"Vem som helst kan klara det med normal intelligens
och lite jävlar anamma."
Johanna Björkner, Director, Group Knowledge Management, SKF
- En av de viktigaste bitarna som ingenjörsutbildningen gav mig var en problemlösningsförmåga, som gav verktyg för att analysera och angripa ett problem och komma åt lösningen. Det är kanske för generellt, men det är definitivt en sak som förenar alla ingenjörsutbildningar.
Vilken är din egen bakgrund?
- Jag läste maskinteknik på Chalmers mellan 1990 och 1995.
Vilka är dina arbetsuppgifter nu?
- Jag är ansvarig för avdelningen Knowledge Management inom SKF. Vi är en del av koncernens human relations-funktion. För att kunna koppla ihop och sprida kunskap behöver man en teknisk plattform. Det handlar relativt mycket om IT, men även om hur man får människor stimulerade och motiverade att dela med sig och återanvända sina kunskaper, koppla upp sig och samarbeta över både regionala och organisatoriska gränser.
- Jag leder ett team som sitter både i Sverige och i Holland. Vi driver olika globala projekt och implementationer, som ska ut över SKF:s alla delar runtom i världen. Det är en internationell grupp som är väldigt spännande att arbeta med. Inom koncernen är jag ansvarig för att driva de här frågorna. Knowledge Management är ett strategiskt viktigt område för SKF, för att vi ska kunna bli ett knowledge engineering-företag. För att kunna förse omvärlden med vår kunskap måste vi ha väldigt definierade och mogna processer och verktyg för att det ska fungera internt. Det är det arbetet som jag ansvarar för.
Kan du ge några exempel på vad du arbetar med?
- Vi arbetar mycket med en sökmotor där vi verkar för att man ska kunna få SKF at your fingertips, som vi kallar det. Man ska kunna koppla ihop människor med människor, och det ska gå att söka till exempel utifrån kompetensområde, på vad man har gjort inom ett visst område utan att behöva uppfinna hjulet på nytt.
- Vi arbetar också med verktyg för competence management - både för att få fram kompetensprofiler och göra dem åtkomliga. Vi arbetar naturligtvis också mycket med vårt intranät för att få ut det här budskapet och vad det finns för nya direktiv världen över. Vilken dokumentation och information vill vi ha runt våra medarbetare? SKF har 42 000 anställda, varav kanske fem procent sitter i Göteborg, så det gäller att få ihop organisationen. I dag arbetar sex personer på min avdelning, men med största sannolikhet kommer vi att nyrekrytera under 2008 och bli några fler.
Det låter verkligen som ett jättespännande område att arbeta inom som ingenjör, och väldigt tvärvetenskapligt?
- Det måste man säga. Vi är mycket tvärvetenskapliga. Det är just det som är lite fascinerande. Människan hör till ett företags viktigaste tillgångar. Kan du få dem att dra åt samma håll och bli motiverade, kan du nå hur långt som helst genom att du får ut den kapacitet och potential de anställda har. Samtidigt måste det finnas teknik, processer och verktyg i botten för att få den här utväxlingen, och kunna återskapa det som görs i ett team på en lokal nivå. Det är mycket IT involverad, och det är egentligen ett område jag som mekanist inte är jätteduktig på, men det är samtidigt väldigt spännande att få lära sig något helt nytt. Det tvärvetenskapliga gör att vi penetrerar alla delar av SKF. Det spännande med att avdelningen ligger som en human relations-funktion är att vi utgår från de mänskliga behoven, men vi skulle lika gärna kunna sitta på en IT-avdelning eller på avdelningen för affärsutveckling - egentligen finns alla tre komponenter i det här området.
Hur ser utvecklingen ut på arbetsmarknaden?
- Det ser väldigt positivt ut. En av fördelarna med utbildningen är att den är så pass bred, och man får en väldigt bra analys- och problemlösningsplattform, och en kompetens och kunskap som kan appliceras på många områden. En genomgången ingenjörsutbildning är ett kvitto på en förmåga att prestera under tidspress inom spridda ämnesområden – det är en inställning jag mött under mina år i näringslivet. En ingenjörsexamen är en viktig biljett.
