Eduard von Schoultz

Rektor var, efter Palmstedt, Eduard von Schoultz, vilken inte har satt så djupa spår i Chalmers historia. Han måste ändå givetvis ha legat bakom och utarbetat lärarkollegiets yttrande om organisationen. Därigenom förhindrades att Chalmers degraderades till ett tekniskt läroverk. Skolan utvecklades och ökade sitt elevantal under hans tid. Den lägre avdelningen, som inrättades vid tiden omkring rektorsskiftet 1852 för att förbereda elever för inträde i högre avdelningen genom att komplettera deras kunskaper, blev under von Schoultz tid fast utformad och uppdelad i årskurser med läroplaner.

En ny byggnad för skolan uppfördes vid Storgatan (nuvarande Polhemsgymnasiet) och i denna byggnad investerades nästan hela den gamla Chalmerska donationen, vilken tillkommit genom Chalmers testamente. Driften av skolan utökades istället genom statsanslag, vilka växte med åren.

Eduard von Schoultz, f 1815, var adelsman och utbildades till officer. 1849 blev han informationsofficer vid Göta artilleriregemente och samma år lärare i fysik vid Chalmerska Slöjde Skolan. Han efterträdde, på Palmstedts eget förslag, denne som föreståndare 1852 och erhöll då avsked från regementet. År 1854 fick han kaptens namn, heder och värdighet. Han fick också professors titel.

Palmstedt skrev flitigt brev till von Schoultz, från Stockholm dit han flyttat. Dessa brev finns bevarade vid Chalmers bibliotek. Däremot har jag inte sett någon korrespondens från von Schoultz till Palmstedt. Palmstedts brev innehåller många uppslag och anvisningar till von Schoultz. Upprepningar därav antyder, att det inte gick särskilt snabbt för von Schoultz att bringa idéer till utförande, om nu detta beror på senfärdighet hos honom eller på otålighet och tjatighet hos Palmstedt.

Vid invigningen av byggnaden vid Storgatan 1869 hyllades både Palmstedt och von Schoultz. Palmstedt bidrog med en kantat som framfördes med tonsättning av tjecken Joseph Czapek, som då var ledare för musiklivet i Göteborg. Text och musik är bevarade. De gick i tidens pompösa stil och är ganska svårsmälta för en nutida iakttagare.

En mild fadersgestalt


Eduard von Schoultz var en ståtlig man och en utomordentlig talare, en vänsäll och sällskaplig man, som blev synnerligen populär bland eleverna. Han var mycket mild och skydde att tillgripa hårdare medel, även då sådana kanske behövts. Han var som en faderlig beskyddare för både svenska och norska elever. De senare ökade under hans tid sin proportion vid skolan, mycket förklarligt, eftersom ingen högre teknisk utbildningsanstalt fanns då i Norge, som på den tiden var i union med Sverige. von Schoultz var stadsfullmäktig och han hade ett behov av att vara med, där något hände. Han blev också, under åren 1873-77, riksdagsman i andra kammaren.

von Schoultz dog 1881, djupt sörjd av många, och begravdes pampigt. Gustav Hössjer sade mig en gång, att han hade det allmänna intrycket, att von Schoultz rektorsperiod måste betraktas som en dekadensperiod i Chalmers historia. Det är nog en allt för hård bedömning, men han var ett interregnum mellan två starka personligheter, företrädaren Palmstedt och efterträdaren August Wijkander, som blev Chalmers mest kände rektor, med den mest långvariga tjänsten och de mest framträdande insatserna även i samhället utanför skolan. Axel Ewert, lektor i kemi, uppehöll rektorstjänsten efter von Schoultz död under några månader, medan man sökte efter en ordinarie rektor.

(Ovanstående personteckning är gjord av Nils Gralén 1992)

Publicerad: to 14 okt 2010.