Huvudbildens bildtext
Febril tankeverksamhet när Ebba Magnusson löser buggar i spel tillsammans med föräldrarna Camilla och Jonas.
Skalbaggen dör inte som den ska.
– Den har spårat ur totalt, den skriker bara ”mål mål mål!”,
säger läraren Jesper Petersen.
20 barn och deras föräldrar sitter bänkade vid datorerna i
en fullsatt sal på Chalmers huvudbibliotek för den fjärde och avslutande Kodstugan
den här hösten. Alla skrattar åt skalbaggen i Jespers spel som inte har vett
nog att avlida när den når gräset som finns omkring banan som den rör sig på. Något
är fel i programmeringen, konstaterar Jesper.
– Vi har ett tema för varje kodstuga, berättar hans kollega Jesper
Blidkvist. Dagens tema är debugging. Barnen ska få förståelse för hur något kan
gå fel i ett program och vad det går att göra åt det.
Kodstugan drivs av Chalmers i samarbete med den idella föreningen Kodcentrum. Bland organisationens volontärer som guidar barnen i kodspråket Scratch finns såväl nuvarande som tidigare chalmersstudenter. Kodcentrums demokratiska grundtanke är att ge barn som kanske inte har möjlighet
att lära sig om programmering en ingång till ämnet. Könsfördelning är också en
viktig del i verksamheten – i salen finns lika många flickor som pojkar.
Initiativet är populärt – de 20 platserna till höstens
kodstugor gick åt direkt.
– Trycket är jättestort, vi fick in 70 anmälningar, säger
Dorotea Blank som arbetar med Chalmers skolsamverkan och långsiktiga
studentrekrytering och som ligger bakom samarbetet.
Vill visa upp Chalmers
I hennes roll ingår att sänka de trösklar som barn och
ungdomar kan känna inför att studera på eller komma i kontakt med Chalmers. I
den uppgiften försöker hon att hitta andra aktörer och föreningar som Chalmers
kan kroka arm med. Kodcentrum är just en sådan aktör.
– De brinner för samma frågor, att nå ut till barn som inte
har samma möjlighet som andra. Många tror att det är omöjligt att studera här.
Vi vill bräcka de barriärerna, och ge barn möjlighet att möta chalmersstudenter
som kan inspirera dem. Vi vill visa upp Chalmers för dem.
Vid en dator sitter Ebba Magnusson och hennes föräldrar
Camilla och Jonas. Ebba försöker att få en katt att ta sig runt en bana utan
att samla några poäng, men varje gång katten skär mållinjen får den sju poäng
och en ilsken ”Game over”-skylt visar sig. Camilla och Jonas hejar på och
kommer med små tips, men det är tveklöst Ebba som håller i spakarna, både
bildligt och bokstavligt.
– Jag programmerar i skolan också, berättar Ebba. Det är
väldigt kul att kunna lära sig att göra sitt eget spel.
Efter ett tag tryter hennes tålamod med katten, och hon ger
sig i kast med ett nytt projekt. Den här gången blir det en strandbana. Ebba
klickar sig vant runt mellan menyerna och väljer ut en krabba som ska ta sig
runt på en bana som består av hälften vatten och hälften sand.
Om Dorotea Blank får som hon vill så kommer kodstugorna att bli
kvar. Hon jobbar för att verksamheten ska fortsätta under våren, men hon
betonar att det är flera bitar som ska på plats i form av bland annat villiga
volontärer.
– Det är otroligt värdefullt att Chalmers gör den här
sortens insatser, säger hon. Ofta är det de mindre aktiviteterna som gör
skillnad. Och det är ju ingen som tvingar barnen att komma hit – eftersom det här är en eftermiddagsaktivitet och inte inom ramen
för skolan så är det barnens eget intresse som driver dem.
Så hur går det för Ebbas krabba? Jodå, efter några försök
med olika moduler (”det är inte dumt med en Ångra-knapp ibland”, säger mamma Camilla
med ett leende) rör den sig hemvant runt sin bana. När den når vattnet får den
till och med extra fart under benen. Med ett ”Yey!!” skär den mållinjen.
Text och foto: Robert Karlsson
Om du vill veta mer om Kodstugan, kontakta Dorotea Blank: dorotea.blank@chalmers.se, 0767-929555