Carl Palmstedt


Hans livsgärning var ett pionjärarbete för den högre tekniska utbildningen i vårt land, för industriell utveckling på teknisk och vetenskaplig grund, och för spridning av teknisk kunskap i populär form. Carl Palmstedt föddes i Stockholm 1785 och dog i samma stad 1870.

Carl Palmstedt var son till den kände arkitekten Erik Palmstedt, som bl a ritat Börshuset i Stockholm och Arvfurstens palats. Hemmet i Stockholm var kulturellt aktivt. Litteratur och musik odlades, och tidens kulturpersonligheter var gäster där. Carl Michael Bellman var skolkamrat och vän till fadern och ofta sedd vid middagarna.

Carl Palmstedt studerade i Uppsala och Stockholm samt vid Greifswalds universitet, bl a matematik, fysik och kemi. Helst hade han velat bli läkare, men vid faderns död 1803 bestämde familjen att han skulle bli affärsman. Han började med en handelsfirma, men vantrivdes. Han blev i stället framgångsrik jordbrukare i Sörmland. Där införde han odling av klöver, rotfrukter m m, och stiftade ett jordbrukssällskap. Han skrev också i lantbrukstidskrifter. Palmstedts medicinska intresse visade sig i att han deltog i den på 1810-talet framväxande skyddskoppsympningen. Han vaccinerade själv 157 barn i trakten av sin gård. Efter ett misslyckat äktenskap flyttade han åter till Stockholm 1816.

Brevväxling med Berzelius


I Stockholm blev han bekant med kemisten Jöns Jacob Berzelius och arbetade på dennes laboratorium. Berzelius hade en stabiliserande inverkan på den orolige Palmstedt. De båda herrarna blev mycket goda vänner, och hade tidvis gemensamt hushåll. Palmstedt fick även förtroendet att sköta Berzelii affärer under dennes många utlandsresor. Därmed startade en brevväxling, som pågick ända till Berzelii död 1848. Dessa brev har utgivits av Jan Trofast genom Vetenskapsakademiens försorg. De ger en tidsbild både av samhället och av de båda kumpanerna. Palmstedt framträder som mycket spirituell och ofta raljant. Breven speglar Palmstedts breda bildning och intresse för tidens frågor i vetenskap, kultur och politik.

Framgångsrik företagsledare


Från 1816 blev Berzelius och även Palmstedt delägare i en kemisk-teknisk fabrik vid Gripsholm, och 1820 blev Palmstedt fabrikschef med titeln brukspatron. Han blev en framgångsrik företagsledare. Produkter var ättika, syror, målarfärger, tvål och såpa m m och fabriken blev Sveriges största i sitt slag. Den förstördes 1825 genom vådeld. När fabriken brann var Palmstedt på studieresa ute i Europa. Han besökte kemisk-tekniska fabriker för företaget, men också tekniska undervisningsanstalter, bevistade föreläsningar och förde, som alltid under sin levnad, utförliga anteckningar.

William Chalmers testamente


Efter branden ville Palmstedt nu ägna sina krafter och sin verksamhet åt "ett större föremål, fäderneslandets industri i allmänhet". Tillfället kom. Per Dubb var en berömd läkare i Göteborg, provinsialmästare för Frimurarlogen och ledare för Frimurar Barnhus Direktionen och som sådan testamentsexekutor efter frimurarbrodern, kanslirådet och superkargören i Ostindiska kompaniet, William Chalmers. Denne hade dött ogift 1811 och testamenterat halva sin kvarlåtenskap, säkerligen under Dubbs påverkan, till "en Industrie Skole för fattiga barn som lärt läsa och skrifwa". Testamentsexekutionen försenades till 1823 av vissa tvister. När den var klar vände sig Per Dubb till sina kolleger i Vetenskapsakademien, Berzelius och Gustaf Erik Pasch, för att få råd och anvisning på någon lämplig ledare för den påtänkta skolan. Berzelius föreslog Palmstedt, som tackade ja.

