Rune Andersson: Det känns fint att kunna hjälpa till


Det är mycket känslor en sådan här dag, säger Rune Andersson och skakar på huvudet. Jag blir alldeles tagen av allas engagemang.

Han talar i första hand om ”sina” stipendiater.
Sedan Rune Andersson inledde samarbetet med sin gamla högskola har nitton teknologer fått stipendium i hans namn. För dem har stipendierna självfallet betytt oerhört mycket – men också för donatorn själv, erkänner han.
- Det känns bra att kunna hjälpa till, säger han utan att gå djupare in på det.
Han är en av landets mest kända företagsledare – prisad för sitt entreprenörskap i flera sammanhang. Hans företag, Mellby Gård AB omsätter ca fem miljarder kronor årligen. Genom åren har han haft framstående positioner inom svenskt näringsliv. Allt började dock på Chalmers en gång i tiden. 1968 tog han en civilingenjörsexamen (väg- och vatten) och har varit fortsatt engagerad i Chalmers, bland annat som betydande sponsor till dess studentkår vid byggnationen av det nya kårhuset och i synnerhet skolans största hörsal. Från början var det tänkt att stipendieprogrammet skulle löpa över fem år, men inför årets utdelning deklarerade han att det blir ytterligare några år. I reella termer handlar det om tre miljoner kronor till som kommer att delas ut till och med 2013.

Varför väljer du att förlänga samarbetet?
- Jag vill inte avbryta abrupt, det är inte så bra. Jag har sponsrat på liknande sätt tidigare i andra sammanhang – och har förlängt med ett par år också där. Då ger jag ju Chalmers möjligheter att hitta andra varianter att gå vidare. Jag ger högskolan lite längre övergångstid, kan man säga.
Hur tycker du Chalmers har förvaltat din gåva de här fem åren?
-J ättebra. Det har varit hälften svenskar, hälften teknologer av utländsk börd som har fått pengar. I förhållande till antalet studenter är det en hög andel utlänningar. Jag tror delvis att det beror på att de har större vana vid att söka stipendier, men det kan också ha med konjunkturen att göra: är det högkonjunktur så får de duktiga studenterna omedelbart jobb och behöver inte söka.
- Några av årets stipendiater har varit ute i arbetslivet ett par år, det är roligt. Egentligen är det bra att de har lite på fötterna när de får det här stipendiet.
Lever stipendiaterna upp till dina förväntningar?
- Ja, verkligen. Alla är fantastiskt begåvade och de går ju på de utbildningar som de angett. Det har varit min tanke hela tiden att de skulle bredda sig i stället för att fördjupa sig. Det finns ju många stipendier som handlar om att fördjupa sig i olika ämnen, men jag är anhängare av att vi får fram generalister – att dagens teknologer blir duktiga också på ekonomi och marknadsföring, inte bara på de rent tekniska områdena.
Varför är det så viktigt?
- Förr, så sent som på 1960-talet, gick det att bygga företag på ren teknologi, men i den här globaliserade, kommersiellt stenhårda, världen blir det på något sätt den som är skickligast på marknadsföring som vinner och överlever. Nokia är ett exempel på det, tycker jag. Det företaget har missat att ta reda på vad marknaden vill ha och det visar sig idag.
- Ju tidigare man får in det marknadsmässiga tänkandet i företagen, desto bättre är det.

Vad har du för bild av dagens Chalmers, jämfört med när du själv gick här för fyrtio år sedan?

- Högskolan har definitivt blivit mycket mer flexibel, det märkte jag redan för tio år sedan. Som student får man välja mer idag. På min tid hade man bara ett fåtal ämnesval – nu gick min yngste son ut för tio år sedan och då fick han välja de två sista åren på något som var nästan uteslutande ekonomi. Jag tycker mig se att man håller på att skapa en sorts industriutbildning och det tycker jag väldigt bra om.
Industriutbildning? Hur menar du?
- Tekniska högskolor gör idag vad jag egentligen tyckt i hela mitt liv, att man skulle ha mera blandutbildningar. En del ingenjörer ska förstås bli rena tekniker, men väldigt många hamnar i positioner i sina yrkesliv där det krävs kunskap i kombinationer av ämnen. Teknologer av idag mår bra av att plugga mera ekonomi.


Om vi blickar framåt, hur tycker du att Chalmers, eller tekniska högskolor allmänt, ska jobba?

