Legobitspedagogik, osynliga förpackningar och etik. Chalmers Hållbarhetsdag 2011 lockade till skratt, förvåning och eftertanke, men framför allt till en känsla av samhörighet. Efter en hel dag med föreläsningar och paneldebatter på temat Afrika, kändes avståndet mellan Göteborgs tunga lerjordar och Afrikas torra, inte stort.
Till och med arrangörerna var en smula förvånade över att så många forskare och studenter på Chalmers arbetar med projekt som berör hållbarhetsfrågor i Afrika, avslöjade de i slutet av dagen. Då hade 200 deltagare fått höra om allt från genteknik som ökar mängden upptagbart järn i majsgröt – från två legobitar till en handfull i det pedagogiska exemplet – till design av skolbänkar av återvunnen plast.
Hedersgästen Sue Edwards, som dagen före tagit emot Göteborgspriset för hållbar utveckling för sitt arbete med att bygga upp ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart jordbruk i norra Etiopien, berättade hur en så enkel sak som att gödsla med kompost kan rädda en familj från undernäring. Hon önskade att fler högskolor och universitet i västvärlden ville samarbete med institutioner runt om i Afrika.
Många talare vittnade om det meningsfulla i att använda sina kunskaper där de som bäst behövs, om det stora i att möta människor från andra kulturer öga mot öga, och hur mycket det finns att lära av Afrika. Som forskarna som ville bidra till att utveckla afrikanskt jordbruk med traditionella grödor, och insåg att biprodukterna kunde användas till ett genomskinligt skal av bioplast, som gör att äpplen och päron håller sig fräscha längre i svenska fruktdiskar och kylskåp – ett av flera exempel på idéer och innovationer som uppstått i mötet mellan Chalmers och Afrika.
Text: Malin Avenius
Foto: Jan-Olof Yxell