Kalifornien går i bräschen


USA ses ofta som bromskloss i klimatsammanhang, men Kalifornien bryter mönstret. Nästa år blir delstaten först i världen med att införa utsläppshandel för vägtransporter.

– Ett experiment, vi är ganska nervösa, säger Sonia Yeh, transportforskare som hjälper politikerna att klimatanpassa trafiken.
 
Kalifornien är inte bara känt för ändlösa villaförorter, världens första motorvägskorsning i fyra plan och legendariska trafikstockningar.


Delstaten har också rykte om sig att ställa hårda miljökrav, något som inte minst blev tydligt under den förre guvernören, Arnold Schwarzenegger.


Redan för nio år sedan drev han igenom en lag som slår fast att utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser fram till 2020 måste minska med 15 procent, motsvarande en sänkning till 1990 års nivå.


Ett viktigt verktyg för att uppnå målet är det system för handel med utsläppsrätter som trädde i kraft för snart två år sedan. Systemet påminner om det som redan gäller inom EU, men till skillnad från den europeiska utsläppshandeln omfattas från och med 2015 även utsläppen från vägtrafiken.


– Det är knepigt att verkligen minska koldioxidutsläppen från transportsektorn. Det är dyrare per ton jämfört med utsläppsminskningar i andra sektorer, åtminstone med dagens kända teknik, förklarar Sonia Yeh, verksam vid institutet för transportstudier vid University of California.


Nyligen besökte hon Chalmers för att föreläsa och knyta kontakter med forskarkollegor på Fysisk resursteori.
Enligt Sonia Yeh är det inte bara ekonomiska faktorer som försvårar utsläppsminskningar från vägtrafiken. Det finns också utmaningar i att få den infrastruktur på plats som krävs för att alternativa, mer klimatvänliga drivmedel ska kunna göra sig gällande.
– Det är som hönan och ägget: Utan fordon, inga tankställen och vice versa.


Ett tredje problemområde är konsumenternas attityder: För den som ska köpa en ny bil är fordonets klimatpåverkan bara en av många faktorer – och i regel inte den som väger tyngst.


Därför är också utsläppshandeln långt ifrån det enda styrmedel som de styrande tar till för att uppnå klimatmålet – det finns ett helt smörgåsbord. Bland annat lokala miljöbilspremier, som påminner om det svenska systemet.
Själv har Sonia Yeh varit engagerad av Kaliforniens luftvårdsmyndighet för att utarbeta ett slags certifikatssystem för fordonsdrivmedel, som går under namnet Low Carbon Fuel Standard.


Tanken är i korthet att låta leverantörer av konventionella fossilbaserade drivmedel som bensin och diesel vara med att subventionera klimatvänligare alternativ: Främst handlar det om naturgas, el, biobränsle och vätgas. Avsikten är att driva på teknikutvecklingen.
Systemet är marknadsbaserat och klimatnyttan med de olika drivmedlen bygger på en analys som omfattar hela tillverkningskedjan.


Blir det alltså två olika handelsystem för drivmedelssektorn från och med nästa år?
– Ja, både den allmänna utsläppshandeln och certifikatshandeln. Det blir lite komplicerat, medger Sonia Yeh.


Är det då en ambitiös målsättning som makthavarna i Kalifornien har satt upp?
– Ja, det är nog de flesta bedömare överens om. Men om målet kommer att uppnås är en annan fråga. Oljebolagen hävdar att det är helt omöjligt, medan företrädarna för alternativen hävdar att det visst kan gå.
Transportsektorn är den viktigaste källan för klimatutsläpp i Kalifornien och svarar ensam för mellan 40 och 50 procent, beroende på hur man räknar. Idag drivs denna sektor till 96 procent av fossila bränslen.


– Visserligen hamnar en betydande andel av alla elfordon som tillverkas globalt i Kalifornien, men de utgör ändå bara 0,1 procent av bilarna, påpekar Sonia Yeh.
Om 2020-målet ska klaras måste transportsektorns fossilberoende enligt Sonia Yeh snabbt minska. Om bara sju år bör mellan 15 och 20 procent av transporterna drivas av alternativa bränslen.
Många amerikaner klagar redan idag över att bensinen är dyr, trots att priset bara är drygt hälften jämfört med i Europa.


Kommer de bilberoende kalifornierna att behöva vänja sig vid betydligt högre drivmedelspriser på grund av klimatanpassningen? Det är inte säkert, enligt Sonia Yeh.
– Våra beräkningar tyder på att vanligt drivmedel kan stiga kanske 10 cent per gallon (motsvarande cirka 20 öre per liter), vilket inte är så mycket. Vi ekonomer tycker det är bra, för det ger ett incitament åt människor att minska sitt resande.


Dessutom påpekar Sonia Yeh att bränslekostnaden, åtminstone i USA, faktiskt är en mindre del av den totala kostnaden för att åka och äga bil. Värdeminskning, skatt och försäkring betyder mer.
– Men konsumenten tenderar att stirra sig blind på bensinpriset, eftersom man möter det dagligdags.
På längre sikt, när elbilar fått ett större genomslag i fordonsparken, kommer den genomsnittliga drivmedelskostnaden att utgöra en ännu mindre andel.
– Redan idag kostar el bara 25 procent av vad bensin kostar. Och i Europa är skillnaden ännu större, konstaterar hon.

Men än så länge är elbilen alltför dyr i inköp för att få ett brett genomslag. Sonia Yeh tar åter igen till liknelsen med hönan och ägget:
– Konsumenterna köper inte den nya tekniken, eftersom kostnaden är för hög. Och kostnaden minskar inte förrän tillräckligt många köper den nya tekniken.

Text: Björn Forsman Foto: Anna-Lena Lundqvist
 
 

Publicerad: ti 18 nov 2014.