Nyheter: KoMhttp://www.chalmers.se/sv/nyheterNyheter från Chalmers tekniska högskolaFri, 14 Dec 2018 15:57:32 +0100http://www.chalmers.se/sv/nyheterhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/ims/nyheter/Sidor/Kolfiber-som-kan-lagra-energi-prisas-som-ett-av-årets-genombrott.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/ims/nyheter/Sidor/Kolfiber-som-kan-lagra-energi-prisas-som-ett-av-%C3%A5rets-genombrott.aspxKolfiber som kan lagra energi prisas som ett av årets genombrott<p><b>​Vi har tidigare skrivit om den chalmersledda studien som visar att det går att lagra energi direkt i kolfiber som batterielektroder. Denna forskning har nu av ansedda magasinet Physics World utsetts till ett av de tio största genombrotten under 2018.</b></p><div>​Det är <a href="https://physicsworld.com/a/discovery-of-magic-angle-graphene-that-behaves-like-a-high-temperature-superconductor-is-physics-world-2018-breakthrough-of-the-year/">Physics Worlds</a> redaktion som varje år tar fram en topp tio lista över de upptäckter som de anser har gett det största bidragen till ökad kunskap, förståelse och vetenskapligt framsteg. En av dessa tio får sedan utmärkelsen Årets genombrott, och därefter listar man ytterligare nio högt ansedda upptäckter utan inbördes rangordning. </div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>I år gick titeln till Pablo Jarillo-Herrero och kollegor vid Massachusetts Institute of Technology (MIT), USA, för deras forskning inom grafenområdet. Upptäckten av Higgspartikeln kammade hem Årets genombrott 2012, och belönades året därpå också med Nobelpriset.</div> <div><br /></div> <div> </div> <div>– Jag är glad och tycker det är jätteroligt att vår materialforskning på Chalmers uppmärksammas i de här sammanhangen. Det är stort, säger Leif Asp.</div> <div><br /></div> <div> </div> <div>Leif Asp har lett en tvärvetenskaplig grupp av forskare som i augusti 2018 publicerade en studie om hur kolfibrers mikrostruktur påverkar deras elektrokemiska egenskaper, det vill säga deras förmåga att fungera som elektrod i ett litiumjonbatteri. Detta har hittills varit ett helt outforskat område.</div> <div> </div> <div><br /></div> <div style="display:inline"> <span><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/IMS/MoB/Kolfiber%20kan%20laga%20energi_webb_SV.jpg" alt="" style="margin:5px" /></span> <em><span class="FeaturedImageText"></span>Ökad energieffektivitet med multifunktionell kolfiber. </em><br />​<span><em>Illustration: </em><span><em>​Yen Strandqvist</em><span style="display:inline-block"></span></span><em></em></span></div> <div><span class="FeaturedImageCredit"></span><br /></div> <div> </div> <div>Man har visat att kolfiber har förmåga att utföra fler uppgifter än att enbart vara ett förstärkningsmaterial. De kan till exempel lagra energi. Den här upptäckten öppnar nya möjligheter för så kallade strukturella batterier, där kolfibern blir en del av energisystemet. </div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div><span>Den här typen av multifunktionella material kommer att kunna minska vikten väsentligt i framtidens flygplan och bilar – vilket är en nyckelutmaning för elektrifiering.<span style="display:inline-block"><br /></span></span></div> <div> </div> <div><span><span style="display:inline-block"></span></span><br /></div> <h2 class="chalmersElement-H2"> Har uppmärksammats över över hela världen</h2> <div>Upptäckten har också rönt ett mycket stort internationellt intresse och det har skrivits över 170 artiklar i mer än 30 länder. </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>– Ja det har varit väldigt många journalister som har hört av sig. Bland annat så ville BBC intervjua mig i direktsänd radio, vilket var ganska spännande, säger Leif Asp.</div> <div> </div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/IMS/MoB/EFANX_340x305_viewpoint-2-HD_BSJ_20180201.png" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /><br /></div> <div> </div> <div>Även industrin har visat stort intresse och Airbus har också valt att ingå avtal med Chalmers, eftersom det sammanfaller med ett av Airbus egna strategiska forskningsområden; integrerad energilagring. </div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>Peter Linde från Airbus menar att spjutspetsforskningen som Leif Asps forskargrupp, tillsammans med kollegor vid KTH, bedriver inom området multifunktionella kompositer för energilagring har varit direkt avgörande för samarbetet.</div> <div><br /></div> <div><h3 class="chalmersElement-H3"><br /></h3> <div><div><h2 class="chalmersElement-H2">Mer information</h2> <div>Forskningen har finansierats av Vinnova, Energimyndigheten, Vetenskapsrådet, och Alistore European Research Institute.<br /></div></div> <div><h5 class="chalmersElement-H5">Läs den vetenskapliga artikeln </h5></div> <p class="chalmersElement-P"><a title="Länk till den vetenskapliga artikeln" href="http://iopscience.iop.org/article/10.1088/2399-7532/aab707/meta">Graphitic microstructure and performance of carbon fibre Li-ion structural battery electrodes</a> i tidskriften Multifunctional Materials.</p> <p></p> <h5 class="chalmersElement-H5">Läs mer om kolfiber som kan lagra energi</h5> <p></p> <div><a href="/sv/institutioner/ims/nyheter/Sidor/kolfiber-kan-lagra-energi.aspx">Kolfiber kan lagra energi</a></div> <div><h5 class="chalmersElement-H5">Mer om samarbetet med Airbus </h5></div> <div><a title="Länk till artikel om samarbete med Airbus" href="/sv/institutioner/ims/nyheter/Sidor/Airbus-i-samarbete-kring-multifunktionella-material-.aspx">Airbus i samarbete kring multifunktionella material</a><br /></div> <h5 class="chalmersElement-H5">För ytterligare information, kontakta:</h5> Leif Asp, professor i material- och beräkningsmekanik, Chalmers, 031-772 15 43, <a href="mailto:%20leif.asp@chalmers.se">leif.asp@chalmers.se</a><br /></div></div> <div> </div>Thu, 13 Dec 2018 00:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Ekologisk-mat-samre-for-klimatet.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Ekologisk-mat-samre-for-klimatet.aspxEkologisk mat är sämre för klimatet<p><b>​Ekologiskt odlad mat har mycket större klimatpåverkan än konventionellt producerade livsmedel på grund av att större markarealer krävs. Detta är ett av resultaten i en internationell studie från bland annat Chalmers som har publicerats i tidskriften Nature.</b></p>​<span>Forskarna har utvecklat en ny metod för att beräkna klimatpåverkan från markanvändning, och använt denna metod bland annat för att jämföra konventionell matproduktion med ekologisk. Resultaten pekar på att ekologisk mat kan orsaka mycket större utsläpp.</span><div>– Ekologiska ärtor odlade i Sverige har ungefär 50 procent större klimatpåverkan än konventionellt odlade, visar vår studie. För svenskt ekologiskt vete är skillnaden ännu större, nära 70 procent, säger Stefan Wirsenius, forskare från Chalmers, och en av de ansvariga bakom studien.</div> <div><br /></div> <div><img class="chalmersPosition-FloatRight" src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/ekologisk-mat-Diagram---sve-450.jpg" alt="" style="margin:5px" />Anledningen till att ekologisk mat är sämre för klimatet än konventionell är att skördarna per hektar är mycket lägre i ekologisk matproduktion, främst eftersom konstgödsel inte tillåts i ekologisk odling. För samma mängd mat krävs därför mycket större markareal om den är producerad ekologiskt. </div> <div>Det banbrytande med den nya studien är slutsatsen att denna arealskillnad innebär en mycket stor klimatpåverkan till nackdel för ekologisk mat. </div> <div><br /></div> <div>– Större arealanvändning i ekologisk odling leder indirekt till stora koldioxidutsläpp från avskogning, förklarar Stefan Wirsenius. Detta gäller även svensk mark. Eftersom världens matproduktion hänger ihop via handel påverkas avskogningen i till exempel tropikerna även av hur vi använder den svenska jordbruksmarken. Om vi använder mer mark för samma mängd mat bidrar vi indirekt till större avskogning i världen.</div> <div><br /></div> <div>Även ekologiska kött- och mejeriprodukter är – ur klimatsynpunkt – sämre än konventionellt producerad mat, hävdar Stefan Wirsenius:</div> <div>– Ja, eftersom ekologisk kött- och mjölkproduktion använder sig av ekologiskt odlat foder kräver även den mer mark än konventionell produktion. Det innebär att slutsatserna om ekologiskt vete och ärtor i princip även gäller kött- och mjölkprodukter. Men vi har inte räknat specifikt på kött och mjölk, och har inga konkreta exempel på detta i artikeln, säger han. </div> <div><h5 class="chalmersElement-H5"><span>Nya måttet &quot;koldioxidkostnad&quot;</span></h5></div> <div>Forskarna använder en ny måttstock kallad ”koldioxidkostnad” för att beräkna effekten av att större arealanvändning bidrar till högre koldioxidutsläpp från avskogning. Detta mått tar hänsyn till hur mycket kol som finns inlagrat i skogar, och som släpps ut som koldioxid vid avskogning. Studien är bland de första i världen att använda ett sådant mått.</div> <div><br /></div> <div>– Att större areal leder till större klimatpåverkan har oftast inte tagits hänsyn till i tidigare jämförelser mellan ekologisk och konventionell mat, säger Stefan Wirsenius. Detta är en stor brist eftersom, vilket vår studie visar, den effekten kan vara många gånger större än de växthusgasutsläpp som brukar inkluderas. Det är också allvarligt eftersom vi har politiska mål om ökad ekologisk odling i Sverige. Om de målen infrias kommer klimatpåverkan från svensk matkonsumtion troligtvis att öka kraftigt.</div> <div><br /></div> <div><strong>Varför har tidigare studier inte lika noga tagit hänsyn till arealanvändningen och dess betydelse för utsläpp av koldioxid?</strong></div> <strong></strong><div>– Det kan säkert ha många orsaker. En viktig förklaring tror jag är tidigare brist på bra och lättillgänglig metodik för att värdera den effekten väl. Vår nya metodik kan relativt enkelt inkorporeras inom den så kallade livscykelanalysen, en väl spridd metod för att göra miljöjämförelser, säger Stefan Wirsenius.</div> <div><a href="https://www.nature.com/articles/s41586-018-0757-z">Resultaten redovisas i artikeln “Assessing the Efficiency of Land Use Changes for Mitigating Climate Change” som publicerats i tidskriften Nature​</a>. Artikeln är skriven av Timothy Searchinger, Stefan Wirsenius, Tim Beringer och Patrice Dumas.</div> <div><br /></div> <div><em>Bild: Johan Bodell</em></div> <div><em>Grafik: Yen Strandqvist</em></div> <em></em><div><br /></div> <div><h5 class="chalmersElement-H5">För mer informatio​n, kontakta:</h5> <div>Stefan Wirsenius, docent vid avdelningen Fysisk resursteori, institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap, Chalmers, 0730-961033, stefan.wirsenius@chalmers.se</div> <div><br /></div> <h6 class="chalmersElement-H6">Mer om: Konflikter mellan olik​​a miljömål</h6><div>I ekologisk växtproduktion förekommer ingen konstgödsling. Här strävar man efter att nyttja naturresurser som energi, mark och vatten på ett långsiktigt hållbart sätt. Grödorna får i första hand näring genom foder från egna gården och stallgödsel. Ledstjärnor är stor biologisk mångfald och balans mellan djur- och växthållning. Bara naturligt förekommande bekämpningsmedel får användas.</div> <div>Argument för att ekologisk mat gynnar konsumenters hälsa, djurens välfärd och ger olika slags miljövinster är vanligt förekommande, ofta på goda grunder. Samtidigt saknas entydig vetenskaplig bevisning för att ekologisk mat generellt är mer hälsosam och miljövänlig än konventionellt odlad, enligt bland annat Livsmedelsverket. Variationen är stor mellan gårdar, tolkningarna beror på vilka miljömål man prioriterar samtidigt som dagens analysmetoder inte fångar alla aspekter fullt ut. </div> <div>Författarna till denna studie hävdar nu att ekologisk mat är sämre just för klimatet, på grund av att den kräver större markarealer. I sina beräkningar utgår de från Jordbruksverkets statistik över den totala produktionen i Sverige och avkastningen per hektar från ekologisk respektive konventionell odling för åren 2013-2015.