Anna Enskog breddade sin examen genom kursen Lärande och ledarskap

Det handlar om att välja vilken sorts liv man vill ha. Det hävdar Anna Enskog som gjort ett par radikala svängar i sin karriär genom åren. Nu senast har hon kompletterat sin ingenjörsexamen med kursen Lärande och ledarskap och står beredd att ta sig an utmaningarna som gymnasielärare.
En bit in i vårt samtal konstaterar Anna Enskog ”jag är ganska modig”. Och det är bara att hålla med. Ett par gånger i livet har hon bytt väg. Inte bara på impuls utan genomtänkt – och kanske inte på helt förväntade sätt.
Men vi tar det från början. Hon är uppvuxen i Vaggeryd, Småland. Mamma var lärare och pappa rektor.
– En typisk akademisk bakgrund. Att vi barn skulle läsa vidare var liksom inget att snacka om. Det var självklart.
Det blev Chalmers och elektro-teknik. Ett inte allt för långsökt val för en som läst tekniskt gymnasium och som haft elektronik som inriktning det sista året.

Lite förvånande berättar Anna Enskog att hon egentligen inte hade så bra koll på vad som skulle hända efter utbildningen.
– Jag hade svaga begrepp om vad man gjorde som ingenjör.
Det visade sig gå ganska bra ändå. Efter avslutade studier, 1986, blev det först en backpackerresa till Asien.
– Det var vanligt då. Ryggsäck och Stan Smith-skor på fötterna. Det var så vi kände igen andra svenskar när vi möttes. På skorna. Vid hemkomsten var det dags att söka jobb. Det blev en anställning som elektronikkonstruktör hos Aror Electronics, ett litet företag.
– Det var svårt men roligt. Jag skrev program och designade kretskort.

Efter ungefär fyra år kände Anna Enskog att det var dags att gå vidare. Hon ville göra mer. Programmera mer. Hon sökte och fick jobb på Ericsson. Det här var i en period då mobiltelefonin var i kraftig expansion och Ericsson var ett företag på tillväxt med affärer över hela världen.
– Jag började som delprojektledare och fick ganska snabbt mer ansvar. Jag är en målinriktad person och det passade mig helt enkelt bra att leda projekt. Ericsson köpte en del av företaget Qualcomm i USA och ville få in den svenska företagskulturen och ett svenskt sätt att jobba där. Därför öppnade sig möjligheten att åka dit och arbeta.
– Jag sökte och fick jobbet. Egentligen var det helt fel läge; vi hade precis byggt hus. ”Vad har jag gjort!”, tänkte jag.
Men det blev två och ett halvt år i San Diego. Maken var hemmaman, ”lärde sig surfa och bättrade på sitt golfhandicap” och tog hand om barnen, när de inte gick i skola. Barnen var fem och nio år vid flytten och lärde sig snabbt att trivas.
– Det fanns en liten svenskkoloni och vi fick mycket hjälp av dem och av Ericsson.

Till slut blev ändå hemlängtan stark.
– Det var en låtsasvärld. Härligt på många sätt, men det var liksom inte på riktigt.
Vid hemkomsten fortsatte Anna Enskog att arbeta på Ericsson ett par år.
– Sedan kom den där fyrtioårsåldern, ler hon och berättar om hur hon som är en person som engagerar sig helt och fullt i det hon gör insåg att det inte bara är en styrka att vara sådan.
– Jag var duktig och ambitiös, men det betydde också att jobbet följde med hem. Jag insåg att jag inte skulle palla det här livet ända till 65.
Tajmingen för att ”byta liv”, som Anna Enskog kallar det, var ganska bra. Barnen hade blivit lite större och behövde inte längre hämtas och lämnas. Ericsson hade dessutom så smått börjat krisa och den som var över trettiofem år fick generösa avgångsvillkor för att sluta.
– Jag fick ett antal månadslöner och använde dem för att starta en egen verksamhet.

Det blev ett liv långt ifrån ingenjörsyrket. Under åren i USA hade familjen ofta besökt ett keramikmålningscafé. När de kom hem och insåg att det inte alls fanns någonting liknande här tog Anna Enskog den idén och drog igång Pick-n-Paint.
– Jag fick lära mig allt från grunden, fixade lokal, köpte på mej ett lager, keramikugn och glasyrer. Byggde hemsida ... och så kom det ingen. Så det var bara att lära sig marknadsföring och jobba vidare. Så småningom blev det bättre snurr på verksamheten.
– Jag kunde utöka lite. Började med glasfusing och ordnade kurser och företagsevent. Hela familjen blev engagerad. Maken skötte hemsidan, barnen fick extrajobb, mor sydde förkläden och hjälpte till med
skyltfönstren, brorsan gjorde bokslut.
– Det var jättekul. Men det var inget jobb. Det var ett liv. Så 2015 var det dags för nästa helomvändning. Barnen var nu ännu större och maken, som själv fortfarande arbetar som ingenjör, började tycka att de kanske borde ha ett liv som inte bara innehöll jobb. Via en vän på Facebook fick Anna Enskog höra om Chalmerskursen Lärande och ledarskap som är en ett och en halvtårig utbildning som ger ämneslärarkompetens.
– Jag slängde in en ansökan och samma dag som jag skrev på kontraktet om försäljningen av min rörelse så åkte jag ut till Lindholmen för den första föreläsningen. På frågan varför just lärare, är svaret att det var ingenjör eller lärare. Bara de två alternativen.
– Kanske är det min bakgrund som spökar. Jag har ju varit mycket pedagog i min verksamhet med keramikmålningen. Man få gå på pirret. Det som känns rätt.

Utbildningen har varit fantastisk rolig och nyttig berättar Anna Enskog, som just avslutat kursen och nu är ute på sina första vikariat på gymnasieskolor.
– Men det var inte bara enkelt. Delkursen i mattedidaktik var en kraschkurs i matte för mig. Jag var jätteduktig i matte
för trettio år sedan, men har ju inte precis deriverat i vardagen sedan dess. Utbildningen har innehållit fyra praktikperioder om sju veckor vardera: två som lärare, en i näringslivet och en valfri. De har varit mycket nyttiga, enligt Anna Enskog. Den bästa var den hon fick välja fritt själv. Då fick hon följa en rektor på en grundskola och fick inblick i hur kommunal förvaltning fungerar. Rektor verkar för övrigt kunna bli en tänkbar utveckling av läraryrket för Anna Enskog. Men först ska hon se till att få lite erfarenhet.
– Jag har en lite udda ämneskombination. Matte och teknik. Det förstod jag nog inte från början. Mattelärarjobb
finns. Men teknik är svårare. Kanske får jag damma av mina programmeringskunskaper så jag kan undervisa i det.
Det här kommer att bli en utmaning. Att möta ungdomar som kanske inte är så studiemotiverade.
– En del frågar varför jag blivit lärare. ”Har du varit ingenjör och slutat? Är du dum i huvudet?”, skrattar Anna Enskog
och tillägger att det inte är för att bli rik i alla fall.
– Det valde jag bort när jag slutade som ingenjör. Nej, det handlar om vilket sorts liv man vill ha. Och nu vill jag prova någonting nytt.

Text och foto: Siri Reuterstrand​

Publicerad: må 10 apr 2017. Ändrad: ti 25 apr 2017