Att gagna in till döden, och efter...


Om Pehr Dubb – en upplyst despot i Göteborgs historia

Av Carl Ek, MA


Om vi låter namnet Pehr Dubb stanna upp i vårt medvetande en stund, kommer kanske några att tänka på den gata som vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg bär hans namn, men vad mer. . .

Tanken kanske slår varför den just ligger där, ty utan Pappa Dubb, som han ofta kallades av sin samtid, skulle det inte ha bildats något sjukhus som bär namnet Sahlgrenska.
Och skulle det ha funnits en Pehr Dubbsgatan vid alla de institutioner i Göteborg som har Dubb till ”pappa”, ja, då hade det funnits gator med det namnet över hela staden.

"Stadens andre grundare"

Man behöver inte studera Göteborg eller dess historia speciellt länge innan man förstår att Pehr Dubb kanske skulle kunna kallas för Stadens andre grundare.

Under sin 84 år långa levnad uträttade Dubb så mycket på så många områden, det är nära nog en omöjlig uppgift att skriva en kortfattad artikel som denne man. Dubbs ande svävar inte bara över alla de institutioner som han grundade eller som kom till på hans initiativ, utan den svävar tungt över hela Göteborg.

Student i Uppsala

Pehr Dubb föddes den 15 januari 1750 i Mariestad, som son till en av stadens rådmän - riksdagsmannen, köpmannen och vågmästaren Gustaf Dubb och dennes maka Johanna (född Billinggren). Han fick sin första utbildning i hemmet genom att hans fadder, magister Brynolf Brissman, lärde honom att läsa.

Den 11 september 1767 skrevs Pehr Dubb in i Skara trivialskola, och den 12 september 1768 blev han i Uppsala student. Han fortsatte med studier i medicin, anatomi och patologi och blev medicine kandidat den 18 december 1775, följt av medicine licentiat den 16 december 1776 och medicine doktor den 19 november 1778.

Under studietiden uppmärksammades Dubb av sin omgivning som en stor begåvning, och flera namnkunniga uppsalaakademiker lade märke till honom. Bland andra skall tandläkaren Isac Uddman och professorerna Thorben Bergman och Johan Karl Wilcke nämnas, då det var dessa som rekommenderade Dubb efter hans licentiatexamen till att bli husläkare hos kanslirådet baron Clas Alströmer, understödjare av naturvetenskapen och bror till kommerserådet Patrik Alströmer, i Göteborg.

Nämnas skall också Dubbs lärare i anatomi, Samuel Ziervogel, som var intendent vid Sätra brunn. Ziervogel gav Dubb tjänsten som sin repetent (amanuens är det som i dagens akademiska spårkbruk ligger närmast) och platsen som fattigläkare vid Sätra brunn mellan åren 1774 och 1776.

Husläkare hos Alströmer

Till ”Naturalhistoriens svenska Hof”, som det Alströmerska hemmet i Göteborg kallades, kom Dubb 1776, och en ”bättre” patient än Clas Alströmer kunde han inte önska sig.

Alströmer var mycket berest, naturalist och kemist och hängivet intresserad av alla naturvetenskaper och dessutom preses för Kungl. Vetenskapsakademien. Det var också i den egenskapen som Alströmer skrev den för sin tid så berömda "Om den finulliga fårracen", vilken ursprungligen hölls som ett tal inför akademin och blev översatt till flera europeiska språk.

Alströmer hade varit lärjunge till Carl von Linné, och samlat in betydande samlingar av fiskar, snäckor och örter från hela Europa till honom och museet i Alingsås.

För att visa sin uppskattning för Alströmer och hans arbete namngav Linné en familj och ett släkte sydamerikanska liljor efter honom, vilka därmed kallades Alstroemeria.

En avgörande händelse

När Pehr Dubb anlände till Göteborg drev Alströmer handelsfirma tillsammans med sin svärfar, direktören vid Ostindiska Companiet, Niclas Sahlgren. Han hade även flera schäferier (gårdar speciellt för fåruppfödning och –avel) av spanska finulliga får på den västgötska landsbygden.

En avgörande händelse i Dubbs liv inträffade 1777, då han med Alströmer som fadder upptogs i den Salomoniska logen i Göteborg, St. Johanneslogen Salomon à trois Serrures, och blev frimurare.