</div> <h6 class="chalmersElement-H6">Mer om: konsumentperspektivet​</h6><div>Hur kan man som konsument tänka om man vill bidra till fördelarna med ekologisk matproduktion, utan att öka sitt klimatavtryck? Ett effektivt sätt är att skruva på fördelningen mellan olika typer av kött och vegetabilier i kosten. Att ersätta nöt- och lammkött, samt hårdost, med vegetabiliskt protein från till exempel bönor skulle ge störst effekt. Även fläsk, kyckling, fisk och ägg har väsentligt lägre klimatavtryck än nöt- och lammkött.</div></div>Wed, 12 Dec 2018 19:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/ace/nyheter/Sidor/Skador-och-forebyggande-arbete-i-ungdomars.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/ace/nyheter/Sidor/Skador-och-forebyggande-arbete-i-ungdomars.aspxFörebyggande av skador i ungdomars vardagsmiljöer<p><b>​Charlotta Thodelius forskning handlar om samspelet mellan människor och miljö med fokus på ungdomars skador i deras vardagsmiljöer som bostadsområdet, skolan och närområdet. Det handlar om både olyckor och avsiktliga våldsdåd men även självskador, ytterst i form av självmord. Charlotta försöker förklara hur olika skador uppstår och vad man kan göra för att undvika dem, främst genom olika typer av åtgärder som kan kopplas till den byggda miljön.</b></p>​<span style="background-color:initial">Charlotta vill med sin doktorsavhandling, <em><a href="https://research.chalmers.se/publication/505692"><strong>Rethinking Injury Events. Explorations in Spatial Aspects and Situational Prevention Strategies</strong></a></em><strong>,</strong> finna nya sätt att förebygga skador i bostaden och skolan samt förhindra eller försvåra suicidala situationer. Hon har studerat hur skadehändelser i bostadsmiljön är relaterade till den fysiska miljön, på vilka platser våld i skolmiljön sker och vad platsen betyder i suicidala situationer.</span><div><br /><span style="background-color:initial"></span><div>– Jag har alltid varit intresserad av skolan som brottsplats och även hur den fysiska miljön i skolan spelar in. I grannskapsstudier vi gjort var jag, som kriminolog, intresserad av hur och varför brott samlar sig till vissa platser, och vi vet också att platser kan få kriminella karriärer. Sen har jag alltid varit intresserad av ungdomar och just de här lite ovanliga händelserna som bryter mot vardagens rutiner. Vilka är riskmiljöerna för ungdomar, var händer saker? Det händer ju hemma i bostadsområdet och i skolan och suicidplatserna ligger ju också ofta i grannskapet. Jag tycker det är intressant just med ungdomars rörelse i staden. </div> <div><br /></div> <h2 class="chalmersElement-H2">Relationen mellan händelser och platser en tyst kunskap</h2> <div>I bostadsområdet är det främst trappuppgångar i flerfamiljshus och gårdsytor i närheten av bostaden som skulle gynnas av ett förebyggande arbete med inriktning mot designfrågor för att minska skadehändelser.</div> <div><br /></div> <div>– Det som förvånat mig, när man börjar kartlägga hur mycket skador som egentligen sker i ett bostadsområde, är att det är så enormt många skador. Även det faktum att väldigt många praktiker så väl vet att relationen mellan platsen och skadehändelsen finns, men den är inte belyst i forskningen. Det är en tyst kunskap som inte riktigt fångats upp, utan mycket fokus har legat på sociala åtgärder med förslag på informationskampanjer eller någon annan typ av åtgärd som syftar till att förändra människors beteende och inte att förändra miljön, för att möjliggöra eller förhindra visst beteende. Det har också förvånat mig att det har varit ett sånt ointresse för frågan.</div> <div><br /></div> <h2 class="chalmersElement-H2">Olyckor, våld och suicid belastar sjukvården</h2> <div>Ungdomars skador har successivt minskat, men det är fortfarande en väldigt stor belastning på sjukvården, det händer mycket mer än vad vi tror. </div> <div><br /></div> <div>–  Det här med självskador och suicid är en vanlig dödsorsak och det är problem som inte riktigt adresseras och jag tänker att det är viktigt att lyfta fram dem. Jag tror också att man glömmer av att när man bygger en bostad eller en skola så bygger man för funktioner som mest är för vuxna, man tänker inte riktigt på hur ungdomar interagerar i en bostad eller i skolan. Skolan är utformad för pedagogisk verksamhet och så glömmer man bort att ungdomar också är kompisar och man missar att det som händer ute på gården är något man tar med sig in i klassrummet. </div> <div><br /></div> <div>– Jag hoppas att min forskning både kan leda till mer teoriutveckling, vilket jag själv är väldigt intresserad av, men också att arkitekter och praktiker kan ta över och utveckla konkreta råd och standarder för åtgärder i den fysiska miljön. </div> <div><br /></div> <h2 class="chalmersElement-H2">Suicid den näst vanligaste dödsorsaken bland unga</h2> <div>– Jag skulle gärna jobba vidare med suicidstudien. Det är så tabubelagt att prata om suicid och vissa hotspots, man vill inte stigmatisera platsen, därför blir det sån hysch-hysch. Det är en väldigt viktig fråga eftersom suicid är den näst vanligaste dödsorsaken globalt sett bland ungdomar. Jag tycker det är ganska skrämmande att vi inte kan prata om det och att ansvaret hela tiden läggs på individen. Vi tänker inte på att det behövs en bro och hoppa ifrån eller att man behöver köpa mängder av Alvedon. Man skulle egentligen jobba mer med produkter och platser, det är något jag tänkt jag skall fördjupa mig i.</div> <div><br /></div> <div>Statistiken som finns om suicid ger inte så mycket, därför har Charlotta gjort en kvalitativ studie och intervjuat ”first responders”, alltså polis, räddningstjänst och ambulanspersonal, som är först på plats och som kunnat beskriva situationen. Detta har kompletterats med observationsstudier då det visat sig att det är samma platser de återkommer till. Charlotta har därför studerat platsen för att undersöka vad det är som gör att man väljer vissa platser.  </div> <div><br /></div> <div>– Jag har jobbat med att förstå vad suicid är och har kommit fram till att ungdomar begår en annan typ av suicid än vuxna. Ungdomar är spontana och handlar väldigt impulsivt, de vill egentligen inte dö, men de vill att nånting ska sluta. Det är en väldigt speciell känsla som den unga personen har, förstår man, när man intervjuat någon som har pratat med de ungdomar som försökt genomföra suicid. Ofta kan det vara, som vi vuxna kan tycka, triviala orsaker som utlöser det, man gör slut med pojkvännen, bråkar med föräldrarna, misslyckas på ett prov eller på grund av skitsnack mellan tjejer. Man kanske mått dåligt länge, och att man då söker sig till hemtama platser gör det väldigt intressant, det är tillgängligheten som verkar vara nyckeln. Om man jämför med suicid bland vuxna sker de på mer traditionella sätt, de är välplanerade, man betalar räkningarna, skickar brev och väljer plats för att inte bli hittad, man går långt ut i skogen eller man hyr ett hotellrum. </div> <div><br /></div> <div>Charlotta följer olika personers livshistoria, i bostadsområdet, bostaden och skolan och vid suicidplatserna. I många avhandlingar om arkitektur följer man ofta ett objekt, en byggnad eller typ av byggnad, till exempel sjukhus. <span style="background-color:initial">– Jag tycker det är spännande att man kan göra på så olika sätt vid urval av studier, avslutar Charlotta.</span></div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div><a href="/sv/personal/Sidor/chatho.aspx">Charlotta Thodelius</a> disputerade 23 november 2018 kl. 9 i Scania-salen med doktorsavhandlingen <em><a href="https://research.chalmers.se/publication/505692">Rethinking Injury Events. Explorations in Spatial Aspects and Situational Prevention Strategies.</a></em></div> <div><br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Mer om projektet:</h3> <div>Doktorsavhandlingen är en del i ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt rörande skadehändelser i hem- och boendemiljöer, <a href="/sv/projekt/Sidor/Riskgruppsanalys-och-fallstudier-av-olika-skadehändelser-i-hem--och-boendemiljö.aspx">”Riskgruppanalys och fallstudier av olika skadehändelser i hem- och boendemiljö”</a> (Chalmers, GU, MSB).</div> <div>Charlotta har tidigare studerat vid Göteborgs Universitet på Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap och har en fil. kand i Sociologi samt en fil. master i Kriminologi.</div> <div><br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">För mer information, kontakta:</h3> <div>Charlotta Thodelius, avdelningen för byggnadsdesign, institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, <a href="mailto:chatho@chalmers.se">chatho@chalmers.se</a>, +46 31 772 23 57</div> <div><br /></div> <div><em>Text: Lotta Särnbratt</em></div> <div><em>Foto: Charlotta Thodelius</em></div> <div><em><br /></em></div> <div>Se även pressmeddelande här: <a href="http://www.mynewsdesk.com/se/chalmers/pressreleases/raett-arkitektur-kan-motverka-sjaelvmord-2812264?utm_source=rss&amp;utm_medium=rss&amp;utm_campaign=Subscription&amp;utm_content=pressrelease">&quot;Rätt arkitektur kan motverka självmord​&quot;​</a></div> <div><em><br /></em></div> <div><em><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/ACE/nyheter/2018/grind_750.jpg" alt="Grind som leder till spår- och järnvägsområde" style="margin:5px" /><br /></em></div> </div>Mon, 10 Dec 2018 17:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/ace/nyheter/Sidor/Samarbete-bakom-plan-for-fredspristagarens-sjukhus.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/ace/nyheter/Sidor/Samarbete-bakom-plan-for-fredspristagarens-sjukhus.aspxSamarbete bakom plan för fredspristagarens sjukhus<p><b>​När årets fredspristagare Dr. Denis Mukwege i Demokratiska republiken Kongo behövde utveckla en mor och barn-enhet på sitt sjukhus hämtade han stöd i en svensk metod utvecklad på Chalmers. Peter Fröst vid institutionen för arkitektur och samhällsbyggnad fick åka till Kongo för att på plats och tillsammans med personalen identifiera existerande behov och arbeta fram ett program för sjukhusets utveckling.</b></p><div>​– Jag blev väldigt ödmjuk när jag var i Kongo. Dr. Mukwege och sjukhuset gör verklig skillnad på ett fantastiskt sätt. Inte nog med att kvinnorna som söker hjälp blivit utsatta för fasansfulla övergrepp, de blir dessutom i många fall utkastade av sin familj och har ingenstans att ta vägen. Efter att ha opererats har många av kvinnorna sedan beretts plats att jobba på sjukhuset och ta hand om andra kvinnor. Deras livslust och vilja att hjälpa andra är fantastisk, det var oerhört imponerande, säger Peter Fröst. </div> <div> </div> <div><a href="https://www.hopitaldepanzi.com/">Panzisjukhuset</a> i Bukavu i Demokratiska republiken Kongo, ofta kallat Kongo Kinshasa, fungerar som ett allmänt sjukhus för lokalbefolkningen, men är mest känt för sitt stöd för och behandling av kvinnor som överlevt sexuellt våld. Sjukhuset har dock fler dimensioner och är även en del i vardagslivet för de som bor i närområdet i östra Kongo. En stor verksamhet som även omfattar förlossningsvård.</div> <div>– I och med krigen i landet försvann fokus på förlossning och preventiv kvinnovård och hamnade på att ta hand om alla kvinnor som blivit krigsoffer – vilket var bland annat det som Mukwege tilldelades Nobels fredspris för, berättar Peter Fröst.</div> <div> </div> <h5 class="chalmersElement-H5">Inledande kontakt</h5> <div><a href="/sv/personal/Sidor/peter-frost.aspx">Peter Fröst</a>, professor vid institutionen för arkitektur och samhällsbyggnad och verksam vid konsultföretaget Sweco, har under många år arbetat med designdrivna dialoger i tidiga skeden, inom och utanför Sverige. Efter en föreläsning anordnad av Centrum för vårdens arkitektur blev Peter kontaktad av en åhörare som ville inleda ett samarbete. Kvinnan visade sig vara Marie Berg, barnmorska och professor i vårdvetenskap vid Göteborgs universitet, med ett mångårigt engagemang i Kongo och Panzisjukhusets uppbyggnad, dessutom nära bekant med Denis Mukwege sedan lång tid. Marie Berg hade en mycket konkret problemställning: Dr. Mukwege och Panzisjukhuset behövde utveckla verksamhetens mor och barn-enhet – men de var i stort behov av hjälp med att mer precist formulera vad de behövde.</div> <div>– Vi har genomfört många dialogprocesser och designdialoger nationellt såväl som internationellt – men aldrig i något afrikanskt land, så lite fundersam var jag naturligtvis på hur metodiken skulle fungera i en annorlunda kulturell kontext, berättar Peter. </div> <div> </div> <h5 class="chalmersElement-H5">På plats på Panzisjukhuset</h5> <div>Eventuella farhågor eller funderingar skulle dock visa sig obefogade. Efter en tids förberedelser kunde Peter flyga ner till Kongo tillsammans med Marie Berg och Maria Hogenäs, också hon från Göteborgs universitet, som redan var involverade i arbetet.</div> <div>– Jag blev väldigt fascinerad över deltagandet, berättar Peter. Processen är väldigt ”skandinavisk” när man diskuterar lösningar. Jag hade farhågor om att det i Kongo skulle vara väldigt auktoritärt och att bara cheferna skulle prata. Men workshoparna var väldigt platta, med administratörer, läkare, patienter och allehanda hjälpredor som tillsammans arbetade och diskuterade. I Sverige kan det vara svårt att få med patienter i dialogerna, men här var det väldigt öppna diskussioner!</div> <div> </div> <h5 class="chalmersElement-H5">Utformandet av ett program