Frimurarna hade redan 1821 förtänksamt köpt en byggnad vid Lilla Bommen i Göteborg, och Palmstedt fick nu i uppdrag att planera, organisera och leda skolan. På resor i Central-Europa 1828 och 1829 skaffade han informationer om teknisk utbildning och köpte instrument, böcker och tidskrifter. Med stöd av sina iakttagelser skapade han sina idéer om hur skolan skulle verka. Hans planer blev vägledande, även om de inte syntes helt stämma med testamentets formulering.

Chalmerska Slöjde Skolan


Skolan invigdes den 5 november 1829. Palmstedt hade skrivit en programförklaring, som han föredrog: "Om teknologiska inrättningar och slöjdskolor". I den framlägger han sitt program, som kan sammanfattas så här: Vetenskapen är nyttig för industriell verksamhet, och detta har blivit allt mer erkänt. Det är därför viktigt att utbildning för näringsidkare, fabrikanter, verkmästare och lärlingar inrymmer sådana delar av vetenskaperna, som kan ha inflytande på yrkena. Kunskap om praktiken måste förenas med kunskap om de vetenskapliga grunderna, och en bred baskunskap ger yrkesutövaren möjlighet att bemästra problem i fabrikationen och utveckla metoderna, långt mera än en inlärd detaljkunskap och handaskicklighet. Därför bör skolorna ge vetenskaplig grund som bas för tekniska kunskaper.

Skolorna kallar han polytekniska institut, teknologiska institut, samt slöjdskolor, med samma syfte men olika omfattning och storlek. Ordet slöjd var på den tiden snarast synonymt med tillverkning eller fabrikation. Någon nivåskillnad åsyftas tydligen ej. De resurser som räntorna på den Chalmerska donationen gav, uppgick till 2 800 riksdaler banco årligen, och detta räckte ej till mer än en slöjdskola. Men Palmstedt skriver med stolthet om ambitionerna: "Denna anstalt skall efter förmåga så småningom söka närma sig fullkomligheten, den hon icke tror sig någonsin kunna upphinna".

Åsikterna om den tekniska utbildningens behov av god vetenskaplig grund stämmer alltså väl med nutida uppfattning, men på Palmstedts tid var de långt ifrån allmänt erkända. Den i Sverige långsamt växande industrien byggde på inhemskt hantverk eller importerade eller insmugglade maskiner. Den leddes av praktiska män, i regel utan vetenskaplig bildning, och hade därför inte den utvecklingspotential, som var eftersträvansvärd.

Palmstedt stöddes i sina åsikter av Berzelius, som också låg bakom den 1823 bildade Fahlu Bergsskola. Bergsskolan hade ett begränsat verksamhetsområde, nämligen gruvhanteringen och framställningen av koppar, som då ännu var Sveriges viktigaste bergsprodukt. Palmstedt och Chalmerska Slöjde Skolan hade ett bredare syfte, trots mindre penningmedel. Den befann sig dock i en från huvudstaden avlägsnare landsända med de nackdelar detta innebar.

Palmstedt får professors titel


Palmstedt var en oförbrännerlig entusiast. Han lyckades driva sin linje i Frimurar Barnhus Direktionen, som egentligen var ett socialt organ för omhändertagande av fattiga och föräldralösa barn. Dess ordförande, Per Dubb, godtog Palmstedts något rymliga tolkning av Chalmers' testamentsföreskrift: Dubb hade varit med om skrivningen och visste säkert att Chalmers skulle godkänt Palmstedts inriktning. Och när skolan väl kom igång, blomstrade den och fick erkännande. Till starten hade 10 elever anmält sig, men antalet steg snart under det första året till 29, och fortsatte sedan stadigt uppåt. Efter knappt ett år fick Palmstedt professors titel. Skolan besöktes av konung Karl XIV Johan år 1832, och Konungen blev så charmad, att han utlovade en proposition till ständerna om statsbidrag. Ej nog därmed: i väntan på statsmedel skulle bidrag utbetalas från Konungens egen handkassa.

