Kvinnor, arkitekter och pionjärer. I en nyutgiven bok ger Gunilla Linde Bjur – arkitekt och tidigare lärare och forskare på Chalmers – liv och röst åt hundra år av kvinnliga arkitekter i Göteborg, och skildrar samtidigt framväxten av arkitektutbildningen på Chalmers.
Gunilla Linde Bjur ser tillbaks på ett långt yrkesliv, både som verksam arkitekt och från sina många år som lärare och forskare vid den dåvarande arkitekturinstitutionen på Chalmers. Hon har efter pensionen ägnat många år åt att intervjua och forska om de kvinnliga arkitekter som varit med och byggt Göteborg det senaste seklet – något som uppmärksammas den 8 mars.
Hundra års arkitektarbete i Göteborg speglar stadens historia
Hej Gunilla Linde Bjur, det är en imponerande samling kvinnor du berättar om, som trots normer och förväntningar i sin samtid kunnat verka som arkitekter. Vad tar du med dig från det här arbetet?
– Många års forskning och skrivande har äntligen resulterat i en bok. Det är jag glad över. Dessutom finns ju alla intervjuer inspelade. Några av de äldre kvinnor jag intervjuat har gått ur tiden, men jag hann bevara deras röster. Min avsikt var att fånga yrkets utveckling genom att lyfta fram arkitekters egna berättelser. Hundra års arkitektarbete i Göteborg speglar stadens historia.
De personer du lyfter i ditt berättande har alla på sitt sätt gjort avtryck och bidragit till utvecklingen, men finns det någon av dessa kvinnliga arkitekter du håller lite extra högt?
– Alla kvinnor i min bok betraktar jag som erfarna kolleger med förmåga att samarbeta i team. Jag har alltid varit intresserad av yrkesbiografier. Där finns så mycket kunskap att fascineras och inspireras av. Att utnämna någon i ett team till stjärnarkitekt är ingenting som intresserar mig. Jag vill belysa arkitektyrkets stora spännvidd och där har även kvinnor tagit plats de senaste hundra åren.
Vad skulle du säga att arkitektutbildningen på Chalmers spelat för roll för framväxten av kvinnliga arkitekter i Göteborg?
– För mig personligen kom Chalmers arkitektutbildning att betyda att jag kunde bo kvar i min hemstad medan jag studerade på 1960-talet. Arkitektutbildningen har ständigt lockat många kvinnor jämfört med övriga utbildningar på Chalmers. Många bildar familj under studietiden och det har inneburit att Göteborg fått ett stort antal välutbildade kvinnor som varit och är verksamma som arkitekter i staden. I min bok har jag valt att visa var Chalmers arkitektutbildning ägt rum under olika tider.
Din bok beskriver parallellt framväxten av arkitektskolan på Chalmers, och du har själv undervisat på Chalmers under många år. Finns det något du skulle vilja skicka med dagens arkitektstudenter?
– Jag var lärare och forskare på Chalmers 1988–2011. Det var tjugotre fantastiska år. Jag minns alla samtal och resor med de studenter som idag är mina yngre kolleger. Utbildningen kan självklart inte rymma allt en arkitekt bör kunna. Därför måste man själv söka kunskap och skaffa sig erfarenhet efterhand. Gillar man att läsa... ja läs massor då!...gillar man att resa... ja res då!.... gillar man att snickra... ja snickra då!
Det finns en fantastisk möjlighet att som arkitekt kunna välja en inriktning som man gillar. Själv tyckte jag verkligen om att rita och jag lärde mig massor om projektering under tio intensiva år på White. Sen som mamma under småbarnsåren valde jag att plugga och doktorera i konstvetenskap och det ledde till de sju böcker om arkitekturhistoria som jag nu skrivit. Arkitekt är man hela livet och det finns gott om tid att pröva sig fram.
Gunilla Linde Bjur presenterar på temat "Kvinnor tar plats – arkitekter i Göteborg 1920-2020" i Runan på den internationella kvinnodagen den 8 mars, och samtalar med Maria Elmquist, Julia Fredriksson och Johan Linton.
