Arne och Elsa ger stöd åt forskningen på Chalmers

En kulen oktoberdag tog vi, jag och Peter Lindwall, en tur till Onsala för att besöka Arne och Elsa Adamsson i deras hem. Vi möttes i dörren av en sprudlande Arne med stekspaden i högsta hugg, ”jag håller på och steker pannkakor däruppe” meddelade han glatt innan han med lätta steg tog trappan upp till övervåningen och köket. 
Ingenjören som fortfarande söker utmaningar 
Arne, känd som ”den lille ingenjören” bland grannarna i den lilla orten Skee i norra Bohuslän där han växte upp som nummer två i en syskonskara på fyra, sökte och blev antagen till Chalmers efter avlagd realexamen följt av tekniskt gymnasium. Farfar hade en smedja på gården där de växte upp och i den fick Arne och hans äldre bror härja fritt och meka ihop diverse mekaniska apparater bland annat en förbränningsmotor. Här odlades intresset för teknik och önskan att läsa till ingenjör på Chalmers växte sig stark. 

Efter examen från elektro stannade Arne på Chalmers i 6 år och arbetade som driftingenjör på labbet innan han tog tjänst på Ericsson där han sedan blev kvar under hela sin yrkesverksamma karriär. Faktum är att han fortfarande, vid 85 års ålder, i allra högsta grad är aktiv inom Ericssons seniorförening där han fått uppgiften att hålla i datautbildning. Regelbundna träffar hålls första måndagen varje månad för diskussioner om diverse kluriga datautmaningar. I källaren till huset i Onsala, som Arne förresten byggde själv 1968, finns en imponerande samling med ett 20-tal datorer av olika slag och årsmodell. Den lille ingenjören är, i allra högsta grad, fortfarande aktiv i detta datarum, där plockas det isär och byggs ihop, allt för att lära sig nytt och utveckla. I sitt eget konsultbolag har Arne kommit i kontakt med medicinsk teknik. Tillsammans med en bekant utvecklade han ett styrkort som används i apparatur för att kontrollera blodflödet vid operationer. 
Hängiven sjuksköterska 
Elsa, å sin sida, är bördig från Skåne, närmare bestämt Ugglarps boställe i Starby sydost om Ängelholm. Elsa växte upp som nummer tre av fyra syskon, läste till sjuksköterska i SSSH i Lund med avslutning i domkyrkan 1949. Hon påbörjade sin yrkesbana i Malmö, tjänstgjorde sedan en tid som första sjuksköterska på Svenska Amerikalinjens Kungsholm mellan Göteborg och New York. Sedan blev det Barnsjukhuset i Göteborg och Amundön, då hon kompletterade utbildningen genom att läsa till barnsjuksköterska på Karolinska Sjukhuset i Stockholm. Hon blev Sahlgrenska Sjukhuset trogen i över 30 år. Även Elsa var tidigt var tidigt på det klara med vad hon skulle ägna sig åt, som liten lekte hon gärna sjukhus och dockorna fick vara patienter. Numera, vid 91 års ålder, njuter Elsa av sina stora intressen i livet, konst, musik och litteratur. Som ung var hon en duktig pianist och hon är fortfarande en fena på att skriva dikter. ”Det bara kommer till mig” säger hon och berättar att när hennes bror nyligen ringde och berättade om en släktings bortgång skrev hon spontant en dikt om livet och döden.

Både Elsa och Arne hade var sitt äktenskap bakom sig när de träffades på tåget från Stockholm till Göteborg 1972. Efter att de småpratat hela resan smög Arne ner sitt visitkort i Elsas väska i ett obevakat ögonblick och Elsa var inte sen med att ringa upp. Under de kommande fem åren var de särbo och 1977 stod bröllopet i Santa Clara i Kalifornien, USA där några av Arnes släktingar bjöd upp till fest.
Ett rikt arv lever vidare 
När vi nu träffar dessa två strävsamma personer i deras hem, där det ryms en massa minnen från ett långt liv med många upplevelser, slås man av deras livsglädje och berättarvilja. Båda pratar gärna om gamla minnen, som deras många resor till USA och allt spännande de upplevt där. Elsa säger med värme i rösten att ”Arne, han gör de bästa pannkakorna jag vet” och vi kan inte annat än hålla med, de är verkligen stekta till perfektion. Dessutom har han själv kokat äppelmoset som serveras till, av äpplen från sommarstugan, Solhem, som ligger i Spannarp i Skåne. 

Det är uppenbart att de har levt ett rikt liv tillsammans och när de nu har börjat prata om vad som ska hända när de inte längre finns kvar är de båda helt överens om att de vill att deras kvarlåtenskap ska komma så många människor som möjligt till nytta. Elsa berättar att det finns några personer som stått dem nära och som varit till stor hjälp på olika sätt, de ska givetvis få sina delar, men därefter ska resten av tillgångarna gå till att stötta forskning vid Chalmers, bl.a. inom medicinsk teknik som ligger dem båda varmt om hjärtat. ”Det kändes helt rätt och naturligt när vi började prata om det” säger Arne och Elsa håller med. Och man kan ju faktiskt inte tänka sig en bättre kombination för ett par som verkat sina liv inom medicin och teknik, var och en på sitt håll.     
 
Text: Birgitta Rorsman

Publicerad: on 15 mar 2017.