Alumnen Linnea Hesslow
​Foto: Anna-Lena Lundqvist

Rykande start på forskarkarriären

​​Inbjuden som talare på anrika konferenser, samarbetsförfrågningar och stort internationellt mediegenomslag – efter bara en publicerad artikel. Linnea Hesslow har fått en spektakulär rivstart på forskarkarriären. 
Tänk att oavsett väder och vind kunna producera stora mängder energi, utan vare sig koldioxidutsläpp eller farligt radioaktivt avfall. Drömmen om fusionskraft har lockat forskare sedan 1940-talet. Men det är en tekniskt mycket svår utmaning. 
- Skenande elektroner inuti fusionsreaktorn är en av fem-sex stora utmaningar som man måste få ordning på innan fusionskraft kan bli verklighet, säger Linnea Hesslow som är doktorand vid avdelningen för subatomär fysik och plasmafysik. 

Hon är väldigt glad i teoretisk fysik. Den erbjuder klurig problemlösning – som hon lockats av sedan barnsben – i komination med insikter om hur världen i grunden fungerar.
- Aha-upplevelsen när man får en sådan insikt är svårslagen för mig. Det ger känslan av att förstå något djupt och fundamentalt om världen, säger hon. 
Efter avslutad grundutbildning såg Linnea Hesslow det som i princip omöjligt att hitta ett jobb i industrin med tillräckligt stora doser av teoretisk fysik för hennes smak. I stället styrde hon kosan mot en doktorandtjänst hos Chalmers fusionsforskare. Här fanns intressant fysik att sätta tänderna i, och möjligheten att bidra till att lösa världens energiproblem gav extra känsla av mening. 

Fusionskraft innebär att efterlikna solens och stjärnornas energiprocess: Små, lätta atomkärnor smälts samman till tyngre atomkärnor, varvid avsevärda mängder energi frigörs. Men de rätta förhållanderna är svåra att få till på jorden, och ingen fusionsanläggning har ännu lyckats producera mer energi än vad som går åt för att driva den. 
- Det har satsats för lite för att fusion ska kunna lösa klimatfrågan här och nu, men på längre sikt tror jag att fusion kan bli en kommersiell energikälla, säger Linnea Hesslow

För att fusion ska kunna ske behöver bränslet – vanligtvis olika typer av väte – vara över hundra miljoner grader varmt. Vid så höga temparaturer bildar bränslet ett så kallat plasma i vilket elektroner och atomkärnor inte längre är bundna till varandra. 

Att utforma behållare som tål den höga värmen är en utmaning. Det mest utvecklade konceptet är tokamak, en ringformad kammare i vilken plasmat hålls svävande med hjälp av magnetfält och en enorm elektrisk ström inuti plasmat. 
  Men om något går lite fel kan plasmat bli instabilt och hastigt börja svalna. Strömmen i plasmat ger då upphov till skenande elektroner, som med sina höga hastigheter kan smälta reaktorns väggar. Förvisso är det ingen fara för allmänheten, men det kan orsaka många månades avbrott för reparation. 
  Den mest lovande metoden att bromsa de skenande elektronerna är att spruta in tunga ämnen som argon eller neon i reaktorn. Men exakt hur mycket elektronerna bromsas var det ingen som hade räknat ut. Inte förrän Linnea Hesslow och hennes kollegor satte tänderna i problemet. 
  Med teori och metoder från olika grenar av fysiken lyckades de ta fram en modell över hur elektronerna påverkas av de insprutade ämnerna. 
- Med hjälp av modellen kan man nu räkna ut hur mycket argon eller neon som behöver injeceras för att bromsa de skenande elektronerna. Det här är viktig kunskap som behövs i framtidens storskaliga fusionsexperiment, förklarar hennes handledare Tünde Fülöp, professor i teoretisk plasmafysik. 

Arbetet publicerades i den ansedda tidskriften Physical Review Letters och Chalmers skickade ut ett pressmeddelande. Uppmärksamheten som följde överträffade förväntningarna med råge: Nyheten spred sig som en lavin i både svenska och internationella medier och till sin allra första vetenskapliga konferens någonsin, den anrika Sherwood-konferensen i USA, var Linnea Hesslow en av endast tolv inbjudna föredragshållare från hela världen. 
- Det är oerhört bra synlighet för både henne, forskargruppen och hela vårt forskningsområde, säger Tünde Fülöp. 

Att bli inbjuden som talare är en milstolpe som vanligvis kommer senare i karriären. Men så verkar Linnea Hesslow vara en mycket talangfull ung forskare. 
- Hon utmärker sig genom att oerhört snabbt se vad som är viktigt, både i forskningen och i andra sammanhang. Hon är dessutom otroligt välorganiserad och får saker gjorda, säger Tünde Fülöp.

Linnea  Hesslow har presenterat sitt arbete på ytterligare ett antal konferenser och trivs på scenen. Gensvaret och intresset från andra forskare har varit stort – många vill samarbeta och jämföra modellen med experimentet.
- Just nu har vi besökare från den Tjeckiska tokamaken Compass. Vi jämför deras mätdata med vår modell, det blir spännande att se om det stämmer överens, säger Linnea Hesslow.
Uppenbarligen har hon, redan efter sin första publikation, lyckats ta sig in i folks medvetande – det händer till och med att forskare kallar elektroninbromsningsmodellen för Hesslow-modellen. Och själv har hon svårt att tänka sig ett roligare arbete än forskning. 
- Det är väldigt spännnade, jag lär mig många olika saker och har kul på jobbet med bra kollegor. Det känns lyxigt, säger Linnea Hesslow. 














Text: Ingela Roos
Artikel ur Chalmers Magasin Nr1 2018

Publicerad: må 06 aug 2018. Ändrad: må 20 aug 2018