Lisa Wingård - Hur lär man någon att bli kreativ?

Hon var arkitektstudenten som lät sitt exjobb bli en bok som ifrågasatte utbildningen - och fick hälften av lärarna emot sig. Tio är senare beskriver Lisa Wingård författandet som en reningsprocess.

Egentligen hälsar jag på hemma hos Lisa Wingård för att prata om vad som hänt efter Chalmers, och kanske mest om hennes nuvarande jobb som inredningsarkitekt på Stylt - ett företag som använder storytelling för att skapa annorlunda och lönsamma verksamheter inom upplevelseindustrin, främst hotell och restauranger. Men när vi börjar från början och pratar barndom i Hisingsbacka och att hon, som gillade att arbeta med händerna och lösa saker finurligt, kanske helst ville gå på HDK men att hon inte vågade ansöka dit kommer vi förstås ändå in på Chalmers. Mamma var studievägledare där. Det blev arkitektlinjen. En omtumlande tid. Lisa Wingård berättar att transformationen från påhittigt barn till fullfjädrad skapande yrkesmänniska inte är helt enkel. För hur lär man någon att bli kreativ?
-Att utbilda någon att tänka fritt, det är en paradox i sig. Som student uppmanas du att göra precis som du vill bara du kan motivera det. Men ganska snabbt inser du att det inte är sant. Det finns en väldigt strikt norm för vad du får göra och inte om du ska bli gillad. Valde hon själv att bli gillad?
-Nä, det gjorde jag nog inte.
Det visar sig vara ett understatement. Visst, hon såg till att göra projekt som hon tyckte var okej och att varken utmana lärarna eller sig själv, men berättar sedan att hon hela tiden egentligen hade fullt upp med att förstå sig på utbildningen. Funderingarna växte, så pass att hela exjobbet ägnades åt dem.

- Jag skrev en bok.
En bok?!
- Ja, den tog upp allt som jag hade velat veta när jag gick utbildningen. Erfarenhetsåterföring helt enkelt. Ett exempel: du får hela tiden itutat att du måste skissa för hand för att bli en riktig arkitekt. Det gjorde aldrig jag. Jag skissar i huvudet. Men först i fyran stötte jag på en handledare som sa: "jag skissar heller aldrig for hand, det är lugnt, det går ända". Bara en sån enkel sak betyder mycket.

Boken ”Om att bli arkitekt” gjorde avtryck.  Chalmers tryckte upp den och gav till ettorna på arkitektutbildningen under ett antal år.
-Hälften av lärarna tyckte det var grymt bra, andra hälften skitjobbigt. Man kan givetvis välja att se boken som en svidande kritik mot skolan. Men min handledare, Claes Caldenby, tyckte det var rätt och coachade mig bra genom alltihop.

Flera År senare, 2012, tryckte också Sveriges arkitekter upp boken. Själv har hon inte tjänat ett öre på den men mailskörden som den genererat är betalning nog.
-Folk skrev saker som: "Jag var verkligen på väg att sluta utbildningen, men boken gav mig helt ny kraft", säger hon och fortsätter:
-Boken cirkulerar på arkitektutbildningar och finns på universitetsbibliotek. Det är underbart.

Den utgör ju en motvikt till den mindre ödmjuka attityd som många förebilder inom arkitekturen besitter och som lär mycket "kom här ska jag lära dig" eller "jag kan".

Själv kom hon ut "ren och fräsch" efter en sex månaders bearbetande skrivprocess. Hon hade landat i att hon inte behövde vara på ett speciellt sätt, inte behövde röra sig inom vissa ramar, att hon kunde använda hela sin person, allt hon samlat på sig upplevt och känt, i sitt skapande.
-Det kanske låter förmätet, men efter det har det varit aslätt att jobba som arkitekt.

Hon har hunnit med mycket. Började på ett litet kontor i Halmstad innan hon hamnade pa Kanozi i Göteborg. Ritade hus, till exempel en läkemedelsfabrik för Astra Zeneca. Sen blev det Metro som mest gör järnvägsstationer innan hon och bästa kompisen från Chalmers fick ett erbjudande om att arbeta på ett arkitektkontor i Shanghai 2009.

-Det var helt galet. Ingen kunde engelska. Och vi skulle rita nordisk design. Man såg det som en business opportunity. Vad de inte hade tänkt på var att den växande medelklassen i Kina i själva verket ville ha motsatsen - guld, marmor... Det skulle synas att de hade pengar.

Det blev ett halvår av både djup frustration och många skratt. Sedan sa de upp sig, gjorde pliktskyldigt några månader till, reste runt i Kina och kom till hem till Sverige vid midsommar 2010. I augusti samma år började hon på Stylt det enda av alla kontor hon varit på som är kreativt på riktigt, som ger utrymme för hela människan. Och hon trivs med att inreda hotell, restauranger eller som nu senast, en intern mötesyta på Astra Zeneca.
Hon gillar också arbetssättet med storytelling vilket kräver en bredare arbetsgrupp och som inkluderar både copywriters och grafiska formgivare. Det ger en realitycheck som lärt henne ett och annat.
- Jag kommer aldrig mer att designa något utan att ställa frågorna: Varför ska man göra det här? Hur gör man det bra? Och hur kommunicerar man det?                                                 

Text och foto: Lasse Nicklason
 
Ur Chalmers Magasin nr4 2015
 

Publicerad: on 20 jan 2016. Ändrad: on 06 dec 2017