Ifrågasätter det "hållbara" boendet

​Nästan alla är överens om att vi måste tänka mer hållbart när det gäller boendet. Men vad vi menar med hållbart kan variera mycket.
Arkitekten Pernilla Hagbert beskriver i en ny avhandling hur komplex frågan är.
– För att hitta de bästa lösningarna måste vi våga ifrågasätta våra bilder av vad ett hem är och också se boendet i ett större perspektiv, inte bara se den enskilda byggnaden, säger hon.
​Normen för vad som är ett gott hem är stark. Vi ser bilder av det nästan dagligen. I mäklarannonser, livsstilsreportage och Ikeakataloger. Hemmet är starkt förknippat med konsumtion och identitetsskapande. Samtidigt skulle hemmet kunna vara en av de viktigaste pusselbitarna för den som vill leva ett liv så miljövänligt, hållbart, som möjligt. 
   – När det byggs nya bostäder tänker sig byggherrar och arkitekter en speciell typ av målgrupp. Det mesta byggs idag för en resursstark medelklass, säger Pernilla Hagbert som i sin avhandling försökt fånga in olika sätt att se på begreppen hem och hållbarhet. Hon påpekar att vad som läggs in i betydelsen av ett ord kan variera starkt mellan personer, olika kulturer och över tid.

   – Vi tänker att ”hem” är ett självklart, nästan oantastbart begrepp, men så är det inte.
Att hållbarhet inte heller kan tolkas på ett enda sätt blir tydligt i de intervjuer hon har gjort med människor med anknytning till tre olika platser och sätt att bo. En av studierna är av ett nytt område, Kvillebäcken i Göteborg. Där finns nya lägenheter, byggda utifrån relativt ambitiösa miljökrav och marknadsförda som ”det gröna boendet”. 
   – I Kvillebäcken har jag pratat med byggherrar och arkitekter om deras syn på de här frågorna. Den visade sig vara tämligen konventionell. Man har applicerat tekniska hållbarhetslösningar på bostäder som ser ut ungefär som de har gjort de senaste två decennierna.

Pernilla Hagbert menar att man här, trots ansträngningarna, bara skrapar på ytan när det gäller hållbarheten. Området innehåller många tvåor och treor som är tänkta för små hushåll. Alla har sin egen uppsättning av kök och köksutrustning till exempel.
   – Man kombinerar i och för sig detta med förtätningstankar och menar att man  på olika sätt underlättar ett hållbart liv för dem som flyttar in. Men i stort sett är tanken att de ska leva och konsumera som de brukar.
   Att det blir så här anser Pernilla Hagbert beror på just att man bygger för en särskild målgrupp. Man bygger det som man vet går att sälja och som svarar mot ett tänkt behov.

Men hur ser behovet, eller rättare behoven, egentligen ut?
   För att ta reda på det intervjuade hon boende i bostadsrätter i ett ”typiskt” miljonprogramsområde i Högsbo, i Göteborg.
   – Jag ville veta vad de hade för attityder till miljöfrågor och vad de hade för för-ståelse för andra sätt att bo än deras eget, bland annat.
   Svaren på frågorna förvånade till viss del.
   – En sak var att fler än jag hade trott kunde tänka sig mer kollektiva lösningar. Att bo mindre och konsumera mindre genom att exempelvis dela saker och rum i den närmsta boendemiljön. Men de sa också att de inte upplever att det byggs för att motsvara den typen av önskningar.

Att det inte byggs så många alternativ till den rådande boendenormen, gör att det blir svårare för den som vill söka sig till andra sätt att minska sin miljöpåverkan. Här kommer den tredje grupp som Pernilla Hagbert intervjuat in. Den består av människor som mer aktivt försöker ställa om till ett mindre resursintensivt sätt att leva. De intervjuade bor i Alingsås kommun.
   – De bor kanske inte i de mest energisnåla husen, men de har medvetet gått in för att förändra sin livsstil till ett mer hållbart förhållningssätt.
   De går djupare i sin vilja till förändring. De försöker konsumera mindre, odla själva och på olika sätt leva resurssnålt.
   – Här blir hemmet en helt annan typ av arena, en plats för att skapa och återerövra kunskap och för att ifrågasätta nuvarande resursintensiva konsumtionssamhälle genom att visa på alternativa exempel.

Det här visar att det inte finns bara ett svar på vad hållbarhet är, bortom det energieffektiva byggandet.
   – För att verkligen skapa ett hållbart samhälle måste vi våga ifrågasätta en av dess viktiga grundstenar, boendet, säger Pernilla Hagbert som med en viss självdistans konstaterar att:
   – Vanligtvis ska man komma med svar i en avhandling, jag kommer med fler frågor. Jag föreslår att det måste till en omkonceptualisering av hur vi tänker kring det goda, hållbara hemmet.

Text och foto: Siri Reuterstrand och Lasse Nicklason

Publicerad: må 24 okt 2016. Ändrad: må 07 nov 2016