​Christer Andersson, forskningsingenjör på MC2, har tackats av efter nästan precis 30 års tjänst. Foto: Michael Nystås

Spindel i nätet stämplar ut efter 30 år

Spindel i nätet, trotjänare och MC2-pionjär. Allt-i-allo. Det finns många sätt att beskriva forskningsingenjören Christer Andersson på. En unik och omtyckt medarbetare i Nanotekniklaboratoriet stämplar nu ut från Chalmers efter ganska precis 30 år. "Roligast har nog varit alla kollegorna på MC2, och att jag fått ha så fria händer i alla år", säger Christer.
Han är en riktig urgöteborgare. Född 1950 på Spaldingsgatan i Johanneberg, där familjen bodde tills Christer fyllde fem.
– Då flyttade vi till Slottsbron i Värmland, där pappa fick en maskinmästartjänst på Slottsbrons Bruk. Vi bodde där till 1960, sen började pappa som maskinchef på lasarettet i Vänersborg, berättar han.
1965 byggde familjen hus i Vänersborg, ett hus som Christer i dag bor i och som han räknar som sitt barndomshem.
Han har inga egna barn, men lever tillsammans med den två år unga sköldpaddan Skalman II. Företrädaren, Skalman I, blev över 80 år gammal.
– Den andre lär överleva mig med råge, skrattar Christer, som också har en fem år yngre syster.
 
Utbildad elektroingenjör
Christer är utbildad elektroingenjör från Chalmers och påbörjade studierna redan 1972, så hans relation till högskolan startade många år innan han blev anställd. Och egentligen ännu tidigare än så:
– När jag var liten sa jag till mamma att jag ska bli en sån när jag blir stor, och pekade på en chalmersmössa, skrattar Christer.
Som för många andra drog studierna ut på tiden eftersom han även jobbade vid sidan av, bland annat som driftchef på Teknologtryck. Sommarloven tillbringades på sjukhus, där Christer arbetade som driftingenjör med en handfull medarbetare under sig.
– Det var en chefsposition med ansvar för ångpannor, värme, vvs, el och reservkraft. Jag skulle egentligen ha fortsatt där, men mentalvården skulle läggas ner i Sverige och jag bedömde inte att det var något att satsa på.

Christer Andersson flankeras av fr v driftchefen Svante Pålsson, MC2:s prefekt Mikael Fogelström, Peter Modh, chef på Nanotekniklaboratoriet, och Ingrid Collin, administrativ chef på MC2.
 
Gammal stridspilot
En måhända lite okänd sida av Christer Andersson är att han också är gammal flygare och har en bakgrund som stridspilot. När Christer var 18 gick han flygvapnets krigsflygskola och uppgraderade sitt tidigare segelflygcertifikat. I ett års tid flög han sedan klassiska Saab 32 Lansen i en attackdivision. Ett dramatiskt och många gånger farligt liv:
– På den tiden strök ett större antal piloter med varje år. Under mina första två veckor på krigsflygskolan fick jag enkelrum när min rumskamrat flög ihjäl sig. Det är betydligt säkrare i dag, men manade till en viss eftertanke då. På 70-talet hade vi också det kalla kriget. Våra krigsövningar var därför helrealistiska, vi bombade med skarp ammunition varje dag och flög i vilket väder som helst. Vi kunde ligga i fyrgrupp i norra Sverige och bara se positionsljuset från ena vingen. Det var kul, men riskfyllt, berättar Christer.
Under åren har han också bogserat segelflygplan och flugit rundturer, men numera flyger han dock inte alls.
 
Började på Fasta tillståndets elektronik
På MC2 har Christer varit sedan starten och bland annat ansvarat för inköp av laboratorieutrustning. Men yrkeskarriären på Chalmers började redan på 80-talet. Christer minns fortfarande exakt hur det började:
– Den 11 april 1988 kl 11 klev jag in genom dörrarna till avdelningen för fasta tillståndets elektronik på Chalmers. Jag hade blivit kallad av professor Sten Norrman och Olle Engström för att börja som forskningsingenjör, berättar han.
På Fasta tillståndets elektronik mellan 1988 och 2000 hade Christer en bredare roll än han senare fick på MC2. Där skötte han alla arbetsuppgifter som en tekniker kan ha på sitt bord; allt från service till nyinstallation av el och VVS. Han var också inblandad i olika forskningsprojekt i samarbete med bland andra Per Lundgren. Utöver det skötte han även underhållet på maskinerna plus alla inköp och kemikalier.
– Ett annat projekt handlade om utveckling och etsning av olika typer av sensorer. Jag var ganska intimt inblandad i de processerna.
Innan dess jobbade han som utvecklingsingenjör på ett litet företag i Surte. Arbetsområdet var elektronikkonstruktion.
– På den tiden kunde man få tre erbjudanden att välja mellan; i dag är det betydligt svårare – man söker hundra jobb och kanske får ett, konstaterar Christer.
 
