Elektronik med ljusets hastighet

Elektronik med ljusets hastighet! För oss vanliga dödliga låter det förstås som science fiction, men för Alexander Dmitriev och hans forskargrupp vid institutionen för teknisk fysik är det ett högst verkligt mål. Nästa höst åker Alexander till Stanford för att starta upp ett samarbete med forskarna där inom området optoelektronik och nanoplasmonik. – “Det snabbaste vi har omkring oss är ljuset och genom att göra elektroniska komponenter på nanonivå som styrs med ljus istället för ström kan vi skapa elektronik med ljusets hastighet” säger Alexander.
Experimenten genomförs i nanotekniklaboratoriet eller renrummet som det kallas till vardags, ett rum där Alexander trivs bra. Han tillhör den skara forskare som verkligen brinner för sin forskning och vill delta aktivt där det händer.
Alexander Dmitriev, född och uppvuxen i Rostov-na-Donu, Ryssland, kom tidigt in på fysikens bana.
Med två föräldrar som båda är professorer i fysik var det inte så mycket annat att vänta även om Alexander är noga med att poängtera att det alltid har varit hans eget intresse som har styrt honom. Han berättar att han som barn spenderade mycket tid i labbet med föräldrarna och där väcktes intresset och nyfikenheten för att själv forska inom fysik.
 
Den egna akademiska banan började på Rostov State University (numera Southern Federal University), där han läste en Master i fysik. Innan han påbörjade sina doktorandstudier i fasta tillståndets fysik vid Max Planck institutet i Stuttgart, läste han några kurser i fysik i Brasilien – på portugisiska – och jobbade som junior ingenjör på synkrotronen (ESRF) i franska Grenoble, dit hela familjen flyttade  år 2000.
 
Till Chalmers kom Alexander genom ett Marie Curie stipendium hösten 2004, då för att göra en postdoc på 2 år. Nu, 11 år senare är han docent med egen forskargrupp bestående av, för närvarande, 2 post docs och 3 doktorander.

Hösten 2016 åker Alexander till Kalifornien på ett ettårigt “sabbatical” för att arbeta tillsammans med Professor Mark Brongersma och hans forskarteam på Stanforduniversitetet. Brongersma är en av grundarna av området “plasmonik”, en ny teknikenhet som utnyttjar de unika optiska egenskaperna hos nanometall-konstruktioner för att leda och manipulera ljus på nanonivå. I komination med den egna forskningen, som syftar till att skapa växelverkan mellan ljus och magnetiska fält för att kunna styra ljus med magnetism på nanonivå vill Alexander bygga en unik plattform för gemensam forskning och i förlängningen utveckling av hållbar energi.
 
– I kombination med den kompetens forskarna på Stanford tillför kan vi skapa något helt unikt här i Göteborg, det finns ingen liknande forskning någon annanstans i Sverige idag.
 

Ett stipendium från Pro Suecia Foundation gör det hela möjligt och Alexander ser året på Stanford som början på ett långsiktigt samarbete som i förlängningen kan sätta Chalmers på kartan som säte för världsledande avancerad forskning inom optoelektronisk teknik.

Nu återstår mest de praktiska detaljerna inför resan, såsom att lura ut hur det fungerar att betala skatt när man jobbar i USA med lön från Sverige, ett delikat problem som kan tyckas trivialt men som sysselsätter såväl Alexander själv som ett antal personer inom Chalmers administration.

Familjen, frun Rosmarie och de två barnen, 3 och 7 år följer med till Kalifornien. Eftersom Rosmarie också är forskare - inom biokemi - med egen forskargrupp som jobbar med att lösa problemen med antibiotikaresistens, söker hon också medel för att kunna sköta sina åtaganden från Kalifornien och, förhoppningsvis, bygga upp ett internationellt nätverk med forskare inom ett område som redan är mycket framgångsrikt i Göteborg.
 
- Barnen är i en ålder där det fortfarande är lätt att ta med dem och de får lära sig prata engelska tidigt. Jag och min fru har parallella och likvärdiga forskarkarriärer och kan båda dra nytta av den här möjligheten.
 
 
 
Text och bild: Birgitta Rorsman

Publicerad: on 14 okt 2015.