Logen stiftades år 1755 av med.dr. Carl Diedrich Engelhardt, som hade blivit frimurare i Frankrike, och kom till Göteborg med en logepatent från Storlogen av Frankrike.

En betydande resa till Paris

Tillsammans med konstsamlaren och greven Gustaf Adolf Axelsson Sparre begav sig Dubb på en resa till Aachen, Spaa och Paris 1779. I Paris introducerades Dubb av Sparre i kanske Europas främsta vetenskapliga kretsar för sin tid. Resan kom att bli betydande för Dubb, och de intryck och erfarenheter som han där gjorde kom att inspirera hans verksamhet för flera år framåt.

Vid ett besök på sjukhuset L'Hospice de Charité i Paris fick han inspirationen till sitt kommande arbete med Sahlgrenska sjukhusets organisation.

Då han återvände till Göteborg återupptog han sina sysslor som husläkare i det Alströmerska hemmet.

Niclas Sahlgrens testamente

1776 hade Niclas Sahlgren avlidit, och i egenskap av svärson blev Clas Alströmer testamentets verkställare. I det 1772 upprättade testamentet står:

"Mina uti Halland egande strögods, som ej höra under Gåsevadsholms och Dahls säterier, gifver jag till någon nyttig inrättning här i staden, antingen till enke-, arbets-, eller sjukhus, ettdera eller alla tre...",

Två år senare kompletterar Sahlgren testamentet med värdet på dessa ägor, som han anger till 150 000 daler.

Dubbs uppdrag: Organisera sjukhuset

Alströmer ville visa Pehr Dubb sin uppskattning, och gav honom i uppdrag att organisera ett sjukhus, vilket skulle bära namnet Sahlgrenska sjukhuset.

Att Dubb utförde uppdraget på ett utmärkt sett framgår i sjukhusets första reglemente, där Alströmer skriver:

”Sedan jag varit mer än lycklig att uti Amiralitetsmedicus doktor Dubb träffa en man, hvilken jag alltid har att tacka för de klokaste råd, den utmärktaste skicklighet och den outtröttligaste flit, att utföra mina afsikter vid sjukhusets grundläggning, iståndsättande och vård, hvarigenom kunskaper, klokhet och nit för denna inrättning icke mindre hos honom än mig dagligen ökas och tillvuxit, så förbehåller jag mig, att bemälte doktor får själf välja och utnämna den sjukhusets medicus, som honom i denna syssla immediate efterträder”.

Då Dubb 1782 utnämndes till stadsläkare och styresman för sjukhuset, var han redan amiralitetsmedicus för Arméns flotta i Göteborg, och 1788 befordrades han till förste fältmedicus för de samlade militära styrkorna som mellan åren 1788 och 1801 var sammandragna till Västkusten. 

År 1804 lämnade Dubb chefskapet för Sahlgrenska sjukhuset och stadsläkarämbetet, och utnämnde sin gode vän Christopher Carlander till sin efterträdare.

Under tiden från 1780-talet och framåt överhopades Dubb bokstavligen av uppdrag. Han blev medlem och organisatör av kommissionen för Känsö karantäninrättning, och hans verksamhet inom brandförsäkringsväsendet resulterade i Göteborgs Brandförsäkringskassa.

Förnyade fattigvården i Göteborg och Sverige

Men det mest omtalade arbetet från denna tid var troligen Dubbs reform av Göteborgs fattigvård, och hans framtagande av planen för Götheborgs Allmänna Fattigförsörjnings Anstalt för vilkens direktion han blev förste ordförande.

Det var också detta arbete som låg till grund för stadens Äldstes beslut år 1806 att prägla en minnesmedalj över honom för hans ”nitiska och osjälfiska arbete i fattigvårdens tjänst”.

När riksrådet samma år tillsatte en kommission för utarbetandet av en fattigvårdsplan för hela riket var Dubb självskriven medlem. Resultatet blev också att Dubbs fattigvårdplan från Göteborg genomfördes över hela landet.