Med innan första spadtaget
På MC2 har han varit med redan innan det första spadtaget.
– Jag kom hit innan de ens hade börjat gräva. Jag var med mycket på diskussionerna om hur och var det skulle byggas. Om man tittar efter lite extra kan man faktiskt se en handske ingjuten i taket i renrummet!
I slutändan valde man att bygga på en plats som visade sig ovanligt krävande:
– Gamla Fysik stod på en bergknalle. Hade man börjat spränga konventionellt där så kunde man missat och fått hela fasaden att rasa. Därför fick man istället såga upp berget så att man fick en slät kant ner. Det var väldigt omständligt, berättar Christer.
Han anställdes nästan samtidigt som Lars-Åke Sidenberg, en annan pionjär som också pensionerades nyligen.
– Jag fick vara med på Fasta tillståndets elektronik tills de började riva ut labbet där. Lars-Åke ställde upp när jag behövde hjälp med det, eftersom jag inte klarade det arbetet ensam, berättar Christer.
 
Uppskattad kunskapsbank
På MC2 har han varit en del av driftchefen Svante Pålssons grupp. Även här har Christer varit en spindel i nätet och haft en viktig roll som allt-i-allo i ordets allra ädlaste bemärkelse. Han har varit en uppskattad nyckel till viktig kunskap, och haft mycket i huvudet. Mycket av verksamheten har kretsat runt Christer. Han har varit bra på att hålla ordning och reda, och haft en roll som gått lite utöver den formella arbetsbeskrivningen. Han säger med viss självkritik att han nog lagt sig i saker han egentligen inte haft med att göra.
– Jag har haft många duster om grovsoporna med entreprenören, och har nog lastat några tiotals ton grovsopor själv under åren.
Christer har hela tiden arbetat utifrån en enkel filosofi:
– Hela min ambition har varit att kan jag få nånting bättre, och framför allt miljövänligt och ekonomiskt, så jobbar jag för det.
 
Renodlad roll
Inköp har varit huvuduppgiften, men inte bara det, även om hans roll varit mer renodlad här. Han har även varit huvudansvarig för pannor och reservkraft bland annat. Renvattenanläggningen har också legat på Christers bord, han har deltagit i nyinstallationer av renvatten, och under åren fått igenom många av sina synpunkter.
– Men min roll smalnade trots allt när jag kom till MC2. I början hade jag Kaijas (Kaija Matikainen, tekniker, red:s anm.) jobb att gå in i labbet och röja med kemikalier och lite annat smått och gott. Fast det visade sig bli för mycket; jag hann knappt in i labbet förrän jag skulle ut igen, det blev till sist ohållbart. Man hade precis klätt på sig så kunde det ringa en lastbil och säga att jag skulle ut och ta emot en leverans. Kaija kom därför som den barmhärtiga samariten!
Han hoppas kunna göra inhopp på MC2 även efter pensioneringen, och har påbörjat ett nytt projekt som han hoppas få möjlighet att avsluta:
– Det handlar om en ny UPS-enhet till steppern. En UPS-enhet är en batteribackup som fungerar som en form av reservkraft som eliminerar alla avbrott och störningar på inkommande ström och buffrar med batteri så fort det blir glitchar och andra saker. Får jag så kör jag färdigt det projektet, det är jättespännande.
 
Ett problem som Christer pekar på som inköpare är att man ofta bortser från kostnaderna för att installera den utrustning som köps in; både i pengar och resurser. Gassystemet till de så kallade IPC-enheterna kostade till exempel runt 300 000 kronor bara att installera på sin tid.
– Där hade jag att göra. Ingen hade förstått vilket stort jobb det var; det var ju flera hundra meter gasrör och kopplingar. Man fick vara noga för att få det riktigt tätt. Jag blev också ofta avbruten. Precis när man höll på att böja ett rör ringde telefonen och någon behövde ett par gummihandskar i gulrummet. Då var det bara att slänga allt man hade för händer och skynda dit med gummihandskarna. Men jag fick ihop det, och det fungerade.
 
Vad har varit roligast under åren?
– Jag tycker nog att det har varit väldigt kul här på MC2. Jag fick fler kollegor, och det blev lättare. Jag fick också väldigt fria händer, och har upplevt det som väldigt positivt.
 
Vad kommer du att sakna?
– Jag är en tekniknörd och Chalmers är teknikens högborg, så att sluta är väl ungefär som om nån skulle stjäla motorcykeln för mig. Det ska jag inte sticka under stol med.
 
Många järn i elden
Men Christer tänker inte lägga sig på sofflocket eller mata duvorna i parken, utan planerar bland annat att utbilda sig till auktoriserad god man. Här kan han säkert också få nytta av sina erfarenheter från många år som förtroendevald i olika bostadsrättsföreningar. I Surte satt han i styrelsen för en HSB-förening i många år.
Motorcykeln och datorer är andra stora fritidsintressen. Han sköter också om två trädgårdar på runt 700 kvadratmeter vardera. En av trädgårdarna tillhörde Christers mor, men när hon gick bort 2017 tog han över hennes hus.
– Nu behåller jag det tills jag vet vad jag ska göra med det.
Som synes kommer han inte att ha några problem att fylla tiden som pensionär. Med inhoppen på MC2 blir kalendern säkerligen fulltecknad även fortsättningsvis:
– Jag har sagt till Svante att jag ska jobba till 90, sen kanske vi kan diskutera en nedtrappning! Med ålderns rätt, skojar Christer.
 
Text och foto: Michael Nystås

Publicerad: må 26 feb 2018. Ändrad: on 28 feb 2018