- I min värld ska vi ha en enda fakultet – eller vad vi ska kalla det – som skulle omfatta de tekniska  högskolorna där man studerar företagsekonomi, nationalekonomi, statistik, osv. Det vill säga vara business-orienterat. Och så ska vi ha en annan sektor som erbjuder sociologi, statskunskap, kanske psykologi, etc. Då skulle vi ha en mer rationell utbildning, menar jag. De här samhällsvetenskapliga fakulteterna har jag inte riktigt förstått tanken med. För statskunskap har inget med företagsekonomi att göra. Jag inser att det inte går att ändra på sådana här saker. Men ju mer ekonomival man kan göra på tekniska högskolor, ju bättre är det – men man får absolut inte skära i de första två studieåren. De har jag alltid sett som de mest väsentliga. Det är de åren som skiljer en teknisk högskola från andra högskolor eller universitet, menar jag. Matte, fysik, hållfasthetslära, mekanik – den typen av ämnen är basala.
Du betonar att de två första studieåren på en teknisk utbildning är så värdefulla, ändå har du - också - sagt att du på din tid nästan lärde dig mer de två sista studieåren på Chalmers än de två första. Hur menar du då?
- Innehållsmässigt, vad gäller de tekniska ämnena, lärde jag mig visserligen mest de två första åren, men jag lärde mig mer för livet de två sista. När man går på en teknisk högskola är det risk att man inte får kontakt med samhället i övrigt, eftersom man fokuserar så starkt på de tekniska bitarna. Jag lärde mig, de två sista åren när jag var kåraktiv på Chalmers, hur människor fungerar och tänker. Och det har jag haft stor nytta av.
- Jag var med i Sveriges Förenade Studentkårer och lärde mig speciellt mycket år 1968 när hela Europa stod i brand. Jag fick också inblick i politik och insåg snabbt att jag aldrig skulle engagera sig i partipolitik.
Har du något tips till dagens teknologer?
- Om de tidigt finge möjlighet att bli egna företagare, skulle jag tycka det var värdefullt. Jag drömde om det hela livet, men hade fyllt fyrtiofem år innan jag fick möjlighet att ta det steget. Det kanske är så för dagens ungdom också, men – får de ett tillfälle så tycker jag de ska ta det. Det är mitt råd.
Vad lär man av det? Att ha eget företag?
- Det är en helt annan frihet att vara egenföretagare än anställd. Jag har svårt att tänka mig att det kan finnas något anställt jobb som skulle kunna vara i närheten av det. Jovisst, man får jobba mycket, men det är just friheten att bestämma själv som jag tycker är så viktig.
En filosofisk tanke: om du fick backa bandet trettio år skulle du då ändra något i ditt yrkesliv?
- Jag skulle ha startat eget företag tidigare än jag gjorde.

Är det något i dagens näringsliv som du skulle vilja ändra på om du fick chansen?

- Vi i Sverige har på de senaste decennierna gått från femtio procent privatägande till tio procent privatägande, och är det något jag inte gillar så är det att så många ägs av institutioner. Detta ”kött-och-blod-lösa” ägandet – jag kallar det så – tror jag generellt inte är bra. Det blir bara tjänstemän i alla led. Här finns ingen som representerar motparten. Hela världen bygger på att man har en motpart i alla sammanhang. Generellt har privata företag lägre chefslöner och mer delägande från cheferna. Dessutom är det mycket mer dynamik och entreprenöranda i privata företag. Viljan att ta risker är större i privata företag.
- Jag är övertygad om att tjänstemannaägda företag inte vågar ta sådana här steg, och då blir det mindre dynamik.
Vad har du för affärsprojekt idag?
- Jag har tio bolag och det är full fart på alla. Vi är världsledande på parkeringsautomater, vi har kemikalieföretag som växer i Europa. Nyligen drog vi igång en glasögonkedja i Tyskland som jag inte vet hur mycket det kommer att kosta oss innan den går runt. Men jag tror på idén och då får det kosta initialt.
Hur många år ger du ett projekt i snitt?
- Det är inte så det fungerar. Vänd på det. Vi säljer egentligen inte så många av mina bolag. Under tjugo år har jag bara sålt tre bolag. Och då var det motiverat av att jag trott att de utvecklats så starkt att jag upplevt att vi inte klarar nästa steg. T ex Brämhult var ett sådant företag. Jag kände att vi inte klarade en satsning på kontinenten, och vi kunde inte bli större här i Norden, då sålde vi. Vi köper aldrig ett företag för att sälja det, utan för att behålla det och utveckla det.
Hur håller du kontakten med ”dina” stipendiater?
- Det blir inte så mycket av det. Jag har så mycket att stå i och hinner inte följa upp dem. Jag tycker det är rätt lagom att träffa dem så här en gång om året. Det är lättsamt och trevligt.
Vad ger dig personligen samarbetet med Chalmers?
- Jag får kontakt med ungdomar och fångar upp nya trender inom tekniken. Och så är det alltid en väldigt speciell känsla i bröstet när jag kommer hit till Chalmers. Jag är stolt över att kunna hjälpa till på det sätt jag gör. 

TEXT: PETER GISSY
FOTO: JAN-OLOF YXELL

Publicerad: to 22 dec 2011. Ändrad: må 21 jan 2013