Vad tycker du själv om din tid på Chalmers?
- Mina år på Chalmers var positiva. En av de roliga sakerna med Chalmers är att det finns en historia och ett renommé, som blivit ännu starkare i och med det nya hållbarhetskluster, Alliance for Global Sustainability (AGS), som Chalmers ingår i. Det var väldigt viktigt för mig att skolan hade ett internationellt gångbart namn. Naturligtvis är det en speciell stämning på en skola som är så gammal och har ett så starkt manligt inslag, men jag hade det väldigt roligt.
- Det är positivt att Chalmers medverkar i olika internationella forskningssammanhang, och försöker spetsa in sig på vissa nischer och bli riktigt starkt där, istället för att försöka vara halvbra på mycket.
Har du många kollegor som har gått på Chalmers?
- Jag ingick i ett gäng som bland annat byggde cortègen ihop - det var jag och kanske 14 killar... Vi höll ihop under hela Chalmerstiden och har fortfarande kontakt.
Vilka reaktioner får du när du berättar att du har en examen från Chalmers?
- På SKF tror jag inte att man blir särskilt förvånad - i en sådan här tung verkstadsindustri förväntas det nästan att man har en ingenjörsutbildning. Om man går ut i sitt privata nätverk är det fortfarande lite annorlunda med kvinnliga ingenjörer, men det är ändå lite imponerande och har en positiv klang. Vi var inte speciellt många tjejer på min utbildning, kanske 30 av totalt 230 studenter.
- Jag vill gärna uppmuntra fler tjejer att välja en teknikutbildning, och tror att det är jätteviktigt, både för arbetsmiljön och för de möjligheter och dörrar som öppnas. De bästa teamen är där det finns en balans mellan män och kvinnor. De möjligheter jag har fått och de dörrar som öppnats tycker jag är något som fler tjejer borde pröva på. Fram för fler kvinnor på tekniska universitet!
Kan du se något som Chalmers skulle kunna göra för att locka fler kvinnliga studenter?
- Jag tror att tjejer generellt inte tror att de klarar av det. Man behöver nå ut med att det inte är så extremt svårt - vem som helst kan klara det med normal intelligens och lite jävlar anamma. Ofta tror man att det är för svårt och på en för hög nivå. Men jag är övertygad om att det går, Chalmers är inte bara för essen, och det är ett budskap som måste komma ut bättre. Det handlar om att vilja skaffa sig en bra språngbräda. Jag tror också att det är bra att visa på bra exempel på personer som har klarat utbildningen, och hur de tänkte. Själv tyckte att matte och sånt var roligt, men jag var bättre på språk. Men jag kände ändå att Chalmers var rätt väg att gå. Redan i grundskolan behöver man få flickor intresserade av teknologi.
Hade du själv några förebilder när du gick på Chalmers?
- Både min far och min farfar är ingenjörer. Min farfar gick på KTH och min pappa gick på Skepps på Chalmers. Min mamma är också ingenjör, så naturligtvis blir man väldigt lätt stöpt i den formen. Jag visste egentligen inte vad en ingenjör var när jag var liten, det var mer som ett ord för mig, men mamma och pappa har alltid haft väldigt roligt på jobbet. Det tror jag fastnade hos mig, och jag kände att jag också ville ha roligt på mitt jobb. Den känslan har utvecklats vidare. Jobbet är en så pass stor del av ens liv - då måste det vara nånting lustfyllt och positivt.
Har du några tankar om hur ingenjörsrollen förändrats och utvecklats under åren?
-Under mina yrkesår och i de miljöer jag vistats i har jag fått en känsla för att generalistrollen blir mer och mer viktig. Mitt intryck är att det behövs bättre balanser mellan specialister och generalister. I dag är det viktigare att kunna täcka större områden med sin kompetens. I den komplexa och globala miljö vi verkar inom är det viktigt att kunna bygga broar mellan olika kompetensområden och människor – något som en generalist behöver vara duktig på.
Har du något gott råd till en blivande chalmerist?
- Jag tror att det är viktigt att ha roligt under sin studietid. Man ska blanda det roliga med arbete. Studenttiden är en underbar och fantastisk tid i ens liv, som är viktig att tillvarata.