</h5> <div>Peter, Marie Berg och Maria Hogenäs åkte hem med mycket material att analysera från dialogerna och workshoparna.</div> <div>– Västerlänningar som åker till Afrika och berättar hur saker ska göra finns det en alldeles för lång historia av. Modellen här var att ta med en del kunskap från oss och föra in den i den kongolesiska kontexten och i de interaktiva dialogerna. Vi fick också fram väldigt spännande material, både identifierade behov och innovativa lösningar som våra deltagare hade arbetat fram genom att bygga sina idéer och förslag. Detta hade vi nu hade att tolka, berättar Peter.</div> <div> </div> <div>Ett program för en mor och barn-enhet på Panzisjukhuset skickades sedan ned till Kongo och Dr.Mukwege och hans medarbetare för granskning. Efter en tid kom så Dr.Mukwege till Göteborg för att diskutera förslaget. Han visade sig vara mycket nöjd och i och med det kunde arbetet fortsätta. </div> <div>– Sedan kom frågan om hur programmet skulle kunna användas, det måste kunna finansieras också. Panzi finansieras till stor del av bistånd där bland annat Pingstkyrkan spelat en viktig roll, lägger Peter till.
</div> <div><br /></div> <div>För att hitta en finansiär skulle det behövas något mer konkret och visuellt. Peter Fröst kontaktade <a href="https://whitearkitekter.com/se/nyheter/white-highly-commended-pa-waf-awards-med-panziprojektet-i-kongo/">White Arkitekter</a> som åtog sig att anta projektet pro bono. <a href="/sv/personal/Sidor/saga.aspx">Saga Karlsson</a>, som delar sin tid mellan arkitektjobbet på White och Chalmers som doktorand, fick frågan om att ingå i arbetsgruppen för projektet. Saga tackade ja och pausade i och med det sina doktorandstudier.</div> <div>– Representanter från White åkte ned till Panzisjukhuset, trots vissa oroligheter och att UD avrådde från att resa till området. Väl på plats var det lätt att sätta sig in i behovet av en mor och barn-enhet, men de såg också att det fanns ett stort behov av en övergripande utvecklingsplan för hela sjukhuset och sjukhusområdet, säger Saga. </div> <div> <span><span><h5 class="chalmersElement-H5">Gestaltning av en självförsörjande mor och barn-enhet<span></span></h5></span></span></div> <div>Det var mycket i Panzi-projektet som skiljde sig från ett mer ordinärt vårdbyggnadsprojekt i Sverige. Eftersom el- och vattenförsörjning inte är säker fick man arbeta utifrån förutsättningar som mekanisk ventilation och ramper istället för hissar. 
</div> <div>– Vattenfrågan var också väldigt intressant, fortsätter Saga, vem ska ha tillgång till vatten? Vad händer om vi har rinnande vatten i kranarna, kommer människor att vallfärda till sjukhuset för att fylla på vatten? Vattenfrågan var så oerhört mycket större här än i en svensk kontext.
</div> <div><br />En annan aspekt var att anhöriga, som på sjukhus i många andra länder, också tar en stor del i vården av en patient. Plats för anhöriga att bland annat sova och tillreda mat ritades in i planen. Mor och barn-enheten planerades sedan utifrån lokala förutsättningar. Temperaturen i området ligger på cirka 20 grader året om, med mer eller mindre kallare kvällar.
 </div> <div>– Med tanke på temperaturen har vi jobbat mycket med material som tegel, som fångar solvärmen på dagen och avger värme på natten. Det har också varit viktigt att använda lokala material. Ytterligare en dimension var att det skulle vara jordbävningssäkert, vilket bland annat gav avtryck på konstruktionen, förklarar Saga</div> <div> </div> <div>Så färdigställdes projektet med att ta fram en plan för en ny mor-och-barn-enhet, vilken levererades på engelska för att underlätta att finna finansiärer för att få det byggt. Saga tänker tillbaks på mötet med Denis Mukwege:</div> <div>– Jag och ansvarig arkitekt Cristiana Caira från White träffade Denis Mukwege i Oslo och presenterade projektet för honom. Det var ett bra möte och han var väldigt positiv. Han var också fascinerad över att vi visste så mycket mer om hans sjukhus och byggnaderna än vad han själv visste, i och med att vi grävt så djupt för att ta reda på alla förutsättningar. </div> <div> </div> <div>Saga tycker att arbetet med Panzisjukhuset varit mycket lärorikt:</div> <div>– Man tar med sig ödmjukheten, att få jobba i en annan kontext. Att man inte kommer dit och ser det som att man strör ut sin kunskap. Vi kan lära dem väldigt mycket – men, de lär också oss väldigt mycket. </div> <div> </div> <div style="font-size:14px">Text: Catharina BJörk</div>Mon, 10 Dec 2018 09:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/bio/nyheter/Sidor/Belonas-for-cancerupptackt-i-blodprov.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/bio/nyheter/Sidor/Belonas-for-cancerupptackt-i-blodprov.aspxBelönas för cancerupptäckt i blodprov<p><b>​Hans blodanalys kan avslöja flera typer av cancer på ett tidigt stadium, och ökar möjligheterna till effektiv behandling. För detta belönas Francesco Gatto med prestigefyllda titeln ”Innovator Under 35” av MIT Technology Review.</b></p>​Cancer diagnostiseras oftast med hjälp av olika medicinska avbildningstekniker som röntgen eller datortomografi, så kallad CT. Undersökningarna är dyra och kan i förlängningen innebära risk för biverkningar. Därför kan de inte användas alltför ofta, vilket i sin tur leder till att sjukvården kan missa möjligheten att ställa tidiga diagnoser.<br /><br /><strong>Metaboliter avslöjar sjukdom​</strong><br /><br />Med ett enkelt blod- eller urinprov är det nu möjligt att utföra kontroller mycket oftare, för att tidigare hitta cancer eller upptäcka återfall, vilket möjliggör en optimal behandling. Men testet finns idag endast för ett fåtal cancertyper. Francesco Gatto, gästforskare och alumni vid institutionen för biologi och bioteknik, utvecklar analysen av metaboliter från blod – små molekyler som avspeglar cancercellernas tillväxt – så att det blir möjligt att känna igen fler sorters cancer. För detta har han nu utsetts till en ”Innovator Under 35”, tillsammans med 34 andra europeiska innovatörer.<br />–    Det är en stor ära! Först förstod jag inte riktigt hur stort detta är. Men sedan, när nyheten kom ut, möttes jag av överväldigande reaktioner, berättar han.<br />–    Utmärkelsen uppmärksammar det arbete som innovatörer gör, när vi arbetar med projekt som kan komma att ha stor betydelse för samhället, och delas ut av en högt ansedd jury som satts ihop av MIT Technology Review.<br /><br /><strong>Mission: Att rädda liv</strong><br /><br />Francesco Gatto och professor Jens Nielsen grundade 2017 företaget Elypta, ett spin-off-företag från Chalmers som också arbetar i nära samarbete med universitet. Elyptas uttalade syfte är att förebygga cancerdödlighet genom att utveckla tekniken med biopsier från blod eller urin, för upptäckt såväl som uppföljning eftersom testfynden också visar hur patienten svarat på behandling. Tekniken bygger på 19 biomarkörer, som Francesco Gatto identifierade under sin tid som doktorand på Chalmers, samt maskininlärning och algoritmer. De genererade mätvärdena identifierar sedan de olika cancertypernas individuella signaturer.<br /><br />–    Vi har nu avslutat mer än fem kliniska studier som visar på en fantastisk träffsäkerhet, inte bara när det gäller den cancertyp som vi främst letat efter – en typ av njurcancer – utan också flera andra sorter, säger Francesco Gatto och tillägger att Elypta nu planerar att släppa sitt test för forskningsbruk under 2019, och starta två stora försöksstudier, med flera inblandade sjukhus, under 2020.<br />–    Det finns mycket bevis för att tidig upptäckt av cancer minskar dess dödlighet, och det är i slutänden det enda som räknas, avslutar han.<br /><br />Paloma Cabello, medlem i juryn som utsett 2018 års “Innovators Under 35”, säger i en kommentar att Francesco Gatto utmärker sig för sin ”tekniska briljans, kreativitet, och sitt fokus på möjligheterna att överföra och implementera kunskap”.<br /><br /><br />Text: Mia Malmstedt<br />Foto: Martina ButoracThu, 06 Dec 2018 16:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/chem/nyheter/Sidor/Chalmers-i-samarbete-om-dinosaurier.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/chem/nyheter/Sidor/Chalmers-i-samarbete-om-dinosaurier.aspxChalmers i samarbete om dinosaurier<p><b>​Nya upptäckter om den delfinliknande fisködlan Stenopterygius som levde för cirka 180 miljoner år sedan, publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature. Chalmers forskningsinfrastruktur Kemisk avbildning, eller NanoSIMS, spelar en viktig roll i de fascinerande upptäckterna.</b></p>​<span><a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Stenopterygius">Stenopterygius </a>var runt två meter lång och levde under den <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%84ldre_jura">äldre Juraperioden</a> i ett hav som bredde ut sig där idag södra Tyskland ligger, över hundra miljoner år före de mer namnkunniga dinosaurierna Tyrannosaurus och Triceratops tid. Nu har forskare, i ett multidisciplinärt internationellt samarbete lett av en grupp vid Lunds universitet, undersökt ett mycket välbevarat fossil vilket lett till fascinerande ny kunskap om den delfinliknande varelsen som de <a href="https://www.nature.com/articles/s41586-018-0775-x">publicerat i Nature</a>. Fossilets mjukdelar så som späck, skinn och lever har studerats på både cellulär nivå och på molekylnivå. Detta har lett till klarare bild av hur djuret såg ut och hur det var uppbyggt. Forskarna upptäckte bland annat att trots att över 180 miljoner år har gått så finns det fortfarande viss flexibilitet i delar av vävnaden.  För att lyckas med djupanalysen har bland annat Chalmers avancerade infrastruktur för kemisk avbildning använts. </span> <div><br /><span></span><div>– Vi har tittat på hur melanoforer, alltså celler som innehåller pigment, och hud är bevarade i fossilen. Där har vi bekräftat att cellerna och huden, efter alla miljoner år, fortfarande innehåller viktiga organiska beståndsdelar från lipider och proteiner, säger <a href="/sv/Personal/Sidor/Per-Malmberg.aspx">Per Malmberg</a>, föreståndare för Chalmers och Göteborgs universitets öppna infrastruktur <a href="/en/researchinfrastructure/chemicalimaging/Pages/default.aspx">Kemisk avbildning</a>.  <img class="chalmersPosition-FloatRight" src="/SiteCollectionImages/Institutioner/KB/Generell/Nyheter/Dinosaur/Per%20Malmberg-.jpg" width="2743" height="3549" alt="" style="height:254px;width:196px;margin:5px" /><br /><br />Upptäckten bidrar med förnyad kunskap kring hur konvergent evolution går till, det vill säga likartade egenskaper hos olika djurarter som utvecklats på grund av liknande levnadsförhållanden snarare än på grund av arv. Fisködlan har nämligen flera likheter med dagens delfiner och tumlare, men även havslädersköldpaddan, trots att de inte är besläktade. </div> <div>Forskningen har bedrivits gemensamt med universitet över hela världen, men letts från Lunds universitet. De valde att anlita Chalmers eftersom högskolan erbjuder tillgång till NanoSIMS-analys och analytisk kompetens genom dess öppna infrastruktur.