Korrosion av armering är den vanligaste skadetypen i armerade betongbroar. I många befintliga broar finns det stora problem med korrosionsskador. Rostande armering orsakar volymökning, därigenom skapas spänningar som riskerar att spjälka betongen, vilket i sin tur påverkar kraftöverföringen mellan armering och betong. För att kunna bedöma bärförmåga hos befintliga konstruktioner, behövs modeller som beskriver hur förankringen påverkas. I stort sett all tillgänglig kunskap inom området är dock framtagen från provkroppar med accelererad korrosion i laboratorieklimat. I detta projekt provas kantbalkar från Stallbackabron som är naturligt korroderade för att ge data som kan jämföras med försök med accelererad korrosion.
Resultaten utvärderas genom jämförelser med andra försök i litteraturen och genom icke-linjära finita elementanalyser. Kunskapen som tas fram inom projektet utvecklas för att kunna användas i praktiken till exempel för att kunna beräkna tillgänglig förankringskapacitet för korroderad armering. Resultaten från projektet kommer att ge en ökad kunskap om och förståelse för hur naturlig korrosion påverkar bärförmågan. Detta kan framförallt användas vid utvärdering av befintliga broar, men även i livslängdsdimensionering.
Projektet genomförs vid Avdelningen för konstruktionsteknik, forskningsgruppen Betongbyggnad.
Detta projekt är en fortsättning på projektet "Verkningssätt och bärförmåga för broar med korroderad armering".
Nyckelord: Naturlig corrosion, betong, armoring, förankring, vidhäftning
Projektledare
Karin Lundgren
Deltagare
Karin Lundgren (huvudhandledare)
Mohammad Tahershamsi (doktorand)
Kamyab Zandi Hanjari (biträdande handledare)
Mario Plos (biträdande handledare)
Kent Gylltoft (examinator)
Kontaktperson
Mohammad Tahershamsi
Trafikverket
4 499 000 SEK