Strider för sina ideal

Men framgången skulle inte vinnas utan strid. På nyåret 1834 dog Per Dubb, som varit ett gott stöd. Samma år kom koleran till Göteborg och Dubbs efterträdare, landshövdingen von Rosen blev ett av dess offer. Så kom andra makthavare i Frimurar Barnhus Direktionen. De kände ej så väl slöjdskolan och dess utveckling, och förväxlade, säkerligen avsiktligt, Palmstedts högtsyftande slöjdskola med en planerad arbetsinrättning för fattiga gossar, vilken kanske stämde bättre med ordalydelsen än med intentionen i Chalmers' testamente. Detta ledde till en kris. Barnhus Direktionen ville helst kasta ut "det lärda kramet", och hela organisationen borde ändras och återföras till en arbetsinrättning. Man t o m underlät att rekvirera det statsanslag, som Konungen och Rikets Ständer beviljat. Palmstedt stred för sina idéer och reste till Stockholm 1835 för att påverka statsmakterna. Han vädjade också till den inflytelserike vännen Berzelius, som gav sitt bistånd.

Ny skolstyrelse


Slutligen beslöt Kungl Maj:t hösten 1836 att ändra organisationen och anbefalla en ny styrelse, där den nye landshövdingen Edenhjelm blev ordförande, och Frimurar Barnhus Direktionens inflytande inskränktes till 3 ledamöter av 6. Förvaltningen av den Chalmerska fonden låg dock kvar hos Frimurarna och gör faktiskt så än i dag.

Skolan sköttes väl och säkert av Palmstedt, som förutom föreståndare också var förste lärare med fysik, kemi samt kemisk teknologi och laborationer som läroämnen. En artillerilöjtnant undervisade på deltid i matematik och linearritning, och en finmekanisk verkmästare handledde eleverna i modellbyggen. Snart utvidgades skolans lärarstab allteftersom elevantalet växte och statsanslag tillkom.

Treårig utbildning


Inträdesfordran för ordinarie elev var 18 års ålder och kunskaper i kristendom, svenska språket, räkning med de fyra enkla räknesätten samt enkel och sammansatt reguladetri. Palmstedts avsikt var att eleverna vid inträdet skulle ha kunskaper motsvarande genomgången allmän apologistklass i trivialskolan, dåtidens motsvarighet till vårt gymnasium. För fullständig lärokurs beräknades tre år. Extra elever, även yngre, antogs också, dock utan att examineras. Eleverna kom huvudsakligen från Göteborg och de angränsande länen, men också från Sydsverige och från unionslandet Norge. 

Slöjdskolan blir högskola


Grundprinciperna för den högre tekniska utbildningen höll Palmstedt envetet fast vid, och han inplanterade dem också hos sin efterträdare, kaptenen Eduard von Schoultz. Konkurrens existerade med det något äldre Teknologiska Institutet i Stockholm, vilket tyvärr fått en dålig start. Dess föreståndare, Gustaf Magnus Schwartz, som inriktat utbildningen på praktisk handaskicklighet, tvingades avgå sedan en kunglig kommission granskat verksamheten. Ny organisation och nya stadgar infördes 1846. De innebar att Palmstedts idéer om vetenskaplig grund blev bärande även i Stockholm. Ny ledare blev professor Joachim Åkerman, som kom från Fahlu Bergsskola. Institutet utvecklades sedermera genom att inlemma både Fahlu Bergsskola och den tidigare militärt bedrivna väg- och vattenbyggarutbildningen. År 1872 fick det namnet teknisk högskola. Samtidigt beslöts att landet skulle ha endast en teknisk högskola. Chalmers fick vänta ända till 1937 innan pariteten erkändes. Något av Palmstedts pionjäranda och friskhet har alltid karakteriserat Chalmers. Det uttrycks i det valspråk, "Avancez", som William Chalmers hade, och som av Palmstedt överfördes till Chalmerska Slöjde Skolan.

