Henrikke Baumann
Nybliven professor. Henrikke Baumann tillhörde den första generationens livscykelforskare och har varit med i uppbyggnaden av det uppmärksammade forskningsämnet på Chalmers.

En världspionjär inom livscykelforskning

​Henrikke Baumann var en av de första i världen att skriva en avhandling om livscykelanalys. De senaste 25 åren har hon varit med i uppbyggnaden av det uppmärksammade forskningsämnet på Chalmers – och har dessutom tagit sig tillbaka till forskningen efter en svår ridolycka. Nu blir hon Sveriges första professor i industri- och hushållsekologier.
Henrikke Baumann hade aldrig en tanke på att arbeta inom akademin. Men livets vägar såg till att hon trots allt hamnade rätt.
 
– Jag tror det passar mig och min brokiga bakgrund att vara forskare. Jag vet inte var jag hade passat annars, säger hon.
 
Vi sitter i det rymliga lunchrummet på avdelningen Miljösystemanalys – en del av institutionen för teknikens ekonomi och organisation på Chalmers. Henrikke talar med eftertanke och lugn, och tycker om att utveckla sina resonemang med exempel. 
 
Ingen i familjen arbetar inom högskolevärlden. Ändå kan hon se hur hennes bakgrund ledde henne dit hon är idag.
 
Henrikke är född i Sverige, med en norsk pappa och estnisk mamma som båda kom hit som flyktingbarn. Familjen flyttade mycket; som barn har hon bott i både Frankrike och Belgien, och gått i engelsk klosterskola. Samhälle och politik var ständiga diskussionsämnen i hemmet, och hon utvecklade tidigt ett reflekterande förhållningssätt.
 
– Jag tror det blev ett sätt att hantera alla kulturkrockar jag mötte. Jag tycker om att verkligen observera, och sätta det jag ser i relation till vad människor säger, säger hon.
 
Studietiden på Chalmers började med kemiteknik, och fortsatte med teknikhistoria, internationella relationer, miljö och kärnkemi. En bred palett av ämnen, men Henrikke ser en röd tråd.
 
– Jag har alltid tyckt om teknikämnen som kan kopplas till någon form av samhällsdebatt, säger hon.
 
Det första mötet med livscykelanalys (LCA), som har blivit hennes stora forskningsområde, skedde när hon fick anställning i ett stort chalmersprojekt om förpackningar och miljö. Projektet leddes av chalmersforskaren Anne-Marie Tillman och var den första offentliga studien i Sverige där livscykelanalys användes, i detta fall för att analysera förpackningars miljöpåverkan i dess olika faser – från vagga till grav.
 
Det här var i början av 1990-talet, och livscykelanalys var ännu ett nytt område. Henrikke var med när metodiken utvecklades och den vetenskapliga livscykelforskningen tog fart. Så småningom blev hon den första doktorn i LCA-gruppen på Chalmers, och en av de tolv första i världen att disputera inom området.
 
– Jag tillhörde den första generationens forskare inom livscykelanalys. Det har betytt mycket för mig att få följa hur ett ämne skapas och utvecklas inom akademin, säger hon.
 
Livscykelanalys, eller Life Cycle Assessment, kan beskrivas som en metod för att kartlägga en produkts miljöpåverkan under hela dess livscykel – från råvaruutvinning, via tillverkning och användning till avfallshantering.

"Det här forskningsområdet innehåller miljö, teknik och samhälle, och du måste förena alltihop. Det är som en lång gåta som du aldrig blir trött på"

- Henrikke Baumann, Chalmers

Som ett exempel lyfter Henrikke upp kaffekoppen i sin hand.
 
– En LCA-studie kan räkna ut summan av alla utsläpp som den här muggen genererar under sin livscykel, från att den var en lerklump, till användningen och slutligen avfallshanteringen. Det ger oss bland annat svar på hur många gånger vi behöver använda muggen för att den ska bli miljömässigt bättre än en engångsmugg.
– Livscykelstudier ger oss möjlighet att göra miljöjämförelser, visar var utsläppen sker från ax till limpa – och var det är bäst att göra insatserna, säger hon.
 
Miljöstudier och LCA är komplicerat, framhåller hon. Och det är just det hon tycker om.
– Det här forskningsområdet innehåller miljö, teknik och samhälle, och du måste förena alltihop. Det är som en lång gåta som du aldrig blir trött på, säger hon.
 
Det senaste decenniet har Henrikke banat väg för ett nytt perspektiv inom LCA, genom att ta in människor och flöden i forskningen. Från att tidigare främst ha räknat på produkternas miljöpåverkan fokuserar hon numera mer på aktörsnätverken runt dem.
 "Samhällets materialflöden" heter forskningsområdet. För Henrikke handlar det om att se helheten, och sammanföra olika perspektiv.
 
