I takt med att hållbarhetskraven ökar förväntas allt fler yrkesgrupper driva på omställningen i byggsektorn. Samtidigt är hållbarhetsrollerna både otydliga och ständigt föränderliga, vilket gör det svårt för dem som arbetar med hållbarhet att veta vilken plats de har i olika projekt och sammanhang. Stina Hellsviks doktorsavhandling undersöker de hållbarhetsansvarigas vardag på nära håll och visar hur deras roller formas och omformas i praktiken – och vilka villkor som påverkar deras möjlighet att verkligen göra skillnad.
Vilka utmaningar fokuserar du på i din forskning?
– Trots att hållbarhetsroller funnits länge är de ofta otydligt definierade – vad arbetet innebär skiftar ständigt beroende på projektet, vilka personer som är involverade och vilka hållbarhetsfrågor som råkar vara i fokus för stunden. För många innebär rollen att man samtidigt förväntas vara både generalist och specialist. Dessutom hamnar hållbarhetsfrågorna ofta lite vid sidan av – parallellt med, men inte fullt integrerade i, de traditionella strukturerna i byggsektorn.
– Utöver miljöfrågor kan hållbarhetsrollerna också omfatta kvalitetssäkring, hälsa och säkerhet, energisystem och numera även social hållbarhet. Denna breda repertoar gör det svårt att tydligt definiera vad hållbarhetsrollerna innebär och försvårar för hållbarhetsansvariga att skapa en tydlig yrkesidentitet. Man riskerar både att tappa fotfästet och att ställas inför orimliga förväntningar.
– När man dessutom arbetar tvärfunktionellt och över flera organisationsnivåer blir utmaningarna ännu större. Hållbarhetsansvariga saknar ofta organisatorisk stabilitet och formellt inflytande, vilket gör det svårt att arbeta långsiktigt. I många projekt kopplas hållbarhetskompetens in för sent för att göra verklig skillnad – vilket bromsar utvecklingen.
– Min forskning syftar därför till att synliggöra och problematisera hållbarhetsansvarigas roller och arbete i byggsektorn: Hur ser rollerna ut? Vilka förväntningar formar dem? Och hur påverkar de möjligheten att driva omställning över tid? Målet är att bidra till tydligare roller, bättre förutsättningar och större genomslagskraft för hållbarhetsarbetet.
Hur tar du dig an problemet?
– För att förstå vad hållbarhetsansvariga faktiskt gör i praktiken har jag valt att börja där arbetet sker – ute i verkligheten. I stället för att utgå från hur rollerna borde se ut har jag velat förstå hur de upplevs och utförs av människorna som bär ansvaret.
– Ett centralt steg har varit att genomföra djupintervjuer med personer som varit med och drivit miljöfrågorna ända sedan de började ta form i byggsektorn. Deras erfarenheter ger en unik inblick i hur rollerna har utvecklats över tid. Jag har även intervjuat yrkesverksamma från olika delar av sektorn – arkitekter, konsulter, beställare och byggentreprenörer – för att fånga olika perspektiv och förstå hur rollförväntningar varierar.
– Utöver intervjuerna har jag följt en miljöchef i ett stort byggprojekt under en längre period. Genom att skugga henne i det dagliga arbetet fick jag möjlighet att se vilka beslut, avvägningar och dilemman som präglar arbetet i en hållbarhetsroll. Det gav en konkret förståelse för hur hållbarhetsarbete faktiskt går till i en komplex byggkontext.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– De viktigaste resultaten i min forskning visar att hållbarhetsansvarigas roller har förändrats kraftigt sedan de etablerades i byggsektorn på 1990-talet. Från att ha varit relativt smala funktioner kopplade till miljöledningssystem har rollerna vuxit till att omfatta ett mycket bredare och mer komplext spektrum av frågor. I dag navigerar personer i hållbarhetsroller arbetsvardagar som både är spretiga och ständigt föränderliga, något som gör det svårt att skapa stabilitet och långsiktighet i arbetet.
– En central insikt är att det är nästintill omöjligt att professionalisera ett område som hela tiden omformas av nya krav och förväntningar. När fokus i branschen dessutom tenderar att skifta från en hållbarhetsfråga till nästa – som energi, klimat eller social hållbarhet – uppstår en ryckighet som gör det svårt att hålla ihop ett övergripande helhetsperspektiv. Min forskning visar också att detta breda uppdrag saknar en stabil grund; vad hållbarhetsansvariga förväntas göra förändras i takt med att olika frågor blir mer eller mindre prioriterade, påverkade av samhälleliga trender, organisatoriska behov och marknadslogik. Denna rörlighet bidrar också till att hållbarhetsrollerna ibland har begränsad legitimitet, eftersom ansvar och mandat uppfattas som otydligt eller föränderligt.
– Samtidigt visar resultaten att arbetet i hållbarhetsroller präglas av ständiga balansakter. Hållbarhetsansvariga förväntas både engagera medarbetare i projektens vardag och förhandla med ledningen om strategiska prioriteringar – ofta utan ett tydligt formellt mandat. Därför bygger mycket av hållbarhetsarbetet på att inspirera och övertyga, snarare än att ta beslut.
– En annan viktig utmaning är att ansvarsfördelningen kring hållbarhetsfrågor i byggsektorn ofta är otydlig. Många vet inte när hållbarhetskompetens behöver kopplas in eller vem som ansvarar för vad, vilket gör att viktiga frågor riskerar att falla mellan stolarna och att förändringsarbete tar längre tid än nödvändigt.
– Tillsammans visar resultaten att hållbarhetsansvariga utför ett viktigt arbete, men inom strukturer som inte alltid stödjer den långsiktiga omställning som branschen efterfrågar. För att omställningen ska få verklig fart behöver rollerna bli tydligare, mer etablerade och bättre integrerade i byggsektorns kärnprocesser.
Vad hoppas du att din forskning ska leda till?
– Jag hoppas att mina resultat kan stärka – och delvis också avlasta – de personer som arbetar i hållbarhetsroller i byggsektorn. Genom att synliggöra vad rollerna innebär och vilka utmaningar de präglas av vill jag bidra till bättre förutsättningar och större genomslagskraft i deras arbete. Detta är mina förhoppningar och ambitioner, och speglar vad jag menar att forskningen skulle kunna möjliggöra – även om avhandlingen i sig inte fastslår att en sådan utveckling kommer att ske per automatik.
– Samtidigt hoppas jag att forskningen kan få byggsektorn att se värdet av att utveckla hållbarhetsrollerna. Även om hållbarhetsfrågorna angår alla kommer det alltid att behövas specialister. Därför behöver grundläggande kunskap om miljö och hållbarhet höjas brett – inte för att alla ska bli experter, utan för att man ska veta när och hur man tar hjälp av en hållbarhetsspecialist. Min förhoppning är att resultaten ska bidra till tydligare roller, bättre organisering och en mer hållbar arbetsvardag för dem som driver frågorna framåt – men detta ska förstås ses som en önskad effekt, snarare än ett givet resultat.
Läs avhandlingen: Sustainability roles in the making: Exploring the work and agency of sustainability professionals in the Swedish construction industry
Disputation: 16 december 2025 kl 13:15
- Doktorand, Innovation and R&D Management, Teknikens ekonomi och organisation
- Professor*, Innovation and R&D Management, Teknikens ekonomi och organisation