
Årets Nobelpris i Fysik går till forskare med koppling till Chalmers: John Clarke, Michel H. Devoret och John M. Martinis. På Chalmers bedrivs inte bara kvantforskning som tangerar årets fysikpris, pristagarna har dessutom nära band till det nationella forskningsprogrammet Wallenberg Centre for Quantum Technology, WACQT, som koordineras av Chalmers.
Det är för sina betydande insatser inom kvantmekaniken som 2025 års Nobelpris i Fysik går till John Clarke, Michel H. Devoret och John M. Martinis. På institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap på Chalmers togs beskedet emot med stor entusiasm. Här bedrivs nämligen inte bara ledande forskning och utbildning inom kvantteknologi, tillämpad kvantfysik och kvantkomponentfysik - pristagarna har under åren dessutom verkat vid Chalmers i ett flertal olika roller, bland annat som gästforskare vid kvantteknologiska forskningsprogram, WACQT, Wallenberg Centre for Quantum Technology.

Per Delsing är professor i kvantteknologi på Chalmers och har ägnat snart 40 år åt att utforska kvantmekanikens möjligheter och begräsningar. Under sitt yrkesliv och som tidigare ledare för WACQT har han haft möjlighet att både samarbeta och bygga nära relationer med pristagarna.
– Det är förstås jätteroligt att årets pris går till pionjärer inom området kvantteknologi. Det är särskilt roligt att två av pristagarna, John Clarke och John Martinis, båda varit gästforskare i WACQT’s gästforskarprogram, säger han.
Under åren 2020 – 2023 var John Clarke gästforskare inom WACQT vid tre olika tillfällen, och under 2008 utsågs han till jubileumsprofessor vid Chalmers. John Clarke lärde känna Tord Claeson, professor emeritus i kvantkomponentfysik på Chalmers, redan under 70-talet och har sedan dess varit en frekvent besökare på universitet under åren. Också John M. Martinis har under en period gästforskat inom ramarna för WACQT. Samtliga pristagare har medverkat vid Nobelsymposier arrangerade av Chalmers och också fungerat som fakultetsopponenter under disputationer som hållits på institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap på Chalmers.
Från omöjligt experiment till Nobelpris
Det är ”för upptäckten av makroskopisk kvantmekanisk tunnling och energikvantisering i en elektrisk krets” som Clarke, Devoret och Martinis belönas.
– Pristagarnas experiment visade att supraledande kretsar kan bete sig kvantmekaniskt och att dom kan ha diskreta energinivåer, vilket är absoluta förutsättningar för att skapa supraledande kvantbitar, säger Per Delsing.
Ämnesområdet har under åren haft stor betydelse för flera av forskare på institutionen, inte minst för Floriana Lombardi, professor i kvantkomponentfysik på Chalmers. Hennes första milstolpar i karriären har nämligen en direkt koppling till årets pris.

– För ungefär 20 år sedan skrev jag och min kollega Thilo Bauch två vetenskapliga artiklar där vi lyckades visa att kvanteffekter kan observeras i makroskopiska system. Mer specifikt genom att observera makroskopisk kvanttunnelering och kvantisering av energinivåer i Josephson-kontakter tillverkade av okonventionella supraledare – material med betydligt högre kritisk temperatur än traditionella elementära supraledare, säger Floriana Lombardi och fortsätter:
– Vid den tiden ansågs vårt experiment vara omöjligt att genomföra. De här supraledarna upptäcktes i slutet av 1980-talet och hade ovanliga egenskaper och en okonventionell ordningsparameter. Det gjorde att de flesta forskare dömde ut den här typen av fundamentala makroskopiska kvanteffekter.
De resultat som publicerades av Floriana Lombardi och Thilo Bauch var ett resultat av en större satsning vid Chalmers, som byggde på den starka expertisen inom kvantmätningar – en kompetens som fungerat som en grogrund för WACQT. Deras arbete gav de första experimentella bevisen för att okonventionella supraledare kan uppvisa samma makroskopiska kvanteffekter som tidigare ansågs vara exklusiva för konventionella system.
– Detta var en vändpunkt som visade att dessa nya supraledare kan användas inom banbrytande kvantfysik – en prestation som nu har uppmärksammats på högsta nivå, säger hon.
- Professor, Kvantteknologi, Mikroteknologi och nanovetenskap
- Professor, Kvantkomponentfysik, Mikroteknologi och nanovetenskap