STEM är ett område som ofta lyfts fram som särskilt viktigt i dagens utbildnings- och forskningspolitik. Det finns ett starkt policyfokus på att fler ska välja STEM-utbildningar, att resultaten ska förbättras, att fler flickor ska rekryteras och att mångfalden inom området ska öka. Men vad är egentligen problemet?
Strukturell förändring
Emelie Selberg är doktorand på Vetenskapens kommunikation och lärande, och ska fokusera sin forskning på just de här frågorna.
– Jag har alltid varit intresserad av hur vi försöker driva strukturell förändring, och hur policy används för att omsätta ambitioner om jämställdhet och mångfald i praktiken. Tidigare i min karriär har jag jobbat mer praktiskt med de här frågorna, men nu vill jag undersöka det teoretiskt: hur formuleras problemen, vad tas för givet – och vad osynliggörs?
Det första steget i hennes projekt är att analysera den svenska STEM-strategin, och de inspel som gjorts till den av aktörer inom näringsliv, myndigheter och på EU-nivå. Syftet är att identifiera hur problemen konstruerats i strategin. Hon kommer att använda sig av en ansats som kallas WPR - What’s the Problem Represented to Be?
– Poängen med den här ansatsen är att se vilka åtgärder som föreslås och utifrån dessa förstå vilket problem det förutsätter.
Var ligger problemet?
Säg att en åtgärd är ”Vi behöver fortbilda lärare”, så ligger det outtalat att lärarna inte har rätt kompetens. Men är det verkligen så? Kan inte problemet vara undervisningstidens omfattning eller skolornas materiella resurser, som labbsalarnas utformning? Genom att vända på perspektivet kan man synliggöra vad som tas för givet och vad som osynliggörs.
En vanlig formulering är att vi behöver öka flickors intresse för STEM.
– Underförstått säger vi då att flickors val baseras på felaktiga bedömningar som behöver korrigeras. Bara vi visar hur roligt och spännande teknik och naturvetenskap är kommer flickor att förstå bättre och välja ”rätt”.
Gammalt problem i ny förpackning
Tittar man på forskningen historiskt så talade man redan på 1950-talet om en naturvetarkris, och därefter har fokus på teknik och ingenjörer återkommit decennium efter decennium. Och inte bara i Sverige utan även globalt.
– I min forskning vill jag bredda diskussionen. Är det verkligen ett nytt problem den här gången? Vad är det egentligen som ska lösas nu? Och varför har tidigare satsningar inte lett till att problemet försvunnit? Vilka samhällsresurser investerar vi i dessa insatser – och med vilken effekt?
Som en del av projektet planerar hon också att intervjua personal vid universitet och högskolor som arbetar med breddad rekrytering.
– Jag är intresserad av hur problemformuleringar rör sig mellan policy- och praktiknivå. Frågan är om man i praktiken gör samma saker som strategierna säger – eller hur mycket som faktiskt förändras, säger hon.
Frågor?
- Doktorand, Ingenjörsutbildningsvetenskap, Vetenskapens kommunikation och lärande