Lärare prisas för inkluderande pedagogik

Bild 1 av 1
Francisco Gomes de Oliveira Neto, Irina Pettersson och Marco Adelfio.
Francisco Gomes de Oliveira Neto, Irina Pettersson och Marco Adelfio.

Irina Pettersson, Marco Adelfio och Francisco Gomes de Oliveira Neto får Chalmers pedagogiska pris 2025. Alla tre har på olika sätt använt sig av en inkluderande pedagogik.

Marco Adelfio
Marco Adelfio

Marco Adelfio, docent i Stadsbyggnad, institutionen för arkitektur och samhällsbyggnad får priset bland annat för ”ett transdisciplinärt och inkluderande lärande som främjar rättvisa, reflektion och framtidstänkande”.

Marco Adelfio berättar att hans syn på transdisciplinärt, eller gränsöverskridande, lärande innebär konkreta samarbeten med aktörer utanför akademin.

– Vi samarbetar med både samhällsaktörer och arkitektfirmor. På så sätt blir projekten mer verkliga och studenterna kommer bättre förberedda inför sin yrkeskarriär, säger Marco Adelfio.

För att skapa en trygg miljö på sina föreläsningar tycker Marco Adelfio det är viktigt att alla ska känna att de är säkra och välkomnade som de är.

– För mig är det viktigt att alla får känna sig lyssnade på. Jag är ingen allvetare på scenen, utan försöker skapa en social lärplattform där lärare, studenter och andra intressenter lär tillsammans.

Därför är det också viktigt för honom att försöka se till individerna.

– Om jag till exempel har en student som har barn, så försöker jag anpassa mig till de behoven – personen behöver ibland prioritera sitt barn snarare än mig. Jag tycker det är viktigt att leva som man lär och visa på de mänskliga aspekterna av livet, säger Marco Adelfio.

Våga vara obekväm

För honom börjar lärandet ofta med att ”lära av sig”. I särskilda unlearning-workshops får studenterna utmana sina egna föreställningar – ett första steg mot verklig förståelse.

– Vi lär oss inte bara nya saker, vi lär oss också att se det vi redan kan med nya ögon. Det handlar om att våga vara lite obekväm – både som student och som lärare, säger han

Genom att delta i en rad internationella program och utbyten har Marco Adelfio också fått mycket inspiration till sin pedagogiska stil.

– Det är väldigt nyttigt att exponeras för olika pedagogiska sammanhang – då ser man hur samma problem kan hanteras på helt olika sätt av olika människor, och man måste lära sig att sätta sig in i deras perspektiv. Det har verkligen hjälpt mig.

Samma nyfikenhet och öppenhet präglar också hans syn på framtiden – att ge studenterna hopp och mod att tänka nytt.

Genom att uppmuntra studenterna att se bortom kriser och tänka i nya scenarier vill Marco Adelfio också ingjuta hopp om framtiden. I hans kurs Emergency Architecture and Resilient Design handlar lärandet om att gå från emergency till emergence – från att reagera på problem till att skapa nya möjligheter.

– Vi vill motverka den dystopiska känsla som ofta präglar vår tid. När studenter känner hopp och positiv energi blir resultaten mycket starkare – de vågar föreställa sig och skapa den framtid de själva vill leva i.

Om du skulle ge ett råd till en ny lärare på Chalmers, vad skulle det vara?

– Var dig själv i klassrummet, försök inte spela en roll. Lär dig att inte vara perfekt, så att du kan utvecklas därifrån. Att alltid upprätthålla professionell skärpa är viktigt, men det är också viktigt att visa ödmjukhet och tillåta sig själv att ha små mänskliga brister – och att reflektera över dem. Det gör dig också bättre på att anpassa dig och utvecklas tillsammans med studenterna.

Irina Pettersson
Irina Pettersson

Irina Pettersson, docent i tillämpad matematik och statistik, får priset för att bland annat ha skapat en trygg och inspirerande lärmiljö, kunna förklara komplexa matematiska koncept begripligt och för att ha stärkt studenternas intresse och självförtroende.

Hur gör du för att göra matematik mer begripligt?

– Jag tror det finns flera komponenter. Först och främst älskar jag verkligen frågor, för då blir det enklare för mig att identifiera vad studenterna inte förstår och att förklara på ett annat sätt.