</div> <div> </div> <div>– Jag och min kollega Aurélien Thomen från Göteborgs Universitet, som också är med på arbetet, är stolta över att kunna bidra med en viktig pusselbit för att förstå hur Stenopterygius fungerade. Vår infrastruktur erbjuder en unik möjlighet till högupplöst kemisk ytanalys och vårt bidrag till studien visar på att vår infrastruktur håller absolut toppklass även globalt, säger Per Malmberg. </div> <div><img class="chalmersPosition-FloatRight" src="/SiteCollectionImages/Institutioner/KB/Generell/Nyheter/Dinosaur/nanosims.jpg" width="456" height="296" alt="" style="height:192px;width:297px;margin:5px" /></div> <div> </div> <div>NanoSIMS, eller kemisk avbildning är en teknik som gör det möjligt att skapa kemiska kartor av ytor. Allt i från hårda material som fossil till mjuka material som celler kan analyseras. NanoSIMS är en ytterst känslig teknik som kan analysera ämnen på ppm-nivå och skapa bilder av fördelningen med rumslig upplösning på ned till 50 nanometer. Kemisk avbildning är en gemensam infrastruktur med Göteborgs Universitet och har Nordens enda NanoSIMS instrument.</div> <div><br /></div> <div><a href="https://www.lu.se/article/valbevarat-fossil-avslojar-hud-som-fortfarande-ar-mjuk">Läs mer om upptäckten på Lunds universitets hemsida. ​</a></div> <div><br /></div> <div>Text: Mats Tiborn</div> <div><br /></div></div>Wed, 05 Dec 2018 10:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/arets-basta-genomslag-2018.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/arets-basta-genomslag-2018.aspxNyinstiftat pris till mätmetod för fartygsutsläpp<p><b>Det nyinstiftade Chalmers pris för bästa genomslag i samhället går 2018 till Johan Mellqvist och hans forskarlag, som har skapat och utvecklat nya metoder för att mäta utsläpp från fartyg till havs. – Det här priset går inte bara till vårt forskarlag utan till hela institutionen, som präglas av ett starkt miljöfokus. Och med tanke på Chalmers vision om en hållbar framtid känns det extra roligt att det är miljöforskningen på Chalmers som får pris här idag, säger Johan Mellqvist, biträdande professor på institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap på Chalmers.​</b></p>​<span style="background-color:initial">Priset delades ut av Fredrik Hörstedt, Chalmers vicerektor för nyttiggörande vid en ceremoni den 30 november. </span><div>– Många av våra forskare är inte nöjda förrän deras kunskap och forskningsresultat sitter i prototyper och färdiga produkter – eller ligger till grund för processer – som gör faktisk skillnad i världen, sa Fredrik Hörstedt, i sitt tal. </div> <div>Förväntningarna och kraven från samhället har förändrats i takt med att samhällsutmaningarna blir fler och fler – när det gäller så vitt skilda ämnen som klimatomställning, ökad antibiotikaresistens och cirkulära ekonomier. </div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/ImpactAward_181130_05_350x305px.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />– Vi förväntas att ta ett ansvar för de här samhällsutmaningarna. Och det vill vi göra! I en värld där faktaresistens och rent förnekande av vetenskapliga resultat från beslutsfattare blir allt vanligare är vår röst i samhället viktigare än någonsin, sa Fredrik.  </div> <div><br /></div> <div>Chalmers arbetar därför på olika sätt för att främja, mäta och följa upp nyttiggörande av forskning – det kan vara nya tekniker och patent, påverkan av samhällsdebatt och inte minst samverkan med andra lärosäten, industri eller beslutsfattare på olika nivåer. </div> <h5 class="chalmersElement-H5">Sniffar rätt på svavelsyndare​</h5> <div>Priset går alltså till de forskare på Chalmers som har utvecklat en banbrytande metod för fjärrmätning av utsläpp från fartyg, främst då utsläpp av svavel. Mätningen kan ske med flygplan eller med fasta mätstationer, som bland annat finns i Göteborgs inlopp och på Öresundsbron. Fjärrmätningarna utförs av en så kallad sniffer och används till exempel för att guida hamnmyndigheterna till vilka fartyg de ska välja ut för ombordbesiktning, vilket krävs för att kunna lagföra dem som bryter mot reglerna. </div> <div><br /></div> <div>– Flygmätningarna är överlägsna. De visar hur mycket fartygen faktiskt släpper ut när de är ute till havs och inte vet att om att de blir kontrollerade, säger Johan Mellqvist, som arbetar på avdelningen för mikrovågs- och optisk fjärranalys. <a href="/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Var-tionde-fartyg-bryter-mot-svavelreglerna.aspx">Läs mer om metoden i pressmeddelandet: Var tionde fartyg bryter mot svavelreglerna</a>. </div> <div><h6 class="chalmersElement-H6"><span>Motiveringen till priset lyder såhär: </span></h6></div> <div>Årets pristagare består av en forskargrupp där forskarna med hjälp av ett målmedvetet, aktivt och brett arbetssätt bidragit till stora samhälleliga värden utifrån sin forskning. De har åstadkommits genom samverkan med flera parter och skapat genomslag inom praktik, styrning och hur vi uppfattar samhället. Forskningen har bidragit till ny mätutrustning för fjärrövervakning av fartygsutsläpp (Remote Ship Emission Measurements) och kunskap till grund för ett regeringsförslag på ökade miljösanktionsavgifter vid överträdelser av utsläpp.</div> <h5 class="chalmersElement-H5">Har bidragit till skärpt lagstiftning​</h5> <div><span style="background-color:initial">Sedan underlaget för bedömning lämnades in till Chalmers innovationskontor för bedömning våren 2018 har regeringen beslutat om nya miljösanktionsavgifter, där Chalmers metodik nämndes i förarbetet som ett sätt att följa upp skärpt lagstiftning. </span><br /></div> <div><br /></div> <div><strong>Läs mer</strong> om ”<a href="https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2018/06/miljosanktionsavgift-for-fartygsbranslen-med-for-hog-svavelhalt/">Miljösanktionsavgift för fartygsbränslen med för hög svavelhalt</a>”, från 1 juni 2018. </div> <div><br /></div> <h5 class="chalmersElement-H5">​FAKTA: Chalmers pris för bästa genomslag i samhället <br /></h5> <div>Chalmers pris för bästa genomslag i samhället ska premiera forskare eller forskargrupper vars forskning lett till betydande genomslag i samhället. Priset instiftades hösten 2018 och ska delas ut varje år. Ur den årliga kartläggningen av nyttiggörandeprojekt nomineras varje år tre bidrag till priset. </div> <div>För 2018 års pris nominerades:  </div> <div><ul><li><a href="/sv/projekt/Sidor/Kraftens-Hus-Q-frQn-kraft-att-Qverleva-till-kraft-att-leva--.aspx">Kraftens hus – Innovativ tjänstedesign för bättre stöd till cancerberörda</a> <span style="background-color:initial"> </span></li> <li><a href="/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Var-tionde-fartyg-bryter-mot-svavelreglerna.aspx">Remote Ship Emission Measurements/Fjärrövervakning av fartygsutsläpp</a> <br /></li> <li><a href="/sv/institutioner/m2/forskning/maritimastudier/shipwreck/vraka/Sidor/default.aspx">Vraka – beslutsstöd gällande potentiellt miljöfarliga fartygsvrak</a>  <br /></li></ul></div> <div>Och till vinnare utsågs alltså Remote Ship Emissions Measurements, från institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap. </div> <div><br /></div> <div><em>Text: Christian Löwhagen</em></div> <em> </em><div><em>Bild: Johan Bodell</em></div>Tue, 04 Dec 2018 08:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/tme/nyheter/Sidor/Framtidens-modeplagg-kan-baras-i-50-ar.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/tme/nyheter/Sidor/Framtidens-modeplagg-kan-baras-i-50-ar.aspxFramtidens modeplagg kan bäras i 50 år<p><b>​En skjorta som kan få nytt liv och användas i 50 år. Kläder av papper som kan bäras i några dagar. I ett nyskapande projekt har modedesigners och forskare från Chalmers gått samman för att testa gränserna för framtidens hållbara plagg. Resultatet visades nyligen på en utställning i London.</b></p><div>​Hur kan vi minska kläders miljöpåverkan och skapa ett mer hållbart mode? Frågan står i fokus i ett nyligen avslutat forskningsprojekt, ”Circular Design Speeds”, som är ett samarbete mellan forskare, modedesigners och klädmärket Filippa K. Forskningsresultaten och klädprototyperna har nu visats på en utställning i London. </div> <div> </div> <div>– Jag har ibland fått frågan från människor som arbetar med mode vad de kan göra för att kläder ska bli mer miljövänliga. Att ha en dialog och arbeta tillsammans med forskarvärlden är en bra början, säger Greg Peters, biträdande professor på avdelningen Miljösystemanalys på Chalmers.</div> <div> </div> <div>Tillsammans med forskare från RISE har han gjort en livscykelanalys för två klädprototyper, framtagna vid University of the Arts London, och granskat vilken miljöpåverkan plaggen har under hela deras livscykel. Båda plaggen är extrema när det gäller potentiell livslängd. Det ena – en skjorta i polyester – är ett så kallat ”slow fashion”-plagg som är utformat för att kunna användas i olika faser i 50 år. </div> <div> </div> <div>– Tanken är att skjortan ska kunna ändras under sin livstid så att den fortsätter att vara intressant för ägaren, och kan tas över av flera ägare. Vi har räknat på att plagget har haft sju användare under åtta olika livscykler innan det slutligen går till förbränning, säger Greg Peters.</div> <div> </div> <div>Förvandlingen av skjortan ska inledningsvis ske via ”Sublimation dye overprinting” – en teknik som finns, men ännu inte används i större skala som återvinningsteknik. Greg Peters förklarar den som en form av elektronisk tryckning på papper som sedan kan överföras med värme på plagget. Ägaren kan därmed skapa om skjortan och förändra dess utseende i flera omgångar, innan det är dags för nästa steg i dess livscykel.</div> <div> </div> <div>– När det inte längre går att skapa nya tryck på skjortan skapar vi ett foder av tyget, som till exempel kan användas i en jacka. Det görs genom att mixa samman tyget med ett annat material med hjälp av en lasermaskin. På det sättet förlängs plaggets tänkta livscykel med ytterligare 15 år utöver skjortans livslängd, säger han.  </div> <div> </div> <div>I den sista fasen föreslår projektets modedesigners att jackan omskapas till smycken och modeaccessoarer, vilket förlänger plaggets livslängd med ytterligare 20 år. </div> <div><br /></div> <div><div><img src="/sv/institutioner/tme/PublishingImages/Nyheter/Andra%20storlekar/GregPeters1_750x320.jpg" alt="" style="margin:5px" /> </div> <h4 class="chalmersElement-H4" style="text-align:center"><span>&quot;Kan vi få våra plagg att gå en längre väg genom våra garderober kan vi minimera den stora miljöpåverkan som sker när plaggen skapas<span>&quot;</span></span></h4></div> <div style="text-align:center"><h6 class="chalmersElement-H6">Greg Peters, Chalmers</h6></div> <div> </div> <div>Och det är här, i den förlängda livslängden, som den stora miljövinsten kommer in. För det är i skapandet av kläderna, under tillverkningen av fiber och tyger, som den största miljöpåverkan sker. Därför är det en stor fördel att kunna använda våra kläder längre, så att vi minskar vårt behov av att köpa nytt.</div> <div> </div> <div>– Det här är ett viktigt budskap: vi köper för mycket kläder! Kan vi få våra plagg att gå en längre väg genom våra garderober kan vi minimera den stora miljöpåverkan som sker när plaggen skapas, säger han.</div> <div> </div> <div>Ett annat sätt att skapa mer hållbara kläder är att utveckla material som har mycket kort livslängd, men samtidigt lägre miljöpåverkan under produktionen. De så kallade ”fast fashion”-plaggen kan återvinnas eller komposteras, men den stora miljövinsten är ett faktum redan vid köpet, eftersom köparen därmed undviker konventionella plagg med all den miljöpåverkan som dessa innebär.</div> <div> </div> <div>I projektet har ett antal plagg av pappersmassa tagits fram, som har en tänkt livslängd på några dagar. Greg Peters konstaterar att det finns stora fördelar med den hållbara produktionen och att plaggen är lätta, men samtidigt krävs att de används tillräckligt många gånger.  </div> <div> </div> <div>– Att ett pappersplagg används två gånger räcker inte. Enligt våra beräkningar krävs minst fem användningar för att miljövinsterna ska bli bättre än konventionella plagg som används på ett vanligt sätt. Samtidigt kan det finnas ställen där det är smart att använda pappersplagg som kan kasseras efter användning, exempelvis på sjukhus, säger han.