När renhållningen i Göteborg 1808 bjöds ut på auktion, ropades den in av Dubb för 155 riksdaler per år. Sedan blev det fattighusdirektionens sak, och därmed hade Dubb löst problemet med arbetslösheten bland en stor del av stadens allra fattigaste.

Dominerade staden


Det fanns knappt under denna tid inte ett område i Göteborgs samhällsliv där Dubb inte var inblandad och hade en ledande ställning, och kring sekelskiftet 1800 dominerade han staden genom sin kunskap, auktoritet och pondus. Detta var något som väckte både stor förvåning och beundran.

Dubb hade blivit vad man i dag kanske skulle kalla en diktator, men ser man på hans egenskaper och gärningar är epitetet "upplyst despot" mer korrekt beskrivande.

Dubb nekade aldrig själv, och det gjorde ingen annan heller, till att det var han som var Göteborgs verklige och sanne styresman, och ofta även egenmäktige styresman. Det gick till och så långt att man ställde klockorna på och i Göteborgs offentliga byggnader, som rådhuset och kyrkorna, efter den tid som angavs på Dubbs fickrova.

Inte ens magistraten vågade fatta något beslut utan att först ha konsulterat doktor Dubb. Visst visade Dubb ibland prov på självrådighet, men hans stora förtjänster gjorde att man alltid översåg hans brister.

Född ledare

Pehr Dubb var född ledare, och en sann härskarnatur. Oavsett frågans typ och storlek, kunde han genom sin natur inte låta bli att ingripa och ta ledningen.

Ingen fråga var heller för liten eller för oväsentlig i Dubbs ögon. Inom varje upptänkligt område hade han reformförslag och idéer, men han nöjde sig inte med att bara presentera dem, utan han gick till grunden med dem, utredde och vägde dem för att till sist utarbeta ett färdigt förslag som han stred för ända tills han fått igenom det, om det skulle råka finnas några tvivlare eller meningsmotståndare, vill säga. Annars var det klart – ty hade Dubb talat så hade han.

Dubb som frimurare

Frimureriet var stort i Göteborg vid denna tid, och det var det även i Dubbs liv. Som ovan nämnts började Dubb sin frimurarebana som lärling i den Salomoniska Logen 1777, och fick sitt första ämbete i denna loge 1784.

År 1800 blev han dess Ordförande Mästare, om än för ett kort tag. 1802 erhöll han det svenska frimureriets högsta grad, Kommendör med Röda Korset, som den då kallades, men redan året innan förordnades han till Provinsialmästare för Göta Provinsialloge. Han blev därmed högste styresman över det västsvenska frimureriet, vilket då även omfattade Värmland och senare också för en tid Norge.

Genom uppdraget som provinsialmästare blev han också ordförande i direktionen för Frimurarnas Barnhus i Göteborg. Dubb innehade även ämbetet som Styrande Recor för Göta Coldin av Coldinuorden, en hemlig sjöfararorden med rötter i Spaniens medeltid. Att Dubb samtidigt innehade de både högsta ämbetena i Göteborgs två absolut främsta och mest inflytelserika ordenssamfund på sin tid, spelade naturligtvis stor roll för vilken ställning han fick i staden.

Och det personliga inflytande han fick utnyttjade han till fullo.

Pehr Dubb och  William Chalmers



När kanslirådet William Chalmers under våren år 1811 förstod att den sista dagen var nära förestående, träffade han sin näre vän Dubb, det var en varm junikväll, för att diskutera vad han skulle göra med sina kvarlåtenskaper. Dubb hade sett vilket intelligensslöseri som ägde rum i Göteborg, och hade som alltid en idé och önskade göra något åt det. Chalmers å sin sida saknade egen familj att sörja för och önskade att hans förmögenhet skulle komma samhället till nytta.

Begåvade barn, som kunde utbildas till ledande befattningar inom industrin och handeln, gick förlorade endast på grund av att de råkat födas in i fattiga familjer, som inte kunde bekosta en utbildning åt sina barn själva. Dubb menade att hans frimurarebroder, den förmögne William Chalmers, skulle testamentera halva sin förmögenhet till Frimurarnas Barnhus, vilket skulle användas till grundandet av en industriskola i Göteborg för ”begåvade och skickade ynglingar” födda i fattiga familjer. Den andra halvan föreslog Dubb skulle tillfalla Sahlgrenska sjukhuset, för vilket han själv tidigare varit föreståndare.

