En kårordförande med högtflygande planer

”Kåren betyder självklart olika saker för olika personer men för en väldigt stor del av studenterna på Chalmers – de 50 procent som väljer att engagera sig i kåren – betyder kåren en väldig gemenskap. Vänner och kontaktnät. Kåren har också stor betydelse för din personliga utveckling. Du lär dig mycket saker du inte kan lära dig genom att bara plugga. Jag tror mycket av det kommer från att driva projekt.”

Fem år gammal – knappt stor nog att kunna uttala ordet dröm – satte Veronika Aspvall ett mål. Hon skulle bli pilot när hon blev stor. Och 19 år gammal hade hon lyckats. Med ett rykande färskt flygcertifikat i bakfickan – innan hon ens hade körkort för bil – flög hon själv i ett Cessna och tippade med vingarna som för att vinka till familjen därnere att hon klarat det.
 
– Jag hade lovat min lillasyster att jag skulle sjunga ”I believe I can fly” första gången jag flög själv så det gjorde jag också lite försiktigt där uppe, berättar hon halvt ofrivilligt över en kopp
kaffe i ett konferensrum i Chalmers Studentkårs kårhus.
 
För Veronika Aspvall är inte bara pilot. Hon är även kårordförande för läsåret 2015/16 och innehar en rykande färsk högskoleingenjörsexamen i maskinteknik från Chalmers – vilket inte skulle visa sig vara ett lika självklart val som att läsa till pilot.
 
– Jag tycker det är kul att flyga på fritiden men jag valde ganska tidigt att inte gå vidare med det som yrke – och jag har inte ångrat det. Flygningen kopplar an till barndomen och till mitt teknikintresse så att säga – det är ju på något sätt där mitt teknikintresse startade.
 
– Jag valde Chalmers för att jag redan hade flyttat till Göteborg och trivdes bra i staden. Sedan tyckte jag Chalmers verkade som ett väldigt bra universitet.
 
– Jag började egentligen på Designingenjörsprogrammet men bytte till Maskinteknik (180hp) så jag började kanske inte av samma anledning som jag slutförde. Från början ville jag ha lite av det kreativa i min utbildning men sedan märkte jag att jag tyckte det var ingenjörskurserna som var de roliga, så då bytte jag till maskiningenjör. Jag har alltid varit tekniskt intresserad så ingenjörsyrket kändes som det skulle passa mig bra. Jag gillar det här med logiskt tänkande, att vara problemlösare.
 
– Jag har märkt att det går att inrikta sig, det går bra att byta. Jag har gjort så och det är okej. Ibland lär man sig efter ett tag vad det är man vill göra och min erfarenhet är att det blir bra ändå.
 
– Nu, till exempel, hade jag tänkt att jag skulle jobba med produktutveckling ett par år och sedan kanske komma tillbaka och läsa mer om ledarskap, och i förlängningen kanske jobba inom det. Men nu, som kårordförande, när jag redan har börjat med ledarskap, känner jag att det kanske är det jag vill göra direkt istället. Vi får se. Det svänger lite men det tycker jag är bra.
 
Som kårordförande ligger mycket av arbetet för 24-åringen från Ronneby i att praktiskt lägga till rätta för studenterna, så att deras tid på Chalmers blir så bra som möjligt.
 
– Jag jobbar mycket gentemot universitetet, Chalmers, med att få in studentperspektivet där, till exempel i rektorns ledningsgrupp. Sedan jobbar jag även för att kårledningens arbete ska fungera och, i förlängningen, att hela studentkårens organisation ska fungera. Vi försöker
jobba efter vårt vision, att alla medlemmar skall trivas och utvecklas under hela sin chalmerstid. Och här spelar kåren en tydlig och viktig roll.
 
– Kårens kanske viktigaste uppgift, och grundidén till varför studentkårer finns, är ändå att se till att alla får en bra utbildning och har möjlighet att påverka den. Genom kåren blir det lättare för studenterna att få sin röst hörd.
 
– Du får ett väldigt stort ansvar som engagerad. Ganska ofta rör det sig om mycket pengar och det är väldigt mycket människor, så du får ju ett jättestort ansvar tidigt. Det är verkligen
ett projekt från start. Du har de här premisserna och sedan ska du driva igenom det och så ska du få fram det här resultatet i slutet. Den erfarenheten, tror jag, är svårt att få i en kurs. Du kan ha ett projekt där också men det är ofta faktabaserat. Här är det verkligen att kavla upp ärmarna och driva igenom saker.
 
Det är tydligt att Veronika inte räds stora utmaningar. Inte heller räds hon de stora frågorna – inte ens de man kanske skulle kunna beskriva som lite känsliga. Som att ge sig på att försöka effektivisera flygkonsten.
 
– Det kanske inte är helt inom hållbarhetsperspektivet att jag är ute och ”nöjesflyger” men det är här mitt teknikintresse kommer in.
 
Folk kommer inte sluta flyga men som ingenjör har man inte bara reella möjligheter utan också många av de verktyg man behöver för att faktiskt kunna påverka utvecklingen i rätt riktning, menar hon.
 
– I fall jag skall jobba med produktutveckling i framtiden så är min dröm att jobba med flygplan – och då självklart att försöka effektivisera den branschen så att det är hållbart att flyga i framtiden.
 
VERONIKA ASPVALL
Från: Blekinge
Ville bli när jag var liten: Pilot
Favoritleksak: Elektroniklåda
Gör: Kårordförande Chalmers Studentkår 2015/16
Inriktning på Chalmers: Maskinteknik 180hp

 

Publicerad: on 24 feb 2016.