Luftburna transporter kan lösa framtidens urbana utmaningar

Drönare sågs länge som roliga leksaker, utan någon egentlig nytta. Men kriget i Ukraina har radikalt omvärderat samhällets syn – och användning – av de flygande farkosterna. Enligt Patxi Rodriguez Acero, forskningsingenjör vid institutionen för mekanik och maritima vetenskaper, skapade användningen av militära drönare i kriget en medvetenhet om fler möjliga användningsområdena för civila, små luftburna fordon, både bland beslutsfattare och allmänheten.

– Sedan dess har utvecklingen verkligen tagit fart: just nu investeras väldigt mycket i forskning och utveckling av den här typen av fordon, säger han.

Patxi Rodriguez Acero är i grunden pilot och flygingenjör, och leder sedan två år forsknings -och utvecklingsprojektet AMES på Chalmers. Målet är att granska hur luftburna obemannade fordon med fokus på säkerhet och kommunikation kan integreras i framtidens komplexa trafikmiljöer, där det kommer att finnas både autonom och bemannad marktrafik. 
Något som kommer bli alltmer nödvändigt i takt med att urbaniseringen ökar.

– FN beräknar att ungefär 80 procent av världens befolkning kommer bo i urbana områden år 2050. Det gör att transportsystemen vi har idag inte kommer räcka till, och behöver anpassas till den nya situationen. Ur detta har tanken fötts om att använda en tredje dimension, luftrummet, som idag inte är så utnyttjat i städer, säger han.

Kompletterar transportsystemen

Det finns många namn för drönare och andra luftburna fordon för transporter av människor och gods, men UAM-fordon (Urban Air Mobility vehicles), är ett vanligt samlingsnamn. Gemensamt för fordonen är att de är små, startar och landar vertikalt och oftast är eldrivna. Idag är de flesta fjärrstyrda eller bemannade, endast ett litet antal är helt autonoma, men tekniken driver på för att ta bort människor från ekvationen.

– UAM-fordon utvecklades som ett nytt transportmedel i luften. De är hybrider mellan nuvarande marktrafik med små transportvolymer, och helikoptrar – som betraktas som luftburna lågvolymtransporter. De här fordonen är tänkta att komplettera, inte ersätta, det befintliga transportsystemet, säger han.

Fördelarna med flygtekniken är stora, framhåller Patxi Rodriguez Acero, liksom den potentiella samhällsnyttan. Ett exempel är vid brandbekämpning och räddningsaktioner där olyckor riskerar att ske, men där ingen finns i fordonet som kan fara illa.

– När bränderna rasade i Grekland för några år sedan dog flera räddningsarbetare som skulle släppa vatten från flygplan. Idag finns drönare under utveckling med målet att kunna förflytta sig mycket effektivare än små flygplan, helikoptrar eller båtar, och som ska kunna släppa flera ton vatten över eldhärjade områden, säger han.

Ambulans och räddningstjänst viktiga områden

Det är framför allt inom samhällsviktiga områden som räddningstjänsten, ambulanssjukvård och medicinska transporter som han ser att den närmaste, stora utvecklingen inom UAM-fordon kommer ske, både inom och utanför urbana områden. Och det är också dessa användningsområden som allmänheten kommer ha lättast att acceptera.

– Redan idag används exempelvis drönare för att ge en överblick över bränder. Det pågår också försök med drönare som levererar blod och mediciner till öar eller andra svårtillgängliga områden, säger han, och fortsätter:

– Ambulanshelikoptrar är extremt dyra att köpa in och använda. Och med tanke på att det bara finns sex ambulanshelikoptrar i hela Sverige skulle UAM-ambulanser verkligen kunna bli ett viktigt komplement i sjukvården.

Säkerhet och acceptans centralt

Drönartekniken har redan tagit mark inom jordbruket där fler och fler jordbrukare använder drönare för besprutning och övervakning av grödor. Något längre fram i tiden förutser Patxi Rodriguez Acero att UAM-fordon kommer bli en naturlig del av städers transportsystem, och användas för allt ifrån godstransporter till flygtaxi. Användningsområdena är många, påpekar han, och nämner polisbevakning och gränskontroller som andra möjliga uppdrag för de nya fordonen. Men innan vi är där finns både tekniska och samhälleliga utmaningar att hantera.

– Den tekniska utvecklingen går rasande fort, och fokus ligger på att få UAM-fordonen att fungera så optimalt och säkert som möjligt. När det gäller de samhälleliga utmaningarna, framför allt att nå acceptans hos allmänheten, är det svårare. Inga studier kan i förväg ge säkra svar på hur människor kommer reagera på att utsättas för ljudet och luftströmmarna från de nya fordonen. Kommande regleringar för UAM-fordonens användning kommer att lösa många utmaningar, men man kan inte lagstifta bort människors attityder och upplevelser, säger han.  

Samtidigt tror han att de nya fordonen med tiden kommer att normaliseras och nå acceptans hos den breda allmänheten, i takt med att de många fördelarna blir tydliga. Men det kräver tydliga och vettiga regleringar av trafiken, och bra strategier för införandet, framhåller han.

Inom en inte alltför avlägsen framtid tror Patxi Rodriguez Acero att UAM:s kommer bli en betydligt vanligare syn är idag, framför allt i våra städer.

– I ett alltmer urbaniserat landskap är det nödvändigt att utnyttja luftrummen bättre för att kunna upprätthålla service och samhällsviktiga uppgifter. Redan inom några år väntas det komma tydliga regleringar för UAM:s, och då kommer antalet privata aktörer inom området öka kraftigt. Kanske är UAM:s en självklar del av våra transportsystemen 2050, säger han, och fortsätter:

– Jag tror att fler och fler kommer se fördelarna, för den nya tekniken öppnar många möjligheter med fler snabba och smidiga transporter, för en betydligt mindre kostnad, säger han.