Förmedlare av tekniska nyheter


Palmstedt var medveten om publicitetens betydelse. Varje år anställdes offentlig prövning och årsavslutning, och en årsredogörelse för skolans verksamhet trycktes. Dessa redogörelser redovisar framstegen vid Chalmerska Slöjde Skolan, men där berättas även om andra tekniska skolor i Sverige, Teknologiska Institutet i Stockholm och tekniska skolor i andra städer, såsom Norrköping, Malmö, Eskilstuna och Borås - där Palmstedt också hade sitt finger med i tillblivelsen.

Dessutom beskrives i varje årsredogörelse tekniska nyheter från Sverige och svenska industrier, men också från utlandet. Palmstedt samlade uppgifter från tidskrifter och från talrika resor i Europas länder, främst Tyskland, Frankrike och England. Resorna företog han under ferierna, nästan varje sommar, på egen bekostnad.

Rådgivare åt industrin


Förutom presentation av tekniska nyheter i årsredogörelserna medverkade Palmstedt, och Chalmers övriga lärare, som rådgivare i tekniska frågor åt industri och handel. Tekniska analyser utfördes också. Näringsidkare inbjöds att åhöra föreläsningar på skolan. Palmstedt initierade tekniska utställningar på flera orter i Sverige, och deltog som juryman i London och Paris, där även svenska industrialster utställdes och prisbelönades.

På Karl XIV Johans uppdrag skaffade Palmstedt information från Paris om tillverkning av stearinljus, och hans rapporter är troligen grunden för Liljeholmens stearinfabrik grundad av Lars Johan Hierta 1839. Palmstedt ivrade också för att införa silkesodling i Sverige, men lyckades inte, trots att han som kommittéordförande hade självaste änkedrottningen Desirée.

Mångsidig


Palmstedt var en intensiv och strävsam arbetare. Hans centrala livsgärning var givetvis den Chalmerska Slöjde Skolan med dess framsynta idéer, men hans initiativkraft och energi räckte till mycket mer. År 1834 fick han av landshövdingen uppdraget att som sundhetsnämndens ordförande organisera kampen mot koleran. Detta genomfördes så väl, att han renderades ett personligt tack från Konungen. Dessutom bidrog säkert hans visade rådighet, klokhet och organisationsförmåga till att avvärja hotet mot slöjdeskolans framtid.

Palmstedt gjorde sig nyttig genom många andra initiativ i Göteborg. Han var sekreterare i länets hushållningssällskap. Han startade frivillig brandkår, ivrade för gasverk till gatubelysning och för torrläggning av det sumpiga Gullbergs vass vid Göta älv. Han inrättade Slöjdföreningens skola för konsthantverk, vilken kompletterade Chalmers. Han var en flitig föreläsare och skribent, och så småningom blev han en känd och bestyrande person i småstaden Göteborgs kultur- och sällskapsliv.

Då Palmstedt begärde avsked från Chalmers 1852 var han ganska utarbetad. Han flyttade till Stockholm men höll kontakt med Chalmers genom brevväxling med sin efterträdare von Schoultz. Breven finns bevarade och sträcker sig ända till ett par veckor före hans död i maj 1870.

När skolan 1869 blev 40 år, utgav de båda föreståndarna en "Historisk översikt", där bl a visas hur skolans utexaminerade elever gjort sig nyttiga på många områden inom näringslivet och på ledande poster i samhället. Palmstedt höll väl reda på var de avgångna eleverna blev verksamma. Under hans föreståndartid hade 644 elever varit inskrivna vid slöjdeskolan, och dessa bidrog avsevärt till Sveriges industriella utveckling.

