En ny studie från Chalmers visar att fusk i vetenskapliga artiklar kan lämna spår i själva texten – inte bara i hur forskningen har genomförts. Genom att analysera artiklar som i efterhand dragits tillbaka på grund av oegentligheter kunde man identifiera fem återkommande retoriska ”varningssignaler” som kan tyda på bristfällig forskning.
I studien, som publicerats i tidskriften Accountability in Research, fick 20 doktorander analysera indragna vetenskapliga artiklar som en del av sin granskningsträning. Med hjälp av ett strukturerat frågebatteri granskade de texterna för att identifiera problematiska retoriska drag. Resultaten gör det lättare att förstå och upptäcka forskningsfusk och kan användas i utbildning av doktorander och unga forskare. Studien visar att arbete med verkliga, tillbakadragna artiklar kan träna förmågan att granska forskning kritiskt och bidra till stärkt forskningsintegritet, vilket är särskilt viktigt när antalet vetenskapliga publikationer ökar snabbt.
Resultaten visar att doktoranderna blir mer vaksamma på språkliga signaler som kan tyda på fusk eller felaktigheter.
– Efter att ha arbetat med de indragna artiklarna blev deltagarna bättre på att upptäcka subtila tecken på att något inte står rätt till i vetenskapliga texter. De lärde sig att inta ett mer ifrågasättande och utvärderande förhållningssätt, snarare än att ta forskningsresultat för givna, säger Baraa Khuder, universitetslektor på institutionen för vetenskapens kommunikation och lärande, och den forskare som genomförde studien.
– Vi använde de här artiklarna som en slags levande kurslitteratur i vetenskaplig integritet – ett ”Pandoras ask”-grepp där man vågar lära av problemen i stället för att blunda för dem. Genom att arbeta med verkliga fall hoppas vi att göra framtidens granskare mer uppmärksamma på tidiga varningstecken.
Fem retoriska varningssignaler i indragna studier
När doktoranderna analyserade de indragna artiklarna framträdde fem återkommande retoriska mönster som kännetecknar opålitliga studier:
Intertextuell förfalskning
Referenser används på ett felaktigt eller vilseledande sätt. Artiklarna kan ge intryck av starkt stöd i tidigare forskning, trots att källor är förvanskade, felciterade eller i vissa fall helt påhittade.
Metodologisk oklarhet
Metoden framstår som korrekt och detaljerad, men avgörande delar av genomförandet är otydliga eller utelämnade. Det gör det svårt att bedöma studiens tillförlitlighet.
Retorisk inkonsekvens
Textens olika delar hänger inte ihop. Introduktion, resultat och slutsatser kan peka i olika riktningar, vilket försvårar en kritisk granskning.
Retorisk överdrift
Resultaten presenteras med ett överdrivet självsäkert språk, där påståenden framställs som obestridliga och lämnar litet utrymme för osäkerhet eller alternativa tolkningar.
Terminologisk förvanskning
Centrala begrepp används felaktigt eller inkonsekvent, vilket skapar begreppsförvirring och kan vilseleda läsaren om vad studien faktiskt visar.
– Att samma mönster återkommer i flera indragna artiklar tyder på att forskningsfusk och allvarliga fel ofta åtföljs av liknande språkliga strategier. Genom att känna igen dessa varningssignaler kan granskare och läsare tidigare identifiera problem i en studie, säger Baraa Khuder.
För frågor, kontakta:
- Universitetslektor*, Fackspråk och kommunikation, Vetenskapens kommunikation och lärande