Sven Hultin

Några ord om en man, som vann allas aktning och beundran och som lever i minnet hos många, som Stor-Sven, Sven Hultin. Han föddes 1889, utexaminerades från Chalmers 1912, blev professor i väg- och vattenbyggnadskonst 1920 och var rektor från 1934 till 1943, dog 1952.

Först och främst gjorde han sig känd som en enastående skicklig lärare. Han var en utmärkt pedagog, gjorde sitt ämne klart och lättfattligt men tillämpade ett högt uppdrivet tempo. I tidskriften Rasp gavs en gång en förklaring till benämningen influenslinjer i byggnadsstatiken. När Sven Hultin föreläste om denna sin speciella käpphäst, gick det med sådan fart att det i salen uppstod ett drag så kraftigt att det gav teknologerna influensa.

Ödmjuk och diplomatisk


Bakom farten låg ett önskemål om ökad studietakt. Teknologerna skulle lära sig att studera med lyftning upp ifrån den masiga studietakt, som hängde med från gymnasierna. Men Sven Hultin fungerade också som individuell lärare och handledare på ritsalen, fattade ögonblickligen den studerandes svårigheter och löste dem fort och elegant och gav samtidigt en massa extra lärdom. Han umgicks på ett vänligt och kamratligt sätt med de studerande, men de hade för honom en oerhörd respekt, på grund av hans överlägsna intelligens och stora kunskapsmått. Han arbetade alltid ödmjukt med eleverna, visade aldrig något översitteri, men var fordrande i tentamina. Samma anda lyste över hans umgänge i andra sammanhang, Han var en utomordentlig förhandlare med stor diplomatisk finess, gärna tillämpande vissa knep, för att få omgivningen med på tankegångarna och sina strävanden. Han berättade att han, när han en gång hade fått klart för sig, att en teknolog fuskat i tentamen, men inte kunde föra detta i bevis mot teknologens nekande, i stället straffade honom för en mindre förseelse, nämligen att tidsangivelsen för inlämnandet av tentamensskrivningen var felaktig. Straffet var inte hårt, men kännbart, ty den aktuella tentamen godkändes inte, och teknologen begrep säkert vad saken gällde.

Brokonstruktör


Trots sin skicklighet inom sitt fack, byggnadstekniken, hann han tyvärr aldrig publicera någon omfattande vetenskaplig produktion. Hedvall var i detta fall Hultins motsats, mycket produktiv, med hundratals skrifter. Inom byggfacket var Hultins samtida, Hjalmar Granholm, den mest produktive. Han fyllde Chalmers Meddelanden med uppsatser. Hultins föreläsningskompendier var emellertid mycket omfångsrika och uppskattade. Vid sidan om sin lärargärning genomförde han många konstruktiva byggnadstekniska arbeten, som till exempel järnvägsbron över Tingstadsvassen, Götaälvbron och flytdockan vid Götaverken.

Hans överlägsna administrativa kunnande och förhandlingsförmåga togs tidigt i anspråk av Chalmers och av Göteborgs stad, där han blev stadsfullmäktig 1927-30 och 1935-45. Han var aldrig någon utpräglad partipolitiker, men intresserade sig för praktiska frågors lösande och var en högt skattad auktoritet, vars råd och synpunkter ofta gjorde effekt och alltid värdesattes.

Stor förhandlingsförmåga


Under 1920-talet arbetade flera kommittéer med frågan om Chalmers ombildning till teknisk högskola. Högskolan själv arbetade på sin inre utveckling. Hedvall lyckades till exempel förmå ecklesiastikminister Artur Engberg att bevilja medel för en med en examensarbetstermin utökad kemiingenjörsutbildning. Först på 1930-talet kom den kommitté, under ordförandeskap av kommerserådet Axel F Enström, IVAs verkställande direktör, som föreslog högskolestatus i paritet med tekniska högskolan i Stockholm, och det blev Sven Hultin, som blev den förste rektorn för Chalmers tekniska högskola 1937. Hans personliga egenskaper, hans förhandlingsförmåga och politiska erfarenhet spelade säkerligen stor roll för detta resultat. Han förmådde t o m åstadkomma en viss retroaktiv verkan, då det bestämdes, att alla tidigare från Chalmers utexaminerade ingenjörer skulle tillerkännas titeln civilingenjör.