Därför uppmuntrar hon studenterna att våga fråga.

– Jag strävar efter en miljö där de kan känna sig trygga att göra det, så det blir dialog i stället för envägskommunikation. Det kan vara lite svårt för dem i början men det brukar bli bättre under kursens gång.

Nyttigt att göra fel

För att skapa denna trygga miljö bjuder Irina Pettersson gärna på egna erfarenheter.

– Det är viktigt att visa att det är värdefullt att testa idéer som inte alltid leder till rätt svar. Det är nyttigt att göra fel – man lär sig mycket av det. Därför berättar jag ibland om fel jag själv gjort och hur jag tänkte då, för att visa att misstag är en naturlig del av lärandet.

Irina Pettersson försöker också att variera sättet hon lär ut på, för att så gott det går kunna tillgodose studenternas individuella behov trots att klasserna är stora.

– Ibland blir det mer visuellt, ibland mer intuitivt och ibland mer formellt. Alla lär sig på olika sätt.

Matematik uppfattas ofta som svårt och teoretiskt. Hur väcker du intresse och nyfikenhet?

– Det är viktigt att förklara varför vi gör det vi gör. Det handlar inte bara om att tillämpa en viss metod, utan att förstå varför den är lämplig och i vilket sammanhang den fungerar bäst. Jag berättar ofta om hur samma idéer som jag lär ut används i min egen forskning. Då ser studenterna att det de lär sig lever även utanför kursen.

Irina Pettersson lyfts i motiveringen fram som en kvinnlig förebild.

– Jag känner mig ärad över att ses som en förebild, men jag vill helst att det ska handla om passion för ämnet. Matematik är ett område där nyfikenhet och uthållighet är avgörande – och det är egenskaper som inte har något kön. Jag hoppas att fler, oavsett bakgrund, vågar följa sin nyfikenhet.

Irina Pettersson säger att hon är stolt och glad över priset, som är ett kvitto på att hon hittat rätt med sina metoder. Men hon lyfter samtidigt vikten av att ingå i ett sammanhang som lärare.

– Mina kollegor är väldigt viktiga för mig, och kollegialitet är ett sätt att utveckla och höja kvaliteten på hela utbildningen. Jag tycker att vi borde lyfta fram det mer aktivt och som en naturlig del av undervisningen, för mycket av den pedagogiska utvecklingen faktiskt sker när vi pratar med varandra, delar erfarenheter och reflekterar tillsammans.

Francisco Gomes de Oliveira Neto
Francisco Gomes de Oliveira Neto

Francisco Gomes de Oliveira Neto, docent i Software engineering tilldelas priset bland annat för sin ”inkludering i undervisningen och det stöd han ger studenter och personal från underrepresenterade grupper”.

Francisco Gomes de Oliveira Neto hämtar mycket inspiration från sin egen studietid i den konservativa region nordöstra i Brasilien som han kommer från.

– När jag började plugga datavetenskap var vi 50 studenter, men bara sju – åtta av dem var kvinnor. Jag visste redan då att jag var homosexuell, men jag levde i garderoben.

– Jag hade alltså könsprivilegiet att vara man, men samtidigt kände jag att jag inte riktigt hörde till.

Under studietiden lade han märke till hur mycket språk och kommentarer – även omedvetna – påverkar tillhörighetskänslan. Till exempel rykten om att en lärare var homosexuell.

– Folk sa: ”Han är så smart och en fantastisk lärare, men han är gay.” Jag tänkte alltid: varför måste det vara ett men? Varför inte bara: ”Han är en fantastisk lärare och han råkar vara gay”, säger Francisco Gomes de Oliveira Neto.

Upplevelserna fick honom nästan att sluta plugga datavetenskap, men han tog sig igenom studierna.

– Jag älskade ämnet men mådde dåligt av miljön och hade väldigt få förebilder. Nästan inga kvinnliga lärare, och inga som jag visste tillhörde någon underrepresenterad grupp.

Men så nämnde en lärare Alan Turing, som lade grunden till algoritmer och AI och att han varit homosexuell.