</div> <div> </div> <div>Greg Peters beskriver rapporten som ett försök att underlätta förståelsen för hur miljöprestandan i kläder kan förbättras – både hos modedesigners och miljövetare. För en mer hållbar och cirkulär modeindustri har han främst två rekommendationer:<br /><br /></div> <ul><li>Försök att minska materialvikten i ett plagg utan att minska dess kvalitet, exempelvis genom att använda starkare fibrer.</li></ul> <div> </div> <ul><li>Undersök hur man kan höja och skapa nytt värde i ett plagg, vid den tidpunkt då ägaren annars hade slängt det.<br /></li></ul> <div>Som en del i projektet har klädmärket Filippa K valt att skapa två plagg med utgångspunkt i forskningen; en kommersiell, återvinningsbar jacka av återvunnet material, och en konceptklänning i papper. Greg Peters hoppas att modeindustrin ska hitta vägar för att skapa ett mer hållbart mode – och gärna ta hjälp av forskningen.<br /><br /> </div> <div>– Det här är första gången en av mina rapporter kopplas till en modeutställning. Det är jättespännande att designers börjar tänka på det här sättet, säger han.</div> <div> </div> <div><strong>Text: Ulrika Ernström</strong></div> <div> </div> <div> </div> <h4 class="chalmersElement-H4">Circular Design Speeds</h4> <div>Projektet Circular Design Speeds är ett samarbetsprojekt mellan:</div> <div> </div> <div><ul><li><a href="http://mistrafuturefashion.com/">Mistra Future Fashion</a>, ett tvärvetenskapligt forskningsprogram som drivs av <a href="https://www.ri.se/sv">RISE</a></li></ul></div> <div><ul><li><a href="/sv/personal/Sidor/gregory-peters.aspx">Greg Peters</a>, biträdande professor på Chalmers, institutionen för teknikens ekonomi och organisation, avdelningen miljösystemanalys, som tillsammans med forskare från RISE har utfört en livscykelanalys av klädprototyperna.</li></ul></div> <div><ul><li><a href="https://www.arts.ac.uk/research/research-centres/centre-for-circular-design">Center for Circular Design</a> vid University of the Arts London, som har tagit fram klädprototyperna.</li> <li>Klädmärket <a href="https://www.filippa-k.com/se/filippak-world/">Filippa K</a> som har skapat två klädesplagg med utgångspunkt i forskningen; <span>en kommersiell, återvinningsbar jacka av återvunnet material, och en konceptklänning i papper<span style="display:inline-block"></span></span>.<br /></li></ul></div> <div>Läs forskningsrapporten <a href="http://mistrafuturefashion.com/wp-content/uploads/2018/11/G.-Peters-LCA-on-Prototypes-D1.1.4.1-D1.2.4.1-2page.pdf">”LCA on fast and slow garment prototypes”</a>, av Greg Peters (försteförfattare), Gustav A Sandin, Sandra Roos och Björn Spak<br /><br /></div> <div><span>I slutet av november 2018 visades forskningsresultaten och klädprototyperna på en utställning på University of the Arts London.<span style="display:inline-block"></span></span><br /></div> <div> </div> <div><h4 class="chalmersElement-H4">Hållbara klädtips</h4> <div>Greg Peters 3 tips till klädkonsumenter som vill agera mer hållbart<br /><br /></div> <div><ul><li>Köp färre kläder.</li></ul></div> <div><ul><li>När du köper kläder – satsa på starka plagg som håller mer än bara några tvättar</li></ul></div> <div><ul><li>Tänk på hur du tvättar. Speciellt i torkningsfasen – häng tvätten och undvik torktumlare som förstör klädernas fiber<br /><br /></li></ul></div> <h4 class="chalmersElement-H4">Skaparna bakom kläderna på bilden överst på sidan</h4> Samtliga kläder har skapats på <span>University of the Arts London<span style="display:inline-block"></span></span><span><span style="display:inline-block"></span></span><span><span style="display:inline-block"></span></span><span><span style="display:inline-block"></span></span><span></span><br /><div><br />Från vänster:</div> <div>1.    Fast Concept - Paper leather jacket, by Prof Kay Politowicz and Dr Kate Goldsworthy</div> <div>2.    Fast Concept - Laser Line Mono, by Prof Kay Politowicz and Dr Kate Goldsworthy</div> <div>3.    Fast Concept - Pulp-It Indigo, by Prof Kay Politowicz and Dr Kate Goldsworthy</div> <div>4.    Slow Concept - First Step Plain Shirt, by Prof. Rebecca Earley<br /></div> <div>5.    Slow Concept - Jacket by Laetitia Forst<br /></div> <div>6.    Slow Concept - Overprinted Shirt and accessories, by Prof. Rebecca Earley<br /></div> </div>Mon, 03 Dec 2018 16:10:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/CLS/nyheter/Sidor/Fullsatt-nar-Chalmers-ordnar-kodstugor-for-barn.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/CLS/nyheter/Sidor/Fullsatt-nar-Chalmers-ordnar-kodstugor-for-barn.aspxFullsatt när Chalmers ordnar kodstugor för barn<p><b>​Programmering har tagit en naturlig plats i våra vardagliga liv och står även på skolschemat för många barn. Men alla skolelever har inte möjlighet att bekanta sig med ämnet. Det vill organisationen Kodcentrum ändra på, och den här hösten har Chalmers startat ett samarbete med dem. Målet är att öppna dörrar för barn, både till programmering och till Chalmers.</b></p>​<span style="background-color:initial">Skalbaggen dör inte som den ska.</span><p class="MsoNormal"></p> <p class="MsoNormal">– Den har spårat ur totalt, den skriker bara ”mål mål mål!”, säger läraren Jesper Petersen.</p> <p class="MsoNormal">20 barn och deras föräldrar sitter bänkade vid datorerna i en fullsatt sal på Chalmers huvudbibliotek för den fjärde och avslutande Kodstugan den här hösten. Alla skrattar åt skalbaggen i Jespers spel som inte har vett nog att avlida när den når gräset som finns omkring banan som den rör sig på. Något är fel i programmeringen, konstaterar Jesper. </p> <p class="MsoNormal"><img src="/sv/institutioner/CLS/nyheter/PublishingImages/181129%20Jesper%20Petersen%20i%20Kodstugan.jpg" class="chalmersPosition-FloatLeft" alt="" style="margin:5px 10px;width:270px;height:169px" />– Vi har ett tema för varje kodstuga, berättar hans kollega Jesper Blidkvist. Dagens tema är debugging. Barnen ska få förståelse för hur något kan gå fel i ett program och vad det går att göra åt det.</p> <p class="chalmersElement-P">Kodstugan drivs av Chalmers i samarbete med den idella föreningen Kodcentrum. <span style="background-color:initial">B</span><span style="background-color:initial">land organisationens volontärer som guidar barnen i kodspråket Scratch finns såväl nuvarande som tidigare chalmersstudenter. </span><span style="background-color:initial">Kodcentrums</span><span style="background-color:initial"> demokratiska grundtanke är att ge barn som kanske inte har möjlighet att lära sig om programmering en ingång till ämnet. Könsfördelning är också en viktig del i verksamheten – i salen finns lika många flickor som pojkar.</span></p> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial"></span></p> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial;color:rgb(51, 51, 51)">Initiativet är populärt – de 20 platserna till höstens kodstugor gick åt direkt.</span></p> <p class="MsoNormal">– Trycket är jättestort, vi fick in 70 anmälningar, säger Dorotea Blank som arbetar med Chalmers skolsamverkan och långsiktiga studentrekrytering och som ligger bakom samarbetet.</p> <h2 class="chalmersElement-H2">Vill visa upp Chalmers</h2> <p class="MsoNormal">I hennes roll ingår att sänka de trösklar som barn och ungdomar kan känna inför att studera på eller komma i kontakt med Chalmers. I den uppgiften försöker hon att hitta andra aktörer och föreningar som Chalmers kan kroka arm med. Kodcentrum är just en sådan aktör.</p> <p class="MsoNormal">– De brinner för samma frågor, att nå ut till barn som inte har samma möjlighet som andra. Många tror att det är omöjligt att studera här. Vi vill bräcka de barriärerna, och ge barn möjlighet att möta chalmersstudenter som kan inspirera dem. Vi vill visa upp Chalmers för dem.</p> <p class="MsoNormal">Vid en dator sitter Ebba Magnusson och hennes föräldrar Camilla och Jonas. Ebba försöker att få en katt att ta sig runt en bana utan att samla några poäng, men varje gång katten skär mållinjen får den sju poäng och en ilsken ”Game over”-skylt visar sig. Camilla och Jonas hejar på och kommer med små tips, men det är tveklöst Ebba som håller i spakarna, både bildligt och bokstavligt.</p> <p class="MsoNormal">– Jag programmerar i skolan också, berättar Ebba. Det är väldigt kul att kunna lära sig att göra sitt eget spel.</p> <p class="MsoNormal">Efter ett tag tryter hennes tålamod med katten, och hon ger sig i kast med ett nytt projekt. Den här gången blir det en strandbana. Ebba klickar sig vant runt mellan menyerna och väljer ut en krabba som ska ta sig runt på en bana som består av hälften vatten och hälften sand.</p> <p class="MsoNormal">Om Dorotea Blank får som hon vill så kommer kodstugorna att bli kvar. Hon jobbar för att verksamheten ska fortsätta under våren, men hon betonar att det är flera bitar som ska på plats i form av bland annat villiga volontärer.</p> <p class="MsoNormal">– Det är otroligt värdefullt att Chalmers gör den här sortens insatser, säger hon. Ofta är det de mindre aktiviteterna som gör skillnad. Och det är ju ingen som tvingar barnen att komma hit – eftersom det här är en eftermiddagsaktivitet och inte inom ramen för skolan så är det barnens eget intresse som driver dem.</p> <p class="MsoNormal">Så hur går det för Ebbas krabba? Jodå, efter några försök med olika moduler (”det är inte dumt med en Ångra-knapp ibland”, säger mamma Camilla med ett leende) rör den sig hemvant runt sin bana. När den når vattnet får den till och med extra fart under benen. Med ett ”Yey!!” skär den mållinjen.​​​</p> <p class="MsoNormal"><strong style="background-color:initial">Text och foto:</strong><span style="background-color:initial"> Robert Karlsson​</span><br /></p> <p class="MsoNormal"><em>Om du vill veta mer om Kodstugan, kontakta Dorotea Blank: </em><span style="background-color:initial"><em>dorotea.blank@chalmers.se</em></span><span style="background-color:initial"><em>,</em></span><span style="background-color:initial"><em> 0</em></span><span style="background-color:initial;text-align:center"><em>767-929555</em></span><span style="background-color:initial"><br /></span></p>Fri, 30 Nov 2018 17:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/e2/nyheter/Sidor/Konstgjord-led-ger-underarmsamputerade-rorelseformaga-tillbaka-i-handleden.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/e2/nyheter/Sidor/Konstgjord-led-ger-underarmsamputerade-rorelseformaga-tillbaka-i-handleden.aspxNy led ger amputerade rörelseförmåga tillbaka<p><b>​En ny konstgjord led gör att patienter som amputerat underarmen kan återfå förmåga att göra viktiga handledsliknande rörelser, något som kan ge betydligt ökad livskvalitet. En grupp forskare under ledning av Max Ortiz Catalan, docent vid Chalmers, har publicerat sin forskning i tidskriften IEEE Transactions on Neural Systems &amp; Rehabilitation Engineering.​</b></p>​<span style="background-color:initial">För patienter som saknar en hand är oförmågan att vrida handleden en av de allra största utmaningarna för att återfå god funktionalitet. Eller som det kallas, att pronera och supinera handleden. När du lägger din hand platt på ett bord med handflatan neråt, är den fullt pronerad. Om du sedan vrider handleden 180 grader, så handflatan vänds uppåt, är den helt supinerad.</span><div><br /><span style="background-color:initial"></span><div>En sådan vridning är förmodligen inget de flesta av oss tänker särskilt mycket på, men rörelsen är betydelsefull och vi gör den dagligen. Tänk dig att du öppnar ett dörrlås, använder en skruvmejsel, sätter på spisen med ett vred eller helt enkelt vänder på ett vanligt papper. För den som saknar en hand är sådana saker mycket besvärligare och obehagligare att göra, och nuvarande protesteknik kan bara delvis avhjälpa </div> <img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/E2/Nyheter/Ny%20teori%20om%20fantomsmärtor%20visar%20vägen%20mot%20effektivare%20behandling/max_ortiz_catalan_250px.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /><span></span><div>​problemet.