Textilproduktion
Det är inte produktionen av materialet utan färgning och annan efterbehandling som visat sig vara textilindustrins mest miljöbelastande delar.
​Shutterstock.

Miljövänligare kläder möjliga tack vare ny kartläggning av kemikalier

​Ny forskning gör det möjligt att för första gången jämföra miljöpåverkan från olika typer av textilproduktion. Detta tack vare en helhetssyn på varje delprocess i produktionen och ett tydligare fokus på vilka kemikalier som används.
– Det kan man mäta kan man också förbättra. Jag har gjort en livscykelinventering utifrån 30 olika delprocesser i textilproduktion för att även väldigt olika produkter ska gå att jämföra utifrån miljöpåverkan, säger Sandra Roos, som nyligen disputerade vid Chalmers tekniska högskola och Swerea.
​100 miljoner ton ny textil kommer ut på marknaden varje år, och textilindustrin har en av de högsta omsättningarna i världen. Att produktionen påverkar miljön och kräver såväl kemikalier som stora mängder vatten har varit känt länge, men eftersom tillverkningsprocesserna skiljer sig så mycket åt har industrin varit svår att överblicka.

Men nu har Sandra Roos, som har varit industridoktorand på avdelningen för Miljösystemanalys, kartlagt 30 delprocesser inom textilproduktion. De sträcker sig mellan så olika tekniker som helt syntetisk polymer gjord av plast, till bomullsodling där man brukar jorden, sår och skördar samt rensar och bereder bomullen. Livscykelperspektivet hon har använt innebär en helhetsbedömning, från produktion till användarfas och avfallshantering av produkter och där påverkan från bakgrundsprocesser som elförbrukning och gruvdrift också inkluderas.

Sandra Roos– Det har varit ett spännande arbete, allt från processer inom jordbruk, lantbruk och skogsbruk till ren kemiindustri. Vilka är delprocesserna, vad har de för miljöpåverkan, hur mycket el går åt till de olika stegen, vilka kemikalier används och vad släpps ut?

Ett av målen med Sandra forskning har varit att utveckla arbetet med livscykelanalys av textil genom att inkludera värdering av kemikaliernas giftighet, för att på så sätt kunna erbjuda branschen möjlighet att producera textil på ett miljövänligare sätt.

Att konventionell odling av bomull, där stora mängder insektsgift sprids direkt i naturen skulle sticka ut som särskilt miljöbelastande var inte förvånande, men en av Sandras andra slutsatser var mer oväntad.

– De allra flesta miljöindex baseras idag på vilken typ av fiber som använts, ull, nylon, polyester eller bomull. Men det var inte där den stora miljöpåverkan låg, utan den ligger istället i alla efterprocesserna: spinning, vävning, stickning och framförallt i färgningen – den våta beredningen. Alla kemikalier som används där gör den faktiskt ännu värre än bomullsodling!

Användbart verktyg – som är gjort för branschen
Att ta ett helhetsperspektiv på de 30 aktuella delprocesserna gör det möjligt att jämföra vitt skilda textilprodukter på ett sätt som inte varit möjligt tidigare. Resultaten från Sandras forskning har därför potential att bli ett väldigt användbart verktyg framöver för textilindustrin att använda för att förbättra sina processer och produkter utifrån ett miljöperspektiv. Denna jämförbarhet har saknats tidigare.

– Textilindustrin är i ärlighetens namn inte så vetenskaplig. Basproduktionen sker ofta i u-länder där både utbildningsnivå och tekniknivå är låg. Den stora bulken av textilindustrin utvecklas väldigt långsamt. Det hänger också ihop med att modet förändras fort och det är svårt att planera för och genomföra långsiktiga teknikinvesteringar och förändringar i produktionen. Det är fullt fokus på flexibilitet och att ge kunderna komplett valmöjlighet när det gäller kombinationer av färger, fibrer och mönster. Och det kan vara något helt annat som efterfrågas om ett halvår.

Luckor i kunskapen om kemikalier
I sin forskning har Sandra också arbetat med att gå igenom de kemikalier som används i produktionen för att bedöma deras toxicitet, alltså hur giftiga de är. En uppgift som inte visat sig vara så lätt då det finns en del luckor i tillgänglig data. Testerna av toxicitet görs i Europa och USA, men basproduktionen av textil sker i andra delar av världen där man använder ämnen som är förbjudna eller kanske inte har testats över huvud taget.

Men efter ganska många år där utvecklingen delvis stått stilla när det gäller textilproduktion hoppas Sandra att fler vågar förändra och byta ut gamla metoder, kanske med stöd i hennes forskning.

– Livscykelanalys handlar mycket om att mäta och jämföra olika åtgärder, om de är effektiva eller inte. Det som jag har gjort är ju att försöka mäta miljöpåverkan och toxicitet på textiltillverkning så att man kan jämföra processer och material. Då kan man mäta vilka toxiska effekter man har från sin tillverkning, göra förändringar och mäta så att det faktiskt blir bättre. Om man inte mäter alls kan man ju inte heller veta om förändringarna förbättrar eller försämrar.

Text: Christian Löwhagen

Läs avhandlingen Advancing life cycle assessment of textile products to include textile chemicals. Inventory data and toxicity impact assessment

Publicerad: fr 17 feb 2017.