​​Göran Alestig, forskningsingenjör i Nanotekniklaboratoriet på MC2, lämnar Chalmers efter 16 år. Foto: Michael Nystås​​​

Mer tid för trombon och flygplan

​Göran Alestig, forskningsingenjör i Nanotekniklaboratoriet på MC2, lämnar Chalmers efter 16 år. Nu får han mer tid att odla sina stora intressen – musiken och flygningen – och kanske hitta några helt nya. "Det känns ovant att inte komma hit längre. Samtidigt ska det bli spännande att se vad man ska hitta på efteråt", säger den nyblivne pensionären.
Göran Alestig är chalmerist i grunden. Han läste till civilingenjör i teknisk fysik, tog examen 1977, och doktorerade på Chalmers 1986 med avhandlingen "Some studies related to laser annealing of ion implanted silicon". Barndomen och uppväxten tillbringades i Karlstad, men i dag hörs inga spår av den värmländska dialekten. Efter disputationen jobbade Göran Alestig på ABB Hafo i Järfälla. Arbetsområdet var främst processutveckling och CMOS-processer. 
– När företaget lades ner och delar av verksamheten flyttade till England följde jag med och jobbade där i tre år. Sen tyckte jag det var dags att flytta till Sverige igen. Jag letade lite jobb och hittade det här labbet som precis blivit färdigt. Det passade väldigt bra, berättar Göran Alestig.

Blandad roll
2002 kom han tillbaka till Chalmers och började på det då alldeles nyetablerade Nanotekniklaboratoriet.
– Labbet var nästan klart och det mesta var på plats. Jag var dock inte med under det intensiva byggstadiet, eller när det kom utrustningar som installerades. Allt var väldigt nytt då.

Han beskriver sin roll på MC2 som väldigt blandad. Han har fungerat som näringslivets ingång till renrummet. Potentiella företagsanvändare har ringt eller mejlat Göran med frågor om att få komma in och utnyttja maskiner och instrument.
– Det går oftast till så att de berättar vad de vill göra och frågar om det är möjligt. Har vi till exempel en viss utrustning eller en viss process? Då har jag kollat upp det och sen hört av mig tillbaka. Vi kanske inte alltid har kunnat hjälpa på precis det sätt de velat, men har då kunnat föreslå en annan lösning och en ungefärlig tidsåtgång och kostnad.
– Vi har företag som jobbar själva i labbet, huvudsakligen såna som fortsätter år efter år, och även beställningar som går direkt hit utan att de själva gör något i labbet. Det har varit en intressant och väldigt varierad blandning av företag och uppdrag genom åren, berättar han.

Roligast hjälpa forskarna
Göran har även ansvarat för alla offerter och fakturor gentemot företagen. Utöver det har han, som alla i labbgruppen, tillbringat mycket tid inne i renrummet och utfört service och reparationer, utbildat nya användare på utrustningen, och hjälpt till när det har behövts för att köra eller utveckla recept och program i maskinerna.
– Det roligaste har varit att kunna hjälpa forskarna inne i labbet att komma vidare med det de håller på med, hjälpa dom att få det att fungera i olika utrustningar, och se till att de med hjälp av mätutrustningar kunnat tolka sina resultat. Jag har alltid fått väldigt bra uppskattning och feedback när man lyckats få nånting att fungera, fått igång nåt som har krånglat och tillsammans kunnat förstå vad det är som händer, säger Göran Alestig.

Ny kontaktperson för företagen blir forskningsingenjören Martin Hollertz. När Göran nu lämnar över är han mån om att det ska gå så smidigt som möjligt. Han gläds också åt den positiva återkoppling företagen ger honom:
– Labbet får väldigt mycket beröm, företagen tycker att det har fungerat bra och det är roligt att höra. 

Vad kommer du att sakna mest?
– Både de personer som jag har jobbat med, och den här avancerade tekniska miljön. Man blir lätt hemmablind när man går där inne och jobbar, men det är ett väldigt avancerat labb med mycket spännande teknik. Så är det. Även om man kan komma och hälsa på så blir det ju inte alls på samma sätt.

I maj fyller Göran Alestig 65 år. Han gjorde sin sista arbetsdag den 26 april och tackades av med tårta och presenter. Att stanna kvar till 67 var aldrig något alternativ:
– Jag tycker nog att man ska gå när man har möjlighet och förhoppningsvis har ett antal någorlunda friska år kvar. Det är dumt att inte ta vara på den möjligheten, säger han.

Musik och flyg största intressen
Sedan många år bor han i lägenhet i Göteborg. Någon egen familj har det aldrig blivit, men han har en stor vänkrets av människor han träffar – inte minst inom musiken och flyget.
– Jag har länge varit aktiv i flygklubb, både i Säve och på senare tid i Borås Flygklubb. Jag har också länge jobbat med teoriutbildning i flygskolan i Borås. Jag har undervisat lite och det har också varit roligt, så det kommer jag att fortsätta med.
Det egna flygplanet såldes för några år sedan. Nu har han istället tillgång till plan genom klubben. Han flyger dock inte lika mycket längre.

Musik är ett annat stort intresse. Göran spelar trombon i tre olika orkestrar; två storband, The Orchestra Big Band och Frölunda Storband, och blåsorkestern Mölndals Symphonic Band. I två av dem spelar även välkände MC2-professorn Herbert Zirath.

Har du några andra framtidsplaner?
–​ Jag vill odla de intressen jag har och kunna lägga lite mer tid på dem. Kanske blir det lite resor också, avslutar Göran Alestig.

Text och foto: Michael Nystås

Publicerad: to 26 apr 2018. Ändrad: to 26 apr 2018