Chalmers tyckte det var en god tanke att låta Barnhusdirektionen och Dubb ta ansvaret, för de hade under en tid redan diskuterat vad Chalmers göra med sin kvarlåtenskapen och deras förtroende för varandra var stort. En industriskola låg nära tillhands, för Chalmers hade observerat de nya tyska industriskolorna, och läst även Nils Reinhold Brocmans för tiden moderna tankar kring undervisning och inrättande av industriskolor. Kort tid före sin död kompletterade han därför sitt testamente med ”en framdeles till inrättande bestämd Industrie Skole för fattige barn, som lärt sig läsa och skrifwa”.

Rättsprocessen mot Barnhusdirektionen

William Chalmers hade under den senare delen av sitt liv tagit på sig stora borgensåtaganden för sina båda bröder Charles och James. De båda bröderna hade självklart en önskan om att bli skuldfria, och nu såg också fordringsägarna möjligheten och drog igång en rättsprocess mot dödsboet och indirekt även mot Barnhusdirektionen. 

Samtidigt fanns det tidigare fordringsägare mot Ostindiska kompaniet, vilka menade att Chalmers hade haft del i orsaken av dess konkurs, och önskade få ersättning för deras förluster ur det Chalmersska dödsboet.

Det dröjde därför till år 1823 innan Dubb och frimurarna kunde mottaga arvet, som uppgick till 109 050 riksdaler riksmynt. En mindre summa än Chalmers själv hade skrivit i sitt testamente.

Tvisten hade förts i domstolar på annan ort, och där saknade Dubb det inflytande han hade i Göteborg över domarna varför processen blev långvarig.

I avvaktan på att arvet skulle utbetalas hade Dubb genom Barnhusdirektionen startat en ”liten Ritskola” och införskaffat ”sådana verktyg och redskap, som erfordras för en liten Klensmedja och svarfareverkstad” i hyrda lokaler på Norra Larmgatan.

Dubb var den självklare administratören och organisatören av skolprojektet, vilket han genomförde tillsammans med skolans förste rektor, industrimannen Carl Palmstedt från Stockholm.

År 1829 kunde Dubb hålla invigningstalet, vilket innehöll ett minnestal över William Chalmers och ett längre anförande över skolans inriktning och framtid, vid skolans lokaler vid Lilla Bommen.

Dubb var nu 80 år gammal, och invigningsanförandet blev hans sista offentliga uppdrag.

Skolans första namn var Chalmerska Slöjde Skolan, och var starten på det som i dag är Chalmers tekniska högskola.

Att Chalmers finns i dag är Pehr Dubbs förtjänst, lika mycket som William Chalmers, men det var på sin tid ett av hans största nederlag. Skolan stod under direktionen för Frimurarnas Barnhus styrelse fram till 1836, då staten tog över driften och ledningen efter att frimurarna försökt återföra skolan till vad den ursprungligen var tänkt att vara - en skola som skulle ge högre kostnadsfri teknisk utbildning till begåvade ungdomar från fattiga familjer.

Kallades Pappa Dubb

Trots sina ofta hårdhänta nypor var Pehr Dubb en mycket populär person i Göteborg. Han var populär till den grad att man i dag måste kombinera en känd intellektuell med en schlagerstjärna för att få en uppfattning om vilken popularitetsnivå han befann sig på.

Han var allmänt känd under namnet Pappa Dubb vilket delvis berodde på att han var mycket populär och eftertraktad som dopfadder. Dubb själv hade inga egna barn, och var aldrig gift.

Många ville också ha honom som sin läkare. Han öppnade sin praktik redan klockan sju på morgonen, och dagen fylldes därefter med en stor mängd hembesök, särskilt till de fattiga och medellösa som han behandlade gratis. Dessa krävde mycket av Dubb, som med tiden blev en mycket stor man i dubbel bemärkelse.

Skämtade om sin fetma

Dåtidens smala och trånga trappor gjorde att han inte kunde ta sig upp för dem, så han kom själv på idén att man skulle vinscha upp honom istället med ett rep på utsidan av husen.