Sven Hultin var ordförande i styrelserna för textilforskningsinstitutet och för institutet för konserveringsforskning. Nils Gralén hade glädjen att som föreståndare för textilforskningsinstitutet ha Hultin som styrelseordförande. Han hade utomordentliga kontakter och förde in honom i miljön vid Chalmers och i Göteborg. Nils Gralén beundrade hans eminenta förmåga att leda förhandlingar. Han gav den ryggrad som behövdes åt styrelsens arbete och åt den oerfarne unge föreståndaren. Arbetet började med byggandet av ett hus åt textilforskningsinstitutet och där kom hans skicklighet och kunnighet på byggområdet väl till pass.

Här fanns vid den tiden en Chalmers byggnadskommitté, med Hugo Hammar som ordförande och Hultin som en verksam ledamot, och Nils Gralén märkte, hur samarbetet inom kommittéen främjades av Hultins förmåga att gjuta olja på vågorna. Bland andra medlemmar i kommittén fanns Gustaf Larsson, Volvos ledande tekniker och konstruktör av den första Volvobilen och naturligtvis arkitekten, professor Melchior Wernstedt, som ledde ritandet och byggandet av en stor del av chalmersområdet.

Hultin medverkade i 1940 års utredning om den tekniska undervisningen och den tekniska forskningen (egentligen två skilda kommittéer) under generaldirektör Gösta Malms ordförandeskap. Utredningen resulterade i en avsevärd ökning av intagningen till de tekniska högskolorna samt i inrättandet av Statens tekniska forskningsråd, som Hultin tillhörde till sin död 1952.

Första promotionen


År 1951, i februari, anordnades vid Chalmers den första promotionen av teknologie doktorer. Promotor var Sven Hultin, som själv några år tidigare blivit teknologie hedersdoktor vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm. Vid senare promotioner har alltid teknologie doktorer varit promotorer. Här existerar alltså en apostolisk succession liksom inom prästämbetet. Vad man minns från första promotionen är, att Sven Hultin, som tagit studentexamen på latinlinjen (därför att han och föräldrarna ursprungligen hade tänkt att han skulle gå prästbanan) talade latin vid promotionsakten och att den första doktorshatten råkade komma bakvänd på hedersdoktorn Anker Engelunds huvud. Engelund var rektor för Danmarks tekniska högskola och brobyggare som Sven Hultin. Missödet med hatten var naturligtvis premiärnervositet och uppmärksammades inte av Sven Hultin, som med värdighet slutförde den akademiska akten.

En annan minnesvärd händelse var att den nye arkitektprofessorn Gunnar Hoving inledde sin installationsföreläsning med orden: "Herr Landshövding, herr Rektor, mina damer och herrar, I helvete, säger Dante, har trapporna olika höga trappsteg"! Han tog detta citat som en inledning till betraktelser om arkitektens uppgifter för byggnadsverksamheten och dess anpassning till byggnadens funktioner.

Sven Hultin råkade mot slutet av sin levnad ut för en sjukdom, som troligen med nuvarande nomenklatur skulle ha benämnts Alzheimers sjukdom. Det var tragiskt att se den snabbtänkte och vitale mannen tappa sina förmågor till umgänge och kraft i sitt arbete. Han dog endast 62 år gammal och många hann kanske inte märka hans nedgång. Hans minne är förbundet med hans aktiva år och de bestående spår de lämnat på Chalmers och bland många beundrande chalmerister.

(Ovanstående personteckning är gjord av Nils Gralén 1992)

Publicerad: to 14 okt 2010.