</div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– En person som har amputerat underarmen kan använda ett motordrivet proteshjälpmedel som vrider handleden, styrd av elektriska signaler från de återstående musklerna. Emellertid är det samma signaler som också används för att styra handprotesen, förklarar Max Ortiz Catalan, docent vid institutionen för elektroteknik på Chalmers. Detta medför att styrningen blir mycket besvärlig och onaturlig att hantera, eftersom patienten enbart kan aktivera antingen handleden eller handen, och därför måste byta fram och tillbaka. Dessutom får patienterna ingen återkoppling genom känseln, så de har ingen uppfattning om handens position eller hur den rör sig.</span></div> <div><br /></div> <div>Den nya konstgjorda leden har istället ett benförankrat, osseointegrerat, implantatsystem som utvecklats av en av parterna i projektet, det svenska företaget Integrum AB. Ett implantat förankras i vart och ett av de två benen i underarmen – armbågsbenet och strålbenet – och sedan fungerar en handledsliknande konstgjord led som ett gränssnitt mellan de båda implantaten och handprotesen. Detta tillsammans gör det möjligt att utföra rörelser som är mycket mer naturtrogna, med naturligt intuitiv styrning och återkoppling genom känseln.</div> <div></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/E2/Nyheter/Konstgjord%20led%20ger%20underarmsamputerade%20rörelseförmåga%20tillbaka%20i%20handleden/Kollage_konstgjord_led_750px.jpg" class="chalmersPosition-FloatLeft" alt="En sammanställning av bilder som visar den nya tekniken." style="margin:5px" /><br /><br /><br /></div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div><br /><br /><br /></div> <div><br /></div> <div><div><br /></div> <div><br /></div> <div>Patienter som har förlorat såväl hand som handled har ofta tillräckligt med muskler kvar för att kunna vrida strålbenet över armbågsbenet – den avgörande handledsrörelsen. En vanlig hylsprotes, som fästs vid kroppen genom att stumpen komprimeras, låser fast skelettbenen. Det förhindrar all tänkbar vridning av handleden och därigenom slösas den användbara rörelseförmågan bort.</div> <div><br /></div> <div>– Beroende på hur omfattande amputationen är kan patienten fortfarande ha de flesta biologiska kopplingarna och känselpunkterna kvar och använda dem i handledsvridningen. Det gör det möjligt att känna, exempelvis när du vrider om nyckeln för att starta en bil. Du behöver inte titta efter bakom ratten för att veta hur lång vridningen ska vara – du känner det helt enkelt. Innovationen vi nu har tagit fram innebär att rörelseförmågan hos patienten inte behöver gå förlorad på grund av en bristfällig teknisk lösning, som en hylsprotes. Man kan fortsätta att göra rörelsen på ett naturligt sätt, säger Max Ortiz Catalan.</div> <div><br /></div> <div>Utbytesstudenterna Irene Boni och Jason Millenaar deltog som medicintekniska ingenjörer i projektet tillsammans med Max Ortiz Catalan i hans laboratorium, Biomechatronics and Neurorehabilitation Lab, på Chalmers. Arbetet har även bedrivits i samarbete med företaget Integrum AB. Dr. Marco Controzzi vid <span style="background-color:initial">Biorobotics Institute,</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">Sant'Anna School of Advanced Studies deltog också i forskningen.</span></div> <span></span><div></div> <div><br /></div> <div>– I tester som mäter fingerfärdighet har vi visat att en patient med vår konstgjorda led får betydligt bättre resultat än när en protes med konventionell hylsteknik används, förklarar Jason Millenaar.</div> <div><br /></div> <div>– Den nya leden ger en mycket mer naturlig räckvidd för rörelsen, vilket minimerar behovet av kompenserande rörelser i axeln eller bålen. Det kan förbättra vardagen betydligt för många som behövt amputera underarmen, säger Irene Boni.</div></div></div> <div><br /></div> <div>Läs artikeln <a href="https://ieeexplore.ieee.org/document/8533434" target="_blank">“Restoring Natural Forearm Rotation in Transradial Osseointegrated Amputees”​</a> publicerad i tidskriften IEEE Transactions on Neural Systems &amp; Rehabilitation Engineering.</div> <div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/E2/Nyheter/Konstgjord%20led%20ger%20underarmsamputerade%20rörelseförmåga%20tillbaka%20i%20handleden/Konstgjord_led_hand_750px.jpg" class="chalmersPosition-FloatLeft" alt="Närbild på den nya leden" style="margin:5px" /><br /><br /><br /></div> <div><br /></div> <div><strong style="background-color:initial"><br /></strong></div> <div><strong style="background-color:initial">Mer om forskningen</strong><br /></div> <div>Max Ortiz Catalan är docent vid institutionen för elektroteknik och föreståndare för Biomechatronics and Neurorehabilitation Laboratory på Chalmers (<a href="https://twitter.com/chalmersbnl">@ChalmersBNL​</a>).</div> <div><br /></div> <div>Irene Boni deltog under projektet som utbytesstudent från italienska Sant'Anna School of Advanced Studies, liksom Jason Millenaar från Delft University of Technology, Nederländerna.</div> <div><br /></div> <div>Forskarna fann att det inte är nödvändigt att återskapa underarmsbenens hela rörelseförmåga i alla frihetsgrader. Det viktigaste för att återfå en verklighetstrogen handledsrörelse är den axiella, eller cirkulära, rörelsen av armbågsbenet och strålbenet.</div> <div><br /></div> <div>– Handleden är en ganska komplicerad led. Även om det är möjligt att återskapa full rörelsefrihet i armbågsbenet och strålbenet, kan detta ibland leda till obehag för patienten. Vi fann att förmåga till axiell vridning är den viktigaste faktorn för att möjliggöra naturtrogna handledsrörelser utan att framkalla obehagskänslor, förklarar Max Ortiz Catalan.</div> <div><br /></div> <div>Utvecklingsarbetet slutfördes inom ramen för Horizon 2020-programmet för forskning och utveckling inom DeTOP-projektet.​<br /></div> <div><br /></div> <div><strong>Kontaktinformation:</strong></div> <div>Max Ortiz Catalan, Institutionen för elektroteknik, Chalmers, +46 70 846 10 65, </div></div> <div><div><a href="mailto:%20maxo@chalmers.se">maxo@chalmers.se</a><span style="background-color:initial">​</span></div></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Text: Joshua Worth<br />Svensk textbearbetning: Yvonne Jonsson<br />Foto: Biomechatronics and Neurorehabilitation Laboratory, Chalmers och Oscar Mattsson</span></div>Wed, 28 Nov 2018 07:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/m2/nyheter/Sidor/Förbränningsmotorn---En-del-av-framtiden.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/m2/nyheter/Sidor/F%C3%B6rbr%C3%A4nningsmotorn---En-del-av-framtiden.aspxFörbränningsmotorn – en del av framtiden<p><b>​Många pekar just nu ut elbilar som enda lösningen för att vi ska kunna köra bil även i framtiden. De marknadsförs som bilar som saknar utsläpp men riktigt så enkelt är det inte. Lucien Koopmans är professor på avdelningen Förbränning och framdrivningssystem och menar att förbränningsmotorn är en del av lösningen.</b></p>​Den 29 november anordnar AVL konferensen<a href="https://www.avl.com/web/se/-/product-development-in-motion-2018"> Product Development in Motion 2018 ​</a>på Chalmers. En konferens för morgondagens ingenjörer där de kan få insikt i den snabbföränderliga verkstadsindustrin och rådande trender. Insikter som krävs för att kunna stödja utvecklingen av framtidens fordon. <div><br /></div> <div>Lucien Koopmans, professor och avdelningschef för Förbränning och framdrivningssystem på institutionen för mekanik och maritima vetenskaper är en av talarna och inleder en serie workshops med sin presentation <em>The end of the combustion engine – or a new life ?</em> Spoiler alert! Han är övertygad om att förbränningsmotorn kommer vara en del av de framtida lösningarna. Användningsområdet är för brett och potentialen att få den klimatneutral är för stor för att förbränningsmotorn skulle försvinna. Det bästa vore att kombinera fördelarna med de båda tekniklösningarna för att nå en klimatsmart och hållbar lösning för framtiden menar han. </div> <div><br /></div> <div>– Jag anser att en systemanpassad förbränningsmotor kan möjliggöra ett hållbart transportsystem men enbart med hjälp av elektrifiering, förnyelsebara bränslen och uppkopplad reglering av systemet, säger Lucien Koopmans. </div> <div><br /></div> <div>En viktig aspekt menar Lucien Koopmans är att eftersom förbränningsmotorn kommer vara en integrerad del i ett uppkopplat framdrivningssystem, bör den utvecklas efter det men ökad verkningsgrad, förnyelsebara bränslen, okonventionella reglerstrategier och nära noll utsläpp kräver forskning för att få fram. </div> <div><strong><br /></strong></div> <h5 class="chalmersElement-H5">Men vad är mest klimatsmart i dagsläget, en bil med elmotor eller en bil med förbränningsmotor? </h5> <div>Svaret på frågan är naturligtvis att det beror på. En liten elbil med ett litet batteri som laddas med förnyelsebar energi såsom solenergi är väldigt klimatsmart men så fort man vill köra längre distanser som kräver ett större batteri och börjar ladda batteriet med elektricitet framställd genom förbränning av fossila bränslen produceras avsevärda mängder CO2 sett över en livscykel från tillverkning av batteriet till framdrivning av fordonet. </div> <div><br /></div> <div>– Jämfört med den senare, kan till exempel en ny dieselbil som tankas med 50 procent förnyelsebar bränsleinblandning vara mycket mer klimatsmart. Bilen, motorn, körsätt, köromständigheter och elektricitetsmix är delar av ett komplext system och därför blir svaren aldrig enkla, säger Lucien Koopmans. </div> <div><br /></div> <div>Något som Lucien Koopmans däremot enkelt konstaterar är att det behövs mer forskning om både elbilar och förbränningsmotorer. En hybrid som går på en stor andel förnyelsebart bränsle är den mest attraktiva, kostnadseffektiva och klimatsmarta transportlösning för de flesta fordonsanvändare inom en överskådlig framtid, både för person- och godstransport på vägen. </div> <div><br /></div> <div>– Flera generationer av förbränningsmotorer kommer att tillverkas och de har en fantastisk potential att nå ett nollutsläppsscenario med ännu outforskade teknologier, säger Lucien Koopmans.</div> <h5 class="chalmersElement-H5">Mer information</h5> <div><a href="https://www.avl.com/web/se/-/product-development-in-motion-2018">Product Development in Motion 2018​</a></div> <div><a href="/sv/institutioner/m2/forskning/forbranning">Forskning på avdelningen Förbränning och framdrivningssystem​</a></div>Fri, 23 Nov 2018 08:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/bio/nyheter/Sidor/Tang-kan-bli-kalla-for-hallbara-material-och-livsmedel.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/bio/nyheter/Sidor/Tang-kan-bli-kalla-for-hallbara-material-och-livsmedel.aspxTång kan bli källa för hållbar mat och material<p><b>​Hur kan vi använda tång som växer längs våra kuster? Forskare på BIO har nu hittat ett nytt verktyg för att frigöra näringsämnen och sockerarter som kan användas för läkemedelsproduktion, som livsmedel eller i kemikalieproduktion.</b></p>​Tång växer rikligt och relativt fritt från skadlig miljöpåverkan längs svenska kuster. Samtidigt efterfrågas hållbara livsmedel, alternativa livsmedelskällor och nya källor för biologisk produktion av bränslen och kemikalier.<br /><br />Som ett led i ett större projekt, med finansiering från Stiftelsen för strategisk forskning, har forskare vid institutionen för biologi och bioteknik tittat närmare på den gröna tångarten <em>Ulva lactuca</em>, även kallad havssallad.<div><br /><strong>Passar till livsmedel eller läkemedel</strong><br /><br />– Biomassan i <em>Ulva </em>är full av olika biomolekyler. Kvaliteten på biomassan, och därmed de möjliga användningsområdena, består till stor del på de vatten tången växer i. Eftersom den svenska västkusten till stor del är fri från föroreningar, passar <em>Ulva </em>som växer här i livsmedels- eller medicinska applikationer, säger Venkat Rao Konasani, doktor och forskare vid avdelningen för industriell bioteknik, och fortsätter:<br />– <em>Ulva </em>som växer i övergödda vatten, som har höga halter fosfor, föroreningar och giftiga metaller, passa inte till föda. Däremot kan de vara användbara för bioenergiproduktion.