Dubb var aldrig rädd för att själv skämta om sin korpulens, och han sa om sin vän, den lika fete biskopen af Wingård att ”Wingård kan alltjämt med lätthet vända sig själf i sängen, medan jag måste behandlas med handspak för att lyckas”.

I sammanhanget kan nämnas att det var Dubbs böjelse för god och mycken mat som gjorde att köket på Bachelors Club höjdes till den höga standard som den har än i dag.

Dubb hade han sin hälsa i gott behåll ända till 83 års ålder, men därefter började nedgången och han tvingades långa tider ligga till sängs. Det sista året i sitt liv gick han sällan ut.

Men delaktigheten i vad som hände i staden släppte han aldrig, och viktigare möten i stadens styrelse kom vid flera tillfällen att hållas i Dubbs eget sovrum. Det visar att han själsliga och mentala krafter aldrig svek honom.

Dubbs bortgång och begravning

Pehr Dubb avled av svagt hjärta i sitt hem den 6 januari 1834. Då Pehr Dubb begravdes den 10 januari hade direktionen för Frimurarnas Barnhus beslutat att 30 av deras fosterbarn skulle tåga genom staden till hans gravplats vid Stampens begravningsplats iklädda svarta hattar.

Den första gravvården var en enkel kubisk sten, en viktig symbol inom frimureriet, tillverkad av elever från Chalmerska Slöjde Skolan. Det nuvarande vita monumentet restes cirka trettio år senare av frimurarelogerna i Göteborg, och bär den enkla inskriptionen "Pehr Dubb. Wänner reste Wården".

Fick många utmärkelser

Även utanför Göteborg blev Dubb en känd man, och han kom att erhålla många utmärkelser. Han var hedersledamot av Kungl. Sundhetskollegium, dåtidens motsvarighet till Socialstyrelsens styrelse, och han var ledamot av Sällskapet Pro Patria, Kongl. Vetenskapsakademin, Kongl. Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg, Svenska Läkaresällskapet och Hushållningssällskapen i Göteborg och Bohus län, men också de i Skaraborgs och Värmlands län, bara för att lyfta fram några få.

Gustaf IV Adolf utnämnde honom till Riddare av Vasaorden 1805, och sex år senare till Kommendör av Vasaorden. 1826 utnämndes Dubb till Kommendör med stora korset av Vasaorden.

När Carl XIII den 27 maj 1811 instiftade Carl XIII:s Orden, en kunglig förtjänstorden som bara tilldelas ledande och höggradiga frimurare, var Dubb bland de första riddarna som utnämndes.

Carl XIII tilldelade honom även en årlig pension av privata medel på 500 riksdaler banco 1820, något anmärkningsvärt då Dubb och den tidigare hertigen av Södermanland inte varit precis såta vänner.

På sin 80-årsdag tilldelades Dubb av Borgerskapets Äldste, Drätsel-Commissionen och Magistraten i Göteborg, en årlig pension på 1 000 riksdaler.

Inte för att dessa pengar betydde något för Dubb i sig själva, men han fick ett påtagligt bevis på att han levt efter och förverkligat sitt valspråk Prodesse – att gagna.

Och det fortsatte han också att göra långt efter sin död.

Litteratur

Gösta Carlsson (red.), Sjukvården i Göteborg 200 år 1782-1982, 1982

W.T. Ewert, Några blad ur Frimurare-Barnhusets i Göteborg historia, 1911

F. Stenström, Per Dubb - och hans livsgärning, 1933

C.L.H. Thulstrup, Anteckningar till Svenska Frimureriets historia, del I 1892, del II 1898

C. Fr. af Wingård, Minnesruna över doktor Per Dubb, 1835

Otryckta källor
Handlingar i Göta Provinsialloges arkiv och bibliotek


Carl Ek, MA, är historiker, föreläsare och författare, med ett stort intresse för Pehr Dubb och Göteborgs historia, inte minst William Chalmers.

Fotografiet av målningen av Pehr Dubb har vi fått låna ur Sydsvenska Medicinhistoriska Sällskapets arkiv. Tack till Berndt Ehinger.

Publicerad: to 15 dec 2011. Ändrad: må 06 aug 2012