För Tarun Kadri Sathiyan, doktorand som forskar på autonoma undervattenssystem för datainsamling, blev expeditionen till Grönland både ett första möte med Arktis storslagna landskap och en intensiv introduktion till forskningsarbete ombord.
– Att stå på akterdäck och se miljön med egna ögon var något helt annat än att läsa om klimatförändringar eller havsprocesser. Samtidigt lärde jag mig mycket av att arbeta sida vid sida med forskare från olika discipliner, säger han.
Tarun Kadri Sathiyan är nyss hemkommen från en internationell expedition med forskningsfartyget R/V Skagerak. Syftet var att samla in data i polarområdena som rörde hav, is, marinbiologi och klimat i en av världens mest svåråtkomliga miljöer. Att följa och vara del av forskningsarbetet ombord gav honom möjligheten att få nya perspektiv på hur tekniska system används i praktiken och vilka utmaningar som finns i extrema miljöer.
Ett av de mest minnesvärda ögonblicken inträffade när en förankring skulle sjösättas i tät dimma, höga vågor och med isberg på drift runt omkring. På bryggan hjälpte forskare kaptenen att navigera mellan isflaken, medan andra på däck manövrerade instrumenten.
– Hela operationen krävde absolut fokus, noggrannhet och tillit mellan alla ombord. Det visade tydligt hur interdisciplinärt samarbete är avgörande i polarområden, berättar Tarun Kadri Sathiyan.
"Ser var min teknik kan göra skillnad"
Tillgången till det moderna forskningsfartyget gjorde stor skillnad för honom i hans forskning.
– Att ha avancerade sensorer, laboratorier och instrument direkt tillgängliga ombord gav mig praktisk erfarenhet och visade hur min forskning på autonoma undervattenssystem kan komplettera traditionella mätmetoder. Jag ser nu tydligare var min teknik kan göra verklig skillnad för datainsamling i arktiska miljöer, säger han.
Expeditionen gav honom också insikt i hur krävande polarforskning är. Snabba väderomslag, kort tid vid varje station och precisa instrumenthanteringar satte både människor och teknik på prov.
– Erfarenheten stärker mitt fokus på att utveckla autonoma system som är robusta och pålitliga under verkliga förhållanden, och ger nya idéer för hur mina forskningsprojekt kan bidra till framtida polarforskning, förklarar Tarun Kadri Sathiyan.
Stark gemenskapskänsla
Gemenskapen ombord blev minst lika viktig som själva forskningen. På kort tid byggdes en stark känsla av samarbete, där kunskap och erfarenheter delades mellan forskare från olika discipliner och länder.
– Jag insåg hur mycket rikare forskningen blir när olika perspektiv möts. Det stärker också motivationen att bidra långsiktigt till havs- och klimatforskning, säger Tarun Kadri Sathiyan.
Till framtida forskare som får chansen att följa med på liknande expeditioner har han ett råd:
– Var nyfiken på allt. Fråga, testa, samarbeta. Och ta in både miljön och de små stunderna ombord. De erfarenheterna är lika värdefulla som de data som du samlar in.
Kontakt
- Doktorand, Fordonsteknik och autonoma system, Mekanik och maritima vetenskaper