<br /><br />I <em>Ulva </em>finns kolhydraten och polysackariden ulvan, som är speciell och inte lik något man kan hitta på land. Den har bland annat egenskaper som gör att den är relativt lättlöslig jämfört med de flesta andra polysackarider.<br /><br />– Här finns också sockerarter som är mer ovanliga och intressanta. De kan bli byggstenar i en kemisk syntes för att göra heparin, som används vid behandling av blodpropp, och ge ett alternativ till heparin som framställs ur djurmaterial. De skulle också till exempel kunna användas som startmolekyl för smaksättare, eller för produktion av hållbara material, säger docent Eva Albers.</div> <div><br /><strong>Enzymer öppnar upp cellväggen</strong><br /><br />Men för att använda de näringsämnen och sockerarter som finns i tången, måste de kunna utvinnas. Tången består av celler, med en cellvägg av bland annat ulvan, och forskarnas arbete går ut på att hitta sätt att öppna upp cellväggens struktur på ett så milt sätt som möjligt. Att använda enzymer har visat sig både effektivt och miljövänligt. Nu har forskargruppen identifierat en helt ny – och lovande – undergrupp till enzymgruppen ulvan lyas, som klyver ulvan.<br /><br />– Två undergrupper finns beskrivna tidigare och nu har vi hittat en tredje. Vi har också beskrivit ytterligare ett enzym, ur en annan undergrupp, som kommer från samma bakterie. Våra fynd gör att vi nu får nya sätt att processa biomassa i industrin, säger Eva Albers.<br /><br />Den nya enzymgruppen visar sig också ha en oväntad fördel; den finns naturligt i två olika grupper av bakterier i vår mag-/tarmkanal.</div> <div><br /><strong>Möjligt att ta upp näring</strong><br /><br />– Forskare ställer sig frågan: kan man äta tång? Kan vi tillgodogöra oss näringen? Våra fynd visar att vi troligen kan bryta ner och ta upp näring från tången med hjälp av våra tarmbakterier som bryter ner cellväggarna. Med andra ord skulle den kanske kunna fungera som en ny, framtida näringskälla, säger Eva Albers, och Venkat Rao Konasani avslutar:<br />– Det här visar <em>Ulvans </em>potential och möjliggör för nya kommersiella användningsområden med biomassa från alger, som växer rikligt längs svenska kuster och idag inte används alls.<br /><br /><br />Text: Mia Malmstedt<br />Foto: Martina Butorac<br /></div>Thu, 22 Nov 2018 17:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Sa-kan-vatten-renas-fran-kvicksilver.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Sa-kan-vatten-renas-fran-kvicksilver.aspxSå kan vatten renas från kvicksilver<p><b>​​Vatten som förorenats av kvicksilver och andra giftiga tungmetaller orsakar stora miljö- och hälsoproblem i världen. Nu presenterar chalmersforskare ett helt nytt sätt att effektivt rena giftigt vatten med hjälp av elektrokemi. Resultaten publicerades nyligen i den ansedda tidskriften Nature Communications. ​</b></p><div><span style="background-color:initial">–​ V</span>år metod gör det möjligt att ta bort mer än 99 procent av kvicksilvret i en vattenlösning. Det går att rena vatten så att det med god marginal klarar etablerade gränsvärden för säkert dricksvatten, säger forskningsledaren Björn Wickman på institutionen för fysik på Chalmers. </div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Det är ett angeläget problem som han och forskarkollegan Cristian Tunsu har tagit sig an. Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, tillhör kvicksilver de allra skadligaste ämnena för människors hälsa. Bland annat påverkar det vårt nervsystem och hjärnans utveckling. Ämnet är speciellt farligt för barn och kan överföras från mor till barn under graviditeten. Ett stort problem är att kvicksilver sprids mycket lätt i naturen och dessutom ansamlas i näringskedjan. Till exempel innehåller insjöfisk ofta för höga halter av kvicksilver. </span><br /></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div>– Idag finns det inte någon etablerad teknik som klarar av att rena stora mängder vatten från låga, men ändå mycket skadliga, koncentrationer av kvicksilver. Även industrin behöver bättre metoder för att ytterligare kunna minska mängden kvicksilver som släpps ut i naturen, säger Björn Wickman.</div> <div><br /></div> <div>Under de senaste två åren har han och Cristian Tunsu studerat en elektrokemisk process som gör att vatten kan renas från kvicksilver. Metoden bygger på att tungmetalljonerna försvinner från vattnet genom att dessa istället bildar en legering med en annan metall. Den nya tekniken har testats noga och resultaten från omfattande laboratorietester har nu publicerats. </div> <div><br /></div> <div>– Resultaten har verkligen överträffat förväntningarna som vi hade när vi började testa tekniken, säger Björn Wickman.</div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/F/Blandade%20dimensioner%20inne%20i%20artikel/Vattenrening_labbsetup1_webb.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="background-color:initial;margin:5px" />Den nya uppfinningen kan beskrivas som en metallplatta – en elektrod –  som binder specifika tungmetaller till sig. Elektroden består av ädelmetallen platina och med elektrokemins hjälp tar den upp det giftiga kvicksilvret så att en blandning av metallerna bildas. På så sätt renas alltså vattnet. Legeringen av de två metallerna är dessutom väldigt stark. Därför kan inte den giftiga tungmetallen lösa sig i vattnet på nytt.  </div> <div><br /></div> <div>– Legeringar av det här slaget har gjorts förut, men i helt andra syften. Det är första gången som tekniken med elektrokemisk legering används för att rena tungmetaller från vatten, säger Cristian Tunsu, forskare på institutionen för kemi och kemiteknik på Chalmers. </div> <div><br /></div> <div>En fördel med den nya reningstekniken är att elektroden har mycket stor kapacitet. Varje platina-atom kan nämligen binda fyra kvicksilveratomer till sig. Dessutom fäster det giftiga ämnet inte bara på ytan, utan tränger även in i materialet och bildar tjocka lager. Det gör att elektroden kan användas under en längre tid. När metallen inte kan ta upp mer av det giftiga ämnet kan den på ett kontrollerat sätt tömmas. Det innebär att man både kan återanvända elektroden och att det giftiga ämnet kan tas om hand på ett säkert sätt. Dessutom är processen mycket energisnål. </div> <div><br /></div> <div>– En annan sak som sticker ut med vår teknik är att den är väldigt selektiv. Trots att det finns många olika typer av ämnen i en vattenlösning är det bara kvicksilvret som fångas upp. Därför slösar vi inte kapacitet på att ta bort ofarliga ämnen ur vattnet, säger Björn Wickman. </div> <div><br /></div> <div>Den nya vattenreningsmetoden är patentsökt och för att kunna kommersialisera tekniken har uppstartsbolaget Atium bildats. Den nya uppfinningen har redan belönats med ett antal priser och utmärkelser. Bland annat har grundarna fått ta emot regionens Skapa-pris, Tänk om-stipendiet, WaterCampus Business Challenge och priser i Venture Cup. Forskarna och kollegorna i bolaget har även fått god respons från industrin. </div> <div><br /></div> <div>– Vi har redan fått positiva reaktioner från ett flertal intressenter som gärna vill testa metoden. Just nu arbetar vi för att få fram en prototyp som ska testas utanför laboratoriet under verkliga förhållanden, säger Björn Wickman. </div> <div><br /></div> <div>Text och foto: Mia Halleröd Palmgren, <a href="mailto:mia.hallerodpalmgren@chalmers.se">mia.hallerodpalmgren@chalmers.se​</a></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Läs den vetenskapliga artikeln<a href="https://www.nature.com/articles/s41467-018-07300-z"> ”Effective removal of mercury from aqueous streams via electrochemical alloy formation on platinum” ​</a>i Nature Communications.</span><br /></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><div><a href="http://www.mynewsdesk.com/se/chalmers/pressreleases/saa-kan-vatten-renas-fraan-kvicksilver-2800670"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icgen.gif" alt="" />Läs pressmeddelandet och ladda ner högupplösta bilder. ​​</a></div> <div><br /></div></span></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/F/Blandade%20dimensioner%20inne%20i%20artikel/Vattenrening_Bjorn_Wickman_Cristian_Tunsu_portratt_750x340_NY.jpg" alt="" style="margin:5px" /><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><br /></div> Chalmersforskarna Björn Wickman och Cristian Tunsu presenterar ett nytt och effektivt sätt att rena vatten från kvicksilver. Med hjälp av den nya tekniken blir förorenat vatten så rent att det med god marginal blir godkänt som dricksvatten. Resultaten publicerades nyligen i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications.  <h3 class="chalmersElement-H3">​Så kan den nya metoden användas:</h3> <div><ul><li><span style="background-color:initial">Tekniken kan användas för att minska mängden avfall och öka reningsgraden av avfalls- och processvatten i kemisk industri, gruvindustri och metallproduktion. </span><br /></li> <li><span style="background-color:initial">Den kan bidra till bättre miljösanering av platser med förorenad mark och rena vattendrag och sjöar. </span><br /></li> <li><span style="background-color:initial">Den kan även användas för rening av dricksvatten i hårt drabbade områden, eftersom den tack vare sin låga energiförbrukning kan drivas helt av solceller och därför kan utvecklas till en mobil och återanvändningsbar vattenreningsenhet. </span></li></ul></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Mer om tungmetaller i vår miljö:</h3> <div>Tungmetaller i vatten och vattendrag utgör ett enormt miljöproblem som påverkar hälsan för miljontals människor i världen. Tungmetaller är giftiga för alla levande organismer och ansamlas i näringskedjan. Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, är kvicksilver ett av de skadligaste ämnena för människors hälsa. Bland annat påverkar det vårt nervsystem och hjärnans utveckling. Ämnet är speciellt farligt för barn och foster. </div> <div>Idag finns det strikta regleringar när det gäller hanteringen av giftiga tungmetaller för att hindra deras spridning i naturen. Det finns ändå mängder av platser som redan blivit förorenade eller som påverkas av nedfallet av luftburet kvicksilver som kan komma från andra länder. Detta har resulterat i att det finns områden i vår natur där mängden tungmetaller når giftiga koncentrationer. Till exempel är höga halter av kvicksilver i insjöfisk ett välkänt miljöproblem. Även i Sverige är tungmetallföroreningar ett allvarligt problem och fisken i majoriteten av våra sjöar innehåller mer kvicksilver än gränsvärdet. </div> <div>Inom industri där tungmetaller används, inom återvinning, rening och sanering finns ett stort behov av nya och bättre metoder för att rena vatten från giftiga tungmetaller. </div> <div></div> <h3 class="chalmersElement-H3">För mer information: </h3> <div><strong><a href="/sv/personal/Sidor/Björn-Wickman.aspx">Björn Wickman</a></strong>, forskare på institutionen för fysik, Chalmers, 031 772 51 79, bjorn.wickman@chalmers.se</div> <div><strong><a href="/sv/personal/redigera/Sidor/tunsu.aspx">Cristian Tunsu​</a></strong>, forskare på institutionen för kemi och kemiteknik, Chalmers, 031 772 29 45, tunsu@chalmers.se<span style="background-color:initial">​</span></div>Wed, 21 Nov 2018 07:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/energi/nyheter/Sidor/Han-ska-bidra-till-energiutvecklingen-i-EU.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/energi/nyheter/Sidor/Han-ska-bidra-till-energiutvecklingen-i-EU.aspxSka bidra till energiutvecklingen i EU<p><b>​Tomas Kåberger beskrivs som en brobyggare mellan akademi, stat, miljöorganisationer och företag. Nu lämnar han Chalmers för fjärde gången, och börjar på InnoEnergy, som bland annat har uppdraget att vara med och utforma EU:s batteristrategi.</b></p><div>Förra året producerades 55 procent av världens litiumjon-batterier i Kina, enligt Bloomberg. Fram till år 2021 väntas Kinas andel ha ökat till 65 procent. I Bloombergs sammanställning har Europa ingen egen kategori i utan lyder under ”övriga världen”, detta samtidigt som bilindustrin ställer om och satsar på elbilar.