Majas praoblogg

Hej, jag het​er Maja och under våren 2019 kommer jag att ha min praktik här på Chalmers.  Min praktik kommer att vara under två veckors tid i februari. Här kommer du kunna få läsa om mina upplevelser, erfarenheter och möten med forskare på Chalmers. Jag ser verkligen framemot min tid här på Chalmers och tycker det ska bli väldigt spännande. Jag hoppas du vill följa min resa här på Chalmers. ​​


Pressfotografering och pressmöte

Måndagen den 18 februari var jag med Anna Elofsson och följde med henne på pressfotografering. Efter pressfotograferingen gick vi vidare till ett möte med en presskommunikatör och kommunikatör. På mötet diskuterades hur man på bästa sätt ska presentera Anna Elofssons arbete för regeringskansliet.


Anna Elofsson har arbetat med regeringens utredning om biobränsle för flyget. Den 4 mars kommer utredningen att presenteras för vice statsminister Isabella Lövin. ​


GAP-möte 

Tisdagen den 19 februari var jag med Maria Grahn på ett GAP-möte. Mötet handlade om vad forskare gjort under året 2018.


Ett av förra årets projekt som även kommer att fortsätta i år är planering och organisering av workshops i Östafrika. Det var Maria Grahn som presenterade projektet och utöver henne är det på Chalmers främst två stycken i arbetsgruppen, Daniela Michael och Maria Saline. Syfte med projektet är att undersöka förutsättningar för etablering och utveckling av samarbete med partneruniversitet i Östafrika inom områdena livsmedel, vatten, energi och transport.


Planen är att samla ihop forskare och ha minst två stycken workshops under 2019. Den första workshopen är planerad i början av april 2019 och den andra under hösten. 


​Klyschigt, men sant 

Jag tycker det är väldigt intressant att prata om framtiden och framför allt lyssna på forskare inom olika områden som pratar om hur världen på bästa sätt ska kunna övergå till ett klimatsmart samhälle. När forskare pratar om det känner jag framtidstro. Det finns många människor som jobbar med framtiden och allt vad den har att erbjuda, det gör mig glad och ger mig hopp. 


Just nu sitter jag här vid kanten av ett rektangulärt bord och utanför fönstret är himlen grå och täcks av ett träd som spretar sig. I mitt huvud upprepas samma mening om och om igen “jag ska bara skriva och inte tänka, bara skriva.” Det är lättare sagt än gjort.


Början på den här texten kommer för en gång skull inte börja med “torsdagen den 21 februari har jag..” Den typen av mening har antagligen blivit min standard. Samtidigt vill jag berätta om min dag, men hur kan jag göra det på ett annat sätt?


Jag skriver bara, GAP-möte. På mötet pratade forskare om ny forsknings projekt och projekt som pågått under förra året.


Mötet var jätteintressant och väldigt lärorikt, däremot är det ibland på engelska. Jag går bara i åttan så skulle inte säga att jag är någon expert på engelska, men såklart gör jag mitt bästa. Andra halvan av dagen var mötet på svenska vilket var lite enklare men fortfarande svårt då jag inte har en högre utbildning. Jag försökte att gräva långt in i mitt huvud för att koppla det forskarna sa till något jag hört, sett eller läst. Varenda NO-lektion jag haft gick jag snabbt igenom för att försöka förstå.


I mitt huvud dök en bild upp från en av mina många NO-lektioner. Jag satt på min plats och klassrummet var fullt av klasskamrater. Vi alla hade blicken fäst på den stora duken framme vid tavlan. På duken visades en film om alternativ till bensin och diesel och hur den omställningen skulle kunna se ut.


Efter det hoppade min hjärna vidare till ytterligare en NO-lektion, men denna om det skulle gå att koppla ihop vissa el nätverk runt om i världen, till ett gemensamt. På filmen fick jag aldrig något svar om det skulle vara möjligt. Det fick jag idag, det skulle inte vara tillräckligt effektivt. Slutsattser som den är nödvändig, för att vi ska kunna komma framåt i utvecklingen. 


Det är en tanke som dyker upp om och om igen under mötet och det är att det går att göra en omställning till ett klimatsmart samhälle Det enda som behövs är att alla anstränger sig. Skulle alla göra det kan vi tillsammans få en bra framtid. Väldigt klyschigt sagt men det är sant, att om vi alla anstränger oss kan vi få en helt underbar värld. Ännu mera klyschigt, jag vet. Men vi måste göra en omställning inom många olika områden och det är bara tillsammans vi kan göra det. Alla behövs.


