Hur kan arbete i industrin utformas så att det inte bara är effektivt, utan också stödjer medarbetarnas välmående, inflytande och lärande? I sin doktorsavhandling visar Elin Edén hur det vardagliga arbetet i fabriker hela tiden formas i mötet mellan formella strukturer och människors eget agerande, med tydliga följder för både människor och produktion. Utifrån detta konkretiserar forskningen vad det innebär i praktiken att sätta människan i centrum i produktionen – för första linjens chefer, operatörer och deras organisationer.
Vilka utmaningar fokuserar du på i din forskning?
– Jag fokuserar på utmaningen att göra en allt mer automatiserad och digitaliserad produktion mer människocentrerad utan att tappa i effektivitet. I många fabriker styrs arbetet i hög grad av system och standarder, samtidigt som det förväntas upplevas motiverande och utvecklande för medarbetarna. I praktiken hamnar första linjens chefer ofta i kläm mellan krav på tempo och kvalitet och behovet av att skapa utrymme för lärande och utveckling på golvet. Jag visar också att satsningar på kompetensutveckling kan få en oväntad bieffekt: när medarbetare utvecklas blir de snabbt rekryterade till andra tjänster, och de team de lämnar får svårare att vara stabila över tid.
Hur tar du dig an problemet?
– Jag angriper problemet genom att studera arbete i produktionen på tre nivåer: individ, team och organisation. För att förbättra operatörernas arbete har vi genomfört och utvärderat en satsning där produktionsteam fick tydliga specialistroller och bredare ansvar. Jag använder både intervjuer och enkätstudier för att följa hur arbetsutformning och dessa förändringar faktiskt fungerar i vardagen.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Min forskning visar att första linjens chefer i fabriker lägger mycket av sin tid på att hantera glappet mellan hur arbetet är planerat på papperet och vad som behövs i vardagen. De omprioriterar, hanterar störningar och plockar upp uppgifter som hamnar mellan olika roller och avdelningar för att hålla produktionen igång. Det fungerar på kort sikt, men gör också att det ser ut som om arbetets utformning fungerar bättre än den egentligen gör.
– Jag visar också att hur industrijobb är utformade får tydliga konsekvenser både för hur människor mår på jobbet och för hur stabila teamen i produktionen blir. När jobben ger utrymme för inflytande, problemlösning och att använda sin kompetens tillsammans med andra, rapporterar medarbetare mindre stress, större trivsel och bättre möjligheter att lära. I den satsning där vi införde produktionsteam med särskilda ansvarsområden blev operatörsjobben mer stimulerande och lärandeinriktade, men vissa team blev också mer sårbara när de mest erfarna snabbt rekryterades vidare till andra roller i organisationen.
Vad hoppas du att dina forskningsresultat ska leda till?
– Jag hoppas att min forskning får industriföretag att se arbete i produktionen som något som formas tillsammans – inte bara som något som bestäms uppifrån eller löses genom kortsiktiga nödlösningar på golvet. Mer konkret vill jag hjälpa företag att skapa tydliga strukturer för ansvar, lärande och intern rörlighet, så att chefer och operatörer slipper ständigt täcka upp för brister i systemet med egna extra insatser. På sikt hoppas jag att detta bidrar till fabriker där mänsklig kompetens, engagemang och möjligheter till lärande ses som strategiska tillgångar i produktionen, inte som sådant som kommer i andra hand när allt annat är bestämt.
Läs avhandlingen: Co-Constructed Work Design in Production: Toward Realizing Human-Centric Operations
Disputation: 25 maj 2026 kl 13.15
Handledare
- Professor (N1), Entrepreneurship and Strategy, Teknikens ekonomi och organisation