"Du får leka hur mycket du vill med alla typer av material"
Carolina Fredriksson är chalmeristen som blev förra sommarens mest hyllade romandebutant. Lovorden haglade över Carolina, som till vardags läser sista året på Chalmers arkitektprogram. Här tycker hon att hon får arbeta med sina största intressen - konst, fotografering och skrivande.
Hon är född i Göteborg 1985 och har bott i stan hela sitt liv med undantag för tillfälliga avstickare till Stockholm och Malmö.
- Jag har alltid tänkt att jag ska komma tillbaka till Göteborg, säger Carolina.
Det var i juli 2011 som Carolina Fredriksson debuterade med romanen "Flod" på anrika Albert Bonniers förlag. Kritikerna utnämnde henne till ett litterärt framtidshopp och jämförde henne med giganter som Kafka, Beckett och Steinbeck.
Som kronan på verket kom Mare Kandrepriset, Nöjesguidens Göteborgspris och nomineringar till Augustpriset och Borås Tidnings debutantpris.
Boken skrevs under två studieuppehåll från arkitektprogrammet, som Carolina avslutar nu till sommaren. När vi träffas i början av mars är hon mitt uppe i arbetet med sitt exjobb.
- Jag skriver på en ny roman, och examensarbetet är som en del av den undersökningen. Jag har lyckats få dem att integreras. I exjobbet undersöker jag rum i förhållande till fiktion och karaktärer, scenografi, kan man säga. Jag bygger miljöer och platser, och får användning av hela min arkitekturkunskap.
Exjobbet har arbetsnamnet "Stad. Ramverk och roman" och kommer att bestå av texter, bilder, skisser och modeller när Carolina lägger fram det till sommaren.
Det låter som om du har användning av din utbildning när du skriver?
- Det var inget jag tänkte medvetet på från början. Då såg jag mitt skrivande och utbildningen som två konkurrerande saker, och upplevde att skolan hindrade mig från att skriva. På något sätt kanske det också var så de första åren, men nu är jag mycket friare att integrera och har lärt mig att se de möjligheter som finns.
Insikterna blev tydliga när Carolina gjorde ett studieuppehåll för att gå skrivarlinjen på Skurups folkhögskola:
- Där blev det uppenbart hur mycket arkitekt jag var. Jag skrev om arkitektur på ett visst sätt, som inte de andra i klassen gjorde. När man går här på Chalmers märker man inte riktigt hur ens tänkande förändras.
"Flod" började som en novell, och det dröjde innan Carolina förstod att det var en roman hon arbetade med.
- Jag skrev på olika saker och började på olika projekt. Den här var en novell som växte och blev längre. Det var ganska stort att upptäcka att det kanske var en roman.
Hennes debutroman blev antagen på första försöket, och fick ett varmt mottagande i pressen.
Hur har det gått rent kommersiellt?
- Jag vet inte riktigt vad man ska jämföra med, men det har säkert gått bättre för den än de flesta debutromaner. Men om man jämför med till exempel Kerstin Ekman, kan man nog inte säga att den är speciellt kommersiell.
Vad kände du när du läste recensionerna?
- Det var svårt att ta till sig allt beröm och det tycker jag nog fortfarande att det är. Det är överhuvudtaget svårt att förhålla sig till när människor skriver, tycker eller tänker saker om boken. Nu läser jag inte längre det som skrivs.
Vad har recensionerna och prisnomineringarna betytt för dig?
- De har betytt jättemycket. Man blir inbjuden till vissa sammanhang och får samtala med vissa personer, man får ett kontaktnät och en sorts tyngd i det man gör. Sekundärt tror jag också att man vågar ta ett större grepp och får ett större litterärt självförtroende. Man vågar lita på att det man gör håller på olika sätt.
Känner du av några höjda förväntningar inför nästa bok?
- Man kan nog inte tänka så. Jag kan ändå inte påverka och jag tror inte att man ska lyssna på vad andra tycker och tänker - då blir man bara orolig. Jag tror att man skulle tappa känslan av att det är kul. Det är jätteviktigt för mig att ha väldigt roligt när jag skriver, annars blir det inte bra.
Vilka reaktioner har du blivit gladast över?
- Det är nog när enskilda läsare säger att de läst och blivit berörda. Det är det finaste när jag får höra att någon blivit gripen av att läsa "Flod".
I slutet av förra året belönades "Flod" med Mare Kandrepriset, och i januari utnämndes romanen till Årets läsning när tidningen Nöjesguiden delade ut Göteborgspriset.
- Det var jag, en blogg och en roman skriven av en filosof som var nominerade. Priset var ett presentkort för tio personer på en jacuzzi. Det kändes ganska roligt - jag får bjuda med alla som har lidit under mitt romanskrivande, blivit utnyttjade och förbisedda! ler Carolina.
- Mare Kandrepriset var en väldigt fin ära, eftersom jag har läst hennes böcker och gillar henne jättemycket som författare.
Kan du nämna några andra av dina litterära förebilder?
- Jag gillar Kerstin Ekmans romansvit Kvinnorna och staden, Sara Stridsberg, Birgitta Trotzig och P-O Enquist. Jag läser ganska mycket klassiska svenska författare, men jag ser också mycket på film och tycker att det kan vara inspirerande.