Akademiledamot


I Stockholm fortsatte Palmstedt att vara aktiv. "Gör gagn!" var hans motto, och han åtog sig gärna uppdrag, eller satte i gång själv. Han anlitades permanent av Kommerskollegium som teknisk expert. Därigenom kan han sägas vara en föregångare till kommerserådet Axel F Enström, IVAs grundare, som kvitterade Palmstedts pionjärarbete genom att vara ordförande i den kommitté, som slutligen med framgång 1937 föreslog att Chalmers skulle bli teknisk högskola.

Palmstedt var ledamot av flera akademier. I det göteborgska Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället väckte han liv genom många nya initiativ, bl a offentliga föreläsningar och samlingarnas ordnande till ett museum. I Vetenskapsakademien synes han ha spelat en mindre roll, men var under sina år i Stockholm en trägen besökare. Detsamma gäller Lantbruksakademien, där han invalts redan 1822, när hans insatser för lantbruket i Sörmland fortfarande var aktuella.

Han blev också ledamot i Musikaliska Akademien 1856. Själv var han icke utövande musiker, men sedan barndomen fanns intresset, och han ägde en omfattande samling av musikaliska instrument. Han arbetade för införandet av en normalstämgaffel i Sveriges musikliv, och han höll offentliga föreläsningar om akustik på akademiens stora sal med en stor åhörarskara. Akademiens ledning visade föga intresse och Palmstedts omdöme var: "perukstockar från 18:e århundradet".

Vid bedömning av Palmstedts insatser bör man komma ihåg den tid han levde i. Brev mellan Stockholm och Göteborg tog 3-4 dagar, resor var besvärliga med byten mellan båt och hästskjuts och obekväma övernattningar. Kolerasmittan var en olöst gåta. Snuva och hosta ansågs bero enbart på kallt och vått väder. Ångmaskinen var ännu en så sällsynt företeelse att varje ny sådan var en kuriositet eller en sensation. Belysningen i hem och föreläsningssalar var mest talgljus, eventuellt de moderna stearinljusen. Gasljus installerades i slöjdskolan 1847. Gatubelysningen och hygienen i städerna påminde mer om 1500-talet än om vår tid.

Ett barn av sin tid


Palmstedt var ett barn av sin tid; den gustavianska. Han var konservativ rojalist och hyste vördnad för överheten. Han hade elegans och var sirlig, en charmerande sällskapsmänniska. Hans brev är skrivna på en kvick, rörlig och infallsrik svenska, men för oss lite krusidullig, gärna med periodiska satsbyggnader. Breven är ofta humoristiska. Satir, t o m självironi, odlar han gärna. Han var litterärt verksam, även som poet.

Skicklig pedagog


Han måste ha varit en skicklig pedagog. Vi vet att hans föreläsningar drog många åhörare. Hans nit och kärlek för vetenskaper och konst släppte honom aldrig, men han var betydligt mera popularisator än verklig vetenskapsman.

Mot slutet av sitt liv var han ofta sjuklig och med detta följde svårmod och trötthet. Till stor glädje för honom fick han vara med när Chalmers nya byggnad invigdes 1869. Därvid föredrogs en kantat, skriven av Palmstedt och tonsatt av den i Göteborg verksamme tjeckiske musikern Joseph Czapek.

Pionjär


Carl Palmstedt var en pionjär för högre teknisk utbildning. Hans insatser som skapare av Chalmerska Slöjde Skolan röjde väg med sina för tiden originella och bärande idéer. Dessa idéer visade sig vara en god grund och har genom åren burit resultat i form av en stor skara Chalmers-ingenjörer som inte bara spritt Chalmers namn över världen utan också varit en viktig faktor för svensk forskning och idéskapande, för den svenska teknikens utveckling och svensk industris framgång. Därmed också för det svenska samhällets ekonomiska utveckling och svenskarnas höga materiella levnadsstandard. Chalmers tekniska högskola har en plats bland de främsta av världens tekniska högskolor. Palmstedt var den som banade första delen av vägen dit, och han angav riktningen.

Publicerad: må 29 feb 2016.