Digitala teknologier som IoT, 3D-utskrift och digitala plattformar har stor potential att stödja en cirkulär ekonomi. Men digital teknik är ingen magisk lösning som omedelbart kan förändra hur fysiska resurser används och produceras i syfte att förhindra avfall och främja cirkularitet. I sin doktorsavhandling utforskar Ida Eyi Heathcote-Fumador digitalt möjliggjorda cirkulära praktiker inom ekosystem, för att förstå de mänskliga och materiella interaktioner som ligger till grund för en cirkulär ekonomi genom digitala lösningar.
Cirkulär ekonomi fokuserar på att hantera användningen och skapandet av fysiska resurser, produkter, restmaterial och biprodukter för att förhindra att de hamnar på soptippen som avfall, samtidigt som organiskt material på ett säkert sätt återförs till miljön.
Vilka utmaningar fokuserar du på i din forskning?
– Materiella resurser och deras hållbara hantering står i centrum för den cirkulära ekonomin, medan digitala teknologier ofta uppfattas som mer immateriella, flexibla och mångfunktionella. När vi undersöker digitala teknologiers roll förbiser vi ofta de materiella egenskaper som formar dessa teknologier, liksom de mänskliga aktiviteter som krävs för att säkerställa att teknologiska och materiella konfigurationer överensstämmer med principerna för hållbar materialhantering.
Hur har du tagit dig an problemet?
– Jag studerade två ekosystem – alltså grupper av organisationer som samarbetar – ett i Ghana, Afrika, och ett i Europa, specifikt i Sverige och Portugal. Båda fokuserade på att använda digitala teknologier för att stödja hållbar återvinning av avfall från miljön. Genom intervjuer, observationer och dokumentanalys undersökte jag hur fysiska material, digital teknik och mänskliga aktiviteter påverkar varandra för att skapa digitalt möjliggjorda cirkulära praktiker. Jag använde ett ”människa-material-justeringsperspektiv” för att förstå samspelet mellan material, digital teknik och mänskliga handlingar i etablerandet av dessa praktiker.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Jag utvecklade en modell som visar att de cirkulära principerna om resursomsorg är centrala för de aktiviteter som leder till framväxten av digitalt möjliggjorda cirkulära praktiker. Mänskliga handlingar innefattar en kollektiv föreställning om hållbara framtider för produktion och konsumtion, prospektering av lämpliga material och digitala teknologier, samt formandet av dessa för att förverkliga visionerna. Denna formningsprocess – kallad ”tuning” (finjustering) – introducerades först av Andrew Pickering (1993) och kan jämföras med att justera en radio för att få in önskad signal.
– Till exempel delade de organisationer jag studerade en stark vilja att minska miljöavfall genom att omvandla det till nya produkter med hjälp av digital teknik. De identifierade kasserade material, såsom fisknät, och valde teknologier som 3D-utskrift för att omvandla dessa till nya produkter. Eftersom 3D-skrivare vanligtvis är optimerade för jungfruliga material krävdes dock omfattande experiment för att anpassa tekniken till återvunnet material. Denna uthållighet, driven av omsorg för både material och miljö, möjliggjorde framgångsrika digitalt möjliggjorda cirkulära praktiker.
Vad hoppas du att din forskning ska leda till?
– Min forskning syftar till att uppmuntra både forskare och praktiker att beakta de materiella och mänskliga aspekterna av den cirkulära ekonomin, när man undersöker hur digital teknik möjliggör den.Cirkularitet bygger på specifika principer, där materialen står i centrum. Att erkänna och dokumentera deras påverkan kan stärka vår övergripande förståelse av hur materiella, digitala och mänskliga komponenter samverkar och formar digitalt möjliggjorda cirkulära praktiker. Denna helhetssyn kan leda till lösningar som på ett effektivt sätt främjar en cirkulär ekonomi.
Läs avhandlingen: Digitally Mediated Circular Economy Practices in Ecosystems: A Human-Material Tuning Practice Perspective
Disputation: 5 november 2025 kl 13.15, se länk ovan.
- Professor, Entrepreneurship and Strategy, Teknikens ekonomi och organisation