Många söker – de flesta får avslag. Men för Raffaella Negretti och Baraa Khuder på Institutionen för vetenskapens kommunikation och lärande blev det jackpott! Vetenskapsrådet har beviljat närmare fem miljoner kronor till deras projekt ”Knowledge making in the era of Artificial Intelligence: social regulation of writing for publication processes and products”.
Skulle du lita på en vetenskaplig artikel som delvis skrivits med hjälp av artificiell intelligens? I takt med att AI blir allt vanligare i forskningsskrivande – särskilt bland juniora forskare – väcks nya och viktiga frågor om integritet, mångfald och tillförlitlighet i akademiska texter. Det är just de här frågorna som står i centrum för projektet ”Kunskapsskapande i artificiell intelligens-eran”, som nyligen beviljats finansiering från Vetenskapsrådet genom en särskild strategisk utlysning om samhälleliga konsekvenser av digitalisering..
– Beskedet kom klockan 14.00, och 14.01 satt jag i telefon med Raffaella och skrek rakt ut: ”Vi fick det!”. Det känns overkligt och enormt roligt, eftersom vi har lagt ner så mycket eftertanke och omsorg i det här projektet, säger Baraa Khuder.
– Jag har gått igenom Vetenskapsrådets ansökningsprocess tidigare och hade egentligen inga förväntningar alls. Det blev verkligen en stor chock, och det var glada danser, kramar och tårar på kontoret ett bra tag. Det är en antagningsgrad på 7 procent! Jag kan fortfarande inte fatta att vi fick det! Samtidigt känns det så fint att se att allt hårt arbete har lönat sig, säger Raffaella Negretti.
– Vår framgång är också ett erkännande av den kollegialitet vi har på institutionen och av värdet av kollegialt stöd och samarbete. Den visar dessutom att den interna process för bidragsansökningar som vi har etablerat på institutionen fungerar. Med tanke på excellenssatsningen på Chalmers är detta väldigt bra, inte bara för oss utan hela lärosätet, säger Raffaella Negretti.
Bakgrunden till projektet är att forskarna ser en risk att dagens användning av AI-genererat språk – ofta tränat på dominerande normer – oavsiktligt tränger undan alternativa sätt att uttrycka kunskap, och interaktion med AI kan minska författarnas insyn i deras vetenskapliga artiklar.
– Hur vi skriver formar hur kunskap förstås, används och litas på, både inom akademin och i samhället i stort, säger Baraa Khuder.
Juniora forskare lever samtidigt under starka publiceringskrav och kan därför vända sig till AI-verktyg för stöd med argumentation, textstruktur och språk.
– Verktygen kan vara användbara, men vi vet fortfarande förvånansvärt lite om hur de påverkar själva skrivprocessen och den färdiga texten. Leder AI-stödd skrivning till mer standardiserade, mindre kritiskt reflekterande och mindre stilistiskt varierade forskningsartiklar? Och vad betyder det i så fall för forskningsfältens bredd, kreativitet och trovärdighet, säger Raffaella Negretti.
I projektet ska nio juniora forskare från olika discipliner följas över tid. Med hjälp av digitala verktyg och återkommande intervjuer undersöks hur de använder AI när de skriver vetenskapliga texter, vilka val de gör och vilka konsekvenser användningen får. Forskargruppen analyserar också publicerade artiklar för att se om AI-användning kan kopplas till en mer likriktad och mindre varierande skrivstil.
Målet är att bidra med ny kunskap om digitaliseringens påverkan på forskningens innehåll och uttrycksformer. Resultaten ska kunna ge underlag till policyutveckling, utbildningsinsatser och design av framtida AI-verktyg – så att digitaliseringen stödjer, snarare än undergräver, integritet, mångfald och tillförlitlighet i vetenskapliga texter.
Hur ska ni fira detta?
– Vi ska fira med att dansa! Men det vet inte Raffaella än, säger Baraa Khuder.
På institutionens webbplats finns mer forskning om AI och högre utbildning.