Glada elever

Tisdagen den 26 februari samlades fem klasser från olika skolor på Chalmers för att delta i finalen av en tekniktävling. Tävlingen gick ut på att bygga framtidens boende. Finaldeltagarna fick i uppgift att under dagen bygga ett så högt torn som möjligt. Och detta med begränsad mängd material. 


Jag blev väldigt imponerad av eleverna som snabbt kom på en idé om vad de skulle bygga och sedan snabbt satte igång. Eleverna samarbetade och lät alla komma med nya förslag på hur tornet kunde byggas. 


När jag klev in biblioteket i morse, en dryg timma innan eleverna var på plats, tänkte jag att det var en svår uppgift. Framför allt att enas om en byggnadskonstruktion på så kort tid. När rummet var fyllt av årskurs sex elever som alla satt och spetsade sina öron för att höra instruktionerna, tänkte jag “vad skulle jag bygga?” Svaret på det är att, jag har ingen aning. 


Det bästa med hela tävlingen måste ha varit att se hur eleverna peppade varandra och hur det blev en fin gemenskap. Hur de hjälpte varandra och gjorde allt för att lyckas. 


När eleverna tog emot sina priser för dagens prestationer såg man hur både elever och lärare var stolta och deras ögon lös av glädje. När en utav klasserna fick frågan “vad ska ni göra med pengarna?” var svaret “vi ska åka till Liseberg!”  Vinnarna av årets tekniktävling blev klass 6 på Fotoskolan. Grattis!! 


Jämställdhetsseminarium

Just nu är jag fylld av extremt många intryck. Igår var jag på ett jämställdhetsseminarium och det är så mycket att smälta från det. 


Jag kan börja med att skriva att föreläsaren som var där hette Liisa Husu. När hon sa, att om ett barn eller en vuxen ska måla en kemist, forskare eller ingenjör målar man en man. En vit man med krulligt hår. När hon sa det tänkte jag “så sant”. Jag själv skulle antagligen också måla en man. 


Jag tror att Chalmers och andra skolor kan göra mycket för att få fler tjejer att söka till tekniska utbildningar. Det behövs kvinnliga förebilder så att barn och ungdomar ser att både tjejer och killar kan bli ingenjörer. Det är en omställning och jag tror det behövs att många skolor är öppna för att jobba för detta.


Ett hejdå från mig till dig 

När jag klev in i receptionen på Chalmers, min allra första dag, kunde jag känna hur jag darrade lite på rösten när jag frågade vilket hus jag var i.


Jag slog mig ner i en fåtölj och väntade. Jag hade ett namn, men inte ett ansikte på den jag skulle möta klockan 09:00 i receptionen. Dörren som leder upp till många utav kontor, öppnades gång på gång och jag hajade till varje gång. Efter ungefär två minuter, som kändes som betydligt mycket längre tid än så, kom Dorotea Blank och mötte mig med ett stort leende. 


Jag fick en rundtur av huset jag skulle sitta i och sedan slog vi oss ner vi ett bord, som senare blev mitt så kallade kontor. Det var dit jag gick när jag ville skriva och dit jag gick när jag behövde samla alla intryck från mina dagar. 


Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig av praon. Skulle jag få skriva? Det enda jag visste vara att jag skulle gå på ett jämställdhetsseminarium, en final i en tekniktävling och en jury dag om ung företagsverksamhet. Jag visste inget mer. Dorotea börjar berätta om att jag ska få ha en egen blogg på Chalmers hemsida, och få skriva. 


“Vänta va?” var min första tanke. “Ska jag få skriva på riktigt?” Jag började le allt mer och mer och kände känsla av att det här är på riktigt. 


När jag första dagen skulle sätta mig ner och skriva, greps jag av en smula panik. “Hur ska jag skriva? Hur personlig ska jag vara?” Tänkte jag om och om igen. Det slutade med en väldigt objektiv och rak text. Varför? Jo för att jag var extremt nervös för att göra fel. 


Med mina två veckor här på Chalmers har jag lärt mig så extremt mycket, allt möjligt. Allt ifrån biodrivmedel till hur man jobbar på Chalmers och även hur länge man ska ha i en tepåse i vattnet. Mina veckor på Chalmers har varit helt fantastiska och det här inlägget kommer vara det sista för mig, iallafall på ett tag. Jag hoppas på att jag kommer tillbaka. Tack för den här tiden och tack för att du läst min blogg! 

Hejdå!



Publicerad: ti 19 feb 2019. Ändrad: fr 01 mar 2019