Fullsatt när Chalmers ordnar kodstugor för barn

– Den har spårat ur totalt, den skriker bara ”mål mål mål!”, säger läraren Jesper Petersen.

20 barn och deras föräldrar sitter bänkade vid datorerna i en fullsatt sal på Chalmers huvudbibliotek för den fjärde och avslutande Kodstugan den här hösten. Alla skrattar åt skalbaggen i Jespers spel som inte har vett nog att avlida när den når gräset som finns omkring banan som den rör sig på. Något är fel i programmeringen, konstaterar Jesper.

– Vi har ett tema för varje kodstuga, berättar hans kollega Jesper Blidkvist. Dagens tema är debugging. Barnen ska få förståelse för hur något kan gå fel i ett program och vad det går att göra åt det.

Kodstugan drivs av Chalmers i samarbete med den idella föreningen Kodcentrum. Bland organisationens volontärer som guidar barnen i kodspråket Scratch finns såväl nuvarande som tidigare chalmersstudenter. Kodcentrums demokratiska grundtanke är att ge barn som kanske inte har möjlighet att lära sig om programmering en ingång till ämnet. Könsfördelning är också en viktig del i verksamheten – i salen finns lika många flickor som pojkar.

Initiativet är populärt – de 20 platserna till höstens kodstugor gick åt direkt.

– Trycket är jättestort, vi fick in 70 anmälningar, säger Dorotea Blank som arbetar med Chalmers skolsamverkan och långsiktiga studentrekrytering och som ligger bakom samarbetet.

Vill visa upp Chalmers

I hennes roll ingår att sänka de trösklar som barn och ungdomar kan känna inför att studera på eller komma i kontakt med Chalmers. I den uppgiften försöker hon att hitta andra aktörer och föreningar som Chalmers kan kroka arm med. Kodcentrum är just en sådan aktör.

– De brinner för samma frågor, att nå ut till barn som inte har samma möjlighet som andra. Många tror att det är omöjligt att studera här. Vi vill bräcka de barriärerna, och ge barn möjlighet att möta chalmersstudenter som kan inspirera dem. Vi vill visa upp Chalmers för dem.

Vid en dator sitter Ebba Magnusson och hennes föräldrar Camilla och Jonas. Ebba försöker att få en katt att ta sig runt en bana utan att samla några poäng, men varje gång katten skär mållinjen får den sju poäng och en ilsken ”Game over”-skylt visar sig. Camilla och Jonas hejar på och kommer med små tips, men det är tveklöst Ebba som håller i spakarna, både bildligt och bokstavligt.

– Jag programmerar i skolan också, berättar Ebba. Det är väldigt kul att kunna lära sig att göra sitt eget spel.

Efter ett tag tryter hennes tålamod med katten, och hon ger sig i kast med ett nytt projekt. Den här gången blir det en strandbana. Ebba klickar sig vant runt mellan menyerna och väljer ut en krabba som ska ta sig runt på en bana som består av hälften vatten och hälften sand.

Om Dorotea Blank får som hon vill så kommer kodstugorna att bli kvar. Hon jobbar för att verksamheten ska fortsätta under våren, men hon betonar att det är flera bitar som ska på plats i form av bland annat villiga volontärer.

– Det är otroligt värdefullt att Chalmers gör den här sortens insatser, säger hon. Ofta är det de mindre aktiviteterna som gör skillnad. Och det är ju ingen som tvingar barnen att komma hit – eftersom det här är en eftermiddagsaktivitet och inte inom ramen för skolan så är det barnens eget intresse som driver dem.

Så hur går det för Ebbas krabba? Jodå, efter några försök med olika moduler (”det är inte dumt med en Ångra-knapp ibland”, säger mamma Camilla med ett leende) rör den sig hemvant runt sin bana. När den når vattnet får den till och med extra fart under benen. Med ett ”Yey!!” skär den mållinjen.​​​

Text och foto: Robert Karlsson​

Om du vill veta mer om Kodstugan, kontakta Dorotea Blank: dorotea.blank@chalmers.se, 0767-929555