Författardrömmarna väcktes hos henne redan när hon var en liten flicka.
- Jag var jätteintresserad av att skapa på olika sätt redan innan jag började skolan.
Hur kommer det sig att du hamnade på Chalmers?- Jag lockades av den tekniska sidan, att få konstruera saker. Jag är väldigt intresserad av biologi, naturen och av hur saker funkar på en massa olika plan - både av hur människor, naturen, samhället och världen fungerar. Det är svårt att göra en avgränsning av vad jag är intresserad av, det är som en helhet, och arkitekturen ger mig alla aspekterna. Du måste både tänka funktionellt, rumsligt, estetiskt och tekniskt. Det är inte så många andra yrken som har den bredden.
Var det svårt för dig att komma in?
- Jag gjorde antagningsprovet och blev antagen på andra försöket. Första gången kom jag hit och var supernervös, det blev väldigt, väldigt fel.
Var det arkitekt du drömde om att bli på gymnasiet?
- Jag hade varit inne på det några gånger. Min livsdröm var ganska oklar, och det är den nog fortfarande i viss mån. Jag hade inte framtiden utstakad, utan tittade på olika yrken och försökte se vad jag var intresserad av. Sen tog det några år på Chalmers innan jag kände mig bekväm i arkitektrollen och kunde göra den till min. Det var nog inte förrän jag började integrera arkitekturen med skrivandet, målandet och fotograferingen, och såg hur jag kunde få ihop dem. Till sist kunde jag omskapa utbildningen till att handla om vad jag ville göra med mitt liv.
Så här i ansökningstider är det mycket snack om drömmar och framtid. Tycker du det är viktigt att planera sin framtid?
- Det är viktigt att ha olika saker att förhålla sig till i livet. Arkitekturutbildningen är något som jag har förhållit mig till i flera år, haft en aktiv dialog med och aktiv relation till. Det har kommit och gått - ibland har jag varit närvarande till 300 procent i ett projekt, ibland har jag gjort andra saker.
Vad är det bästa med att plugga på Chalmers?
- Det är skönt att få befinna sig i en miljö där människor tänker mycket kring hur samhällen byggs, och delta i diskussioner på fikarasterna om vad som sagts på föreläsningen innan. På ett sätt är det jobbigare att sitta hemma och skriva på sin roman.
Tycker du att Chalmers ger dig utlopp för din kreativitet?
- Det tycker jag absolut. Jag tror att det handlar mycket om att våga använda till exempel fotografiet i sitt arkitekturskapande. Det tog tid för mig att känna mig bekväm med det och hitta mig själv i utbildningen.
Har du nåt speciellt roligt eller konstigt minne från dina år på Chalmers som du vill dela med dig av?
- Det är nog de sena nätterna i slutet av projekt, där man sitter i grupparbeten och kanske ska hänga planscherna på gården klockan åtta på morgonen. Gruppdynamiken gör att man kommer väldigt nära varandra. Några av mina starkaste minnen har jag från såna intensiva grupparbeten. Det är väldigt speciellt.
- Jag kan verkligen rekommendera utbildningen. Det finns en oerhörd kreativitet här, och du får leka hur mycket du vill med alla typer av material. Du får vara i snickeriet, bygga med modeller, fotografera, lära dig modelleringsprogramvara... Det är fantastiskt att som kreativ människa få använda så många olika verktyg och redskap och utforska sin egen kreativitet.
Just vanan att arbeta i projekt, som studenterna lär sig, har hon haft med sig in i romanskrivandet.
- Man lär sig att genomföra projekt - man har ett program, ett koncept och allt möjligt. Romanskrivandet är också ett slags projekt, som inte alltid är så lätt att slutföra.
Om du fick chansen att göra om de val du gjort hittills i livet, skulle du då göra samma val eller ändra på nånting?
- Jag tror inte riktigt på att ändra sina val. Man har gjort så himla många på så många olika plan - både medvetna och omedvetna, möjliga och omöjliga, en del val har man haft, andra inte. Jag inbillar mig att jag hela tiden har gjort så bra val som jag har kunnat, och jag är väldigt nöjd med vart mina val har tagit mig, och jag är glad för det.
Har du några goda råd till den som funderar på att söka till Chalmers?
- Det är nog att luta sig tillbaka och låta saker hända. Jag hade mycket tankar i början om jag hade gjort ett riktigt val och om jag ville jobba med arkitektur. Jag hade velat kunna luta mig tillbaka och följa mitt hjärta och min egen agenda mer, och inte se utbildningen som en motsättning. För mig har det varit en process.
Vad händer i framtiden? Var är du själv om 15-20 år?
- Jag hoppas att jag har gjort många spännande projekt och fått arbeta med många spännande människor. Då tänker jag både på romaner, byggnader, konstprojekt och tidningsartiklar. Men egentligen tänker jag att jag inte har en aning om vad jag gör om tio år! Jag vill inte bara ha jobbat med en sak, utan få fortsätta ungefär som nu. En lösning kan vara att jobba på ett arkitektkontor ett par dagar i veckan och skriva i några. Jag kan också tänka mig att skriva i ett halvår och jobba med nåt annat resten av året.
Text: Michael Nystås
Foto: Peter Widing
Läs mer om Carolina Fredriksson i Chalmers alumniblogg
Provläs ett utdrag ur Flod