordna sig över hela sjukhuset, vilket leder till ineffektivitet och flaskhalsar i patientens resa från första besök till utskrivning. Dessa systemiska hinder är de huvudsakliga utmaningar som min forskning syftar till att utforska.
Hur har du försökt bidra till att lösa detta?
– Jag ser på patientflöde ur ett sjukhusövergripande perspektiv snarare än att fokusera på enskilda enheter eller avdelningar. Jag genomför empiriska studier som undersöker hur flödesproblem uppstår i praktiken, och identifierar inte bara de synliga flaskhalsarna utan också de underliggande grundorsakerna. Jag bygger vidare på etablerade teorier från operations management och anpassar dem till vårdens unika dynamik. Utifrån detta utvecklar jag ramverk som kopplar hinder till grundorsaker och vidare till möjliga lösningar, vilket gör det enklare för sjukhusledningar att diagnostisera och hantera sina specifika utmaningar. Dessutom introducerar jag nya sätt att tänka kring sjukhusstyrning och visar hur sjukhus kan balansera centraliserat och decentraliserat beslutsfattande för att bättre kunna svara på förändrad efterfrågan. Kort sagt kombinerar min forskning teori och praktik för att skapa verktyg och modeller som sjukhus kan använda för att förbättra patientflöden på ett systematiskt och hållbart sätt.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Min forskning visar att de främsta hindren för patientflöde inte bara handlar om brist på personal eller sängar, utan också om ineffektiva organisationsstrukturer och arbetsmetoder – och att dessa är systemiska och sammanlänkade. Ineffektiva rutiner, svag samordning och avsaknaden av sjukhusövergripande styrningsstrukturer förstärker varandra och skapar flaskhalsar som lokala initiativ inte kan lösa på egen hand. Jag fann också att nuvarande sjukhusledningssystem är underutvecklade när det gäller patientflöde. Utan central samordning, förutsägande planering och gemensamma mått förblir sjukhusen fast i kortsiktigt, lokalt beslutsfattande som kan gynna enskilda patienter men skada helheten.
– En central slutsats är att förbättring av flödet inte handlar om att välja mellan centralisering eller lokal autonomi. Sjukhus behöver båda: centraliserade funktioner för vårdplatshantering, planering och policyutveckling – kombinerat med decentraliserade kliniska och kvalitetsrelaterade beslut. Detta fungerar bäst när den centrala rollen är stödjande och bygger på förtroende snarare än styrning genom kontroll. Min forskning visar också vikten av att separera enkla, högvolymspatienter från mer komplexa, eftersom en blandning av dessa saktar ner flödet och skapar onödig trängsel. Slutligen visar jag att ny teknik kan vara till hjälp, men att verkliga förbättringar kräver kulturell och strukturell förändring: att bygga tillit, anpassa enheter till sjukhusövergripande mål och utveckla styrningsmodeller som gör att sjukhus kontinuerligt kan samordna sig och anpassa sig till dynamisk efterfrågan.
Vad hoppas du att din forskning ska leda till?
– Jag hoppas att min forskning inspirerar sjukhus och beslutsfattare att se patientflöde som ett sjukhusövergripande ansvar, snarare än ett lokalt problem som ska lösas inom enskilda avdelningar. Genom att använda de ramverk och modeller som utvecklats i min avhandling kan sjukhus identifiera de verkliga orsakerna till sina flödesutmaningar och genomföra lösningar som håller över tid – istället för att gång på gång behandla symptomen. Min ambition är att detta arbete ska hjälpa sjukhus att minska överbeläggningar, korta väntetider och förbättra arbetsvillkoren för vårdpersonal, som ofta upplever stress och utmattning. I ett bredare perspektiv hoppas jag att forskningen uppmuntrar hälso- och sjukvårdssystem att investera i bättre styrningsmodeller, där central samordning stödjer – men inte ersätter – lokal expertis. I slutändan är min vision att ett smidigare patientflöde inte bara gör sjukhusen mer effektiva, utan också säkerställer att patienter får vård som är snabb, säker och jämlik – vilket stärker både kvaliteten och hållbarheten i hälso- och sjukvården.
Läs avhandlingen: Achieving swift and even hospital-wide patient flows
Disputation: 23 oktober 2025 kl 13.00, se länk ovan.
Kontakt, handledare
- Universitetslektor, Supply and Operations Management, Teknikens ekonomi och organisation