För 30 år sedan grundade Claes Tingvall, adjungerad professor vid Chalmers avdelning för fordonssäkerhet, Nollvisionen. Nu har han belönats med medalj av regeringen för sitt mångåriga arbete för ”utomordentliga insatser för trafiksäkerhetens främjande”.
– Chalmers har spelat en stor roll genom hela resan. Utan det stödet hade det inte fungerat, säger Claes Tingvall. 1995, när allt började, hade jag långa och djupa samtal med Bertil Aldman, som startade Chalmers engagemang inom trafiksäkerhet, och Per Lövsund. De gav det stöd åt Nollvisonens grundläggande principer som har överlevt alla frågor och ifrågasättanden.
Stort grattis, Claes! Hur känns det att efter 30 år få en så högtidlig utmärkelse för något du grundade? Vad betyder det för dig personligen?
– Att Nollvisionen på detta sätt hamnar i högsta divisioner tycker jag är mäktigt och legitimerar en grundläggande samhällsförändring. Och jag ser det som ett tack till alla som varit med och skapat så mycket bra och viktigt, i akademi, i offentliga organisationer och i industrin. Att jag stått längst fram gör att jag fick medaljen, men i mina ögon är det en hel kultur som har fått medalj.
När du blickar tillbaka till starten av arbetet med Nollvisionen 1995, vad minns du starkast från motstånd och tvivel som fanns då, och hur känns det att se hur mycket som förändrats sedan dess?
– Det fanns kritik och ifrågasättanden på lite olika plan. Dels fanns givetvis påståendet att vi aldrig skulle kunna komma så långt som vi sa. Dels fanns mer grundläggande kritik mot att vi sa att det var trafiksystemet som måste ändras, inte människan. Nollvisionen bygger ju på den felande människan, sådana som vi är, och det är den människan vi som professionella måste skydda. Och det fanns sådana som inte gillade att vi avstod från att moralisera över människor. Sedan fanns påståenden om att det skulle bli så dyrt, något som visade sig vara tvärt om. Vi sänkte priset för att rädda liv drastiskt!
I mina ögon är det en hel kultur som har fått medalj.
Om du på samma sätt ser tillbaka på de första åren med Nollvisionen, finns det något som överraskar dig specifikt med hur långt arbetet faktiskt har kommit i dag?
– Vi har på en del områden kommit betydligt längre och med metoder som vinet hade en aning om när vi började. Det gäller i första hand fordonsutvecklingen. Även infrastrukturlösningar har kommit längre än vad jag trodde. Det som inte utvecklats är rättssystemet som fortfarande ensidigt fokuserar på individen som förövare. Det är sorgligt!
Vilken tycker du är den viktigaste utmaningen för att hålla Nollvisionen levande och relevant även kommande decennier?
– Innovation är hela tiden nyckeln till fortsatt framgång. Vetenskapligt grundade nya och bättre lösningar som räddar liv både i Sverige och de länder där det ser illa ut. 92% av trafikdöden sker i länder som är små eller medelstora ekonomier. Så säkerhet måste vara robust, kosta lite och vara effektiv.
Vad skulle du säga att det finns för insikter från arbetet med Nollvisionen som andra samhällsområden skulle kunna lära av?
– Att samverka mellan teknik, samhälle och politik är nyckeln. man kan inte komma vidare utan vetenskap, lönsamhet och stöd från befolkningen.
Om du skulle sammanfatta din resa med Nollvisionen i en enda mening, vad skulle det bli?
– Vetenskap och beprövad kunskap slår sunt förnuft och magkänsla, i alla lägen. Det som kallas intuition har inte på ett område som handlar om liv och hälsa att göra - den har nästan alltid fel! Och jag har stor tilltro till att Chalmers spelar en lika avgörande roll i framtiden, som garanten för att vi räddar liv med hjälp av kunskap!
Kontakt
- Adjungerad professor, Fordonssäkerhet, Mekanik och maritima vetenskaper