– Samhällsvetare studerar mellanmänskliga relationer och attityder, men missar den fysiska miljöpåverkan. Ingenjörer räknar – men tar inte med hur lärande, organisering och förändring sker. Det är det här jag vill få ihop! Jag har hittat ett sätt att studera produktflödena i sig, inte bara räkna på dem. Att förstå hur förutsättningar och olika intressen i produktkedjan hänger ihop är viktigt för att nå förändring. För det är inte alltid där de största utsläppen sker som man bör sätta in insatserna, säger hon.
 
När LCA kombineras med en förståelse för hur tekniska och sociala system samspelar – då kommer också fler aspekter fram, framhåller Henrikke.
 
Hon exemplifierar ännu en gång, och berättar om en studie i Ghana där hon jämförde produktflödena för vanlig, respektive miljömärkt, kakao. Forskargruppen följde produktflödenas organisation och aktörer: odlare, grossister, säljare och myndigheter. Det stod snart klart att kedjan för den miljömärkta kakaon blev betydligt mer komplicerad, eftersom den involverade fler aktörer.
 Henrikkemat.jpg
Följer samhällets materialflöden. Vilken miljöpåverkan har varorna i hyllan? Henrikke Baumann forskar inom området livscykelanalys, som fokuserar på produkters miljöpåverkan under hela dess livscykel - från vagga till grav.

Samtidigt framkom andra effekter – för aktörerna.
– De bönder som satsade på miljömärkt kakao fick utbildning i att behålla skuggträd och odla utan bekämpningsmedel. De slapp utgifterna för bekämpningsmedel och avkastningen ökade – vilket gav familjerna större möjlighet att låta sina barn gå i skolan. De sociala effekterna var det långvarigt värdefulla här, kunskapen de fick varade längre än miljömärkningen, säger hon.
 
Under de senaste tre decennierna har Henrikke Baumann skrivit över hundra publikationer och böcker, och hon har varit en viktig kraft i uppbyggnaden av livscykelforskningen på Chalmers.
Men hon har också varit tvungen att ställa om tempot i livet.

För 13 år sedan var hon med om en allvarlig ridolycka, och arbetar numera halvtid. Efter olyckan vaknade hon upp till en ny livssituation, där en hjärnskada och posttraumatiskt stressyndrom lärde henne om hjärntrötthet och vikten av att fokusera på en sak i taget.
 
– Att bygga ihop sig själv efter en olycka är ett otroligt slit. Idag måste jag vara noga med vad jag väljer att göra. Jag har lärt mig väldigt mycket om hur hjärnan fungerar. Det kan vara svårt för människor att förstå att de inte kan förvänta sig samma sak av mig längre, säger hon.
 
Men Henrikke Baumann tog sig tillbaka till forskningsvärlden, och tilldelades nyligen en professur i industri- och hushållsekologier. Hon har inga självklara svar på vad det egentligen innebär att bli professor – och medger utan omsvep att hennes första reaktion på beskedet var ren stress.
 
– En professur kan ju innebära en ökad offentlighet och synlighet, det var nog det som skrämde mig. Från början hade jag ju ingen tanke på att bli forskare, och ännu mindre professor. Det kom liksom med jobbet, säger hon.
 
Samtidigt känner hon att professorstiteln innebär en bekräftelse, och kan öppna möjligheter.
 
– Det känns viktigt att få ett erkännande för det jag gör. Jag hoppas att min professur kan bidra till ett större intresse för de frågor inom livscykelstudier som handlar om samhällets materialflöden, säger hon.
 
Text och foto: Ulrika Ernström
 
 

 
Akademin
"Akademin är en plats för diskussion och reflektion, och en viktig aktör i samhällets förändring".
 
Undervisning
"Det är viktigt att inte trivialisera miljöforskningen, utan visa våra studenter vad som händer, vilka som drabbas, vilka reaktionerna blir".
 
Framtidsdrömmar
"Jag skulle gärna skriva en bok till. Kanske en riktig "coffee-table bok" som handlar om vad alla våra saker kommer ifrån, vad som sker i olika delar av kedjan och som visar alla som är inblandade i tillverkningen".
 

Fakta: Henrikke Baumann

 
Född: 1964
Bor: Göteborg
Forskningsområde: Samhällets materialflöden. Fokuserar för tillfället på plast-i-hav. Nybliven professor i industri- och hushållsekologier (industrial and domestic ecologies) på Chal
.
Bonusfakta: Bodde som bebis på Chalmers studenthem, eftersom hennes pappa läste till ingenjör på Chalmers. Arbetade efter högskolestudierna under en period som reporter på Ny Teknik. Har, tillsammans med professor Anne-Marie Tillman på Chalmers, skrivit en internationellt bästsäljande lärobok i livscykelanalys: The Hitch Hiker's Guide to LCA.
 
 

Publicerad: fr 16 mar 2018. Ändrad: to 05 apr 2018