</div> <div><br /></div> <div><img src="/sv/styrkeomraden/energi/PublishingImages/Tomas_Kåberger_4_Highrez.jpg" alt="Tomas Kåberger" class="chalmersPosition-FloatLeft" style="margin:5px" /><b>– InnoEnergy </b>är en organisation bestående av såväl privata som offentliga aktörer inom EU. Nu vill den expandera. Utvecklingen av hållbar lönsam energiteknik går fort i Asien. I min nya roll blir det möjligheter att bidra till att industrialisera förnybar energi och batteriteknik i Europa, säger Tomas Kåberger, professor i industriell energipolicy vid Chalmers och tillträdande Industrial Growth Executive på InnoEnergy.</div> <div><br /></div> <div><b>Ömsesidig förståelse ​</b><br />I sin kappsäck från Chalmers har han sedan tidigare med sig en vetenskaplig attityd och förmåga att räkna. Nu när Tomas Kåberger lämnar högskolan och Styrkeområde energi så handlar det om erfarenheter av hur bra samspel mellan forskning och industri kan bli när man byggt ömsesidig förståelse och förtroende.  </div> <div><br /></div> <div><b>Tomas Kåberger </b>har påpekat att han tycker att det varit nyttigt att byta perspektiv under karriären och väldigt bra att ha ett vetenskapligt tankesätt inom industrin och inom myndighetsvärlden, och tvärtom är det väldigt bra att i forskarvärlden ha kännedom om vilka frågeställningar som är relevanta.  </div> <div>– En del personer tror att det är något paradoxalt att både ha ett miljömål och ett industriellt ekonomiskt mål, men så är det ju inte. Jag är särskilt förtjust i att kombinera de olika målen, påpekade Kåberger i en intervju för några år sedan.</div> <div><br /></div> <div><b> Men helt försvinner han inte.</b></div> <div>– Jag har fått en mindre position som affilierad professor för att kunna följa ett par doktorander som avhandlar styrmedelseffektivitet respektive ekonomiska motiv bakom styrmedel till dess de är färdiga.</div> <div>Han ska också fortsätta leda Styrkeområde energis industriråd. Häromdagen träffades rådet på Öckerö för att diskutera vindkraft – teknik och integration. På mötet medverkade forskare från Chalmers och representanter från Stora Enso, ABB, Volvo Trucks, EY och OX2.</div> <div>Vad har varit det roligaste under din tid som styrkeområdesledare?</div> <div>– Att se resultat när man lyckas koppla ihop forskare som tidigare inte mötts, eller forskare med människor utanför Chalmers som verkligen är intresserade av resultaten. </div> <div><br /></div> <div><b>Var kommer du att ha din huvudsakliga plattform?</b></div> <div>– Det blir väl också i framtiden ett pinsamt koldioxidproducerande flygplan mellan Asien och Europa. Jag fortsätter ju mina uppdrag i Japan och Kina.</div> <div><br /></div> <div><b>Svaret ter sig kanske udda. Men ändå inte.</b></div> <div>När jag frågar forskare och lärare om Tomas Kåberger så är rörelse ett ord som återkommer, och en förmåga att placera sig strategiskt för att göra mest nytta för energiutvecklingen. Så han har växlat mellan akademin, myndigheter och näringsliv under hela sin karriär. Det innebär resdagar. Förutom sitt uppdrag som styrkeområdesledare på SO Energi är Kåberger engagerad i energi- och klimatfrågan runt om i världen. </div> <div><b><br /></b></div> <div>Här hemma är han ledamot i Klimatpolitiska rådet, som varje år ska lämna en rapport till regeringen med en bedömning av hur klimatarbetet och utsläppsutvecklingen fortskrider, och hur regeringens politik är förenlig med klimatmålen. 2011 hoppade han av jobbet som generaldirektör för Energimyndigheten för att axla rollen som ordförande för japanska Renewable Energy Institute, vars mål är att få fram förnybara energikällor i Japan. Han sitter även med i rådet för Climate KIC, Knowledge &amp; Innovation Community i EU och senior rådgivare i Kina för Global Energy Interconnection Development and Cooperation Organization. Förutom detta är han rådgivare för Vasa Universitet i Finland.</div> <div><br /></div> <div><b>Så agendan är fullspäckad. Vad är drivkraften? </b></div> <div>– En gammal ambition att rädda världen genom att förbättra energisystemet, en nästan lika gammal insikt att det bara går om man har roligt, och en förhoppning om att det också skall ge inkomster.</div> <div><br /></div> <div><b>Du är kanske den ende som slutat på Chalmers fyra gånger, törs man gissa på att du kommer tillbaka för ett större uppdrag?</b></div> <div>– Jag hoppas fortsätta bidra till Chalmers utveckling på något sätt, och jag kanske hinner återvända en gång till innan jag går i pension.</div> <div><br /></div> <div><b>Nu när du lämnar. Har du något råd till oss på SO Energi?</b></div> <div>– Byråkratisera så lite som möjligt, lita på forskarna och ge dem tid att forska.<br /><br />Tomas Kåberger tillträder sin tjänst på InnoEnergy den 1 december 2018​.<br /></div> <div><br /></div> <div>Text: Ann-Christine Nordin, Foto: Christian Löwhagen</div> <div><br /></div> <div><b>Om InnoEnergy</b></div> <div>InnoEnergy är ett europeiskt samverkansföretag som arbetar på uppdrag av EU med att utveckla entreprenörer och etablerade företag som vill introducera nya lösningar och produkter inom hållbar energi. Företaget bistår med stödtjänster som finansiering, affärsstrategier, utbildning och kontakter med sitt nätverk av 380+ partners i hela EU. InnoEnergy finansieras av Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT).</div> <div><br /></div> <div><strong>RELATERAT:</strong><br /><a href="http://www.innoenergy.com/"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icgen.gif" alt="" />InnoEnergy</a></div> <div><br /></div> Tue, 20 Nov 2018 18:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Visst-gar-det-att-smalta-guld-i-rumstemperatur.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Visst-gar-det-att-smalta-guld-i-rumstemperatur.aspxVisst går det att smälta guld i rumstemperatur<p><b>​När spänningen stiger kan oförutsedda saker hända. Det gäller även guldatomer. För första gången har forskare lyckats få ytan på ett guldföremål att smälta i rumstemperatur. ​​​</b></p><div>​<span style="background-color:initial">Det var när chalmersforskaren Ludvig de Knoop hade placerat en minimal guldkon i ett elektronmikroskop som det hände. Han hade ställt in maximal förstoring och dragit på ett extremt kraftigt elektriskt fält. Tanken var att han skulle studera hur guldatomerna påverkades av spänningen. </span></div> <div>Det var inte förrän i efterhand, när han studerade filmen från mikroskopet, som han såg att de översta lagren av guldatomer smälte, i rumstemperatur.  </div> <div><br /></div> <div>– Jag blev verkligen överraskad av upptäckten. Det här är ett extraordinärt fenomen som ger oss nya grundläggande kunskaper om guld, säger Ludvig de Knoop som arbetar på institutionen för fysik på Chalmers. </div> <div><br /></div> <div>Det som hänt var att guldatomerna hade blivit exalterade. När de påverkades av det elektriska fältet lämnade de plötsligt sin ordnade struktur och släppte nästan alla kopplingar till varandra. Dessutom visade de fortsatta experimenten att det gick att växla mellan ordnad och smält struktur.</div> <div>Att guldatomer släpper loss på det sättet är inte bara spektakulärt, utan också banbrytande vetenskapligt. Resultaten har publicerats i tidskriften Physical Review Materials och tillsammans med teoretikern Mikael Juhani Kuisma har Ludvig de Knoop och de andra kollegorna brutit ny mark inom materialvetenskapen. Tack vare teoretiska beräkningar har forskarna kunnat förstå hur guld verkligen kan smälta i rumstemperatur, vilket har att göra med skapandet av defekter i de översta lagren av guldatomer.</div> <div><br /></div> <div>Möjligen kan ytsmältningen även ses som en så kallad lågdimensionell fasövergång. I så fall ligger upptäckten inom ramen för forskningsområdet topologi, där pionjärerna David Thouless, Duncan Haldane och Michael Kosterlitz fick ta emot Nobelpriset i fysik 2016. Forskarna, med Mikael Juhani Kuisma i spetsen, tittar nu vidare på den möjligheten.</div> <div>Hur som helst öppnar den kontrollerbara switchningen för olika praktiska tillämpningar i framtiden. </div> <div><br /></div> <div>– Eftersom vi kan styra och byta egenskaper för de yttersta atomlagren öppnas dörrar för olika typer av applikationer. Till exempel kan tekniken användas i sensorer, katalysatorer och transistorer. Den erbjuder också möjligheter för nya koncept för kontaktlösa komponenter​, säger Eva Olsson, professor på institutionen för fysik på Chalmers. </div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">För den som vill smälta guld utan elektronmikroskop är det dock fortfarande guldsmeden som gäller. </span><br /></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div>Text: Mia Halleröd Palmgren, <a href="mailto:mia.hallerodpalmgren@chalmers.se">mia.hallerodpalmgren@chalmers.se​</a></div> <div><h3 class="chalmersElement-H3" style="font-family:&quot;open sans&quot;, sans-serif">Om den vetenskapliga artikeln</h3> <div>Artikeln <a href="https://journals.aps.org/prmaterials/abstract/10.1103/PhysRevMaterials.2.085006">Electric-field-controlled reversible order-disorder switching of a metal tip surface</a> har publicerats I Physical Review Materials. Den är skriven av Ludvig de Knoop, Mikael Juhani Kuisma, Joakim Löfgren, Kristof Lodewijks, Mattias Thuvander, Paul Erhart, Alexandre Dmitriev och Eva Olsson. Forskarna bakom resultaten är verksamma vid Chalmers, Göteborgs universitet, University of Jyväskylä i Finland och Stanford University i USA. ​​</div></div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/F/750x340/GuldSmalterIRumstemperatur_181116_01_750x340px.jpg" alt="" style="font-size:24px;margin:5px" />​Joakim Löfgren, Eva Olsson, Ludvig de Knoop,  Mattias Thuvander, Alexandre Dmitriev och Paul Erhart är några av forskarna bakom upptäckten att det går att smälta guld vid rumstemperatur. På bilden saknas Mikael Juhani Kuisma och Kristof Lodewijks. </div> <div><div></div></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Mer om forskningsinfrastrukturen <br /></h3> <div> <div>På <a href="/sv/forskningsinfrastruktur/CMAL/Sidor/default.aspx">Chalmers materialanalyslaboratorium (CMAL) ​</a>finns avancerade instrument för materialforskning. Laboratoriet ligger formellt under institutionen för fysik men är öppet för alla forskare från universitet, institut och industri. Experimenten i den här studien har gjorts med hjälp av avancerade och högupplösta elektronmikroskop – i det här fallet så kallade transmissionselektronmikroskop (TEM). Stora investeringar har nyligen gjorts för att laboratoriet ska ligga i framkant när det gäller materialforskning. Totalt handlar det om utrustning för 66 miljoner kronor, varav forskningsfinansiären Knut och Alice Wallenbergs stiftelse har bidragit med hälften.</div> <h4 class="chalmersElement-H4">Mer om elektronmikroskopi </h4> <div>Elektronmikroskopi är ett samlingsnamn för olika typer av mikroskopi där man använder elektroner i stället för elektromagnetisk strålning för att få fram bilder av mycket små objekt. Med hjälp av denna teknik kan man komma förbi det synliga ljusets upplösningsgräns, vilket gör det möjligt att studera enskilda atomer.  ​</div></div> <div><div> </div></div> <div><div><h4 class="chalmersElement-H4">För mer information, kontakta: </h4></div> <div><div><a href="/sv/personal/Sidor/f00lude.aspx"><span>Ludvig de Knoop​</span>,​</a> forskare, institutionen för fysik, Chalmers</div> <div>031 772 51 80,<a href="mailto:ludvig.deknoop@chalmers.se%E2%80%8B"> <span lang="EN-US">ludvig.deknoop@chalmers.se​</span>​</a><a href="mailto:henrik.gronbeck@chalmers.se"></a></div></div> <div><a href="/sv/personal/Sidor/Eva-Olsson.aspx">Eva Olsson, </a><span style="background-color:initial">professor, institutionen för fysik, Chalmers</span><br /></div> <div>031 772 32 47, <a href="mailto:eva.olsson@chalmers.se">eva.olsson@chalmers.se</a></div> <div><br /></div> <div><a href="http://www.mynewsdesk.com/se/chalmers/pressreleases/visst-gaar-det-att-smaelta-guld-i-rumstemperatur-2800140"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icgen.gif" alt="" /><span style="background-color:initial">Läs pressmeddelandet och ladda ner högupplösta bilder. </span>​</a></div></div> <div><a href="https://youtu.be/mbKuq1BAfrs"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icgen.gif" alt="" />Se hur guldet smälter och hör forskaren Ludvig de Knoop berätta om upptäckten. (På engelska). </a></div>Tue, 20 Nov 2018 07:00:00 +0100