– Jag minns att jag blev helt tagen. Jag satt där och tänkte: den man som i princip uppfann datavetenskapen – han var som jag. Det var en otrolig och för mig avgörande känsla, säger Francisco Gomes de Oliveira Neto.

Subtila signaler

När han själv började undervisa funderade han över hur många studenter som han som kunde finnas i föreläsningssalarna och är nu mån om att vara den representation han själv saknade. Han är öppen med att han är gay och lägger ofta in som referenser från gaykulturen i undervisningen.

– Det är inte för att göra en poäng utan skickar bara subtila signaler. Jag vet att det sitter tysta Franciscos där ute som kanske ser en av mina bilder och tänker: ”Okej, här finns någon som jag kan spegla mig i.”

Han börjar också sina föreläsningar med en bild på en person från en underrepresenterad grupp, som gjort viktiga bidrag till datavetenskapen.

– Jag säger inte: ”Nu ska vi prata om jämställdhet.” Jag bara visar bilden och berättar om deras arbete. Det räcker.

Francisco Gomes de Oliveira Neto menar att akademin riskerar att gå miste om många talanger om de inte känner sig trygga i universitetsmiljön.

  Känslan av tillhörighet är helt avgörande. Vi vill vara där vi känner oss lyckliga. Om man inte känner sig trygg eller välkommen, vill man inte stanna.

– Undervisning handlar lika mycket om empati som om kunskap. Man kan vara hur skicklig som helst inom sitt ämne, men om studenterna inte känner sig sedda spelar det ingen roll.

Lär av varandra

Därför skapar han en trygg miljö med små medel – att lyssna noga till studenterna, använda ett inkluderande språk och visa intresse för olika perspektiv. Han menar också att det som lärare är viktigt att vara medveten om sina privilegier.

– Jag är en vit man, jag är professor, och jag vet att det innebär en viss maktposition. Men jag är också homosexuell och kommer från arbetarklass i Brasilien. Det gör att jag kan se båda sidor.

Just relationen mellan lärare och student är viktig för Francisco Gomes de Oliveira Neto och han ser en ömsesidig process där man lär av varandra. Tvärtemot den hierarkiska undervisning han själv fick.

– Jag säger ofta till studenterna att vi är på samma resa – vi har bara olika roller.

Att bli en av årets pristagare betyder mycket.

– Jag ser det inte bara som ett erkännande för mig, utan som ett tecken på att Chalmers värdesätter inkludering och mänsklighet i undervisningen.

Prismotiveringarna

Marco Adelfio pedagogiska priset för att han har utvecklat ett transdisciplinärt och inkluderande lärande som främjar rättvisa, reflektion och framtidstänkande. Hans pedagogik har lett till ökat studentengagemang och starka kursutvärderingar, där studenter lyfter hans stöd, tydlighet och förmåga att skapa trygghet. Genom sitt arbete i programutveckling och internationella samarbeten har han haft stort genomslag både inom och utanför Chalmers.

Irina Pettersson uppmärksammas för sitt arbete med att utveckla matematikundervisningen genom att skapa en inspirerande och inkluderande lärmiljö. Studenterna framhäver hennes förmåga att göra komplexa matematiska koncept begripliga, att anpassa undervisningen efter individuella behov, och att skapa en trygg atmosfär där alla vågar delta. Som kvinnlig förebild och matematiker har Irina en särskilt betydelsefull roll, och hennes insatser har inte bara stärkt studenternas kunskaper utan även deras självförtroende och intresse för ämnet.

Francisco Gomes de Oliveira Neto, för hans inkludering i undervisningen och det stöd han gav studenter och personal från underrepresenterade grupper. Utöver sitt engagemang för studentcentrerade undervisningsmetoder använde han många exempel på förebilder från dessa grupper och utvecklade dedikerade aktiviteter riktade mot dessa grupper. Detta inspirerade många studenter, såväl som fakultetsmedlemmar, genom till exempel GU IT-fakultetens officiella riktlinjer för inkluderande undervisning som han utvecklade.

Chalmers pedagogiska pris

Syftet med Chalmers pedagogiska pris är att uppmuntra lärares insatser för att förbättra och utveckla förutsättningarna för studenters lärande, i linje med Chalmers mål ”utbildning i världsklass”.

Skribent

Erik Krång