Hur kan doktorander behålla sin ämnesmässiga röst när de skriver med hjälp av AI? En ny studie från Chalmers visar att mänskligt samspel – särskilt återkoppling från kollegor – spelar en avgörande roll för att kunna utveckla en medveten och kritisk användning av AI i samband med akademiskt skrivande.
Mycket av dagens akademiska diskussion om generativ AI handlar om att upptäcka AI-genererad text. Den här forskningen väljer en annan ingång utifrån frågan: Hur kan vi hjälpa studenter att behålla kontrollen över sin akademiska röst – även när de använder AI?
– Den här forskningen nöjer sig inte med att betrakta hur AI används – den påverkar också hur vi använder det genom att föreslå konkreta metoder för att förbereda studenter på en framtid där AI är en naturlig del av det akademiska skrivandet, säger Baraa Khuder, universitetslektor vid institutionen för vetenskapens kommunikation och lärande på Chalmers, och forskaren bakom studien.
Studien visar att mänsklig interaktion, särskilt i form av återkoppling mellan kollegor, är ett kraftfullt verktyg för att hjälpa studenter att tänka mer kritiskt kring AI. Genom att ta avstamp i tidigare forskning om hur forskare gemensamt bearbetar texter, visar Baraa Khuder hur viktigt det är att rikta ljuset på och synliggöra sådana samarbetsprocesser. Det gör det lättare för studenter att förstå hur de kan använda AI – och när de bör lita mer på sin egen disciplinära kompetens.
Att söka återkoppling – en nyckelkompetens i AI-eran
Till skillnad från många andra studier, som ser AI mer som ett självständigt skrivhjälpmedel, lyfter den här forskningen fram förmågan att aktivt och strukturerat söka återkoppling som en central färdighet när AI används i skrivprocessen.
– Att söka återkoppling handlar inte bara om att ta emot synpunkter och kritik. Det kräver också att man vet vad man ska fråga, vem man ska vända sig till – och vem som i slutändan har sista ordet i samspelet med AI, säger Baraa Khuder.
I studien fick doktoranderna arbeta utifrån en modell som visar hur forskare brukar samarbeta när de gemensamt skriver och reviderar texter. Med hjälp av en tydlig metodik fick de träna på olika delar av detta arbete – från att placera sin forskning i rätt sammanhang till att bygga upp ett tydligt argument. Det hjälpte dem att ställa skarpare frågor, reflektera över akademiska normer och förhålla sig mer kritiskt till AI-förslagen.
Ett ramverk för framtidens skrivundervisning
Den nya forskningen erbjuder ett konkret sätt att undervisa i AI-understött skrivande – utan att göra avkall på den akademiska identiteten. Att skriva med AI handlar, enligt Baraa Khuder, inte om att överlåta sitt omdöme till tekniken, utan att lära sig hantera den med eftertanke, etik och kritiskt tänkande.
– AI-verktyg är bara så bra som de frågor vi ställer – och de bästa frågorna kommer ofta från andra människor.
Fakta om studien
I studien "Enhancing disciplinary voice through feedback-seeking in AI-assisted doctoral writing for publication" undersöktes hur AI integrerades i en kurs i skrivande för publicering, där man fokuserade på mänskligt samspel och på förmågan att söka återkoppling. Femtiofem doktorander med olika språklig och ämnesmässig bakgrund deltog i strukturerade övningar för att utforska hur AI både kan stödja och utmana deras akademiska röst. Genom att analysera studenternas reflektioner och interaktioner med AI-verktyg visade det sig att AI kan förbättra vissa delar av skrivandet – men att det krävs ett kritiskt förhållningssätt för att använda tekniken på ett meningsfullt sätt. Förmågan att aktivt söka återkoppling framstod som en nyckelkompetens: en färdighet som hjälper skribenter att avgöra när AI bidrar – och när den egna ämneskunskapen behöver styra. Studien lyfter fram samspelet mellan AI, återkopplingspraxis och den akademiska rösten, och ger nya insikter i hur AI kan användas pedagogiskt i akademiskt skrivande.
Frågor?
- Universitetslektor, Fackspråk och kommunikation, Vetenskapens kommunikation och lärande